Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Opinion

Styrkan i att kunna lite om mycket

Publicerad: 26 november 2020, 08:42

Johan Ståhlberg.

Resumés bloggare Johan Ståhlberg berättar om hur drömmen om att bli actionfotograf ledde honom till yrket som kreatör med fokus på stillbild.


Just nu läser jag boken Bredd av David Epstein, utgiven av Volante förlag. I boken så argumenterar och pratar han om hur att man blir bättre rustad för framgång genom att ha en bredare expertis och erfarenhet, än om man djupdyker inom ett ämne. Det vill säga erfarenheter från olika områden som du sedan kan ha nytta av.

I ett avsnitt av boken beskriver han sin egen snirkliga bana fram till jobbet som journalist. Dessa inlägg är inspirerade av det.

Så, jag var helt golvad av fotografering! För första gången i mitt liv så visste jag verkligen vad jag ville göra – jag skulle bli actionsportsfotograf! Fast besluten att fortsätta studera fotografi efter gymnasiet, gick jag in i research-mode. Jag googlade och läste (nu nedlagda) Tidningen FOTO för att hitta information om fotoskolor. Under början av 2000-talet så var utbudet av fotoskolor inte det största. En var en universitetsutbildning i Göteborg med fokus på foto som konst, och sedan 1–2 skolor som fokuserade på press- eller dokumentärfotografering.

Bild 1/1  En av de absolut första bilderna jag tog under min tid på Ålands Folkhögskola. Sjön precis nedanför skolan under första terminens andra dag. Runt 2003.

Även om jag inte fick fotografera någon skidåkning förrän mitt examensarbete, så älskade jag varje minut av tiden på skolan. Oräkneliga timmar spenderades till att bara titta på bilder (precis som Mr Bean; ”I sit in the corner and look at paintings”), ge och få bildkritik, spendera tid utomhus och det viktigaste av allt – lära sig hantverket. För första gången lärde jag mig och förstod exponeringsteori, linjer och komposition, tillsammans med allt annat jag behövde veta.

Om vi inte var ute och fotograferade Ålands kustlandskap eller klättrade (bouldering) på vår fritid, så tittade vi på bilder: allt från att lära oss om visuell konst- och fotografins historia till att ge bra och insiktsfull kritik på klassens bilder. Det var ett år fullt av konstant lärande, utveckling och trial and error. Jag är glad över att jag lärde mig fotografins hantverk under den analoga tiden, på diafilm. Det betyder att när man fotograferar med diafilm, så är felexponering (för ljus eller mörk bild) mycket mer tydligt och förödande, än med dagens digitalkameror.

Inte mycket kul för en ung och hungrig själ som vill bli actionsportfotograf.

Men så plötsligt snubblade jag över ett nummer av Tidningen FOTO där de listat en folkhögskola i Åland. Skolan hade ett 1-årigt program i natur- och landskapsfotografi. Det var inte skidåkning och snö, men det fick duga! Jag fick åtminstone spendera tid ute i naturen. Jag spenderade några veckor med att fotografera bilder till min ansökan. En del naturbilder och en del skidbilder. Jag hade fortfarande ingen egentlig aning om vad exponering, komposition, eller även bländare för den delen, var. Jag bara såg saker och tog en bild av vad jag såg.

Några veckor eller någon månad senare kom mailet eller brevet på posten, att jag blivit antagen. Jag var lyrisk! Jag skulle få studera fotografi och bli en riktig fotograf. Och, jag skulle få flytta in i mitt, nästan, egna ställe!

Bild 1/1  Island och Åre. Båda bilderna tagna under mitt år på Ålands folkhögskola. Runt 2003.

Lärdomar: Utan året på Ålands folkhögskola hade jag aldrig blivit fotograf. Eller någon form av content creator eller kommunikatör för den delen heller. Precis lika viktigt som det var att få leka runt och ha kul med fotografering på gymnasiet var, var året på Åland detsamma. Men, nu var det kul med lärande och syfte, med ett förväntat eller önskvärt resultat.

Detta år var direkt avgörande för vad som komma skulle. Jag fick verktygen, guidningen och hjälpen, från lärarna och mina klasskamrater, att verkligen lära mig hantverket bakom fotografering. Detta, tillsammans med insikter och en försmak av vad en yrkesbana som fotograf skulle vara.

Även om det inte var 10 000 timmar, så var det hård träning med ett specifikt syfte nästan varje dag under två terminer. Jag fick en försmak av vad fotografi kunde göra, visuellt och kreativt, och som yrke. Även om jag aldrig har haft några planer på att bli skribent av något slag, så innefattade mitt första uppdrag någonsin som fotograf, att skriva texten till den artikel jag fotograferade till. Och tillsammans med det kom mitt andra uppdrag, som följde i samma mönster.

Johan Ståhlberg

Läs bloggen ”Det kreativa livet” HÄR

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.