Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Opinion

Varför är bronsmedaljörer gladare än de som tagit silver?

Publicerad: 17 mars 2022, 13:54

De nederländska landhockey-landslaget deppar efter en andraplats i OS i Rio de Janeiro.

Foto: AP Photo/Hussein Malla

Det är inte bara känslan som säger att de som kniper tredjeplatsen ofta är gladare än silvermedaljörerna, det skriver Rosanna Rippel i veckans Beteendebanken.


Ämnen i artikeln:

BeteendebankenRodolfo

Visste du att det finns stort stöd i beteendeforskningen för att personer som kommit längst ner på prispallen generellt sett är gladare än de som står i mitten? Låter det konstigt? I veckans beteendebank tittar vi närmre på en riktig klassiker som handlar om vad som ligger bakom bronsmedaljörers glädje och silvermedaljörers besvikelse.

Vad säger forskningen?

Forskare samlade in videomaterial på silver- och bronsmedaljörer från elitidrottssammanhang. De visade sedan filmerna för studiedeltagare som inte visste mycket om sport och som inte hade sett tävlingarna som filmats. Deltagarna fick observera idrottarna, men inte medan de tävlade. Istället fick de, med slutresultaten dolda, observera deras beteende och uttryck i ögonblicken precis efter tävlingen avgjorts samt när de stod på prispallen efteråt. Därefter betygsatte deltagarna konkurrenternas ansiktsuttryck på en tiogradig ”smärta-till-extas”-skala.

Resultaten visar att de idrottare som hamnat på tredjeplats verkade betydligt nöjdare än de som slutade som tvåa. Medelbetyget för bronsmedaljörernas ansiktsuttryck var 7,1. Men silvermedaljörer – personer som just hamnat tvåa bland världens bästa elitidrottare – var neutrala och lutade till och med något mot olyckliga. Deras betyg var bara 4,8.

Vad betyder det?

Denna studie är en av de första att påvisa fenomenet som har kommit att kallas kontrafaktiskt tänkande, det vill säga tankar om vad som faktiskt inte hände. Det finns två riktningar för sådana tankar. Dels kan vi tänka ”om bara…”, och fokusera på det som vi hade velat hände men som inte hände (t.ex. ”Om jag bara hade sprungit några meter tidigare så hade jag hunnit med bussen.”). Dels kan vi tänka ”åtminstone…”, och fokusera på det som vi är glada inte inträffade (t.ex. ”Visst kunde jag fått ett bättre betyg på provet, men jag fick åtminstone godkänt.”).

När forskare granskade de tävlandes tv-intervjuer efter evenemanget, fann de att bronsmedaljörerna glatt delade sina ”åtminstone… ”-tankar; ”Jag slutade åtminstone inte fyra, jag fick i alla fall en medalj!”. Silvermedaljörerna var dock knäckta av ”om bara…”-tankar; ”Om jag bara hade varit några sekunder snabbare så skulle jag kommit först.”

Det kan låta konstigt till en början, men efter att ha reflekterat en stund framstår det kanske ändå som rätt så rimligt att vi blir gladare när vi tänker på att ha undvikit en oönskad situation (som en fjärdeplats) än när vi tänker på att ha missat en önskad situation (som en förstaplats).

Rosanna Rippel, beteendevetare, Rodolfo

Källa:

Medvec, V. H., Madey, S. F., & Gilovich, T. (1995). When less is more: counterfactual thinking and satisfaction among Olympic medalists. Journal of personality and social psychology, 69(4), 603.

Ämnen i artikeln:

BeteendebankenRodolfo

Dela artikeln:

Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.