Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Opinion

Konstens relation till duken

Publicerad: 12 augusti 2021, 09:30

Tidigare i år betalade en köpare 69 miljoner dollar, inte för ett konstverk, utan ett block chain-baserat digitalt kvitto på verket. Händelsen fick Resumés bloggare Nils Andersson-Wimby att tänka på den ofta onyanserade debatten om nytt och gammalt.


På 1600-talet, under renässansens Italien, uppfanns målarduken som nytt underlag för konst. Innan dess målade man på träpaneler, men dessa var tunga, ojämna, och sprack titt som tätt. Massa jidder. Läge för en innovation.  

Initialt tillverkades målarduken av hampa, och ordet ”canvas” har faktiskt sitt ursprung i cannabis.  Man spikade upp hampa-duken på en träram, och konceptet blev snabbt populärt. Duken tillverkas fortfarande ibland av hampa, även om linne och bomull är mer vanligt nuförtiden. I övrigt är grejen densamma, 400 år senare.  

Målarkonsten är liksom ikonen och sinnebilden för kreativitet. Men du köper inte konst för att duken är fräsigt tillverkad. Kreativiteten får sin plats ovanpå duken.

I mars 2021 sålde digitala artisten Beeple sitt verk ”Everydays – The First 5000 days” för 69 miljoner dollar. Eller ja, inte själva verket som sådant, utan NFT:n, det block chain-baserade digitala kvittot på verket. Liksom skryt-rättigheterna till att du faktiskt äger konstverket.  

Det är ju rätt svindlande. 69 miljoner dollar för ett digitalt kvitto. Visst, du får jpg:n också, men det är kvittot som är grejen. Många som jobbar med konst och kreativitet får säkert lite feeling kring innovation och så. 

Men målarduk gonna be målarduk.   

Ska man köpa en målarduk idag finns det en uppsjö av leverantörer och kanaler. En snabb googling ger hundratals sajter med namn som kombinerar ”create” och ”store” på olika sätt. Man får bilden av hur SEO-människan på Panduro börjar svära och får svettningar under armarna redan på måndag morgon, och sen är det ett rent helvete ända fram till fredagen för att försvara positionerna.  

Debatten blir ofta binär. Folk vill att ALLT ska vara nytt. Och att ALLT skall vara kreativt och innovativt. Eller INGET ska vara nytt och kreativt. Till exempel när folk ifrågasätter värdet av kreativitet och gamla fina reklambyråer krymper eller går i konkurs. Då är det viktigt att komma ihåg att det kreativa är det som händer ovanpå duken, det behöver få vara fritt och galet och inte lika uppmätt och detaljstyrt som vävning av hampaduk.  

Som när det överlägset skrockas åt Tik-Tok, eller Amazon, eller röststyrning, bara för att man minsann gjort en Orvesto-slagning och målgruppen i de kanalerna har liten disponibel inkomst och indexerar lågt på ”Pröva Nya Produkter Jag Hört Om Från En Vän”. Nya saker kan vara bra och addera värde.  

Eller när folk blir så där ilskna så att venerna i pannan poppar fram bara för att det fortfarande annonseras i TV och tidningar. Bara för att något är gammalt och etablerat behöver det inte betyda att det inte är något bra. 

 En del gammalt är bra, beprövat och funkar, en del gammalt är skit. Samma gäller med nya och innovativa saker. Man får testa sig fram till vad som är vad.  Kanske säljer du reklamkampanjer i form av NFT:er i metaverset i framtiden, eller så bokar du ytterligare en 30 sekundare på TV.

Det enda vi vet med största säkerhet är att många tavlor kommer fortsätta målas och säljas på en duk av bomull eller linne. Ibland hampa till och med.  

 

 

Nils Andersson Wimby

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.

Se fler branschtitlar från Bonnier News