Christina Knight: My not so beautiful laundrette*

Det tvättas tydligen en hel del inom reklamen idag. Här körs både kulört och vitt, hej vilt i maskinen. Whitewashing. Greenwashing. Pinkwashing.

Reklamombudsmannen rapporterade häromdagen att vilseledande är den vanligaste prövningsgrunden för anmäld reklam 2022, vilket är tredje året i rad. 87 anmälningar hängdes upp på torklinan och granskades; 87% fälldes, exakt samma andel som föregående år. Här tumlar prispåståenden och reseerbjudanden runt med miljöpåståenden i flera olika branscher; detaljhandel, livsmedel, skönhet och hälsa.

Elva beslut har rört vilseledande miljöpåståenden, varav tio fälldes.

I den tvättomat som reklambranschen tycks utgöra, tvättas uppenbarligen en hel del smutsig byk, både av reklamköpare och reklammakare. För visst är det ett delat ansvar – att inför sin byrå transparent och ärligt redovisa vad som faktiskt gäller och vad en kan påstå. Att som reklammakare ifrågasätta, göra research och syna tvätten innan den ska in i maskinen.

För vem tror ni att ni lurar och förresten – hur vågar ni? Vem tror ni att ni är och vilka tror ni att vi konsumenter är?

Jag minns med värme de David Ogilvy-citat som prydde Ogilvys kontor på Humlegårdsgatan där jag började 2007.

Redan 1955 skrev han: ”The customer is not a moron. She’s your wife”. Han hade fattat vad också Janne Cederquist ofta pratade om med övertygelse; visa respekt och utgå ifrån att mottagaren av din kommunikation är intelligent.

Strategen och författaren Austin McGhie tog det vidare genom att säga ”the customer is you”, och menade att vi alla är kapabla till att syna och avslöja varandras överdrifter och lögner. Konsumenter googlar, researchar, tipsar och avslöjar – så vem tror ni att vi är när ni försöker ljuga oss rakt upp i ansiktet med överdrivna löften och påståenden? Skamvrån allihop.

Nåväl, det fanns något glädjande i RO:s nyhetsrapport också. Antalet anmälningar mot könsdiskriminerande reklam har minskat med 40% jämfört med förra året. En får hoppas på att det beror på att det helt enkelt finns mindre att anmäla – och inte på att anmälarna är avtrubbade eller har tröttnat på att anmäla.

Och så får vi hoppas att, precis som diskussionerna kring könsdiskriminerande reklam tycks ha utbildat reklamköpare och reklammakare till en mer respektfull, värdig kommunikation, så ska också den vilseledande byken ersättas av något som faktiskt är rent på riktigt.

* När jag precis flyttat till Sverige från Thatchers England och pluggade på Berghs kom den fantastiska filmen ”My Beautiful Laundrette” (1985). Det är historien om den pakistanske pojken Omar som tar  jobb hos sin farbror Nasser, en framgångsrik affärsman, för att komma undan sin alkoholiserade far. När Omar får ta över ansvaret för en tvättomat anlitar han Johnny, en vit före detta skolkamrat, som på senare tid har blivit engagerad i National Front.

Fler texter av Christina Knight hittar du här.