Dela sidan:

Hur lång tid tar det att krypa från Resumé till Riche?

Precis som läkare har ”Hippokrates ed” finns det en hederskodex bland chefredaktörer: man verkar alltid för att sanningen ska fram och man står för sitt ord.

Den 8 november twittrade Fredrik Svedjetun att han skulle krypa naken mellan tidningen Resumé och Riche om inte den smarta högtalaren blev årets julklapp.

Det är en sträcka på 4,2 kilometer, vilket tar 56 minuter att gå enligt Google maps.

Med knäskydd, handskar och endast en återvunnen värmefilt över ryggen tar det en chefredaktör ganska precis 2,5 timmar att krypa.

Tidpunkten var såklart noga vald – söndag kl.07:30 på morgonen, när de sista nattsuddarna kommit hem, tidningsbuden är klara med sina rundor och alla andra fortfarande sover.

Jag fick förtroendet att följa Fredrik som en slags caddie – och vittne.

Jag hade fixat varm blåbärssoppa, banan, dextrosol, vatten, voltaren och sånt där vitt bröd som man får när man åker Vasaloppet.

Det var en absurd känsla när vi träffades utanför entrén på Gjörwellsgatan 07:20 och skrattande tittade på varandra.

För mig var det ju ingen ansträngning, men för Fredrik var det som han sa: ”ungefär som första gången man stod på 10:ans avsatts på Eriksdalsbadet.”

Jag förstod vad han menade, trots att jag aldrig skulle komma på tanken att vare sig hoppa från 10:an eller krypa 4,2 kilometer naken genom stan.

Min respekt hade Fredrik redan innan det här spektaklet, men det här fick den att slå i taket.

Första kilometern börjar med ryska ambassaden på höger sida och att vi korsar Rålambsvägen för att komma ned till Rålis.

Det gick rätt lätt och det var jag som efter 1 km sa att det var dags för en energipaus.

Fredriks största fokus var då fortfarande på att det var skönt att det inte var några människor som var vakna.

Den andra kilometern blev lite jobbigare.

Då gick den första dextrosolen och en halvliter vatten. Det börjar bli jobbigt i knän och axlar.

Den tredje kilometern blev den jobbigaste. Nu svettas Fredrik ordentligt och har mycket ondare i knäna, är trött i hela ryggen.

Han ber mig ta bort värmefilten, men jag låter den vara kvar för att det inte ska bli för ovärdigt.

Fredrik har vid det här laget däremot släppt ”skäms-tanken” och är helt inne i zonen för att ta sig i mål.

En dubbel voltaren (receptfri) och två glas blåbärssoppa gör dock susen för både fysik och psyke under den sista sträckan.

Det blir också den snabbaste, då han gjorde 1,2 km på samma tid som det tog att göra 1 km på de andra sträckorna.

Duschen på Sats Stureplan och frukosten på Riche var Fredriks bästa någonsin.

Och lika imponerad som jag är av Fredriks arbete, lika övertygad är jag om att all kommunikation sker på mottagarens villkor.

Vilket inte minst årets hållbara julklapp – det återvunna plagget – bevisar.

Med vår ökande oro för klimat och miljö, värderingar, uppfattningar och filterbubblor.

Sanningen är vad den är. Eller?

Dela sidan:

En liten dikt jag skrev för två år sedan på dagen idag

Change, transformation.

Embrace automation.

Make a point, have a view.

If it’s wrong, have a new.

Don’t hesitate, don’t be slow

Pull the trigger, let people know

What you think about stuff

They just can’t get enough

Of the truth that you tell

Even though you can’t spell

In fact they don’t care

Just as long as you dare

Write a comment, say like it is

Collect likes, get some diss

Best regards,
Social media

Dela sidan:

Sven Höök trodde inte på reklam

Det var i mitten på nittiotalet.

Svenska Dagbladets annonsavdelning mådde vi bra.

Medan Dagens Nyheter håvade in annonser så till den grad att de som ringde dit möttes av en telefonsvarare som berättade vart man kunde faxa in sina ordrar, nötte vi på Svenskan sulor så det rök om det.

Och vi gillade det.

Varje affär någon av oss gjorde kändes som en viktig seger.

Varje kund vårdades så väl att det etablerades många livslånga vänskapsband.

På årsbasis sålde vi som bäst annonser för ca 500 miljoner kronor i papperstidningen.

Självförtroendet fick sig dock en törn när vi en dag ser att det senaste numret av Resumé pryds av en framsida med vår VD: ”Sven Höök tror inte på reklam.”

BOOM!

Visserligen visste vi att Mats Svegfors såg såväl annonsavdelningen som ”sponsorer av tidningen”.

Dock var Mats chefredaktör, så vi kunde leva med att han tyckte att det redaktionella var det viktiga.

Men när vår VD säger en sådan sak blir det något helt annat.

Vi som livnärde oss (och tidningen) på att sälja reklamplatser tvingades dessutom försvara hans uttalande i varenda kundbesök under ett antal veckor.

Sven menade kanske inte riktigt vad han hade sagt och möjligen togs det där citatet ur sitt sammanhang, men ändå.

Nu till sensmoralen: Fördelen med att tänka efter först är att man har chans att fundera på konsekvenser.

Apropå det berättade en pensionerad militärbefälhavare för mig för många år sedan att han alltid måste ha minst 3 alternativa planer, baserat på möjliga konsekvenser.

En tanke som inte känns lika närvarande i ett trial-and- error-landskap, där man ju inte behöver tänka efter.

Eller?

Det är väl bara att göra en AB-testning av vad som funkar bäst?

Nackdelen är att försökskaninerna är våra kunder, och människor kommer inte att tycka bättre om reklam för att vi testar oss fram till vilken som ger bäst resultat.

Eftersom det betyder att de på vägen tvingas utstå ännu mer dålig reklam, som ska vaskas bort.

Bättre då att tänka efter före, så vi åtminstone utsätter försökskaninerna med mer bra reklam.

Eftertanke.

Tänk om Sven Höök istället hade sagt ”Jag tror inte på dålig reklam”…

 

 

Dela sidan:

”Du kommer bara ha två riktigt bra chefer i din karriär” 

-Jag har inte sett Game Of Thrones.

”Hur är det möjligt?” tänker 67% av er som läser den meningen.

”Om man inte har sett GOT har man antingen legat under en sten i 5 år eller så är man knäpp.”

Jag har inte legat under en sten.

Möjligen är jag lite knäpp, men döm mig inte förrän jag fått berätta varför.

Det handlar om att jag och min fru helst väljer serier som vi kan se tillsammans (ska passa bådas smak) och det handlar om förväntningar.

Innan jag hann mobilisera för att ta mig an GOT hade en massa människor högljutt deklarerat hur fantastiskt bra den serien var.

Och ni vet hur det blir när man ska titta på något med för högt ställda förväntningar.

Därför har jag inte sett Game Of Thrones.

Med det inte sagt att jag aldrig kommer att se den, men det lär dröja ytterligare ett bra tag.

Så, det där med förväntningar kan förstöra lite ibland.

Men det kan också hjälpa.

Jag minns inte om det var på mitt första eller andra jobb pappa sa att jag inte skulle lägga för mycket vikt vid om min chef inte var jättebra.

”Du kommer bara ha två riktigt bra chefer i din karriär.”

Han sa det som att det inte var något konstigt och det blev en tumregel jag valde att tro på.

Fortfarande tror på.

Lite deppigt kanske någon tycker.

Men det har hjälpt mig mer än jag först trodde.

Det har som ni förstår satt min förväntansnivå på mina chefer rätt lågt.

Och tvärtemot exemplet med GOT samt biobesöket ger låga förväntningar ofta positiva upplevelser.

Jag konstaterar därför att på det stora hela har majoriteten av de chefer jag haft genom åren varit helt okej.

Hittills är det en chef som kvalar in som riktigt bra, vilket bådar gott för framtiden eftersom jag alltså har en kvar att få.

Jo, jag har haft några som varit riktigt usla också men vem har inte det?

Förväntningar.

