Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Måndag26.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Opinion

”Ingen vill höra dig tänka”

Publicerad: 4 Maj 2015, 10:12

Björn Rietz.

Foto: Pressbild.

I onsdags belönades den bästa reklamen på Guldäggsgalan. Men de som klev upp på scenen visade tecken på en ignorans gränsande till arrogans, skriver copywritern Björn Rietz.


Ämnen i artikeln:

Guldägget 2015Björn Rietz

Att komma oförberedd till scenen för att ta emot en Grammy eller ett Guldägg kan vittna om en sorts blygsamhet – "Guld till oss, vem kunde gissa det!".  Denna lagom avvägda, vällingvänliga svenska anspråkslöshet, är ganska gullig. Någon enstaka gång till och med supergullig. Mest när ingen vågar ta mikrofonen som istället bollas vidare som vore den en glödande kolbit.

Problemet, som återigen gestaltades under förra veckans annars så proffsigt genomförda Guldäggsgala, är att anspråkslösheten vittnar om en ignorans gränsande till arrogans. Stakandet och oförmågan/oviljan att säga något konkret, rappt och genomtänkt blir till en enformig och emellanåt pinsam upplevelse för de två tusen som betalat mer än så per skalle för att få uppleva vinnarna av årets mest säljande budskap.

Det blir så tydligt när bordsgrannen suckar efter fjärde guldäggsvinnarnas svar på hur det känns att vinna. "Öhhh, asså det känns så sjukt jävla bra...öhhhh... och tack till kunden, ni är ena jävla sköna idioter som vågade tro på oss." Eller den enkla "Öhhh... Tack mamma!" Den senare är åtminstone rapp i sin fånighet.

Är byrån nominerad, vet man att det faktiskt föreligger en konkret möjlighet att byrån kallas upp på scen. Allt man behöver göra då är att tänka igenom vad man skulle säga om lyckan infinner sig. Göra likadant som inför en presentation för en potentiell kund. Tänka först, tala sedan.

Gör du som Björn Kusoffsky, han hade bemödat sig med att skriva ett kort tal, visar du på sann ödmjukhet inför priset (javisst, Björn var medveten om att han skulle få Platinautmärkelsen, men det spelar mindre roll i sammanhanget). Vad Kusoffsky gjorde är inte pretentiöst utan professionellt respektfullt.  

Det var inte bättre förr. Vad som förvånar är att vi inte kommit längre. I år var det trettio år sedan jag för första gången var med om att vi fick guldägg. Jublet var detsamma, glädjen och avunden likaså. Men även harklandet och mumlandet från scenen.  Sedan blev vi fulla som spjut och kunden tröttnade innan kaffet. Ett halvår senare tackade hon även för det senare. Av det lärde vi oss... ingenting.

Att säga något inför en publik är inte särskilt svårt, men man behöver förbereda sig. Jag jobbade på byrå utomlands under ett par år. Där filmade vi våra pitchpresentationer medan vi repeterade inför dem. Då trillade polletten ner samtidigt som brallorna föll. Mina "öhh:n" och "ehh:n" fick mig att rodna som en solnedgång över västerhavet. Mina kollegor lärde mig knepet: Räds inte tystnaden.  

Det är under tystnadens pauser som dina ord ges tillfälle att sjunka in hos åhöraren. Det är tystnaden mellan meningarna som får publiken att fokusera på dig. Tystnaden fungerar som punkterna i den här texten. Som mellanrummen mellan raderna. Sky den inte, utan bjud in den som din vän och compadre. Genom att uppträda respektfullt och professionellt får vi lyssnare som respekterar vår professionalism. Minns att många vill höra dina tankar, men ingen orkar höra dig tänka dem.

Björn Rietz
copywriter, RIETZ

Ämnen i artikeln:

Guldägget 2015Björn Rietz

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.