Dela sidan:

”Du kommer bara ha två riktigt bra chefer i din karriär” 

-Jag har inte sett Game Of Thrones.

”Hur är det möjligt?” tänker 67% av er som läser den meningen.

”Om man inte har sett GOT har man antingen legat under en sten i 5 år eller så är man knäpp.”

Jag har inte legat under en sten.

Möjligen är jag lite knäpp, men döm mig inte förrän jag fått berätta varför.

Det handlar om att jag och min fru helst väljer serier som vi kan se tillsammans (ska passa bådas smak) och det handlar om förväntningar.

Innan jag hann mobilisera för att ta mig an GOT hade en massa människor högljutt deklarerat hur fantastiskt bra den serien var.

Och ni vet hur det blir när man ska titta på något med för högt ställda förväntningar.

Därför har jag inte sett Game Of Thrones.

Med det inte sagt att jag aldrig kommer att se den, men det lär dröja ytterligare ett bra tag.

Så, det där med förväntningar kan förstöra lite ibland.

Men det kan också hjälpa.

Jag minns inte om det var på mitt första eller andra jobb pappa sa att jag inte skulle lägga för mycket vikt vid om min chef inte var jättebra.

”Du kommer bara ha två riktigt bra chefer i din karriär.”

Han sa det som att det inte var något konstigt och det blev en tumregel jag valde att tro på.

Fortfarande tror på.

Lite deppigt kanske någon tycker.

Men det har hjälpt mig mer än jag först trodde.

Det har som ni förstår satt min förväntansnivå på mina chefer rätt lågt.

Och tvärtemot exemplet med GOT samt biobesöket ger låga förväntningar ofta positiva upplevelser.

Jag konstaterar därför att på det stora hela har majoriteten av de chefer jag haft genom åren varit helt okej.

Hittills är det en chef som kvalar in som riktigt bra, vilket bådar gott för framtiden eftersom jag alltså har en kvar att få.

Jo, jag har haft några som varit riktigt usla också men vem har inte det?

Förväntningar.

Jag tycker att det är lite intressant hur det fungerar och rent av kan styra hur vi uppfattar saker.

Engelsmännen brukar säga ”always underpromise and overdeliver!, men lyckas inte alltid med det.”

Danskarna brukar göra tvärtom, och kommer undan med det.

Svenskar är lite mer ”what you see is what you get.”

Men hur är det med reklam?

Glädjande nog görs det en hel del bra reklam fortfarande, men visst breder den usplösa reklamen ut sig i alltför hög utsträckning?

Den sorten där algoritmerna likt drönare ställs in på de stackare som tills slut klickar och köper.

På bekostnad av den som lockar till skratt,  eftertanke, drömmar och annat som stärker varumärken, kalibrerar förväntningar och leder till köp.

Tänk om:

  1. Vi kan vara överens om att det bästa är när den där positiva överraskningen infinner sig.
  2. Budskapet alltid utgår från mottagaren, läs människan, av reklamen (även i digitala medier).
  3. Då skulle resultatet med största sannolikhet bli ännu bättre och inställningen till reklam garanterat mindre negativ.

Eller vore det att ha för höga förväntningar?