Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Opinion

Björn Rietz: Ska vi spika engelskan?

Eller ska vi naila kommunikationen? Resumés krönikör Björn Rietz om en bransch som talar över huvudet på sina kunder.

Publicerad: 18 oktober 2022, 10:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Björn Rietz är återkommande krönikör i Resumés magasin.

Foto: MATTIAS EDWALL.


Ämnen i artikeln:

Björn RietzNyheter

”Varför engelska i en svensk text?” löd rubriken i mejlet. För några månader sedan skrev jag en krönika som diskuterade huruvida det behövs en ny reform kring bruket av ”dom” som alternativ till ”de/dem”. Krönikan avslutades ”om någon expert sa att alla former är tillåtna men textens flyt måste få styra, vore det music to my ears”. Den sista satsen ifrågasattes alltså av en läsare. Engelskan kändes bara som ett onödigt och överlägset snärtande med mina engelskakunskaper, menade hen. Särskilt som krönikan behandlade en språkfråga kunde man ställa högre krav på den. Initialt skämdes jag en smula; det gör jag alltid numera när jag utsätts för kritik eftersom jag med åldern vunnit insikten att den nästan alltid är befogad.

Sedan prövade jag mig fram. Den ursvenska översättningen torde vara ”det låter som ljuv musik (i mina öron)”. Problemet med den är att den har något av dammig, svensk journalfilm över sig där man AR-TI-KU-LE-RAR varje ord till den grad att filmkameran hoppar i takt med stavelserna.

Med det sagt (försvenskning av ”having said that”) … De som argumenterar mot bruket av engelska i svenskan, såväl den talade som den skriftliga, har ofta en poäng. Eller flera snarare. I takt med att fler byråer anställt icke svensktalande personal, inte nödvändigtvis med engelska som modersmål, upplever man ett behov av att kommunicera så att alla förstår. Alla ska med, liksom. Problemen är till en början ytterst subtila. Ett av dem är att vi överskattar vår förmåga att utläsa nyanser på främmande språk. Vi är ju så himla världsbra på engelska. Så vi slänger oss med engelsk marketing mumbojumbo (som är svårbegripligt även för dem med engelska som modersmål) och författar strategidokument och powerpoints där activation bullets och scopes trängs med narrative conclusions och customer value propositions. Det är väl fint och bra på många vis.

Problemet uppstår när kundsidans engelska inte är av Oxfordklass utan snarare ligger på Oxelösundsklass. Man nickar artigt, eftersom även de är svenskar, men begriper knappt en tredjedel av de anglicistiska rökridåerna. Tills fakturan landar. Vad fick vi för pengarna? Det är och förblir den mest relevanta frågan en kund kan ställa sig.

Jag misstänker att mycket av vår vurm för engelskan, särskilt inom reklam och marknadsföring, bottnar i vår rädsla att verka för banala och enkla i våra lösningar.

Så vi komplicerar det enkla i stället för att förenkla det komplicerade, vilket kan sägas stå i diametral motsats till en god reklammakares första plikt. Ser vi på den mest belönade kommunikationen i världen är det heller inte de mest invecklade strategierna som ligger till grund för guldjobben. Men det krävs mod och självförtroende att hävda att the beauty lies in the simplicity, förlåt, jag menar förstås skönheten ligger i enkelheten, nej, kraften ligger i enkelheten eller styrkan ligger i … Äsch, du fattar.

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Björn Rietz

copywriter och krönikör

Ämnen i artikeln:

Björn RietzNyheter

Dela artikeln:

Resumés nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev