Dela sidan:

Ska det verkligen behövas körkort för sociala medier?

Sverige var sekunder ifrån att knipa en poäng mot regerande världsmästarna Tyskland.

Olyckligtvis drar då Jimmy Durmaz på sig en frispark på högerkanten precis utanför eget straffområde.

Tyskland, med 59% bollinnehav, lyckas med en lika snygg som enkel variant avgöra matchen.

Besvikelsen hos svenskarna är såklart stor – och vi får även hjälp att känna lite ilska när vi hör att en tysk ledare sprungit fram och hånat den svenska bänken efter matchen.

Till och med Janne Andersson blev ”rejält förbannad”.

Tre minuter senare, när Janne intervjuas, har han dock samlat sig och svarar sansat och klokt på alla frågor.

Men hemma i tv-sofforna har känslorna bara börjat pyra hos ett antal frustrerade svenskar som redan räknat hem den bragd de snuvades på.

Nu åker laptops och mobiler fram och det ska skrivas i sociala medier.

(Jo, jag skrev också lite, men märk väl – bara uppmuntrande).

Ämnet för frustrationen blir Jimmy Durmaz och det verkar inte finnas någon hejd för vad dessa svenskar kan skriva.

Eller ”Svennar” kanske jag ska säga, för det är inte ett kvinnligt beteende att häva ut sig hat, hot och hemskheter av all tänkbart slag.

Varför det är så?

Varför verkar just män ha förmågan att frikoppla hjärnan och låta tanken komma direkt från fingrarna?

Inte alla män, men mest män.

Medan kvinnor däremot föredrar att låta tankarna först passera hjärnan och därefter formuleras via fingrarna.

Inte alla kvinnor, men de flesta.

Det vissa verkar glömma bort är att sociala medier inte är din kompis i soffan. 

Det är en megafon som på högsta volym skriker ut allt du säger och skriver.

Föralldel ska sägas att just megafonfenomenet finns det också många som är medvetna om – och utnyttjar.

Det finns mycket med sociala medier som är positivt.

Som möjligheten att hålla kontakten med vänner och bekanta.

Att följa andras tankar och aktiviteter.

Att uttrycka sig genom skrift, bild, film och så vidare.

Och det finns mycket som är negativt.

Men inget av det negativa går i ärlighetens namn att skylla på sociala medier i sig.

Eftersom det bara är just en megafon, samlingsplats och en plattform där vi kan dela känslor, tankar, åsikter med mera.

Sociala medier är vad vi gör det till. 

Tyvärr fylls de med jämna mellanrum med sådan skit att man önskar att det gick att portförbjuda människor från nätet.

Eller åtminstone dra in deras ”körkort för sociala medier”.

Som när Svennarna börjar skriva om Jimmy Durmaz efter matchen mot Tyskland.

Inte ok. 

Om alla skulle tänka att de stod öga mot öga med den de skriver om i sociala medier tror jag många skulle nyansera sig och några rent av bita sig i tungan. 

Däremot när man tänker med fingrarna hinner inte alltid hjärnan med och ut kommer ord som inte är värdiga ens den som skriver dem.

Det gamla uttrycket: ”När orden tar slut, tar nävarna vid” passar tyvärr alldeles för för ofta väl in i klimatet på nätet, med justeringen ”När tanken tar slut, tar fingrarna vid” och det civiliserade samtalet har förlorat matchen.

Men turneringen om människans utveckling är lång och de goda krafterna så mycket större, så jag väljer att tro på seger.

Och önskar att de som ofta tänker med fingrarna lär sig att andas och formulera sig som om de stod öga mot öga med den de adresserar sina ord till.

Mer än så behövs inte för att klimatet ska bli bättre.