Jag tycker att det är lite intressant hur det fungerar och rent av kan styra hur vi uppfattar saker.

Engelsmännen brukar säga ”always underpromise and overdeliver!, men lyckas inte alltid med det.”

Danskarna brukar göra tvärtom, och kommer undan med det.

Svenskar är lite mer ”what you see is what you get.”

Men hur är det med reklam?

Glädjande nog görs det en hel del bra reklam fortfarande, men visst breder den usplösa reklamen ut sig i alltför hög utsträckning?

Den sorten där algoritmerna likt drönare ställs in på de stackare som tills slut klickar och köper.

På bekostnad av den som lockar till skratt,  eftertanke, drömmar och annat som stärker varumärken, kalibrerar förväntningar och leder till köp.

Tänk om:

  1. Vi kan vara överens om att det bästa är när den där positiva överraskningen infinner sig.
  2. Budskapet alltid utgår från mottagaren, läs människan, av reklamen (även i digitala medier).
  3. Då skulle resultatet med största sannolikhet bli ännu bättre och inställningen till reklam garanterat mindre negativ.

Eller vore det att ha för höga förväntningar?

Dela sidan:

Grej of the day

Yngste sonen går i fjärde klass och får varje vecka i läxa att berätta hemma om grej of the day.

Han brukar passa på vid middagen som vi oftast äter hela familjen tillsammans.

Senast handlade det om Marianergraven i Stilla havet.

Vilket fick mig att tänka på Kalle Anka, när jag som barn läste en gåta om världens djupaste hav längst ned på en av sidorna i Kalle Anka-tidningen.

Det brukade finnas gåtor och korta roliga historier i marginalen.

Lite som att det under själva programmet rullar text-nyheter i nederkant av tv:n när man är utomlands och tittar på CNN.

Som i somras då vi var i Kroatien samtidigt som kroaterna spelade semifinal och final i VM.

Fantastisk stämning med fyrverkerier och brandbilar som åkte runt och tutade och blinkade efter matcherna.

Sommarsemestern. Fotboll. Kalle Anka. Marianergraven som är 11 kilometer djup.

Vad sjutton det här har med data att göra?

Ingenting. Eller allt.

För precis lika tvära kast som mina tankebanor gör från yngsta sonens läxa till brandbilar i Kroatien till Kalle Anka och CNN – rör sig våra tankar hela tiden.

Lika ostrukturerat trampar vi runt mellan artiklar, sökningar och filmklipp på internet när den ena tanken leder till den andra, även om vi inte ”surfar planlöst” lika ofta som när nätet var nytt.

Och lämnar digitala fotspår efter oss. Data som samlas upp av alla som kan.

Data som inte är insikter förrän de blir behandlade som sådana.

Ok, visst är vi också strukturerade mellan varven, och våra fotspår ser då ut att följa en tydlig väg.

Är det baserat på mina tankebanor ovan relevant att skjuta Kalle Anka-annonser på mig?

Kanske reseannonser om Kroatien?

Brandbilar?

Not so much, kan jag säga.

Vi har andra planer för vår nästa resa än Kroatien, jag läser inte längre serietidningar och är föga intresserad av brandbilar.

Men det här var ju mina tankebanor och inte mitt surfande, så det är trots allt skillnad.

Förvisso. Men vem är det som bestämt att allt vi gör på nätet följer en rationell förutbestämd plan vi aldrig avviker ifrån?

Och vad betyder isåfall det för insikten att 6/7 av ett köp styrs av känslor?

När vi viftar med flaggan som har ordet ”relevant” tryckt på bägge sidor skulle resultatet bli oändligt mycket bättre om vi försökte läsa lite mer mellan raderna ibland.

Den som gör det skulle kanske utifrån mitt exempel se att det jag vore mest mottaglig för i just detta fall är ett budskap som handlar om att spendera tid med sina barn.

Eftersom hela min tankebana har sin grund i att jag är intresserad av vad min 10-årige son har att säga om grej of the day.

Data är inte insikter förrän de blivit behandlade som sådana.

Kanske det som är the grej of the day?