Dela sidan:

Sven Höök trodde inte på reklam

Det var i mitten på nittiotalet.

Svenska Dagbladets annonsavdelning mådde vi bra.

Medan Dagens Nyheter håvade in annonser så till den grad att de som ringde dit möttes av en telefonsvarare som berättade vart man kunde faxa in sina ordrar, nötte vi på Svenskan sulor så det rök om det.

Och vi gillade det.

Varje affär någon av oss gjorde kändes som en viktig seger.

Varje kund vårdades så väl att det etablerades många livslånga vänskapsband.

På årsbasis sålde vi som bäst annonser för ca 500 miljoner kronor i papperstidningen.

Självförtroendet fick sig dock en törn när vi en dag ser att det senaste numret av Resumé pryds av en framsida med vår VD: ”Sven Höök tror inte på reklam.”

BOOM!

Visserligen visste vi att Mats Svegfors såg såväl annonsavdelningen som ”sponsorer av tidningen”.

Dock var Mats chefredaktör, så vi kunde leva med att han tyckte att det redaktionella var det viktiga.

Men när vår VD säger en sådan sak blir det något helt annat.

Vi som livnärde oss (och tidningen) på att sälja reklamplatser tvingades dessutom försvara hans uttalande i varenda kundbesök under ett antal veckor.

Sven menade kanske inte riktigt vad han hade sagt och möjligen togs det där citatet ur sitt sammanhang, men ändå.

Nu till sensmoralen: Fördelen med att tänka efter först är att man har chans att fundera på konsekvenser.

Apropå det berättade en pensionerad militärbefälhavare för mig för många år sedan att han alltid måste ha minst 3 alternativa planer, baserat på möjliga konsekvenser.

En tanke som inte känns lika närvarande i ett trial-and- error-landskap, där man ju inte behöver tänka efter.

Eller?

Det är väl bara att göra en AB-testning av vad som funkar bäst?

Nackdelen är att försökskaninerna är våra kunder, och människor kommer inte att tycka bättre om reklam för att vi testar oss fram till vilken som ger bäst resultat.

Eftersom det betyder att de på vägen tvingas utstå ännu mer dålig reklam, som ska vaskas bort.

Bättre då att tänka efter före, så vi åtminstone utsätter försökskaninerna med mer bra reklam.

Eftertanke.

Tänk om Sven Höök istället hade sagt ”Jag tror inte på dålig reklam”…