Dela sidan:

Var det bättre förr? Eller var det du som var bättre förr?

Hösttermin och dags att koppla på jobbhjärnan igen.

I sommar har den inte ansträngt sig.

Inte kunnat.

Den, liksom kroppen i övrigt, försatte sig i dvala när klimatet från medelhavet bestämde sig för att flytta till Sverige.

Inte desto mindre har jag ägnat mig åt att läsa Hans Roslings inspirerande bok Factfulness.

Hans, vars livs mission var att med hjälp av data påvisa att världen blir bättre.

I motsats till vad de allra flesta tycker och tror:

Att det var bättre förr.

Tillsammans med medförfattarna Anna och Ola radar Rosling upp bevis på bevis för å ena sidan att utvecklingen går åt rätt håll, och å andra sidan att vi människor tror att det är precis tvärtom.

Bland annat beroende på att vi älskar att måla upp bilder i svart eller vitt.

Antingen eller.

Han har döpt detta fenomen till Gap-insikten.

-Läs boken om du inte har gjort det!

Tillbaka till jobbhjärnan.

Jag har haft förmånen att inte känna börja-jobba-efter-semestern-ångest på så många år att jag inte minns om jag någonsin känt det.

Det är lika kul som stimulerande med uppstarter.

För mig är det lika med möjligheter.

Men så dök ett meddelande upp häromdagen – som min messenger markerat som ”filtrerat” och lagt i någon slags spamkorg.

Och som visade sig vara ett uppskattande hälsning från Göran Åkestam, skrivet i oktober 2017 (!)

Det gav mig lite ångest.

Jag hade fått ett meddelande från Göran för 9 månader sedan och inte svarat = dålig stil.

Inte minst för att Göran är en av mina absoluta förebilder, med sin skarpa hjärna, briljanta penna och föredömligt sympatiska sätt.

Till min stora glädje uppskattade Göran mina inlägg här och han skrev också en lika självklar som klok tes apropå de som menar att det var bättre förr: Kanske är det så enkelt att ”Du var bättre förr” när du tänker att ”Det var bättre förr”.

Jag köper den rakt av.

Visst går det att peka på fenomen och delar i utvecklingen som för närvarande på riktigt är dåligt, men smaka på: ”Du var bättre förr”.

Inget man vill förknippas med.

Ett av mina favorituttryck när det gäller utveckling är ”you can’t push the river” – och digitaliseringen har skapat många floder som forsar fram.

De av floderna som leder till ett hav av nöjda konsumenter ska man definitivt inte försöka stoppa.

Konsumtionsfloderna.

Bättre då att se hur man bäst surfar på dem, eller kanske hur man kan bli en del av floden eller havet de leder till.

Så se till att ta med dig sommarkänslan in i höstterminen, försök hitta några bra vågor att surfa på.

Då håller du dig ifrån att bli en av dem som var bättre förr.

Annars är ett bra knep att försöka tänka tvärtom.

Vilket osökt för tankarna in på en reklam jag alltid tyckt varit toppklass, för vars varumärke jag är lojal och produkter jag inte kan låta bli att köpa.

Apple. Think Different.

Trots att de under många år dömts ut på temat ”de var bättre förr” kunde vi läsa att de härom veckan var det första företag med ett börsvärde på över 1000 miljarder dollar.

1. De tänker annorlunda – och alltid med användaren i fokus.

2. De kan konsten att få försäljning och varumärkesbyggande att bonda.

3. De vägrar vara de som var bättre förr. De ser hela tiden framåt.

Det var inte bättre förr – eller du som var bättre; det bästa ligger framför den som förmår tänka utanför ramarna, är kapabel att skilja långsiktig strategi från kortsiktig taktik, och klarar av att se differensen mellan marknadsföring och försäljning.

-Tack Göran!

Dela sidan:

Ska det verkligen behövas körkort för sociala medier?

Sverige var sekunder ifrån att knipa en poäng mot regerande världsmästarna Tyskland.

Olyckligtvis drar då Jimmy Durmaz på sig en frispark på högerkanten precis utanför eget straffområde.

