Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera
Sök



Opinion

Var god stör (ej)

Publicerad: 22 Oktober 2018, 10:58

Foto: Mattias Edwall

Du kommer att läsa texten nedan. För numera gillar du att bli avbruten.


Ämnen i artikeln:

Björn RietzKrönika

Jag har just skrivit färdigt. I stunder av högmod hävdar jag att de fyrahundrafemtiotre sidorna utgör en modern spänningsroman. I stunder av missmod betraktar jag pappersbunten som en onödigt utdragen skrivövning. Om du som läser detta någon gång har jobbat tillsammans med mig, ställer du dessutom den helt självklara frågan: "Och hur i helvete pallade han med det?" Det plågsamma svaret är att det tog sju år. Okej, åtta då. Det finns ju så mycket annat att göra.

Vid sidan av att du som oförlöst författare har ett vanligt yrke som ska placera Oatlyn på bordet och betala fler räkningar än du kan räkna till, bjuder hela dygnet på härliga små avbrott. Kolla och svara på mejl, DN och Resumé.se, hejsvejs på Linkedin, kryddat lite grann med Instagram och ett sjok Facebook. Vips var den kvällen ett minne blott. Men i morgon då jävlar, tänker du. Då ska jag ta ledigt och bara ägna mig helhjärtat åt ... Nämen Kalle, vad kul, en fika? Självklart! Lunch med Lisa? Varför inte.

Du kan ägna ett helt yrkesliv åt att städa undan sådant du tror att du måste göra innan du kan ta itu med vad du egentligen ska göra. Samtidigt som våra senfärdiga aphjärnor går i gång på all onödig stimulans. Därför: Stäng av skiten! Strunta i allt ovidkommande. Det finns inget att hämta i förflutenhetens djupa hav eller i framtidens oändliga landskap. Det finns bara nu. Det är här, i exakt denna stund, som tanken andas liv genom att tangenter trycks ned. Inte senare, inte om en stund, inte efter nästa Youtubeklipp.

Varför är vi sådana? Tomas Dalström har skrivit boken "Din hjärna från 2008 är effektivare än den du har idag. Så kan du återställa den". Jo, jag vet – förfärligt jobbig titel, men mellan pärmarna dväljs insikter som gör att du önskar du kunde vrida tillbaka klockan på Iphonen. Tomas Dalström redogör, med utgångspunkt från intervjuer med forskare, för vad vi förlorar på att låta oss avbrytas i arbetet, men även varför vi fortsätter det destruktiva avbrottsknarkandet. Vad som händer dig och mig är att vårt belöningssystem blir kidnappat, berättar Tomas Dalström. Ju oftare vi låter oss avbrytas, desto mer aktiveras dopaminsystemet som belönar oss. Vi vill ha mer, mer, mer av störningarna.

Dan Nixon som arbetar på Bank of Englands Content and Strategy Division har jämfört västvärldens samlade produktivitetsutveckling med smarttelefonens utbredning. Slutsatsen är inte till vårt beteendes fördel. Minst sagt. Produktiviteten har sjunkit radikalt samtidigt med smarttelefonens utbredning.

Däremellan ryms givetvis nyttiga avbrott. Som att byta kroppsställning, rulla på axlarna, stretcha nacke och fika med arbetskamraterna. Om du kört fast på riktigt, inte får ihop resonemangen i strategidokumentet som ska presenteras i morgon eller om ditt tv-manus börjar kännas lika trovärdigt som en tweet från Donald Trump, så ta en promenad. Gå ut och möt hösten. Ta emot november utan mobiltelefonens snäckor i öronen. Solvitur ambulando. Det är latin och betyder att det löser sig under rörelse. Solvitur ambulando är också de ord som min romans huvudkaraktär bär med sig. Han fick dem av sin mamma när han var nio år, strax innan hon dog ifrån honom.

Om boken någonsin blir förlagd och om du till äventyrs läser den, men tycker att den är kass, betänk då att det tog mig sammanlagt åtta år plus tusen gånger fler avbrott innan jag fick ihop skiten.


Ämnen i artikeln:

Björn RietzKrönika

Dela artikeln:

Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.