Annika Sundström: ”Resumé borde bredda granskningen av Sveriges lobbyister”

En fråga som har aktualiserats i samband med kriget i Ukraina gäller regler i Sverige kring lobbying och att PR-byråerna inte berättar om sina kunder – i alla fall inte just nu om det handlar om uppdrag i Ryssland eller Kina. 

Hur transparenta och etiska är vi då? För mig är det grundläggande att vi måste kunna stå för uppdraget och arbetsmetoderna. Vi skulle inte nå resultat om vi inte trodde på våra uppdragsgivare eller de idéer vi jobbar för. En förutsättning för framgång är att man är både väl insatt och engagerad.

När vi kontaktar journalister och beslutsfattare berättar vi om våra uppdragsgivare. Vi kan dock inte alltid vara öppna externt om vilka kunder och uppdrag vi arbetar med – men vår icke-transparens är inte ett uttryck för att vi inte står för det vi gör. Det handlar snarare om att det är uppdragsgivarna som ska uppmärksammas för det som görs. Som rådgivare jobbar vi ibland åt uppdragsgivare i ”fulbranscher”. Det bygger på att vi är trygga med att vi kan bidra till en positiv förändring, även om verksamheten är utmanande eller känslig. 

Det är också rimligt att de flesta av oss påverkansrådgivare har ett starkt politiskt intresse och därför, inte sällan, politisk erfarenhet. Vårt samhällsintresse innebär också att vi respekterar politiken och politiker. Vi skulle aldrig nå framgång annars. Mot bakgrund av det är det självklart att vi känner till PR-konsulternas politiska förflutna. Och Janne Sundling och Resumés nyligen gjorda kartläggning av PR-konsulternas politiska hemvist är så klart välkommen.

Ofta framförs det i debatten att vi i Sverige saknar regler för lobbying. Men då glöms beslutet om en karens eller en ämnesrestriktion på upp till tolv månader för statssekreterare och statsråd bort. Syftet är att reglera hur känslig information används om de exempelvis börjar arbeta inom näringslivet. 

Däremot skulle ett register enbart för personer som arbetar som kommunikationskonsulter bli alltför snävt. Även andra rådgivningsföretag och alla personer som professionellt träffar politiker borde i så fall omfattas. En modell kan vara det öppenhetsregister över organisationer som försöker påverka EU-institutionernas lagstiftnings- och beslutsprocesser. 

Men det här är inga nya idéer. Redan för 25 år sedan pratade jag och Janne Sundling om att ge ut en bok om lobbying. Boken skulle innehålla ett register med omkring 1500 av Sveriges viktigaste opinionsbildare. Tanken på en bok föll, i stället utvecklades det till Årets lobbyist. Vi ville lyfta frågor om framgångsrikt påverkansarbete genom att arrangera en årlig konferens och dela ut ett pris till en påverkare som hade lyckats påverka ett politiskt beslut.

Så här mer än ett kvarts sekel senare är det dags att damma av och bredda synen på påverkare och lyfta deras positiva bidrag. Genom att lyfta individers, såväl som organisationer och företags påverkansarbete kan vi skapa ökad transparens och insyn i hur beslut formas. Det är dags för Årets lobbyist 2.0.

Annika Sundström, PA-chef på Narva och skribent i Demokratiutredningen om lobbying