Nej, det är inte dags att tona ner bristen på mångfald

Eftersom jag jobbar med interkulturell kommunikation, faller det sig naturligt att jag ofta lyfter frågor om vikten av att kommunikationsbranschen, och samhället i stort, omfamnar det interkulturella. Inte för att det är politiskt rätt, utan för att verkligheten kräver det av oss.

Vi är några stycken som regelbundet tar upp mångfald och inkludering i FB-gruppen Reklamsnack,. Det vi möts av är kommentarer som: "Sluta!", "Det är du/ni som är rasister", "Ni gör en höna av en fjäder"... osv. Efter några år inom branschen drar jag slutsatsen att en del verkligen inte gillar tanken på att någon försöker ändra deras världsbild och maktposition.

Jag upplever, trots det, att en del av reklam- och kommunikationsbranschen faktiskt gärna vill ta del av kunskap och erfarenhet kring mångfald. Men, man verkar samtidigt inte beredd att betala för det, rekrytera denna kunskap eller skapa utrymme för den.

Ett tydligt exempel är hur man utser jurys för de stora priserna inom branschen. Ett av kriterierna för att få ta plats, är enligt vissa, är att du ska ha varit verksam i 10 år och gärna i en maktposition där du tydligt påverkat branschen inom din profession. Tittar man då på hur det ser ut inom branschen och hos några av de stora byråerna så ser det illa ut när det kommer till representation och har så gjort de senaste 10 åren.

Vi är nog överens om att vilja ha en branschkultur där anställda på byråerna känner sig bekväma med att ta upp frågor om representation, stereotyp reklam och rasistiska fallgropar inom branschen. Kunskap om dessa frågor ska värderas högt, både i vardagen på jobbet och för juryuppdrag. Annars kommer byråerna att fortsätta ta fram innehåll som är inskränkt och främjar stereotyper. Ofta utan att ens inse det.

Hur gör vi då? Ett vanligt hinder som måste övervinnas är att den som jobbar med interkulturell eller normkritisk kommunikation och lyfter frågorna, ofta ses som motståndare eller galen aktivist. Inte som värdefullt komplement i ett större sammanhang. Man förväntas att tona ner det lite, inte "överdriva" och om man ska använda sig av sin kunskap så ska detta vara gratis. Personer som arbetar med kreativitet, copy eller analys gör det inte utan betalning. Varför ses kunskap om mångfald inte som en fakturerbar kompetens inom branschen? På kundsidan ser det bättre ut - och här förväntar man sig att även konsulter ska ha uppdaterad kunskap. Vi måste därför säkra utrymmen för allvarliga diskussioner om och kompetens (utveckling) inom representation, stereotyp reklam och rasism inom våra yrkesorganisationer. Vi måste våga hitta nya konstellationer och bygga broar mellan olika byråer som en kollektiv kompetensförstärkning gentemot våra kunder. Att ha goda avsikter när det gäller jämlikhet, mångfald inom branschen är en sak, men att ägna tid och resurser åt att implementera aktiva förändringar och program, förstå hur man bäst kan mäta det, är en annan. Företag inom kommunikationsbranschen måste ta itu med mångfald och inkludering: ta fram nya strategier eller anställa jämställdhets- och mångfaldsexperter samt inkludera dem i projekt.

Reklam har enorm kraft att påverka och stimulera till samtal. Reklam kan hjälpa oss att bli bättre på att prata om representation i Sverige. Branschen har resurserna som krävs för att kunna driva denna utveckling framåt.

Det sker alltför ofta att där jag kommer i kontakt med rasifierade i branschen, många vittnar om en tystnadskultur på inom byråer/branschen. Man ska komma ihåg att dessa tystade röster är avgörande för att motverka skadliga stereotyper, oacceptabla arbetsmiljöer och exkluderade diskussionsforum. Vi behöver fler människor som står upp för samtalsklimat som inte är ok. Det är därför vi applåderar för kvinnor och män som står upp för #metoo, #sistabriefen och de positiva förändringar som det bidragit till.

Våra identiteter är mycket större än det som får ta plats idag.

När det gäller mångfald på byråer, är det inte tillräckligt med en checkpärm i en låda. Om vi inte kan prata om mångfald och representation på våra byråer så kan vi inte prata med våra kunder om det heller.

Inget kommer ordna sig av sig självt, den egna förmågan och viljekraften är mycket värd men räcker inte. Vi måste tillsammans orka vara obekväma, inte sluta oss i våra befintliga bekräftande nätverk och göra ett normkritiskt perspektiv till default. Debatterna i sociala media och grupper som Reklamsnack har sitt värde men kan också göra att vi tappar fokus på bollen. Det blir en tävling i argumentation och vinkling som inte har plats för att öppna upp eller förändra. Vi debatterar oss blinda och ännu mer slutna istället. Vi behöver en mer transformativ och hållbar förändring och den ligger i kollektiva lösningar. Jag vill gärna ta en kaffe eller lunch med dig som läser detta och vill vara med.