No more gratisjobb

Pelle Peng var "hemma", som man sade i finansvärlden. Vid fyrtiofem hade han byggt
upp en förmögenhet. Pelle var begåvad och flitig som få och den private equity-fond han
startat lade snabbt grunden till fler. Han höll sig under affärspressens radar och visade
sällan ansiktet utåt. Strax efter han fyllt femtio drog han sig ur. Men driftiga människor
utan uppgift vissnar snabbare än inplastade liljor köpta på Circle K en söndagskväll.
Pelle blev istället efterfrågad rådgivare. Ryktet om hans klipskhet och omdöme spred
sig, allt fler hörde av sig. Men Pelle var också en billig rådgivare. Ty när du har några
hundra miljoner i ryggsäcken behöver du inte räkna ihop timmarna i slutet av månaden.
Pelle tog sällan betalt.

"Jag gjorde det för att det var kul. Där i låg mitt misstag", berättade Pelle över en
bratwurst på båtklubbens städdag. "I och med att jag inte kostade något, behövde man
inte följa mina råd, bara lyssna av." Om råden överensstämde med vad som redan låg i
pipelinen, följde man dem. Var råden obekväma, dvs krävde större åtgärder och
engagemang av ledningen, låg benägenheten att följa dem i paritet med Centerpartiets
hedrande av vallöften. Allt företagen gjorde var att stjäla Pelles tid till ingen nytta.

Pelle berättade hur han knäckte koden. Han skruvade lite på sitt erbjudande. Om man
följde råden behövde man inte betala. Om man däremot inte gjorde det, kom fläskiga
fakturor som fick uppdragsgivarna att tävla om vem som snabbast raderade honom i
telefonens kontaktlista. Uppdragen blev självklart färre, men det gjorde inte Pelle så
mycket. Det blev tid till att hänga på fotbollsträningar, lära sig kompostens hemligheter
och bygga en träbåt från scratch. Pellar är nämligen urusla på att göra ingenting.

Nu är varken du eller jag någon Pelle Peng. Istället är sannolikheten stor att vi båda
arbetar på byrå eller är frilansare. I våra roller möter vi uppdragsgivare som vill tanka
av oss idéer och kunskap utan att betala. Ibland genom en regelrätt pitch där Komm och
Annonsörföreningen enats om vissa regler kring ersättning. Regler som kunder bryr sig
om i samma utsträckning som Trump bryr sig om den utrotningshotade gråstrimmiga
tjeckiska träskgrodan.

Ibland hör man bara av sig för ett "förutsättningslöst samtal om vilken riktning man ska
gå åt", eller något annat diffust. Eventuellt kan det ligga ett uppdrag i potten. Men först
behöver man skapa sig en uppfattning om "vilka vindar som styr därute". Och efter att
ha tryckt bort samtalen från din ekonomiansvarige under ett par veckor, säger du. "Javisst! Det låter jättespännande!"

Tyvärr går det fortfarande 24 timmar på ett dygn och det enda du kan ta betalt för är din tid. Därför är de enda av oss som klarar att manövrera situationen de som arbetar snabbt. Du måste ta höjd för gratisgästerna. Det går bara genom att drilla dig och dina eventuella kollegor att komma fram till lösningarna snabbare. Matematiken är busenkel: Ju mer snabbtänkta och högproducerande ni är, desto större möjlighet har ni att dra in nya uppdrag. Och motsatsen gäller: knåpar ni för länge med grejerna tornar molnen upp sig i form av revisorns svarta skugga. Inte omedelbart, men obevekligen.

Du och jag lever under motsatta förhållanden än vad Pelle gör. Vi tar betalt om kunderna
genomför våra idéer och bjuder på jobbet om de inte gör det. Under tiden när vi hoppet
om att en dag kunna säga fuck off till gratisätarna. För trots allt vet såväl vi som Pelle att
"hemma" är bäst.