Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag04.07.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Opinion

PO får inte vara en åsiktsmaskin

Publicerad: 8 April 2010, 08:00

Ett ämbete som PO måste styras av ”högre principer” utan eget tyckande, menar Stefan Wahlberg, journalist och tidigare chefredaktör på Resumé.


Ämnen i artikeln:

Yrsa SteniusDebatt

Stefan Wahlberg

Pressombudsmannen är i blåsväder och det finns goda skäl till detta. Yrsa Stenius må vara en både klok människa och en god publicist. Ett ämbete som PO klär dock knappast i randigt och Yrsa Stenius ränder som åsiktsmaskin verkar ha väldigt svårt att gå ur henne, vilket hon inte är ensam om som PO.
När jag själv var chefredaktör för Resumé var det Olle Stenholm som var pressombudsman och en dag fick jag ett brev från honom. Brevet innehöll ett kort beslut om att han hade lagt ner en anmälan mot Resumés webb. Orsaken var att anmälan gällde webbens omodererade chatt vilken enligt de strikta reglerna inte omfattades av PO:s tillsyn.

Beslutet vilade alltså på formella grunder och där borde historien ha varit slut. Beslutet innehöll dock ett långt post scriptum med en redogörelse för vad Olle EGENTLIGEN tyckte om det som han nu inte hade rätt att granska och hur han hade agerat OM han hade haft den rätten – allting skrivet i officiellt namn av PO och utan någon möjlighet för mig att bemöta.
Jag kände Olle ganska väl och gillade honom skarpt! Även han var en god publicist, en klok människa och inte minst en stor humanist. Goda egenskaper för en PO kan man tycka. Eller? Jo, givetvis. I likhet med vad som är nödvändigt för till exempel åklagare och domare så krävs det dock att även ett ämbete som PO måste styras av de ”högre principerna”. I praktiken innebär detta att man måste kunna lägga sina egna åsikter och värderingar åt sidan och så långt det är möjligt enbart se till fakta och regler. Annars hamnar man på ett sluttande plan där det inte spelar någon roll om man gör rätt i nio fall av tio. Det är nämligen just det tionde fallet som på allvar sätter ämbetets oväldighet på spel.

Detta är en svår konst som kräver den typ av kunskap, förmåga och iskyla som företrädesvis finns hos en yrkesgrupp: jurister. Journalister och publicister är knappast världsmästare på detta och i den mån vi nu ska behålla denna låtsasdomstol så borde PO vara en jurist och inte en publicist. Faktum är att den egna erfarenhet som en publicist har med sig i bagaget inte enbart är av godo eftersom den kan göra det svårt att lyfta sig till en nivå ovanför både de egna journalistiska normerna och det virrvarr av åsikter och märkliga idéer som finns inom det egna kontaktnätet. Om man ska vara krass så kan det mycket väl vara så att den mediala ankdammen i själva verket jävar ut just en publicist som PO.

Jag är dock av princip motståndare till alla former av låtsasdomstolar. Orsaken är inte bara att de stiftar sina egna lagar och dessutom bestämmer hur de ska tolkas och tillämpas utan också att de i praktiken tränger undan den ordinarie rättsstatens handlingsförmåga. När det gäller PO så finns det till och med ett uttalat syfte med att tidningsbranschen själv vill motverka demokratiskt stiftade lagar inom tryckfrihetsområdet. Detta brukar, helt oreflekterat, framhållas som någonting positivt. Men är det verkligen så? Är det verkligen så illa att den svenska pressen inte klarar av att möta den demokratiska rättsstaten öga mot öga utan i stället måste instifta sin egen domstol och dessutom utse en åklagare från de egna leden?

Stefan Wahlberg

Tobias Rydergren

Ämnen i artikeln:

Yrsa SteniusDebatt

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.