Johan Dahlqvist: Trippel måttstock är orsaken till stressen i reklambranschen

Först och främst vill jag bara flagga lite för en lite för enkel fälla när man pratar om stress. Att stressa = jobba för mycket. Det är fel. Att jobba mycket kan vara kul. Jag personligen älskar att jobba, mycket. Det kan göra mig trött, absolut, men det myckna jobbandet skapar inte stressen. Confucius och andra citatmaskiner håller med – om man väljer att göra nåt man älskar behöver man inte jobba en enda dag i sitt liv etcetera.

LÄS MER: Var är den fina byråkulturen det snackas så mycket om?

Stress kommer ur diskrepansen mellan hur saker är och hur man vill att saker ska vara. Ju fler okontrollerbara faktorer som påverkar verkligheten som jag måste leva med och ju större avståndet mellan varandet och viljandet är, desto mer stress.

Om tesen sen är att reklambranschen har mer stress än andra branscher måste man se sig om efter unika faktorer i den. Saker som krav på att vara lyckad i alla livets områden samtidigt som man gör sitt jobb i världsklass – är INTE unikt. Det gäller hela samhället och kan säkert förklara ett bredare socialt stressproblem.

Unikt är dock reklambranschens trippla leverans-måttstock. 

1. Det ska vara rätt (det vill säga leverera strategi och kundens KPI:er på budget)
2. Det ska vara bra (det vill säga konsumenten ska bli intresserad)

Dessa två är fullt nog för att skapa prestationsångest, men konsultbransch som vi är, behöver vi också bevara och framhäva vårt eget kärnvärde – kreativiteten. Det har givit oss en tredje måttstock. (Som ibland skapar problem ska sägas, men i grunden är essentiell.)

3. Det ska vara kreativt nyskapande (det vill säga priser och branschmediala hyllningar).

Slitningarna mellan dessa tre och balansgången dem emellan är den fundamentala grunden i reklambyråns stress. Processen och resultatet kommer sällan att vara i harmoni med samtliga inblandades viljande.

LÄS MER: Kraven från 57 reklamtalanger i avgångsklasserna 2022: ”Vi är inte små slavar”

Liknande finns nog i andra konsultbranscher med mjuka värden och subjektivt tyckande (till exempel arkitektbranschen) men inte på samma oerhört publika sätt. Vårt jobb är trots allt massmedialt per definition, det är inte ett arkitektritat hus på en gata i en stad nånstans som förbipasserande ska titta på och hissa eller dissa. Denna skoningslösa exponering av diskrepansen mellan varandet och viljandet amplifierar naturligtvis betydelsen av den – genom hela processen och för hela arbetsgruppen.

Till sist, för att bli ännu mer kvasivetenskaplig skulle det vara intressant att se en graf med olika byråers stressnivåer ställt mot deras respektive branschframgång. Jag är helt övertygad om att många på byråer med lågt fokus på 2 och 3 är ganska ostressade, gillar läget rentav. 

LÄS MER: Bolagen som framtidens talang helst vill jobba på

Förutom då dom unga, nykläckta, jäkligt hungriga studenterna som fått sitt första knäck där – dom blir nog otroligt ångestfyllda när dom inser att deras omgivning inte alls synkar med eras eget viljande om ambitionsnivå, att deras alster inte alls kommer att bli så bra tack vara alla okontrollerbara faktorer runtomkring sig som dom är beroende av. Dom skulle nog mått bra mycket bättre bland gelikar på en 1+2+3 byrå.

Summa summarum, rätt person på rätt plats. Vägen dit är full av friktion på det personliga planet, men om man är ärlig mot sig själv och man synar byråernas riktiga kulturbärare (dvs jobben, inte ”om oss”-sektionen på hemsidan) så kommer man snabbare dit.

Så studenter, var inte rädda för arbetsbelastningen men se upp för platser som inte vill vad du vill. Var definitivt inte rädda för att söka er till dom högsta höjderna. För er, med er hunger och ert driv är dom platserna förmodligen de MINST stressframkallande och MEST balanserade och lustdrivna.

Johan Dahlqvist,
frilansande cd vinterhalvår – båttaxichaufför sommarhalvår