Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Opinion

Resumés julevangelium till medierna – vilka firar och vilka faller 2019?

Publicerad: 22 december 2018, 08:01

Jan Scherman och Leif Holmkvist tecknar krönika över en bransch där det är lätt att gå vilse.

Foto: Montage (Andreas Elgstrand)

Så här är juletider skapas tillfällen att blicka upp mot stjärnhimlen och reflektera. I år är Jan Scherman och Leif Holmkvist Resumés tomtar som vandrar från mediehus till mediehus med säcken full av julklappar och hårda julnötter.


Det hände sig vid den tiden då människorna fingo internet att allmogen bröt ut i ett fasansvärt tyckande och navelskådande. Med Narcissus som influencer vände församlingarna medietemplen ryggen för att spegla sig i Facebookdammen. Prästerna kliade sina hipsterskägg och skakade sina rakade huvuden i vanmakt...
Resumé har gjort en apostlavandring genom mediepastoraten och skådat predikanternas försök att frälsa nya massor med fem ekologiska bröd och två fiskar. Färden börjar ett stenkast från Feskekörka:

Stampen
Peter Hjörnes medieimperium smälter som en glass i solsken. Nästa år klyvs koncernen i medier och tryckerier. Det enda vettiga skälet är att bli av med tryckerierna i VTAB. Ett tryckeri är inte mer värt än sina kontrakt. Nästa år löper kontrakten ut. Om externa kunder väljer andra tryckerier hotas VTAB av konkurs. Genom klyvningen försöker Hjörne rädda Stampen Media som går back. För två år sedan räddades han med en miljard av skattebetalare och leverantörer. Vem räddar honom 2019?

Stampens elände är följden av en sanslös förvärvsstrategi, byggd på uteblivna tryckerisynergier och alltför dyra köp med lånade pengar. Men Hjörne var inte ensam på shoppingturen, vilket för oss till olycksbröderna i Gävle.

Mittmedia
Likt Stampen sitter Mittmedia i fällan av större goodwill än eget kapital, bägge till följd av den huvudlösa affären med Centerpartiet. Mittmedia säljs snart till den börsnoterade norska mediekoncernen Polaris Media, som gjort sig kända för att driva lokaltidningar med minimala resurser. Med i affären är också VK som tar 10 procent och NWT som är näst största ägare i Polaris efter Schibsted. De liberala stiftelserna blir med en symbolisk post som ger visst inflytande över inriktningen.

Medan Stampen, Mittmedia, Sörmlands Media och lilla Nya Lidköpings-Tidningen hetsade varandra till storaffärer, fanns det smålänningar som med ett krampaktigt tag om pungen gick motsatt väg.

Gota Media
Gota kontrollerar tidningarna i södra Götaland och är försiktiga intill tråkighetens gräns. Koncernens siffror liknar en hjärtdöds EKG: drar in en miljard, vårdar stiftelsernas välfyllda kassakista, är skuldfria och har skrivit bort goodwill för de många små stegvisa förvärven av lokal- och gratistidningar. Har små rörelseförluster och satsar på lokalredaktioner. Skulle kunna köpa Hallandstidningarna när Stampen på nytt hamnar på obestånd, eller krisande Alingsås Tidning, men styrelsen sitter helst still.

På den bördiga slätten norr om lingonlandet driver Norrköpings Tidningars Media AB en stadigt växande ordbruksrörelse och ser alltmer ut som navet i omvandlingen av den svenska landsortspressen.

NTM
Östgötarna är skickliga spelare som tålmodigt samlat en allt större del av landsortspressen: Gotland, Norrbotten, Uppland och snart Sörmland. Ägarstiftelserna späder hellre ut ägandet med apportemission än drar på sig stora goodwillposter och har därför, trots förluster i flera år, en stark balansräkning. Med köpet av Sörmlands Media följer en aktiepost på 8,5 procent i Mittmedia, om inte de nya ägarna vill utnyttja hembudet. NTM kan, i motsats till Stampen och Mittmedia, konsten att konsolidera klokt.

I Smålands bibelbälte och på Västgötaslätten hittar vi en aktör som hedrar uttrycket att förvalta sitt pund. Släkten Hamrins medier behöver inte expandera, de tjänar mer pengar än de behöver på sina industrier.

