Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag11.07.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Opinion

Vill ditt varumärke bidra till social rättvisa? Börja betala skatt

Publicerad: 12 Juni 2020, 07:27

Är skatteplanering förenligt med en kommunikation som ropar efter samhällelig förändring och skulle varumärken vara i behov av ett ärlighet/hyckleri-index? Det frågar sig Katarina Graffman och Jacob Östberg med anledning av att varumärken de senaste veckorna visat sitt stöd för Black Lives Matters-rörelsen och anti-rasism.


Katarina: Hur många gånger har vi inte hört: ”Ska man göra något så måste man göra det på riktigt”. Uttrycket i sig har blivit en klyscha. Och synonymer till klyscha är tom fras, plattityd, floskel… 

I artikeln med rubriken Carnival of Hypocrisy skriver Bob Hoffman om hyckleriet på marknaden. Bara rubriken ger mig gåshud. Hoffman menar att amerikanska företag med anledning av mordet på Georg Floyd sett möjligheten att uttrycka sin önskan om förändring. Sorgligt nog, påpekar Hoffman, visar det också på vår begåvning för hyckleri. Samtidigt som företagen uppmuntrar oss att sluta med vissa beteenden som diskriminerar svarta, ägnar de sig själva åt andra beteenden som är långt mer skadliga för social rättvisa. Hoffman ställer följande fråga för att avgöra hur uppriktigt ett företags engagemang för sociala frågor egentligen är: Hur extrema åtgärder vidtar ett företag för att slippa betala skatt?

Vi kan tycka vad vi vill om skatter men det är skatter som till syvende och sist är det effektivaste sättet att förebygga sociala orättvisor. Skatter bidrar till social rättvisa. Visst, ”skatteplanering” kan vara lagligt men Hoffmans poäng är att om företag i sin marknadsföring klappar sig på bröstet för sitt sociala engagemang har de ett långt större ansvar än att skatteplanera enligt gällande lagar. 

Hoffman avslutar sin artikel med följande ord: ”Dear business colleagues – if you really want to help heal this country here’s step one: Pay your fucking taxes. Until you’re willing to do that, please instruct your marketing departments to spare us the high-minded pieties. Let’s make this so simple that even a ceo can understand it: You can’t be for social justice and against paying taxes.”

Vad har vi på hyckleri, Jacob?

Jacob: Just hyckleri har varit ett ganska välanvänt begrepp inom forskning som tittat på hur företag kommunicerar sitt sociala ansvar (det som brukar benämnas CSR). Noggrannare granskningar av företagens aktiviteter ger ju nämligen ganska ofta vid handen att företagen inte riktigt lever upp till sina rosaskimrande beskrivningar av vad de faktiskt gör. 

Det är förstås tröttsamt att alltid framställa företagarna som cyniska girigbukar som bara bryr sig om klirr i kassan. Sådana är inte alla företagare. Men tillräckligt många, uppenbarligen, för att bilden av den penningstinna och skrupellösa fabrikören inte riktigt försvinner. Det finns en hel del intressant forskning på området som stärker den här bilden. Bland annat en studie av två belgiska forskare där de föreslår ett ärlighet/hyckleri-index till nytta för företag så att de kan hitta en lagom mix av idealism och cynicism i sin marknadskommunikation. 

Notera att den sistnämnda studien alltså inte säger ”kom igen nu för helvete, sluta hyckla och säg vad ni faktiskt gör i stället så blir det ju inga problem!” I stället utgår man från, vilket antagligen är korrekt, att alla skarvar mer eller mindre och så presenterar man ett verktyg så att företagen ska kunna hitta en sweet spot där kunderna å ena sidan ska lockas av de uppbyggliga CSR-budskapen men å andra sidan inte bli alltför upprörda när det avslöjas att allt bara var snickesnack. 

Katarina: Det är ju underbart, ett ”ärlighet/hyckleri-index”. Snacka om att formalisera hyckleriet…

Jacob: Annars är en av mina favoritaktörer för att avslöja hycklare just nu instagramkontot diet_prada som på senare tid varit duktiga på att peka på företag som försöker rida på Black Lives Matter-vågen och visa sin solidaritet. I fall efter fall plockas lik fram ur garderoben som visar att diverse företag – som L’Oreal och Celine, för att nämna några – inte alls är så inkluderande och fina som de plötsligt vill ge sken av.

Det är förstås helt okej att inte alla företag står på barrikaderna och tycker till i diverse politiska frågor. Men de företag som faktiskt väljer att tycka till i politiska frågor bör ju vara noggranna med att städa framför egen dörr så att de inte framstår som opportunistiska kappvändare. 

Katarina: Eller så kan de i alla fall börja med att betala skatt.

Läs fler inlägg från Katarina Graffman och Jacob Östberg här! 

Katarina Graffman

doktor i antropologi

Jacob Östberg

professor i reklam och pr

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.