Dela sidan:

Hur lång tid tar det att krypa från Resumé till Riche?

Precis som läkare har ”Hippokrates ed” finns det en hederskodex bland chefredaktörer: man verkar alltid för att sanningen ska fram och man står för sitt ord.

Den 8 november twittrade Fredrik Svedjetun att han skulle krypa naken mellan tidningen Resumé och Riche om inte den smarta högtalaren blev årets julklapp.

Det är en sträcka på 4,2 kilometer, vilket tar 56 minuter att gå enligt Google maps.

Med knäskydd, handskar och endast en återvunnen värmefilt över ryggen tar det en chefredaktör ganska precis 2,5 timmar att krypa.

Tidpunkten var såklart noga vald – söndag kl.07:30 på morgonen, när de sista nattsuddarna kommit hem, tidningsbuden är klara med sina rundor och alla andra fortfarande sover.

Jag fick förtroendet att följa Fredrik som en slags caddie – och vittne.

Jag hade fixat varm blåbärssoppa, banan, dextrosol, vatten, voltaren och sånt där vitt bröd som man får när man åker Vasaloppet.

Det var en absurd känsla när vi träffades utanför entrén på Gjörwellsgatan 07:20 och skrattande tittade på varandra.

För mig var det ju ingen ansträngning, men för Fredrik var det som han sa: ”ungefär som första gången man stod på 10:ans avsatts på Eriksdalsbadet.”

Jag förstod vad han menade, trots att jag aldrig skulle komma på tanken att vare sig hoppa från 10:an eller krypa 4,2 kilometer naken genom stan.

Min respekt hade Fredrik redan innan det här spektaklet, men det här fick den att slå i taket.

Första kilometern börjar med ryska ambassaden på höger sida och att vi korsar Rålambsvägen för att komma ned till Rålis.

Det gick rätt lätt och det var jag som efter 1 km sa att det var dags för en energipaus.

Fredriks största fokus var då fortfarande på att det var skönt att det inte var några människor som var vakna.

Den andra kilometern blev lite jobbigare.

Då gick den första dextrosolen och en halvliter vatten. Det börjar bli jobbigt i knän och axlar.

Den tredje kilometern blev den jobbigaste. Nu svettas Fredrik ordentligt och har mycket ondare i knäna, är trött i hela ryggen.

Han ber mig ta bort värmefilten, men jag låter den vara kvar för att det inte ska bli för ovärdigt.

Fredrik har vid det här laget däremot släppt ”skäms-tanken” och är helt inne i zonen för att ta sig i mål.

En dubbel voltaren (receptfri) och två glas blåbärssoppa gör dock susen för både fysik och psyke under den sista sträckan.

Det blir också den snabbaste, då han gjorde 1,2 km på samma tid som det tog att göra 1 km på de andra sträckorna.

Duschen på Sats Stureplan och frukosten på Riche var Fredriks bästa någonsin.

Och lika imponerad som jag är av Fredriks arbete, lika övertygad är jag om att all kommunikation sker på mottagarens villkor.

Vilket inte minst årets hållbara julklapp – det återvunna plagget – bevisar.

Med vår ökande oro för klimat och miljö, värderingar, uppfattningar och filterbubblor.

Sanningen är vad den är. Eller?