Hall Media
Inget svenskt mediebolag gestaltar uttrycket "lean and mean" bättre än Hall Media, industrikoncernen Herencos hårt slimmade mediekoncern. En stark marknad hemma i Jönköping hjälper till att dra småtidningarna ute i provinserna. Efter turbulenta år och tuffa bantningar är koncernen nu centraliserad och effektiv. En ny ledning har moderniserat en gammal pappersdrake. Så länge släkten vill och medierna inte drar alltför stora förluster får verksamheten nog tuffa på i lokalpatriotismens namn.

I Skövde möts de två rika tidningsfamiljerna Hamrins och Anders domäner. Båda har skyllts för att vara snåla, men de har tveklöst hjälpt till att hålla liv i ett antal små tidningar som annars dött sotdöden.

Christina Hamrin till höger – här tillsammans med Carl-Johan Bonnier och Christina Stenbeck när medietrinon mottog Kungliga Patriotiska Sällskapets Näringslivsmedalj 2012.

NWT
Det sägs att enbart konsten i Nya Wermlands-Tidningens hus är värd lika mycket som hela Stampen. Släkten Ander kan också konsten att lyckas i affärer och är Sveriges rikaste mediebolag. När konkurrenterna slogs om att betala dyrt för Centertidningar vände Ander ryggen till och satsade vinsterna i Schibsted och Polaris Media. Koncernen som gjort Norge till guldgruva och Vänern till innanhav genom köpet av NLT äger även hus och aktier. NWT har råd att ta sig igenom den konvertering andra fasar för.

Vid sidan av dessa sex lokaltidningskoncerner finns en handfull tidningar som stretar på ensamma: stiftelseägda Norran och VK, som båda har lönsamma fastighetsbolag som stärker mediedelen. Norran har också byggt en digital reklamkoncern. Nya Lidköpings-Tidningen var med på Hjörnes galna affärer och slösade bort familjen Hörlings arvegods genom att satsa 275 miljoner på 13 procent av Stampen. Nu tvingas Hörling sälja den egna tidningen som går med god vinst till värsta konkurrenten Ander. Det gör däremot inte andelsägda Skånska Dagbladet, som står och faller med utgången av processen där företaget stämt Malmö stad för att Petter Stordalen inte fick bygglov för hotell i tidningshuset. Ännu värre ser det ut för lilla Alingsås Tidning som är på obestånd trots att bolaget likt Stampen rekonstruerades 2016. Alingsås Tidnings årsomsättning på 50 miljoner drar drakarna i Stockholm in på två dagar. Men problem saknas inte där heller.

Schibsted
Sedan norrmännen köpte Aftonbladet 1996 har kvällstidningen matat in runt fem miljarder kronor till Schibsteds aktieägare. Troligen har trafiken till Schibsteds ekosystem levererat ännu mer. Nu klyvs koncernen i en nordisk del och ett utomnordiskt bolag som börsnoteras nästa vår. Kristin Skogen Lund leder Nordendelen, där vinster från Blocket och Finn ska stötta medierna. Aftonbladets vinster börjar tryta och Svenskans vinst är mest presstöd. Men Schibsted har alltid varit snabba med rätt åtgärder.

När LO sålde sin kassako till Norge och Socialdemokraterna, trots statsstöd, körde sina tidningar i botten ryade kulturminister Marita Ulvskog (S) efter en "lex Bonnier". Helt i onödan. Bonnier monterar nu ner sig själva och samlar sin mediesatsning i Mariebergshuset. Och alla fyra, Stampen, Mittmedia, Sörmlands Media och NLT, som gjorde affären med Centerpartiet har rekonstruerats eller sålts.

Bonnier News
DN blir kärnhuset i Bonniers krympta, koncentrerade och integrerade mediehus. Expressen har tillåtits bränna sina vinster på mobil och tv-satsning med strategin att hinna ikapp Aftonbladet. När TV4 säljs blir Expressen Bonniers enda räckviddsmedium, men måste börja tjäna pengar och inför betalvägg. Bonnier Tidskrifter sugs in i DN/Expressen och Sydsvenskan/HD och DI integreras i helheten, där även Bonnier Business Media med Resumé hör hemma. När krympningen i Malmö är gjord väntar en satsning på Bonniers "vita fläck", Göteborg.

