Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Opinion

Katarina & Jacob: Kan en pandemi lära en gammal hund att sitta?

Publicerad: 28 juni 2021, 07:32

Katarina Graffman, doktor i antropologi och Jacob Östberg, professor i reklam och PR.

Resumés bloggare Katarina Graffman och Jacob Östberg resonerar kring hur stora växlar vi egentligen bör dra på att människors beteende förändras efter coronapandemin.


Ämnen i artikeln:

Katarina GraffmanJacob ÖstbergCoronaviruset

Katarina: Vet inte hur det är för dig men jag får en hel del frågor om hur våra beteenden kommer att förändras på grund av pandemin. Och då framför allt frågan om vi kommer att bete oss mer klimatsmart. 

Jacob: Jo, på goda grunder så är det ju något som det surras en hel del om. Jag tycker mig skönja fyra principiella sätt som de här spekulationerna om framtiden sker på. Olika människor fyller ju i olika typer av beteenden under de olika kategorierna, men de flesta verkar kunna göra ungefärligen en sån här lista: 

Saker som vi gjorde innan pandemin, som vi slutat med, men som vi kommer att återuppta efteråt. Exempel: Gud vad härligt det var när man kunde ta ett flyg bort från det här jävla landet, det längtar jag efter att göra igen.

Saker som vi gjorde innan pandemin, som vi slutat med, och som vi inte kommer att återuppta. Exempel: Jag brukade springa ner och småhandla mest varje dag, precis när det var som mest folk i affären. Så jäkla dumt! Nu planerar jag i stället och veckohandlar. Så jäkla smart! Jag kommer absolut inte återgå till småhandlandet.

Saker som vi började med under pandemin och som vi kommer att fortsätta göra. Exempel: Under pandemin har vi verkligen blivit bra på att upptäcka allt fantastiskt som finns i närmiljön. Det gjorde vi aldrig innan. Hoppas att vi fortsätter med det även framledes, man behöver ju inte resa långt för att få en stor upplevelse. Hallelujah!

Saker som vi började göra under pandemin men som vi gärna slutar med så fort det känns säkert. Exempel: Säg att jag aldrig mer behöver dränka varenda foodora-låda i handsprit innan jag kan börja äta. Är så sjukt trött på den här pandemin!

Katarina: Det man kan konstatera är att minnet är kort, speciellt om det handlar om något som inte direkt har en inverkan på det egna livet. För att se tydliga beteendeförändringar krävs det att hotbilden är stor och påtaglig, att det är något som drastiskt förändrar ens eget liv. Att successivt vänja sig vid en förändrad livsmiljö kan snarare vara negativt för våra beteendeförändringar. Om klimatet fortsatt präglas av relativt långsamt höjda tem­peraturer och vår närmiljö successivt blir mindre och mindre beboelig kommer vi troligen att vänja oss. Det blir lite som myten om grodan som inte märker att den håller på att kokas om den läggs i kallt vatten som successivt värms upp mot kok­punkten.

Jacob: Men det där med grodan, det är precis som du säger bara en myt, för forskning har visat att grodor visst känner av den ökande temperaturen och blir mer aktiva och försöker fly. Och det är väl just det som är kruxet med det klimathot som vi står inför, att det kommer att finnas allt färre platser att fly till och de kommer i ökande grad att mutas in av de som har mest resurser. 

Ofta hör man uttalanden i stil med: När vi så småningom börjar märka av klimatförändringarna på riktigt då kommer vi… Men många människor märker ju av klimatförändringarna på ett väldigt konkret vis redan nu, det är bara det att för oss i den relativt välbeställda västvärlden så är dessa människor så osynliga att vi än så länge kan låtsas som om de inte finns.

Katarina: Ja, dessa osynliga människors öden är kanske inte det som kommer få det stora flertalet att radikalt ändra sina invanda handlingsmönster. Men det finns ju sådant som påverkar våra beteenden:

Om ett beteende är socialt oacceptabelt förändras beteenden snarare på grund av omgivningen än av individens egen kraft; man vill vara en del av gruppen och beter sig enligt de normer som är accepterade av gruppen.

Om samhällsinstitutioner (och företag) på en aggregerad nivå hjälper oss människor att bete oss på ett önskvärt sätt. 

Jacob: Amen. Att samhällsinstitutioner och företag kan knuffa oss i rätt riktning kan inte nog påtalas. Sannolikt kommer de behöva knuffa oss ganska omilt om de ska lyckas få oss att byta kurs. Detta är dock välkommet. Knuffa på bara! 

När det gäller vad som är socialt acceptabelt och oacceptabelt så är jag också helt med på noterna, men här är det snårigare eftersom det ju är något som är under ständig förhandling, vilket inte minst illustrerats nu under pandemin. Det har blivit väldigt tydligt att vi har olika måttstockar och att det saknas en tydlig konsensus om var gränserna går. 

Just i sådana lägen av osäkerhet är det lätt att man kompromissar med sina egna principer för att vara socialt bekväm. Att ha avvikande åsikter om gränsdragningarna tär på de sociala relationerna. Om vi återvänder till frågan om vad som kommer förändras efter pandemin så är jag inte alls säker på att alla sociala relationer kommer att återhämta sig.

Katarina: Tyvärr är det ju omöjligt att generalisera vad gäller människors beteenden. Hur vi kommer att bete oss beror på vilka personliga erfarenheter vi har. Men jag tror en sak är säker, vi ska inte dra för stora växlar på att människors beteenden förändras nämnvärt efter pandemin. 

Foto: Charles Deluvio

Läs fler blogginlägg av Katarina Graffman och Jacob Östberg här. 

Katarina Graffman

doktor i antropologi

Jacob Östberg

professor i reklam och pr

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.