Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Opinion

Porslinsmänniskor. Så glänsande, så sköra, så svenska

Publicerad: 22 februari 2017, 08:39

Björn Rietz, copywriter på Rietz.

Svenskarna tillhör Europas lyckligaste folk. Ändå får begreppet panikångest lika många träffar på google som LCHF-dieten och Stockholm Triathlon sammantagna. Varför? Det ger Björn Rietz svar på.


Ämnen i artikeln:

Björn Rietz

Det var 80-tal och klockan var strax efter nio på kvällen. AD:n vars beundrade byrå bar hans namn kom in till skrubben bakom köket där juniorcopyn som vanligt satt med jobb upp över öronen. I sin hand höll han en skiss med en svartvit bild tagen av ultracool fotograf. Den feta rubriken var bekant: LOREM IPSUM LOREM IPSUM. "Borde bli guldägg", sade gurun och bredde ut skissen på mitt bord. "Nu behöver vi bara en vinnarrubrik. Tjugoåtta nedslag, varken mer eller mindre. På mitt bord klockan 8.00, tack. Och du grabben, inga S. Dom är så fula i det här typsnittet." Dörren slog igen för att strax öppnas på nytt: "Förresten, vi drar till Operabaren nu, jag är nog inte inne förrän nio imorrn så du hinner skriva brödtexten också. Tre spalter om sex rader, som du ser", log han och nickade mot skissen framför mig och pang sa dörren.

Stress på jobbet är inget nytt. Nytt är att man sjukskrivs för det. Eller snarare, för följden av långvarig stress; för utmattningssyndrom. "Oftast handlar det om depression och det är sällan som arbetet i sig är upphov till den", menar en överläkare i psykiatri. "Det är ett svenskt fenomen. Inget annat land har så höga sjukskrivningstal för utmattningssyndrom som Sverige. Om problemen vore arbetsrelaterade borde vi ha världens sämsta arbetsvillkor."

But this is Sweden! Här kan vi vabba, vi har fem veckors semester och vi har what we call klämdagar och många får jobba hemifrån. Dessutom, i mätningar hör vi till Europas lyckligaste folk. Samtidigt är vi alltså utmattade och begreppet panikångest får lika många träffar på google som LCHF-dieten och Stockholm Triathlon sammantagna. Varför?

I boken "Vila. Om den sköna konsten att varva ner" skriver Marianne Söderström att den ständiga uppkopplingen bidrar. Förr slutade tv vid 22.30 och ingen ringde efter 22.00. Nu förväntas man svara på mail omedelbart, menar hon. Kanske. Men vi gör det lätt för oss om vi tror att det var bättre förr.

För trettio år sedan var tonen hårdare, chefer var krävande in absurdum. Vabba? Ha! Månaden efter att ungarna haft vattkoppor låg saldot på lönekontot i paritet med förmögenheten hos en romsk tiggare. En stor skillnad fanns: människor var inte så upptagna av ytan. Inte så stressade av att hemmet, barnen och de egna kropparna måste vara i topptrim.

Vi avsatte inte en stor del av årslönen till nya smartphones, tandblekning, ilvespisar, PT:s, hundtränare, dubbla gymkort, RM Williams-boots och aktivitetssemestrar. Man streamade inte fyra avsnitt av senaste netflixserien i sängen innan väckarklockan gav eld. Dessutom fick vi pauser. Vi stängde av arbetshjärnan en kvart klockan tre och fikade. Tillsammans med andra. Talade om annat än arbete. Vilopauserna, luften mellan aktiviteterna, har eliminerats eftersom hjärnan då kollar uppdateringar, mail och nyheter i telefonen. Detta är val vi gör, inget som tvingas på oss. Följden är att vi blir porslinsmänniskor – med perfekt, glänsande yta men ack så sköra.

Det finns inga enkla svar men det finns en början. När någon förväntar sig svar på mail omgående, kan man inspireras av den sextioårige advokaten Allan Cohen i LA. Han lär sina adepter att ifrågasätta hastigheten, sätter den i kontrast till kvaliteten. "Hur ofta är ditt snabbaste svar ditt mest fullödiga svar?", frågar han retoriskt. "Säg istället att du vill undersöka saken djupare och be att få återkomma. Du framstår som noggrann, blir skickligare advokat och vi tjänar mer pengar."

Ibland är det skönt med perspektiv. Karin Johannesson* skriver att på 1700-talet gav melankoli status. Vid 1900-talets början var återkommande nervsammanbrott förknippat med de högre klasserna. Inte så underligt – den som har fokus på att undgå svältdöden har föga utrymme till att hänge sig åt att deppa.

Vårt helsvenska välfärdsproblem resulterar i abnorma sjukskrivningstal vilket spär på eländet. Människor som redan mår dåligt blir än mer sköra och förlorar självförtroendet. Min bekant psykiatrikern: "Sjukskrivning är förödande för många människor. De förlorar sitt sociala fotfäste." Men hjälp finns: KBT återställer åtta av tio som drabbas av panikångest.

Det var alltså inte bättre förr. Men man fick tid att sova på saken, eller texten. Åtminstone ett par timmar, innan gubbjäveln** dundrade in på byrån nästa morgon.

Björn Rietz
copywriter, RIETZ
bjorn.rietz@rietz.se

*) Karin Johannisson (1944–2016) var författare och professor i idé- och lärdomshistoria i Uppsala samt ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien. "Melankoliska rum" utkom 2009.

**) Numera sympatiskt mysig morfar som odlar kärleken och vackra köksväxter.

Fredrik Thambert

Ämnen i artikeln:

Björn Rietz

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.