Ingen lallare i ängslighetssamhället

Katarina: Sedan upplysningstiden på 1700-talet har en syn på människan som rationell och logisk dominerat; det rationella tänkandet har haft mer eller mindre fullständigt tolkningsföreträde. Vi har lagt fokus på sådant som går att mäta, väga, räkna och systematisera i vårt desperata försök att förstå – och kontrollera – världen. Människors känslor, etiska överväganden och sociala relationer upplevs som vagt (läs flummigt i businessterminologi) och tas ingen hänsyn till. Det exakta, det vill säga siffrorna, staplarna och diagrammen, får ökat värde. Jag brukar använda ordet ängslighetssamhället när jag beskriver den desperation med vilken allt alltid ska mätas i vårt samhälle.

Blev extra påmind om denna ängslighet när jag läste en artikel i Svenska Dagbladet om testhysterin vid rekrytering av nya medarbetare. Vad är det för tester egentligen och hur väl kan de beskriva om en människa passar för ett jobb eller inte. I artikeln säger bland andra Hanna 25 år: ”Att göra ett logiktest för att se om du passar för serviceyrket? Jag ser inte vad det säger om min arbetsmoral, hur väl jag jobbar eller hur snabbt jag lär mig ett jobb.”

Men, arbetsgivarna säger att det är en otrolig tidsbesparing. För att sålla ut agnarna från vetet tar ju nämligen tid. Alva Labs, till exempel, har helt tagit bort det personliga brevet för arbetssökande och att skicka in sitt cv är frivilligt. Och Linnea Bywall, HR-chef på Alva Labs, säger: ”Den viktigaste anledningen är att cv och personligt brev inte hjälper oss att fatta rätt beslut, eftersom den information som finns i ett cv inte har någon korrelation med hur någon presterar på jobbet.” Hon menar att det är våra subjektiva bedömningar som avgör vad vi tycker är viktigt eller oviktigt när vi läser personliga brev eller ett cv. 

Gud bevars, det subjektiva, det är ju så flummigt!

Jacob: Du är något på spåret där med ängslighetssamhället. Det finns ju andra uttryck för det som jag tänkt mycket på. Inte minst när det gäller diverse marknadsundersökningar som görs som beslutsunderlag. Vi har ju i den här bloggen från gång till annan diskuterat meningsfullheten i attitydundersökningar, eftersom de inte är ett så särskilt effektivt verktyg för att få reda på någonting om beteenden, vilket ju oftast är det man faktiskt vill veta någonting om i slutändan. Ändå är attitydundersökningar väldigt populära. Varför?

Jo, även där handlar det om ängslighetssamhället. De som ska fatta beslut är livrädda för att göra fel – eller snarare att anklagas för att ha gjort fel – så de vill ha något att skylla på. ”Hallå, det var faktiskt inte jag som gjorde fel, det var undersökningen som visade…” På så vis kan man effektivt två sina händer och peka på att det minsann inte var man själv som gjorde en missbedömning om det går åt pipan.

Katarina: Det är också viktigt att inte glömma bort hur många bra beslut som fattats på intuition, erfarenhet och magkänsla och hur många usla beslut som fattats baserat på påkostade marknadsundersökningar… 

Jacob: Precis, och det där med påkostade är en viktig aspekt i sammanhanget. Det är intressant hur lite det pratas om undersökningsbranschen som sådan. Eller testbranschen i artikeln om rekrytering. Det här är ju big business.

Företagen som säljer in de här tjänsterna är otroligt duktiga på att sälja in sin tjänst och framställa alla dem som inte nyttjar tjänsterna som bakåtsträvande lallare som fattar beslut helt utan underlag. Affärsidén är att få beslutsfattare att tro att det är professionellt rimligt att inte lita på magkänsla och erfarenheter när det finns ”vetenskapliga” sätt att ta fram de bästa beslutsunderlagen. Att sen dessa ”vetenskapliga” sätt att ta fram beslutsunderlag i många fall inte förtjänar ett annat epitet än pseudovetenskap är de duktiga på att sopa under mattan.