Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Opinion

Håkan Olofsson: Super Bowl, kryptiska valutor och varför varumärken är guld värda

”Ordning och reda lär det bli först när alla gått över till kryptovalutor. Och det är därför som de dyker upp i reklamen under Super Bowl”, skriver varumärkesstrategen Håkan Olofsson i en krönika.

Publicerad: 14 februari 2022, 09:06

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Håkan Olofsson


Ämnen i artikeln:

Super BowlNyheterSuper Bowl 2022

I helgen var det dags för amerikanernas egen melodifestival – Super Bowl. En hel nation bänkad för att titta på tävlande de egentligen inte håller på. Till underhållningen räknas numera reklamen. 

Majoriteten av annonöserna var amerikanska med några japanska instick, däribland e-handlaren Rakuten. Amazons konkurrent Alibaba höll sig borta. Jänkarnas relation med Kina är något frostig för närvarande. Det enda kinesiska varumärket som dök upp var Polestar.  

Annars var den stora reklamnyheten kryptovalutor. Eller mer noga, användandet av sådana. 

Är kryptovalutor ens riktiga pengar, kanske du undrar. Svaret är så klart nej. 

Men samma sak kan sägas om andra valutor också. I själva verket har världen inte sett riktiga pengar sedan 1971. 

Fram tills dess hade de flesta valutor en fast kurs mot den amerikanska dollarn. Som i sin tur kunde växlas mot guld. Garanterat.

Jätteprecis för femtio år sedan erkände president Nixon att det där med garanterat mest var snack. Det lilla som fanns kvar efter andra världskriget tog slut i Korea – i Vietnam stred man på krita. 

Alla riksbanker som satt med stora dollarhögar blev förstås sura, men allra surast blev medlemmarna i Opec som insåg att de bytt sin fina olja mot monopolpengar. 

Och där är vi fortfarande.

Regeringar pratar sig varma om pengar på banken, samtidigt som de krigar om oljor och mineraler därför att ingen riktigt, riktigt litar på några valutor längre. 

Är det inte oljefält i Irak så är det gasledningar från Ryssland, järnmalm i Sverige eller jordmetaller i Kongo. 

Kryptovalutor – precis som andra valutor – handlar om förtroende. De är som vilka varumärken som helst. Saker är värda det vi tycker att de är värda. 

Problemet med kryptovalutor (eller det fiffiga beroende på vem du frågar) är att de inte låter sig styras eller regleras på nationell nivå. 

Framförallt är de svåra att beskatta. Alla finansiella styrinstrument och lagar är skapade för papper med tryck. 

Säg att en programmerare tar med sig datorn på semestern i Karibien. En bekant i ett annat land har fått en bugg i mjukvaran som installerats på en server i ett tredje. Eftersom det ändå regnar och programmeraren råkar känna till mjukvaran fixar han felet på ett par timmar. Som tack får han betalt i bitcoin som sätts in i en virtuell plånbok någonstans i cyperrymden. En kul grej för honom men en mardröm för skattemyndigheter i fyra länder. 

Kryptovalutor skär som varm kniv i smör. Ur miljösynpunkt kan de diskuteras, men som effektiva betalningsmedel är krypto svårslagna. Samma överföring som vi fått lära oss tar tre bankdagar sker omedelbart. 

En gång i tiden arbetade hälften av alla svenskar i jordbruket. Idag är de någon procent. Samma sak lär ske med jobb i finansvärlden.

Några länder kämpar emot. I Kina är bitcoin är förbjudna. Men inte i Panama. Många finansbolag försöker skapa traditionella tjänster för kryptovalutor, trots att dessa tjänster var anledningen till att kunder försvann. Lite som när Comhem lanserade sin digitalbox när folk redan börjat streama. 

Då valutor är varumärken och många stater ogillar krypto, kan man tycka att de borde marknadsföra sina egna betalningsmedel, eller hur?

Märkligt nog inte. I Sverige jobbar man stenhårt på att göra kontanter värdelösa. Butiker vägrar ta emot sedlar. Alla summor över femhundringen är suspekta. Har en arvtant gömt pengar i madrassen tar Allmänna arvsfonden rubbet. 

Sverige har på några år blivit världens minst kontanta land. Trots ilskna protester från min farsa och andra pensionärer. 

Vi övriga har gått vidare. Majoriteten har fortfarande bankkort av gammal vana. Förr undrade folk vad bankerna gjorde efter klockan tre. Nu undrar folk vad de gör överhuvudtaget. 

I detta vaccum av missförstånd och förvirring har mer jordnära betalningsmedel kommit tillbaka. Aluminiumfälgar, koppartråd och katalysatorer. 

Har buset bråttom är det Hemnet som gäller. Mäklare med backslick och näsduk i kavajfickan är särskilt populära. I en kontantlös värld är klockor schweizerfranc. Snacka om snabba cash. 

Ordning och reda lär det bli först när alla gått över till kryptovalutor. Och det är därför som de dyker upp i reklamen under Super Bowl. 

PS. Om du träffar en politiker från Staffanstorp så förklara att man inte kan investera i valutor – bara spekulera. Valutor producerar ingenting. Det gäller oavsett om de är analoga eller digitala. 

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Håkan Olofsson

varumärkesstrateg

Dela artikeln:

Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.