Oatly eller Arla, rött eller blått – se upp för strategin med endast två alternativ

Varför övertyga barn om att borsta tänderna när man kan ta till det lömska knepet att ge dem skenbar makt genom alternativen ”Vill du borsta tänderna med den blå eller röda tandborsten?”. Glatt väljer barnet en tandborste och får samtidigt känslan av att få som hen vill – när det egentligen är du som får som du vill. 

Denna strategi, som presenterar två alternativ, kallas ”falskt dilemma”. En strategi som för övrigt är något som det amerikanska folket ser varje valår. Kanske inte ett falskt dilemma, men åtminstone ett dilemma – demokraterna eller republikanerna. Konspirationsteoretiker spekulerar dock om det är riggat och det amerikanska folket sitter där med en känsla av makt, när det egentligen är val mellan två förutbestämda alternativ. Vi svenskar är inte fullt så konspiratoriska, däremot malliga över att vi har åtta val i stället för två. 

Men har vi verkligen det? 

Den blockpolitik som har formats har gjort att vi inte alls är långt ifrån USA. De ideologiska gränserna suddas ut till förmån för politiska strategier. I flödet ser vi att det blå blocket har krokat arm i bensinfrågan. Jimmie Åkesson ser dyster ut vid en bensinstation, KD använder ett ungdomligt typsnitt i en uppmaning om sänkta bensinpriser och Ulf Kristersson slår sig för bröstet retoriskt med formuleringen ”Inget annat parti satsar lika mycket på att sänka bensinskatten som Moderaterna”. 

Samtidigt som respektive parti i varje block krokar arm måste de också bita armen de krokar i. Den retoriska kannibalismen och samarbetet ger verkligen en känsla av dubbelmoral. Det är som Petter Stordalen svarade på frågan om hur han kan vara gift med en miljökämpe och samtidigt köpa upp Vingresor. Han sa ”Bättre dubbelmoral än ingen moral”. Kanske är det så partiledarna tänker i kroka-arm-med-kannibal-strategin? För på röda sidan har de krokat arm i pensionsfrågan, även om de egentligen tävlar med varandra.

I näringslivet kan man tycka att Oatly och Arla kanske håller på med dumheter som bråkar med varandra om vad som är bäst – havredryck eller mjölk? Men deras bråk ger intryck av att det bara finns två val och de får hejarklackar som är ”team Oatly och havre” eller ”team Arla och bönderna”. Hur kommer det sig att ingen sneglar bortom dessa alternativ? Vi borde ha ”team ärtmjölk”, ”team kokosmjölk” och så vidare.

Att presenteras två alternativ är förvisso effektivt för att få barn att borsta tänderna, men manipulativt och snävt när det kommer till makthavare som ska leda 10,5 miljoner människor. Och nu allra senast när det gäller krig. Putin hotade världen med ett dilemma. Andemeningen var att de som försöker motverka det Ryssland gör i Ukraina kommer få smaka på ”konsekvenser ni aldrig tidigare skådat i historien” och ”vi är redo för alla följder”. Alternativen som Putin ställer upp retoriskt är alltså: Antingen ser ni på när vi invaderar Ukraina eller så attackerar vi ert land. Snacka om att göra världen handlingsförlamad av rädsla och samtidigt fylld av skam när man bara kan sitta och se på.

Falskt dilemma är att göra mottagarens möjlighet till inflytande snäv, men känslan av makt är ändå där. När saker smalnar av till två alternativ ska man alltid fråga sig själv om det finns ett tredje, fjärde eller kanske åttonde alternativ. Ställ partiledarna andra frågor än de som blocken nu ställer mot varandra, pension och bensin. 

Låt Oatly och Arla bråka och ta ett snack med bolaget bakom ärtmjölken i stället. Lyssna på den pitchen, diskutera ett tredje alternativ när rädslan för Putin lagt sig och fråga morsan om det finns en eltandborste med smarrig tandkräm.

Elaine Eksvärd, retoriker, Snacka Snyggt