Remote first?

När jag gick hem från jobbet den 13 mars för att börja jobba hemifrån, trodde jag definitivt inte att jag snart sex månader senare fortfarande skulle agera Creative Director hemifrån mitt matbord i förorten. Och jag hade nog heller aldrig trott att arbetet skulle kunna flyta på så bra; särskilt inte det kreativa arbetet i mitt team. Jag levde med den absoluta uppfattningen att den kreativa processen, magin, händer i det fysiska rummet, mellan människor, hjärnstormar och post-it-lappar, mellan kreatörer som bygger och bygger vidare på vad någon sa och vad det fick någon annan att tänka.

Det kändes omöjligt att samma sorts magi skulle kunna ske på distans mellan kreatörer utströsslade över hela Stockholm och dess förorter, från mjukisbyxor i soffhörnor, vid köksbord och på balkonger. Men det är precis vad som har hänt. Ibland undrar jag till och med om det kreativa arbetet och resultatet kanske till och med mått bra av att vi jobbat en bit ifrån varandra?

En rådande missuppfattning om remote work, distansarbete, är att det motverkar samarbete. Men så här sex månader senare, undrar jag om det kanske snarare är så att kontorsarbete motverkar det självständiga, egna arbetet?

För i det öppna kontorslandskapet, där alla skrivbord är som hållplatser där en kan stanna till och småprata, omöjliggör ju i hög grad det egna, ostörda, reflekterande och fokuserade arbetet.

Det gemensamma arbetet, samarbetet, ska ju ge bränsle åt det individuella arbetet, men det egna arbetet sker ju på egen hand, vare sig det är att designa, skriva, koda eller animera. Och framförallt, att tänka och reflektera, ostört. Jag tänker att det är det utrymmet, den möjligheten som mina kreatörer fått under dessa sex månader. Dom har helt enkelt fått arbetsro, egen tid, den värdefulla tiden för reflektion.

Kanske är det inte så konstigt att tech industrin leder vägen när det gäller ”remote first”, det vill säga att distansarbete är default-läget. Facebook and Google meddelade tidigare att personalen inte förväntas dyka upp på kontoret igen förrän 2021 och Zuckerberg kommenterade därefter att han ser att femtio procent av hans personal kommer att jobba hemifrån 2020. Twitters CEO, Jack Dorsey, lovade att hans personal aldrig mer ska behöva komma in på kontoret om de inte vill och så trendade uttrycket ”permanent WFH”.Varvid Shopifys CEO, Tobi Lutke, tweetade att hans bolag är ”digital by default” och att ”office centricity is over.”

Inga mer gratisluncher, obegränsad konsumtion av cola, med kemtvätt och dagis på jobbet alltså? Tech-kontoren som i mångt och mycket speglat den avspända hemmiljön och svarat mot personalens alla upptänkliga behov ser ut att flyttat hem, utan oro för framtiden. Konsten att attrahera den allra bästa talangen verkar snarare just ligga i löftet ”Stanna hemma! Du behöver inte pendla eller resa på jobbuppdrag – vi ses på Zoom!”

Och eftersom det är tech-bolagen som tar lead i den utvecklingen, kan vi nog förvänta oss än bättre digitala verktyg för att hemmajobbet och mötet med människor ska bli än bättre.

Det finns förstås röster som ropar ”Hey , hey wait a minute!”. Som Microsofts CEO, Satya Nadella, till exempel. Hon menar att det är ett stort misstag att ”overcelebrate” den ökade produktiviteten från hemmavarande persnal: ”One of the things I feel is, hey, maybe we are burning some of the social capital we built up in this phase where we are all working remote,” he said. ”What’s the measure for that?”

Och självklart är det så att jag saknar mina kreatörer IRL; jag saknar de verkliga mötena, mötena där jag ser interaktionen, glädjen såväl som frustrationen, kraften och magin som uppstår i rummet mellan människor som tänker och skapar tillsammans.

Kanske är den bästa lösningen därför inte ett antingen eller, utan ett både och. Det som min gamle kollega Rory Sutherland på Ogilvy förordar:”Become a TWAT – work at the office Tuesdays, Wednesdays and Thursdays”, work from home Friday to Monday”.

Normalt sett är den brittiska betydelsen av TWAT en helt annan, men just nu känns det klart lockande att så småningom bli en sådan som åtnjuter det bästa av två världar.

Christina Knight