Bonnier Broadcasting
Allting pekar på att Bonniers satsning på klassisk tv kommit till vägs ände. Telias uppköp för drygt 9 miljarder lär passera Bryssels rymliga nålsöga efter sommaren. Men det blir ett tufft år att gå från att vara tuppen på gödselstacken till att bli ett enkelt affärsområde där tv är en liten delmängd av knappt 100 miljardersaffären Telia. Den handfull tv-chefer med vd:n Casten Almqvist i spetsen som bundits upp med "stay-on-bonus" är bara pliktade att stanna ett kvartal efter att affären blivit godkänd. Och den nye ägaren Telia vet att TV4, CMore och finska MTV3 måste kulturförändras och effektiviseras radikalt om klassisk tv ska bli mer online, mer streaming och mindre bestämda tv-tablåer. Vi lär få se en tv-dokusåpa i praktiken där inte alla blir kvar när ö-råden avlöst varandra. Pressen heter också risk för lågkonjunktur och sämre annonsmarknad samtidigt som Telia ska börja plocka ut synergier som man helst vill pressa upp till en hel miljard kronor.

För 200-åriga Bonnier blev TV inget exempel på långsiktighet, inte ens en resa på 30 år. Bonnier köpte in sig när TV4-aktien var som dyrast. över 200 kr per andel. Försäljningspriset och många vinstår gör ändå att affären är ok. Men pengarna behövs nu för att betala skulder i nivå med de miljarder som ramlar in i balansräkningen. Bonniers huvudkontor stängs vid årsskiftet och Bonniers era som en av Europas mediegiganter är över. Känslornas tid är också förbi, och för den nya generationen Bonnier går siffrorna före bokstäverna. Nu blir det ett fastighetsbolag som har ett bokförlag och en handfull tidningar. Därmed kan man säga att f.d kulturministern Marita Ulvskog som ville lagstifta för att minska Bonniers makt fick som hon ville även om det var Bonnier som detroniserade sig på egen hand.

Telia TV
Gamla Televerket har fått nytt fart, och de riskfyllda och till synes laglösa affärerna österut är förbi. Missen med köpet av danska TDC glömdes fort med ett elegant schackdrag och 23 miljarder för GET i Norge och därpå Bonniers alla tv-kanaler. Men trycket på duon Johan Dennelind och Marie Ehrling kommer bara att öka. Tv-köpet måste ge valuta och de båda ska klara svårsnitslad bana i politiken. Telia köper mer tv, det säger flera välplacerade källor. SF:s film- och programbibliotek och även Discoverys sportkanaler, som Telia sneglat lystet på tidigare. Detsamma gäller NENT med varumärket TV3 i spetsen. Telia har inte tagit steget in i tv som vore man en liten tomtenisse. Tipp, tapp är av mer tung klumpe-duns-karaktär.

Det blir statens ägande i Telia som kommer att bli den svårknäckta nöten. Före detta näringsministern Björn Rosengren agerar både öppet i debatten och i det fördolda. Mikael Damberg har varit irriterad, likaså alliansens Elisabeth Svantesson. Kan mycket väl bli så att staten flyttar över samhällskritiska funktioner i Telia till Teracom, som därmed skulle få en nödvändig vitamininjektion. Stort frågetecken om Dennelind och Ehrling sitter kvar.

Comhem och TV
Giganten på tv-distribution sitter still i båten. Vd:n Anders Nilsson, kommer från gamla MTG och vet vad som krävs för att köpa innehåll. Med Tele2 som ägare återvänder han på sätt och vis till fadershuset. Comhem blir därmed bara starkare och starkare och kontrollerar snart vartannat tv-hushåll och bygger ut sina tjänster och tekniska kapacitet.

Telekombolagen går alltså lite olika vägar. Och Telias väg framåt följs inte av varken Telenor eller Comhem, vilka båda håller sig till kärnaffärerna. Ute i den stora världen är det annorlunda. AT & T har köpt Time Warner och Comcast lagt vantarna på NBC Universal. I England har British Telecom sedan många år byggt upp en egen verksamhet med sporträttigheter. Det blir med stor säkerhet den linjen som kommer att dominera.

