Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag27.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Opinion

Journalister måste bli mer noggranna

Publicerad: 14 April 2014, 08:01

Övre raden: Anki Sandberg, Joel Rasmussen, Rickard Bracken och Martin Schalling. Nedre raden: Carl von Essen, Jenny Jägerfeld, Jimmie Trevett. Lena Flyckt.

DEBATT. Medierna behöver se över sina egna spelregler – journalister måste bli mer noggranna på vilka grunder psykiska sjukdomar görs till en del i brottsrapporteringen. Det skriver en rad forskare, författare och företrädare för organisationer inom området psykisk hälsa i en debattartikel.


I Sverige har tre av fyra erfarenheter av psykisk sjukdom – antingen egen, som närstående eller kollega. Trots att det är så vanligt är många rädda för och tar avstånd från människor med psykiska sjukdomar. En förklaring till avståndstagandet ligger i mediedramaturgin kring våldsbrott. Medierna måste uppdatera sina egna spelregler och diskutera hur brottsrapporteringen kring psykiatriska diagnoser ser ut, gärna samma diskussion som man tidigare fört kring brottsrapportering och etnicitet.

Trots att det är vanligare att ha en relation till psykisk sjukdom än att inte ha det, så är psykisk sjukdom förknippat med avståndstagande och rädsla. Tidigare studier visar till exempel att fler än var tredje person i Sverige anser att samhället bör skyddas från personer med psykisk sjukdom och fler än var femte skulle inte bjuda in en person i sitt hem om de visste att personen har en psykisk sjukdom.

Hur kommer det sig undrar vi, att så många människor visar rädsla och okunskap om något som är så vanligt? Vi menar att mediernas rapportering kring psykisk ohälsa, sjukdom och funktionsnedsättning är en bidragande orsak. Särskilt problematiskt är mediernas sätt att rapportera om psykisk sjukdom och våldsbrott.

Enligt olika undersökningar handlar runt 40 procent av alla nyhetsartiklar om psykiska sjukdomar om farlighet, våld och kriminalitet. Medieanalyser visar också att medier många gånger rapporterar om misstänkta gärningsmäns olika psykiatriska diagnoser med hjälp av uppgifter från grannar, polismän eller journalister. Kopplingen mellan det begångna brottet och psykisk sjukdom är många gånger oklar, konstruerad eller överdriven, just för att det passar mediedramaturgin.

Även om det inte är mediernas intention blir denna negativa inramning av en grupp individer en del i en strukturell diskriminering som sprider föreställningar som slår hårt mot alla som har någon form av psykisk ohälsa. För vi vet ju med säkerhet att den absolut största majoriteten av personer med psykiska sjukdomar aldrig någonsin begår några brott.

Frågan går att jämföra med förskjutningen i medierapporteringen kring kriminalitet och etnicitet. Numera undviker pressen allt oftare att nämna gärningsmäns etnicitet, bland annat för att inte skuldbelägga betydligt fler individer. Synsättet präglar även mediernas språkbruk. Men när det gäller artiklar som rör psykiska sjukdomar, särskilt när den kopplas samman med brott, då används fortfarande kränkande och negativt laddade ord som "galning", "skogstokig" eller "dåre", både av journalister och personer som intervjuas. Vilken etablerad nyhetskanal skulle publicera motsvarande kränkande ord som "blatte" eller "svartskalle"?

I de så kallade spelreglerna för press, radio och tv, som ska hjälpa medierna att ta ansvar för sitt sätt att rapportera, finns idag en ansats att inte bidra till strukturell diskriminering. Där står bland annat: "Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande". Dessa spelregler behöver uppdateras så att de även inkluderar frågor som rör fysisk och psykisk funktionsnedsättning och sjukdom.

Ibland bidrar pressen med fördjupande reportageserier eller faktarutor som förklarar ovanligheten med våldsbrott. Det ser vi gärna mer av när det rapporteras om en specifik diagnos. Men medierna måste oftare ställa sig frågan om det är relevant rapportering eller om den osakligt gör likhetstecken mellan psykisk sjukdom och våldsbrott. Medierna behöver se över sina egna spelregler, journalister måste bli mer noggranna på vilka grunder psykiska sjukdomar görs till en del i brottsrapporteringen. En sådan storstädning kan bidra till att människor i allmänhet förändrar sina negativa föreställningar om psykiska sjukdomar. Vi är flera organisationer och experter som gärna bidrar med mer kunskap – rådgör gärna med oss.

Rickard Bracken, projektledare i den nationella kampanjen Hjärnkoll
Anki Sandberg, samordnare Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa (NSPH)
Maria Borelius, författare till boken "Bryt sista tabut – mental ohälsa ut ur garderoben"
Jenny Jägerfeld, psykolog och författare
Lena Flyckt, docent och ordförande i Svenska Psykiatriska Föreningen
Jimmie Trevett, förbundsordförande Riksförbundet för Social och mental hälsa (RSMH)
Carl von Essen, generalsekreterare Mind
Martin Schalling, professor, ordförande Psykiatrifonden
Joel Rasmussen, lektor i medie- och kommunikationsvetenskap, Örebro universitet

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.