Tyskland, med 59% bollinnehav, lyckas med en lika snygg som enkel variant avgöra matchen.

Besvikelsen hos svenskarna är såklart stor – och vi får även hjälp att känna lite ilska när vi hör att en tysk ledare sprungit fram och hånat den svenska bänken efter matchen.

Till och med Janne Andersson blev ”rejält förbannad”.

Tre minuter senare, när Janne intervjuas, har han dock samlat sig och svarar sansat och klokt på alla frågor.

Men hemma i tv-sofforna har känslorna bara börjat pyra hos ett antal frustrerade svenskar som redan räknat hem den bragd de snuvades på.

Nu åker laptops och mobiler fram och det ska skrivas i sociala medier.

(Jo, jag skrev också lite, men märk väl – bara uppmuntrande).

Ämnet för frustrationen blir Jimmy Durmaz och det verkar inte finnas någon hejd för vad dessa svenskar kan skriva.

Eller ”Svennar” kanske jag ska säga, för det är inte ett kvinnligt beteende att häva ut sig hat, hot och hemskheter av all tänkbart slag.

Varför det är så?

Varför verkar just män ha förmågan att frikoppla hjärnan och låta tanken komma direkt från fingrarna?

Inte alla män, men mest män.

Medan kvinnor däremot föredrar att låta tankarna först passera hjärnan och därefter formuleras via fingrarna.

Inte alla kvinnor, men de flesta.

Det vissa verkar glömma bort är att sociala medier inte är din kompis i soffan. 

Det är en megafon som på högsta volym skriker ut allt du säger och skriver.

Föralldel ska sägas att just megafonfenomenet finns det också många som är medvetna om – och utnyttjar.

Det finns mycket med sociala medier som är positivt.

Som möjligheten att hålla kontakten med vänner och bekanta.

Att följa andras tankar och aktiviteter.

Att uttrycka sig genom skrift, bild, film och så vidare.

Och det finns mycket som är negativt.

Men inget av det negativa går i ärlighetens namn att skylla på sociala medier i sig.

Eftersom det bara är just en megafon, samlingsplats och en plattform där vi kan dela känslor, tankar, åsikter med mera.

Sociala medier är vad vi gör det till. 

Tyvärr fylls de med jämna mellanrum med sådan skit att man önskar att det gick att portförbjuda människor från nätet.

Eller åtminstone dra in deras ”körkort för sociala medier”.

Som när Svennarna börjar skriva om Jimmy Durmaz efter matchen mot Tyskland.

Inte ok. 

Om alla skulle tänka att de stod öga mot öga med den de skriver om i sociala medier tror jag många skulle nyansera sig och några rent av bita sig i tungan. 

Däremot när man tänker med fingrarna hinner inte alltid hjärnan med och ut kommer ord som inte är värdiga ens den som skriver dem.

Det gamla uttrycket: ”När orden tar slut, tar nävarna vid” passar tyvärr alldeles för för ofta väl in i klimatet på nätet, med justeringen ”När tanken tar slut, tar fingrarna vid” och det civiliserade samtalet har förlorat matchen.

Men turneringen om människans utveckling är lång och de goda krafterna så mycket större, så jag väljer att tro på seger.

Och önskar att de som ofta tänker med fingrarna lär sig att andas och formulera sig som om de stod öga mot öga med den de adresserar sina ord till.

Mer än så behövs inte för att klimatet ska bli bättre.

Dela sidan:

Vart vänder du dig för att få inspiration?

 

(Bild: Frankie, vår hund – inspirerar oss dagligen i kärlek. Här är han trött.)

 

Cannes. VM i reklam. 

Spektakel säger vissa, koncentrat av inspiration säger jag.

Inspiration är när jag får känslan att verkligen vilja göra något. 

Egentligen spelar det ingen roll om det handlar om att vilja starta igång eller se till att avsluta. 

Det är själva drivet att agera kring något specifikt.

Startgasen.

Och bensinen.

Cannes inspirerar att vara kreativ.