NENT och nya MTG
Jan Stenbecks gamla godingar klarar stormarna på mediemarknaden bra med ett fortsatt högt förändringstempo. Trots att bytet TDC i princip var hemma slank det Anders Jensen ur händerna. Styckningen av MTG leder nu till att nya ägare kommer att kliva in. Allt är till salu. NENT kan locka många – välskött firma och med ett Viaplay som genom en tung sporträttighetsportfölj flera år framåt står stark. Sakta men säkert stärker NENT även utbudet på underhållning, serier och film. Någon riskkapitalist med medieerfarenhet vill säkert köpa in sig. Men också MTG som en tung spelare inom e-sport och med framtidslådan MTGx kan få se nya ägare. Bli inte förvånad om kinesiska bolag lägger bud, och överraskas inte om vd Jörgen Madsen Lindemann säljer och själv tar sin Mats ur skolan.

Ingenting är längre som förut vad gäller Jan Stenbecks gamla tv-kanaler. Lite under radarn har Anders Jensen lyckats lyfta fram Viaplay till en av den nordiska marknadens starkaste streamingtjänster. Långt före TV4 Play och ljusår före Discoverys DPlay. Det är det som gör att det kommer att finnas flera köpare som är beredda att betala bra för att få vara med om den fortsatta utvecklingen. Men matchen blir tuff när ett nytt Disney köpt 21st Century Fox och när AT & T förvärvat hela Turner med bl.a Warner Bros. och HBO.

Discovery
Efter flera års offensiv sedan Discovery köpte SBS Nordic för drygt 10 miljarder kronor så tar den excentriske vd:n David Zaslav allt fler baklänges steg i Norden. I Sverige byter man ner sig till mindre lokaler, vilket brukar vara ett osvikligt tecken. Mer och mer verksamhet flyttar till London, och Zaslav har ett par gånger träffat Telias Johan Dennelind och förklarat att bruden är till salu. Telia vill i nuläget gärna ha samarbete kring Discoverys sporträttigheter – Allsvenskan som man har till 2025 och OS som finns till 2024. Men bruden lär få svårt att hitta sin nye ägare även 2019. Och Discoverys stora huvudvärk kvarstår - att man inte får fart på tv online med sitt Dplay.

När Discovery slog till i december 2012 var SBS med flaggskeppet Kanal5 en fin juvel. Vinstmarginalen låg och pendlade mellan 35 och 40 procent. Men sötebrödsdagarna är över och Discovery´s ägare har varit konstant missnöjda. Trots att man köpt på sig hela Eurosport och även så sent som i år tagit över Scripps Network med tv-kanaler om mat och resor för 120 miljarder kronor så blir sifforna inte tillräckligt bra. Firman är till salu, frågan är om den måste reas bort för att någon ska nappa på kroken?

Public Service
SVT, SR och UR fick public service-skatt. Den börjar gälla 2019 och blir ungefär lika dyr som den gamla licens-avgiften. Men den största frågan kvarstår – ett nytt avtal med staten ska förhandlas fram och då behöver riksdagen besluta om nya riktlinjer. Det handlar om vad public service ska producera för program i radio och tv. Här kan man räkna med en hård politisk strid då SD tycker att public service-företagen inte är opartiska och sakliga. SD vill inrätta ett vetenskapligt råd och de kräver mer svensk kultur i utbudet. Moderaterna delar delvis kritiken, liksom KD. Men det finns inget parti i rest-Alliansen eller i det Röd-Gröna blocket som har någon egen skarp idé om vad man vill med public service. Det är tomt och tyst i mediepolitiken, bortsett från SD.

Kultur- och mediefrågorna har alltid hamnat sist. Kulturministerposten verkar ha varit en restpost. Den här lågprioriteringen kan straffa sig då det är uppenbart att SD har satt dessa frågor i fokus. Risken är uppenbar att det här kan bli den nya flyktingpolitiska-frågan. Alltså SD kommer att köra fort genom alla kurvor, starkt inspirerade av hur public service monteras ner i länder som Ungern och Polen. Motståndet är klent och kanske vaknar public service-kramarna för sent.

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.