Daniel Collin: Tänk dig känslan av att foten har somnat

Vad kommer det sig att den skojigaste av branscher är den mest stressade?

Och varför görs det till synes inte något åt detta?

Det snabba svaret på fråga två är att människans tankeförmåga försämras under stress = företag och chefer som själva är stressade agerar i bästa fall på symptomen men klarar inte av att ta tag i orsaken bakom.

På första frågan är det: vem har sagt att kommunikationsbranschen är den roligaste av branscher?

Men om vi borrar lite djupare i dessa frågor hittar vi faktiskt logiska förklaringar och därmed också möjligheter till åtgärder för den som vill.

Oavsett vilken variant av ”prestationskurvan” vi tittar på har alla någon variant av följande konstateranden:

• Utan stress får vi inget gjort. Vi blir loja, blasé och uttråkade.

• I andra änden av skalan (dvs hög nivå av stress) blir vi oroliga, utmattade och riskerar vår hälsa.

• Någonstans mitt emellan hittar vi nivån där vi presterar optimalt. Vi är fokuserade, känner drivkraften och tar oss an uppgifter med lust och lätthet.

En av de saker som händer när vi blir stressade är att vi inte kommer åt den så kallade tankehjärnan lika bra på grund av ett antal processer som sätts i gång i oss.

Instinkter är snabbare än tankar och under stress tar instinkter över.

Tänk dig känslan av att foten har somnat.

Som små kolsyrabubblor som studsar runt och skapar om inte värk, så åtminstone obehag.

Du börjar väcka foten genom att skaka och röra på den så mycket du kan.

För att få blodet att börja flöda i den igen.

Även om foten fortfarande finns där och du fortfarande kan stå och gå på den kan du i det sovande tillståndet inte använda den fullt ut som vanligt.

Ungefär så är det med hjärnan under stress, även om det inte känns.

Den finns där och fungerar till vad den uppfattar som det viktigaste, men inte fullt ut som vanligt.

Alltså: när vi fattar beslut under stress kommer vi att fatta beslut som i högre utsträckning grundar sig på instinkter än på analys eller kreativitet.

Och även om inte stressen är särskilt hög (kanske inte ens märkbar) skulle en effekt kunna bli att vi nöjer oss med att fatta de enkla besluten.

De svåra får antingen vänta, eller ges varken tillräckligt med tid eller engagemang för att de riktigt bra lösningarna ska komma fram.

Det är av samma anledning som riktigt bra idéer många gånger kommer när vi sover, står i duschen eller tar en promenad.

Stressen lyser med sin frånvaro och hela hjärnan får i lugn och ro (ofta till synes omedvetet) ägna sig åt att bearbeta en fråga eller en utmaning vi sökt lösningen på.

Men det här med att det blir tråkigt om det inte finns någon stress alls – och att vi jobbar i en så rolig bransch?

Som sagt, det finns olika nivåer av stress – och vi behöver en viss grad av det för att prestera optimalt.

Min gissning här är att det roliga ligger i att kommunikationsbranschen på många sätt är en problemlösarbransch.

Vår vardag består av små samt stora uppgifter och målsättningar som inte sällan ändras eller stöter på oförutsedda utmaningar.

När vi löser dessa får vi dopaminkickar.

Eller i vissa fall till och med innan vi löser dem – redan när vi tar oss an dem.

Med tanke på antalet uppgifter och utmaningar en genomsnittlig medierådgivare, projektledare eller marknadschef ställs inför under en dag är det inte konstigt att vi kan bli smått beroende av vårt arbete.

Det behövs dock en balans för att vi inte ska tappa lusten.

Eller fatta dåliga beslut.

Balansen kommer genom den så otroligt viktiga återhämtningen – vilken går att få i olika former.

Med bra återhämtning och positiv stress kan vi skapa ett arbetsklimat där det både kläcks guldäggsidéer OCH människor mår bra på jobbet.

PS. Jag funderar på en sak kring att datorer är smartare än människor:

Om vi låter datorer fatta beslut åt oss genom algoritmer som är inställda på att alltid leta efter samma sak/mönster – använder vi då datorerna till att fatta de svåra eller de enkla besluten…?