Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Opinion

Katarina & Jacob: Kommer vaccineringen leda till en shoppingkonvulsion?

Publicerad: 6 april 2021, 12:04

Pandemin har inneburit en längtan eftersom det har varit, men också det som komma skall. Resumés bloggare Katarina Graffman och Jacob Östberg resonerar kring hur konsumtionskulturen kommer att påverkas när vi står på andra sidan.


Jacob: När jag var barn brukade mina föräldrar så här i påsktider mata mig med historier om hur det var när de i sin tur var barn, hur de framförallt på långfredagen inte fick göra ett skvatt. Sitta still och stirra in i en vägg var allt de tilläts göra. Tänka på gud kunde man tillåta sig, men att tänka på något annat var syndigt av bara helvete. 

Tycker att detta känns särskilt relevant nu när många verkar tycka att det senaste året varit en enda lååång långfredag när de inte fått göra någonting, förutom att sitta still och stirra in i den där omtalade väggen. Detta har gjort att det senaste året har präglats av så mycket längtan. Dels en nostalgisk längtan till tiden före pandemin, dels en mer oviss längtan efter det som ska komma sen. 

Hur är det Katarina, förutom att spela Oral Beer Pong, vad längtar du efter att göra när väntan är över?

Katarina: Jag fick inte göra ett skvatt på långfredagen när jag var liten, men så är jag också några år äldre än vad du är, möjligen läsa en sedelärande bok eller gå på en promenad. Men det gjorde ju också påskafton extra härlig. Mina föräldrar praktiserade den där tråkiga långfredagen utifrån det syftet snarare än av religiösa skäl. De hade förstått att efter upplevd tristess blir även den minsta belöning extra njutbar.

Att vi nu lever och har levt långfredag hela året har ju inte direkt inneburit att vi suttit och stirrat i väggen och väntat och längtat. Nej, vi ägnar oss åt konsumtion. E-handeln har under pandemiåret ökat med i snitt 40% jämfört med året innan. Att köpa något kan för stunden dämpa känslan av tristess och ångest. Studier har visat att personer med en mer materialistisk läggning faktiskt mår bättre av att få shoppa loss, gärna lite mer lyxig konsumtion. Hur långvarigt det välmåendet är framgår dock inte. I en sociologisk studie som genomfördes efter finanskrisen 2008 framgick att iögonfallande konsumtion, det vill säga konsumtion ämnad att skänka glans åt den som köper något, inte alls minskade i försäljning även om människor sa att den här typen av konsumtion var omodern och inget man ägnar sig åt under en ekonomisk recession. Iögonfallande konsumtion har en kulturell och symbolisk innebörd som är långt kraftfullare än än vad kanske plånboken tillåter. Det säger ganska mycket om hur konsumtion bitit sig fast i våra liv och vad den betyder för mångas välmående…

Jacob: Just konsumtionens eventuella betydelse för vår känsla av ett meningsfullt liv är något som jag inte kan låta bli att reflektera över när vi nu summerar ett drygt år av coronarestriktioner och -rekommendationer. Många har ju försökt hitta en rimlig förklaring till varför myndigheterna i Sverige har valt att slå på bromsarna kring diverse kulturinstitutioner samtidigt som platser för kommers fått tuffa på i relativt oförminskad takt. Kanske har vi tillåtits shoppa på som om inget hade hänt för att vi ska hålla oss lugna och fina. 

Här tänker jag särskilt på kulturanalytikern och postmarxisten Stuart Ewens idéer om konsumtion som ett sätt att pacificera arbetarna så att de inte insåg att de var exploaterade. Ewen visar hur konsumtion – och inte minst drömmarna om den konsumtion som arbetarna fantiserade skulle komma i en nära förestående framtid – var ett effektivt medel som användes för att knegarna skulle fortsätta slava i fabrikerna trots att deras slit framför allt gynnade ägarna. Genom att erbjuda så mycket lön så att det inte enbart räckte till mat och till hyra (för att parafrasera Ebba Grön), så motiverades arbetarna att fortsätta jobba i fabrikerna utan att ställa alltför knepiga frågor om varför någon annan ska profitera på deras lönearbete. Enligt Ewen kom den kommunistiska revolution som Marx och Engels förutspådde av sig då arbetarna fick precis så mycket glaspärlor så att de höll sig lugna: ”Äh, vi får ju någon veckas betald semester och snart kan jag ju köpa en färg-TV, så inte fan har jag någon anledning att göra revolution. Fabrikören är ju värsta hygglot!” 

Så genom att låta shoppingen fortgå (nästan) som om ingenting hade hänt har vi kanske varit mer benägna att acceptera inskränkningar i vår rörelsefrihet inom andra domäner.

Katarina: Det ska bli spännande att se om det sker en shoppingkonvulsion när effekterna av vaccineringen så småningom blir skönjbara. Att folk längtar efter att träffas, gå på bio, se en utställning eller göra sig en rejäl helkväll på krogen är det ju inget snack om. Men frågan är i vilken utsträckning shoppingbegären har fått tillräckligt mycket bränsle av de möjligheter som trots allt har givits under det senaste året. 

Men varken du eller jag ingår väl i gruppen som tror att pandemin ändrat logiken i konsumtionskulturen nämnvärt. Den biter vare sig pandemier eller ekonomiska recessioner på. 

Jacob: Nej precis. Att kultursektorn fått sig en rejäl törn av pandemin är det ju inget snack om men konsumtionskulturen kommer gå ur det här med spänst i stegen och solsken i blick.

Läs fler blogginlägg från Katarina Graffman och Jacob Östberg här.

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.