”Jag kände framgång för första gången – då gjorde jag ett av mina största misstag”

Just nu läser jag boken Bredd av David Epstein, utgiven av Volante förlag. I boken så argumenterar och pratar han om hur att man blir bättre rustad för framgång genom att ha en bredare expertis och erfarenhet, än om man djupdyker inom ett ämne. Det vill säga erfarenheter från olika områden som du sedan kan ha nytta av. I ett avsnitt av boken beskriver han sin egen snirkliga bana fram till jobbet som journalist. Dessa inlägg är inspirerade av det.

Sista delen av denna tillbakablick och vad jag har lärt mig längs vägen som kreatör och egen företagare. Jag har etablerat mig som fotograf och klättrar sakta men säkert på karriärstegen, jobbar för Red Bull och ger ut min första bok.

Min dansande vän Hannah Ohlsson, bland sanddynerna på Gotska Sandön, som fick mig att säga WOW! redan innan jag tog bilden.

Allt jag ville var att få dig att säga WOW!

Ett mantra jag jobbar och lever efter än idag – att få dig att säga WOW! Tillsammans med mina vänner spenderades de flesta dagar uppe på berget. Jobbade jag inte timmar på callcenter och bokade tider för bilprovningen eller diskade i köket på Holiday Club Åre var jag ute och åkte skidor eller jagade nästa ”banger” att få publicerad i ett av Sveriges skidmagasin. Det var vad mina dagar bestod av. Att vara ute och åka skidor, om snön, väder och vind tillät det, så fotograferade jag mina skidåkande vänner för att få till de bästa bilderna vi kunde skapa. Utöver detta så fortsatte jag att försöka sälja in artikelidéer till de svenska magasinen.

Detta outtröttliga nötande gav till slut resultat. Alla timmar av slit, kyla, väntande på rätt väder (och missade bilder) gjorde att jag sakta men säkert byggde upp en portfolio med bilder att visa upp. Enstaka artiklar och bilder publicerade i magasinen och ganska många på Freeride.se (Tack!) som exponerades för hela skidsverige. Till slut hade jag gjort mig ett namn som den unga och hungriga fotografen i skidsverige. Nu var det bara att fortsätta nöta!

Enligt mig en av mina bättre bilder! Jag ligger fastsatt med klättersele på taket på Salzburg Arena och min batteridrivna blixt säkrad med silvertejp!

Fotobok och Red Bull

I mitt bakhuvud, sedan studierna på Åland, hade jag en tanke om en fotobok. Min lärare, naturfotografen Andy Horner, visade ofta upp sina böcker och det kändes alltid så lyxigt att titta i dem. Jag ville göra en egen bok. Sagt och gjort, jag satte ihop en dummy för att illustrera min idé, genom tjänsten Blurb, och köpte ett antal exemplar för att skicka ut till olika förlag. Ett av dessa förlag var Balkong Förlag. För att göra en lång historia kort, ca två år senare hade jag min debutbok Adrenalin i handen.

Eftersom jag också hade gjort mig ett namn inom skidvärlden i Sverige så hade jag också möjligheten att få fotografera och jobba tillsammans med flera andra profiler. Det var genom en av dessa jag fick vara med i vad som då hette JOSS – Jon Olsson Super Sessions. Ett mästarnas mästare inom denna gren av skidåkning. Där världens bästa så kallade jibbers tävlade tillsammans med en filmare och en fotograf. Under två veckor skulle de bästa bilderna och film editen skapas. Jag tävlade med två andra unga och hungriga talanger: skidåkaren Oscar Scherlin och filmaren Marcus Hansen. Även om vi inte vann (eller kom sist!) så var detta en stor vinst för mig som fotograf. Jag hade exponerats för hela världen genom tävlingen och Red Bull hade fått upp ögonen för mig.

Genom JOSS såg Red Bull mina bilder och ville köpa ett par. Genom detta ledde det till fler jobb och tillslut något som jag är otroligt stolt över: ett fotograf-internship vid Red Bull HQ i Österrike – som första skandinaviska fotograf någonsin.