Hans Rosling inspirerar att skaffa kunskap.

Malala Yousafzai inspirerar till civilkurage.

Steve Jobs inspirerar att tänka nytt.

Nu till en person som inspirerat mig under mina år som VD på mediebyrån MEC (idag Wavemaker). 

Förra året hade han det hedersamma uppdraget att leda den så kallade ”Cannes-debatten” med fokus på sport, bio och marknadskommunikation. Då världens mäktigaste i kommunikationsbranschen.

I år kommer han prata om branschens utmaningar på Cannes stora scen efter lunch på fredagen. Nu, enligt honom själv, ”en jordnöt” i jämförelse med det företag han grundade och hastigt lämnade för två månader sedan.

Sir Martin Sorrell är 73 år, men säger själv att han inte har planerat att gå i pension än på ett tag. 

”I’ll probably have a five- to seven-year bite at the cherry” säger han till Bloomberg.

Jag känner inte Sir Martin, men jag har haft förmånen att få träffa honom vid några tillfällen. 

En gång när vi fick lyssna på honom i en fireside-chat på en intern GroupM-konferens.

Den dagen var han på fyra olika ”tillställningar” i fyra olika länder, så man kunde lätt tänka att han skulle hålla sig till lite övergripande ämnen för att inte blanda ihop vad han sa till vilken publik.

Nej, som ni förstår blandade han inte ihop någonting och han var minst lika specifik och konkret som andra talare på konferensen. 

Men betydligt mer intressant.

Ett annat tillfälle var också en internt konferens, men denna gång var det ”bara” MEC.

Då jag tog chansen att maila iväg en fråga till honom på scenen (det var så frågestunden gick till).

”Vart vänder du dig för att få inspiration?”

Sir Martin, som läste upp frågan högt för alla samtidigt som för sig själv, blev tyst en stund.

Han tittade ned, sen upp – och såg ut att vara påverkad av frågan när han svarade:

”Jag inser att jag alltid har vänt mig till min pappa för råd och inspiration.

Och även om han inte lever längre är det honom jag tänker på i sådana tillfällen.”

Jag tänker att oavsett hur mycket makt en person har måste det vara viktigt att bli inspirerad då och då, vilket Sir Martins reaktion också visade.

Jag känner inte Sir Martin och jag vet ingenting om huruvida han har gjort de saker han anklagats för när han hastigt lämnade WPP.

Men jag vet att han har inspirerat mig att tänka strategiskt.

Och att han byggt världens största kommunikationsföretag, med 200.000 anställda.

Jag tror inte att vi har sett det sista av honom och det blir spännande att se vad han hittar på framöver. I bästa fall även inspirerande.

Dela sidan:

Frisyren som lurade alla

Det närmar sig fotbolls-vm.

”Suck” tänker vissa, ”Hurra” tänker andra. 

Jag tänker på en av världens mest lyckosamma skenmanövrar och funderar på varför det inte görs mer sådana insatser i affärs- och marknadsföringssammanhang.

Det handlar en historia värd att berätta igen om ”gamla Ronaldo” och hans gräsliga frisyr under vm 2002. 

För den som inte minns den bifogar jag en bild, så att ni kan bilda er en egen uppfattning.

I en tid då fotbollsidolers status som modelejon stod på topp dyker alltså en av världens bästa fotbollsspelare upp till vm med en frisyr som är så ful att det blir en snackis.

Vad få visste fram till för ungefär ett år sedan var att detta var en högst medveten strategi från Ronaldo. 

Frisyren tog nämligen helt fokus från hans tidigare skada, vilken fram till dess hade analyserats utan och innan av all världens fotbollsjournalister och förståsigpåare. 

Nu kunde Ronaldo få lite lugn och ro kring sin fysiska status, han kom igång ordentligt och lämnade slutligen VM som turneringens bästa spelare, skyttekung och världsmästare.

Maken till lyckad skenmanöver får man leta efter.

Vilket fick mig att tänka vidare kring att det skulle vara intressant att se fler skenmanövrar i affärs- och marknadsföringssammanhang.

