Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera
Sök



Opinion

Simon Strand: Vi måste prata om Almedalens sjukdomar

Publicerad: 7 Juli 2016, 14:11

Folk drabbas av egendomliga åkommor i samband med Almedalen, enligt skribenten.

"Fomo", ansiktskollaps, tappad talförmåga och ögon som går i kors. Vi måste prata om de diagnoser som drabbar Almedalens besökare, skriver Simon Strand.


Ämnen i artikeln:

Almedalen 2016Simon Strand

Jag har pratat med flera personer under veckan som har påtalat samma sak: det är svårt att ha ett riktigt samtal i Almedalen. I samma sekund som människor påbörjat en konversation har de redan börjat tänka på nästa.

Det korta attention span och rastlösa beteende som Almedalsformatet framdriver hos folk är bara ett av flera syndrom som drabbar Almedalsbesökare. I tillägg till koncentrationssvårigheter återfinns bland annat dessa:

Tappad talförmåga: Under en typisk Almedalsvecka får man svara på vad man jobbar med flera hundra gånger. Mängden nya intryck, människor och samtal får snart talförmågan att erodera.  Orden sinar helt enkelt. Mitt ordförråd sjunker med kanske 20 000 ord per dag och mot slutet av veckan har jag knappt några ord kvar överhuvudtaget. Ett bra år minns man fortfarande hur man säger ”hej” mot slutet av veckan.

Ögonen går i kors: Flackande blickar som scannar av minglen för att få syn på olika ansikten blir så småningom skelögda av allt flackande.

Fear of Missing Out: (FOMO) är rädslan att vara frånvarande från något som kan vara givande eller roligt. En vanligt förekommande skräck hos alla de som vill vara på alla mingel samtidigt. Man måste lära sig att försaka möjligheter här nere.

Ansiktskollaps: Några dagar in i arrangemanget börjar diagnosen ansiktskollaps bli alltmer utbredd bland besökarna under Almedalsveckan. Härjade av alkohol, sömnbrist och att behöva svara på vad man jobbar med 200 gånger om dagen börjar ansiktena helt enkelt rinna av besökarna. Mitt ansikte sjunker med mellan 10 och 15 centimeter mellan första och sista dagen. Även om det naturligtvis är ett trauma för alla drabbade, mig själv inkluderat, så är det också rätt spännande att följa sjukdomsförloppet. Man kan nästan räkna ut hur många dagar människor har varit här genom att studera hur mycket deras ansikten har sjunkit ihop.

Almedalen är en vecka med många starka nedsidor, men också med många starka uppsidor. Trots att jag i år har haft oturen att drabbas av multipla diagnoser kommer jag nog ändå i slutändan att konstatera att det är värt det. Detta är alltså ingen kritik mot veckan som sådan, men ett konstaterande av att vi ändå måste prata om de sjukdomar som finns – och hjälpa varandra att lindra skadeverkningarna.

Simon Strand
Pr-konsult  och krönikör

Mårten Färlin


Ämnen i artikeln:

Almedalen 2016Simon Strand

Dela artikeln:

Resumés nyhetsbrev