Varför måste allt sägas till alla hela tiden?

Med anledning av den animerad debatt upp som uppstått efter det att Jan Scherman och Leif Östling i DI ifrågasatt den snabba ökningen av offentligt anställda kommunikatörer undrar jag ifall vi kan belysa frågan från ett annat håll?

I en tid då sociala medier har blivit synonymt med kommunikation så har också den gängse uppfattningen blivit att det är här all kommunikation ska ske, oavsett om det rör sig om reklam, samhällsinformation, PR, lobbying, etc.  Och den måste dessutom ske i realtid. Ledorden är fort och mycket.

Förutom att detta leder till kvantitet på bekostnad av kvalitet, så leder det också till en utarmning av den kommunikativa professionalismen. För vad är egentligen en kommunikatör, förutom samlingsnamnet på en rad disparata yrkeskompetenser?

Podd: Därför har debatten om kommunikatörerna ökat

För att ta ett exempel: Fram till 2009 kallade sig reklambyråer för reklambyråer. De sysslade med reklam. Och helst då den sortens reklam som syftade till att förbereda för försäljning och bygga varumärken. Nu heter Reklamförbundet Komm och reklambyråer kallar sig allt som oftast för kommunikationsbyråer. Men i sak har egentligen inget förändrats. Det är fortfarande en fundamental skillnad mellan exempelvis reklam och information, där det förra är en uppsökande verksamhet som ska väcka känslor, kanske till och med förföra, medan det senare är en verksamhet som blir uppsökt, där uppgiften är att vara korrekt, tydlig och lättillgänglig.

Kritik om debattinlägg mot kommunikatörer: ”Populistiskt och dumt”

Båda dessa uppgifter exekveras nu dagligen genom att i en aldrig sinande ström söka uppmärksamhet i sociala scroll-flöden. Båda lika oönskade som misslyckade. Och allt för ofta utförda av samma kommunikatör. Ytor ska fyllas med innehåll och gärna till så låg kostnad som möjligt.

Så vart vill jag nu komma med detta? Jo, det är inte kommunikatören som är problemet, utan uppdragsgivarens bristande förståelse för kommunikationsuppgiften. Allt måste inte sägas till alla hela tiden. Kvalitet vinner fortfarande alltid över kvantitet. Less is (oftast) more. Och tid är pengar, om man tar sig den.

Jan Lindforss