Grundprincipen att på Joe Labero-vis säga ”titta här” och vifta med ena handen över huvudet så att ingen ser vad som görs med andra handen långt ned borde inte vara helt omöjlig i branscher där konkurrensen är så pass hård att man bevakar varandras minsta steg.

Kanske journalistik-baserade medier vs Google och Facebook?

Kanske Telia vs Tele2? 

Eller varför inte mellan utomhusbolagen som ständigt slåss om såväl ytor som reklamintäkter?

Det hade varit roligt att tänka tanken att DDBs klassiska Avis-kampanj ”We try harder” var en slags skenmanöver.

Att när Avis satte sin berömda slogan ”We try harder” var det kanske inte framförallt just detta de ville att kunderna skulle börja tänka på.

Utan att deras konkurrenter i allmänhet och marknadsledaren Hertz i synnerhet inte brydde sig lika mycket om sina kunder.

Så var det ju dock inte och närmre ett exempel än så har jag inte kommit när det gäller specifikt reklam. 

Därför frågar jag även här i bloggen om det är någon som har något bra exempel på reklam som varit en skenmanöver? 

Skriv det isåfall gärna i ett mail till Resumé alternativt i kommentarsfältet på deras eller min Facebook eller LinkedIn där jag lägger upp mina blogginlägg.

Dela sidan:

Hurra – nästa vecka vänder det!

Nästa vecka är det dags.

GDPR.

Det verkar när jag lyssnat runt lite som att, trots att det varit branschens vanligaste ord senaste 12 månaderna, inte alla är helt säkra på att de har full koll på att de har allt på plats inför den 25:e maj.

Men jag kan ha fel. Det har hänt mer än en gång förut.

Jag tänker dock att det viktigaste med GDPR inte är att alla har allt på plats just den 25:e maj.

Det viktigaste är att detta blir starten för då människors antipati för reklam börjar vända.

När företag inte längre kan spåra, jaga, retargeta och peppra målgrupper med dumma erbjudanden hursomhelst.

Utan tvingas tänka till och börja vara kreativa igen.

På kvällen den 31 juli 2009 hade jag och en kollega förmånen att vara inbjudna till Telias huvudkontor i samband med att den första iPhonen började säljas i Sverige.

Då utgjorde mobiltrafiken 0,7% av den totala webbtrafiken.

Vilket är detsamma som att vi tänker oss en fullsatt Friends Arena = 50000 människor och av dessa hejar 49650 personer på lag A medan 350 personer hejar på lag B.

Idag har de där 0,7% blivit över 50%.

Mer än varannan åskådare har börjat heja på lag B.

På mindre än tio år har vi ändrat vårt beteende och det har gått så fort och varit så självklart att de flesta av oss inte ens tänker på det.

Lika lite som de flesta av oss hade svarat att framtidens mobil borde vara en utan knappar och med ett batteri som inte håller mer än en dag om vi hade fått frågan 2008.

Verklig produktutveckling, sådan som ändrar beteenden, skapas inte utifrån vad människor säger att de skulle vilja ha.

Den skapas av någon som har förmågan att läsa av beteenden och behov – och har fantasin att komma på en lösning för dessa som är fundamentalt bättre än allt som redan finns.

Som Steve Jobs gjorde ett flertal gånger. (Vad otroligt mycket han har påverkat vårt samhälle.)

Som Carl och Bertha Benz gjorde i slutet av 1800-talet när människor skulle svarat ”snabbare hästar” om de fått frågan hur de skulle vilja kunna ta sig snabbare från plats A till B.

Om marknadsförare nu börjar titta på data på samma sätt som ovan nämnda uppfinnare tittade på behov och beteenden kanske vi rent av skulle få reklam som ger bättre effekt – och uppskattas mer.

Jo, det görs redan reklam där kreatörer fått möjlighet att ta del av relevant data och med fantasins hjälp skapa oväntade budskap som skapar såväl handling som positiva tankar.

Uppskattningsvis ungefär 0,7% närmare bestämt.