“Så undviker du att bli en historieberättare”

Jag har mer än en gång under mina år som chef satt ned foten kring att behålla personer jag ansåg gjorde ett bra jobb och därtill var kulturbärare, som vissa chefer menade borde fasas ut för att göra plats för rekrytering av yngre förmågor.

Det var som att allt dessa medarbetare hade bidragit med historiskt inte värderades alls, medan antagandet om vad de skulle bidra med framåt var fakta som visade en starkt avtagande nyttoeffekt för verksamheten.

Otroligt märklig ekvation. Dessutom nästintill alltid bevisligen felaktig.

Jag kan inte erinra mig att jag någonsin ställt människors ålder mot varandra i en rekrytering, eller befordran – och har sedan ett möte jag kommer till längre fram i texten funderat lite på varför.

Slutsatsen jag landar i är att jag själv aldrig upplevt någon negativ särbehandling baserat på min ålder. Varken när jag var ny i arbetslivet eller på senare år.

Visst har jag sett både yngre och äldre bli särbehandlade, både negativt och positivt. Tyvärr många gånger.

Och visst finns det i ärlighetens namn vissa bra och dåliga beteenden som oftare kommer fram hos yngre respektive äldre.

Att vara medveten om vilka beteenden som hjälper respektive stjälper oss i olika åldrar är lika värdefullt i arbetslivet som det är i andra sammanhang.

Vi vet alla att om vi gör oss till och försöker prata som 15-åringarna när vi träffar barnens vänner märker vi rätt snabbt att det är bättre att vara vår faktiska ålder.

Samtidigt vet vi att det är viktigt att hålla koll på utvecklingen om vi vill få 15-åringarnas respekt. Inte såga eller negligera fenomen som för dem är centrala – bara för att vi inte ser vitsen med dem.

Startskottet för dessa funderingar kom efter att jag hållit en föreläsning och blev kvar en stund efteråt tillsammans med arrangören.

Kvar är även en branschkändis som jag börjar prata med.

Efter en stunds hjärnsnack vill jag veta vad han gör nuförtiden vilket även leder in samtalet på gemensamma bekanta.

Det är då han säger den målande meningen: ”nej, han blev en sån där historieberättare som fastnade i att berätta anekdoter och minnen om sådant han hade gjort, så han kunde inte vara kvar.”

- Jag applåderar och hejar på de som bedriver det viktiga missionsarbetet mot åldersdiskriminering i arbetslivet.

Oreserverat!

Det betyder inte att jag tycker att alla beteenden som hör ”äldre” människor till är en styrka (exemplet med 15-åringarna ovan).

Jag hade inte hört begreppet ”historieberättare” i detta sammanhang tidigare – men jag älskade det omedelbart.

Det är lika träffande och icke önskvärt som ”mansplaining”.

Ibland får vi till oss ett bra livsråd som känns direkt att det är bra att ta till sig.

Även om jag inte personligen upplevt åldersdiskriminering i arbetslivet än är jag inte dummare än att jag förstår att det finns risk för detta förr eller senare.

Så om jag kan få det till att bli senare genom att undvika att bli en historieberättare är det en ansträngning jag gärna gör.

Vilket får mig att vilja dela med mig av ytterligare några tips på beteenden att undvika när erfarenheten växer:

1. Hålla bra/smarta modeller för sig själv. Genom att istället dela med dig av dina bästa knep tvingar du dig själv att fortsätta komma på ännu bättre knep.

2. Dra ned på utbildning för att du kan allt du behöver kunna. Det är samma sak som att sluta vara nyfiken = inte bra.

3. Minska på nätverkandet och möten med nya bekantskaper för att fokusera på ”det som är viktigt”. Det krymper din värld, som till slut riskerar att bestå av dig själv och de som tänker och tycker precis som du.

Det finns såklart massor av ytterligare saker att undvika, men det viktigaste är att inte fastna i det förflutna.

Och att det är när vi gör saker vi inte kan som vi utvecklas!

Läs alla blogginlägg från Daniel Collin här!