Min kreativa väg Del. 1

Om du läst något av mina senaste inlägg här på Resumé så vet du att jag just nu läser boken Bredd av David Epstein, utgiven av Volante förlag. I boken så argumenterar och pratar han om hur att man blir bättre rustad för framgång genom att ha en bredare expertis och erfarenhet, än om man djupdyker inom ett ämne. Det vill säga erfarenheter från olika områden som du sedan kan ha nytta av.

I ett avsnitt av boken beskriver han sin egen snirkliga bana fram till jobbet som journalist.

” När jag var 17 och helt säker på att jag skulle söka till flygvapnets officershögskola för att bli pilot och sedan astronaut, skulle min självbedömning förmodligen ha placerat mig i ihärdighetsskalan absoluta topp. Jag kom så långt att Sidney Yates, kongressledamot från trakterna kring Chicago, sa ja till att rekommendera mig som sökande. Men jag gjorde aldrig något av det hela. I stället ändrade jag mig i sista stund och började läsa statsvetenskap på annat håll”

”… Sedan satsade jag på geo- och miljövetenskap som huvudämne och astronomi som tillval, övertygad om att jag skulle bli naturvetare. Jag jobbade på labb under och efter tiden på college och insåg att jag inte var en sådan som ville ägna livet åt att få grepp om en eller ett par saker som världen inte visste sedan förut – i stället ville jag veta en massa som jag inte visste sedan förut, och sedan dela med mig av det. Jag lämnade akademin för journalistiken, och mitt första jobb vad som nattreporter ute på stan i New York.”

I sidorna innan berättar han också hur han genom high school och college höll på med olika sporter, så som fotboll och basket. Han berättar hur han i college tävlade i friidrott som 800-meters löpare och var, som han uttrycker det, överlägset sämst. Men genom hårt arbete och att fortsätta genom uppförsbackarna så lyckades han till slut ta sig till framgång.

”-…Jag höll ut i två hemska åt av träningspass som fick mig att spy och tävlingar som gav min självkänsla blåmärken, samtidigt som lovande förmågor lade av och ersattes av andra…. Under min sista säsong krossade jag universitetets historiska tio bästa-lista inomhus, kom två gånger bland de åtta bästa vid en stor tävling för universitetslag från östkusten och sprang i ett stafettlag som satte universitetsrekord.”

Detta fick mig att fundera på min egen bana och den väg som jag har tagit. Och, vilka lärdomar har jag tagit med mig längs med vägen. För det är så lätt hänt att vi bara far fram, genom verkligheten mot morgondagen, utan att reflektera över vad som hänt och vad vi lärt oss längs vägen.

Jag tänker att jag börjar, nästan, från början. Min egen kreativa resa och tillbakablick.

En av de första ”riktiga” skidbilderna jag tog i livet. Min barndomsvän Andreas Lundstam Guidetti i Österrikiska St. Anton 2004 eller 2005. På uppdrag för Freeride.se

Del 1 – de första bilderna

Just när det kreativa kom in i mitt liv på allvar är svårt att säga. Precis som alla andra barn så älskade jag att rita, måla, bygga kojor, leka med lego och allt där emellan. Jag har alltid gillat att ta bilder. Kommer ihåg att jag alltid snodde åt mig engångskamerorna så fort jag fick chansen och ville alltid ha min egen när jag var ute och reste tillsammans med min familj.

Det första riktiga minnet jag har av att använda kameran med ett syfte (förutom att leka) var när jag och några kompisar skulle fotografera när vi åkte skateboard och inlines runtom Östersund. Utan att ha en aning om hur en kamera, exponeringsteori eller vad komposition var, försökte jag fånga mina vänner när de gjorde trick i den lokala vertrampen, hoppade utför trappor eller över betongsuggor. Jag tror inte dessa negativ (ja, det var på den tiden jag var ca 12 år) eller bilder finns kvar idag, och det var nog ingen gömd supertalang som visade sig redan då, heller.

Snabbspola fram cirka 5 år. Jag är nu tonåring med buffaloskor och Nick Carter frisyr på gymnasieskolan i Ljusdal. Av en slump upptäckte jag fotografi (utan att minnas egentligen mina försök tidigare i livet). 4 timmar i veckan befann jag mig antingen med huvudet nedåt, läsandes en fototidning och försökte lära mig linjer och komposition (som gick trögt!) eller i mörkrummet (Instagramfilter på papper) och framkallade mina bilder, ofta på natur eller vänner, som jag tagit.

Lärdomar: Även om jag inte lärde mig något egentligen, under vad som då hette ”elevens val” om fotografering, så var den otroligt viktig för vad som komma skulle. Trots försök från min fotolärare så lyckades jag aldrig ta in det här mer linjer i bilder eller exponeringslära, som jag inte ens mins vi pratade om (men antagligen).

Det var inte förens termin två och mitt sista år på gymnasiet som fotografi först drämde till som en slägga i huvudet på mig. Outdoor-fotografen, (numera byråägare) Peder Sundström undervisade oss i fotografi och visade sina skidbilder för oss. Jag var fast. Uppväxt i Östersund, Jämtland, hade hela min uppväxt bestått av skidor, snowboard och snö. Jag ville alltid bli snowboardproffs, men trots några försök i lokala tävlingar, blev det inget av den drömmen. Men nu insåg jag att jag faktiskt kunde jobba med vinter och actionsport samtidigt som jag hade roligt – jag skulle bli actionsportfotograf!

Det var känslan av att ha roligt och leka med kameran, precis som jag gjorde som liten, men med ett mål av att kunna göra något riktigt av det, som fick mig fast. Hade vi haft en bister gammal gubbe, med fotoväst, som strängt försökt banka in kunskap i våra huvuden, hade mitt förhållande till fotografi och bildskapande sett annorlunda ut. Men istället läts vi leka, ha kul och utforska bilder, mörkrum och framkallning i vår egen takt. Utan något krav på egentligen prestation, förutom att vara närvarande.

Man ska aldrig underskatta att ge sig själv möjlighet att skapa utan krav på en prestation, särskilt i början. För hur mycket tekniker, möjligheter och enastående karriärer, har faktiskt kommit till liv genom just lek?

Love,

Johan

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com 

Web: www.johanstahlberg.com 

Blog (ENG): blog.johanstahlberg.com 

Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg

Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography