Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag30.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Opinion

”Varför importerar vi frivilligt en hierarkisk byråstruktur?”

Publicerad: 3 December 2015, 10:03

Ulrika Good tycker att vi har drabbats av titelsjuka i Sverige.

Foto: Andreas Elgstrand.

Platta och prestigelösa organisationer har varit Sveriges signum. Men nu börjar vi allt mer anamma den amerikanska byråmodellen. Det är sorgligt, skriver frilanscopyn Ulrika Good.


Ämnen i artikeln:

ReklambyråerKarriärUlrika Good

Om man varit i byråvärlden sedan innan millennieskiftet vet man att tiderna inte är desamma. En gång var branschen lite glassig, den hade en air av flärd och glamour. Även mindre byråer som inte låg i huvudstaden hade relativt enkelt att hitta lukrativa kunder, anställningsvillkoren var inte sällan guldkantade och tillvaron var på det stora hela taget ganska soft.

Så är det inte nu. Idag slåss förhållandevis väletablerade byråer om budgetsmulor som hade varit skrattretande på guldkantstiden och timpriserna är ofta lägre än för tjugo år sedan. I alla fall på pappret.

Det här dystra läget är svårpåverkat, det är omvärldsförändringar som jagat bort sötebrödsdagarna, och det bästa man kan säga om utvecklingen är att den förmodligen även leder till saker som är av godo i framtiden, även om de kan vara svåra att se just nu.

Men det finns en försämring som branschen frivilligt skapat helt själv. Man har gjort byråstrukturen hierarkisk. Vi i Sverige har aldrig haft samma möjligheter till ära, berömmelse och förmögenhet som man har på Madison Avenue. Men å andra sidan har vi haft våra platta organisationer; svenska kreatörer har alltid på ett avundsvärt sätt haft ansvar för sina egna kunder. Vi har sluppit frustrationen av att vara obetydliga brickor i ett maktspel och att ha ett antal nivåer av chefer med kreativt veto över oss.

Den uppsidan har vi märkligt nog alltmer övergett. Om två personer startar en byrå idag kan man ge sig fan på att den ena titulerar sig VD och den andra CD. Längtan efter att få chefa är för het för att lämna därhän och att få ha en titel med "Director" eller "Head" av något slag är oemotståndlig.

Missförstå mig inte, att ha en coachande CD att luta sig mot för att boosta och säkerställa den kreativa höjden är en dröm. Men i nio fall av tio är det istället prestige och bossighet som står högst på CD-agendan. Det är titeln som är kungen, inte idén.

Vi har med andra ord importerat en källa till vanmakt och -trivsel från de amerikanska byråerna. Samtidigt som vi aldrig kan komma i närheten av det guld och de gröna skogar som hägrar för den som härdar ut i de hierarkiska plågornas USA. Dessutom har vi lagt till ytterligare en snubbighetsfaktor i en redan supersnubbig bransch. Armbågar och revirpinkande blir starkare medel för framgång än prestation och talang. Det tycker jag är lite sorgligt, varför blev det så här?

Ulrika Good
Copywriter

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.