Produktbild på min bok Adrenalin

Lärdomar:

Det är så lätt att se tillbaka och tänka jag borde gjort si och så i stället och vara bitter. Men, att se tillbaka och lära sig av de eventuella misstagen som man gjort och se dem som lärdomar är alltid bra. Svårt, men bra. Det första var ett misstag jag gjorde länge. Och det var svårt att se det som lärdomar än en bitter eftersmak. Det var väl inte heller egentligen aktiva val som gjorde att jag gjorde dessa misstag, utan en tuff period i mitt liv som spökade i grunden.

Jag hade precis släppt min bok, Adrenalin, efter ett par års hårt arbete i skuggan för att inte släppa ut hemlisen i förväg. Jag hade fått in min fot hos Red Bull och var på väg till huvudkontoret i Österrike för mitt internship. Bland annat Freeride.se skrev om det här. Jag hade jobbat stenhårt i år och började äntligen se ljus i tunneln. Plötsligt stod jag där med en utgiven fotobok (med ännu en på g) och som en av Red Bulls Internationals egna fotografer. Jag kände framgången för första gången. Det var nu jag gjorde, vad jag länge tyckte var, ett av mina stora misstag i livet.

Att skriva att jag kände att jag var nöjd och kände att jag hade ”made it” är fel. Även om det kanske var samma form det tog. Jag har aldrig haft ett stort ego eller blåst upp mig själv och mitt skapande till något större än vad det är. Mina två ben har alltid stått stadigt på jorden. Men i stället för att rida på och utnyttja den framgångsvåg som jag skapat så slappnade jag av. Ett misstag som jag tror många gör någon gång.

En av artiklarna som skrevs om mitt arbete som skidfotograf. Bilden i Tidningen FOTO är från Narvik.

Ett misstag som länge gav mig en bitter eftersmak i mitt eget huvud. Varför insåg jag inte att det är nu man ska lägga i nästa växel och köra ännu hårdare? Varför förvaltade jag inte det jag skapat ännu bättre? Varför var jag så dum?! 

Vad jag inte insåg då (men först senare) var att jag inte mådde bra. Att inte lägga i nästa växel och åter dunka huvudet mot tegelväggen var min kropps sätt att säga att det var dags för vila och att ta hand om sig själv. Vilket jag så klart inte gjorde. Men, jag var trött. Trött på skidåkning och ville något mer och något annat. Något som resulterade i flera års sökande, testande och funderande.

Fördelen med sökande är att man hittar nya spännande och roliga vägar att ta. Mode och spännande personer var en av de vägar jag hittade. Bild tagen av Ester här i Stockholm och finns att se i PhotoVogue.

 Slutledning:

Hade mitt liv sett annorlunda ut om jag inte ”slappnat av”. Utan fortsatt karva min väg inom skidvärlden? Kanske! Men idag är det egentligen inget jag funderar över och heller inte ältar. Det var helt enkelt inte min grej just då och hade antagligen vart väldigt olycklig om jag fortsatt.

Istället har jag fått möjligheterna att studera kommunikation på Berghs två gånger, bott i Australien och haft ytterligare internship i New York på Johan Lindebergs BLK DNM och jobbat på marknadsavdelningen på Fotografiska. Allt är jag väldigt stolt över! Och, jag åker fortfarande skidor, skriver och fotograferar researtiklar till skidmagasin världen över ibland – för det är åter igen fantastiskt roligt! Utöver detta skriver jag mycket texter, fotograferar människor av ren nyfikenhet och på senare tid – mat!

Cavi-art anyone? Mat och samarbeten med mat-kreatörer är ännu en ny väg som jag finner otroligt rolig. En del av mitt jobb som Creative Director på www.culinary-canvas.com

Att fortsätta älta det förgångna är aldrig något som för något gott med sig och det för dig garanterat inte framåt! Livet är ju vad vi själva skapar det till att vara och jag är väldigt nöjd och stolt över det jag skapat hittills  trots att jag inte åkte pisten hela vägen ner just den gången.

LÄS DE ANDRA DELARNA HÄR:

Min kreativa väg – del 3

Min kreativa väg – del 2

Min kreativa väg – del 1

 2020 har vart ett tufft år! Nu stundar 2021 – låt oss jobba stenhårt för att göra det till det bästa någonsin! Nu kör vi köra kreatörskollegor!

Love,

Johan

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com

Web: www.johanstahlberg.com 

Blog (ENG): blog.johanstahlberg.com

Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg 

Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography