Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Daniel Collin

Jag har en religiös tro på att all kommunikation sker på mottagarens villkor. Med denna livsåskådning skriver jag här på Resumé för att förmedla tankar och reflektioner som syftar till att påminna om att kommunikation handlar om människor.


Publicerad 14 oktober 2021

Another one bites the dust

 

 

 

[Photo credit: PlusLexia.]

 

”Nej, men jag vet inte. Det är ju så sjukt mycket hela tiden så jag hinner inte riktigt tänka på framtiden.”

”Dagen började riktigt bra, men precis innan lunch smällde det till och blev helt galet så nu är det kaos igen.”

”Det är bara just nu det är lite för mycket…”.

Jag uppfattar ovan citat och liknande uttryck som mer förekommande nu än på länge.

Vi är på väg ut ur en väldigt speciell tid där en pandemi vänt upp och ned bland annat på synen på distansarbete.

De flesta företag försöker nu anpassa sig för att hitta den perfekta mixen, av att jobba hemifrån och på arbetsplatsen, för deras medarbetare.

Inte helt enkelt då spannet sträcker sig från att några har älskat att kunna jobba hemifrån medan andra av praktiska eller andra skäl hatat det och rent av smitit in till arbetsplatsen även under perioden då det inte var tillåtet.

I tillägg finns det chefer som haft stora utmaningar att såväl leda som ta hand om sin personal när all kontakt skett via skärm och mobil.

Det har därtill sagts mig att en och annan medarbetare har passat på att lata sig samtidigt som jag vet att det finns de som jobbat mer än någonsin tidigare.

I en tid då många redan hade blandat ihop jobb och fritid suddade covid-19 ut dessa gränser ytterligare.

Och för att inte fastna för länge i problemfasen att ”återgå till det normala” (eller att etablera det nya normala) tänker jag att ett bra förhållningssätt är Bodil Jönssons lysande uttryck: ”Det är så olika individuellt”.

Vi människor är som bekant olika individer, även i grupp.

Första tillfället för World Mental Health Day var den 10:e oktober 1992 och jag ska erkänna att det är ungefär 20 år tidigare än vad jag trodde.

Gissningsvis kommer vi snart att se i Google Trends att sökningarna på ”World Mental Health Day” slagit rekord i år.

Pandemin har satt den mentala hälsan på kartan ordentligt.

Samtidigt som det har blivit okej att säga när vi inte är mentalt i form har förståelsen och empatin för de som känner så ökat.

Mycket bra!

Även om jag numer jobbar med något helt annat kan jag naturligtvis inte låta bli att tänka på hur det står till med den mentala hälsan i reklam- och mediebranschen.

Glädjas åt att se hur exempelvis GroupM gav sina medarbetare en ledig dag för att ta hand om sig själva (initierat av Mediacom – äras den som äras bör!).

Nedslås av att höra hur stressnivåerna ökar från redan oacceptabla nivåer på många ställen.

Det finns sätt att stärka sin stressresistens, vilket jag rekommenderar alla som upplever mer negativ än positiv stress att göra.

Jag tycker också att det finns ett personligt ansvar hos var och en att ta hand om sig själv.

Planera och prioritera sin dag och vecka utifrån de förutsättningar som råder.

Säga ifrån och be om hjälp när uppgifterna blir för många och/eller för omfattande för att hinna med på den tid som finns till förfogande.

Detta tror jag att några är bra på och några har svårt för.

Att säga ifrån och be om hjälp.

I stället lägger de in en extra växel, övertid och kämpar på för att hinna.

Och upplever en negativ stress.

Så ska det inte vara.

När det pågår för länge hamnar vi till slut i väggen, vilket är dåligt på så många sätt för såväl företaget som individen.

Det tar exempelvis i snitt lika lång tid att återhämta sig från en utbrändhet som det har tagit att jobba sig in i den.

Arbetsgivaren och chefen har ett ansvar att se till att medarbetaren har rätt förutsättningar att göra sina arbetsuppgifter.

Ett lätt ansvar när allting flyter som det ska.

Svårt när det inte gör det.

När det blir obalans, kaos, överbelastning och systemet sätts under press på grund av ökade krav av en eller annan anledning.

Då höjer den dåliga chefen rösten och kraven ytterligare.

Som om det skulle bli lättare att få för mycket arbete gjort av att någon står och säger ”jobba fortare”.

Från andra hållet kanske någon säger ”du måste tänka på dig själv”, vilket riskerar att skapa ännu mer press.

När det brinner till behöver vi inga uppmaningar.

Vi behöver hjälp.

Kanske är det med att bli av med arbetsuppgifter, kanske med att prioritera, kanske med att släppa känslan av att inte vara bra.

Oavsett vad det är, ser den bra chefen detta, men inte alltid utan att medarbetaren säger till.

Några är så lojala och så bra på att se lugna ut på utsidan att det inte går att avläsa hur de ser ut på insidan.

Därför är avstämningar så viktigt.

Och ärliga samtal.

Det kan låta väldigt enkelt, men är uppenbarligen inte alltid det.

För rätt vad det är hör vi om ytterligare en person som gått in i väggen.

Another one bites the dust.

World Mental Health Day handlar om att uppmärksamma mental hälsa och ohälsa.

Till det vill jag dra en lans för att vi uppmärksammar varandra!

Sådant går att bygga in i kulturen.

Genom beteenden och överenskomna spelregler.

Så om ni inte redan har det vill jag rekommendera att ni kommer överens om vilka spelregler som gäller just hos er.

Ett tips är att er värdegrund eller era värdeord (för sådana har ni) kompletteras med spelregler.

Ett värdeord som ”Samarbete” kan exempelvis få spelreglerna:

  1. Jag stöttar och samarbetar med mina kollegor i hela företaget.
  2. Jag nyttjar styrkorna i hela organisationen för att lösa mina uppgifter.

Just dessa exempel har jag lånat av Beta Performance, som är experter på kultur, beteenden och att hjälpa företag att få kurvorna att peka uppåt genom relativt enkla medel som exempelvis spelregler.

Alldeles för mycket frustration och stress beror på så otroligt onödiga saker som bristande kommunikation och otydliga förväntningar (eller spelregler).

Kom ihåg: Vi är olika individuellt. Och all kommunikation sker på mottagarens villkor.

Dela blogginlägget:

Mer från Daniel Collin

Till bloggen >

Viva la småpratet

Varje tisdag eftermiddag klockan halv tre träffades Gunnar Fältman, Kaj Malmén och Lennart Ajax i Gunnars rum för att prata, vilket bland annat resulterade i reklamkampanjer som ändrade svenska folkets...

13 september 2021

Vilken bild vill du visa upp?

Alla som någon gång har sett fotot som vände opinionen om Vietnamkriget får direkt upp bilden på 9-åriga Kim Phuc i minnet när de läser denna mening. Flickan som springandes...

15 juni 2021

Vart tog vägen vägen?

        ”Det blir så jäkla rörigt så fort jag ska prata med dem om strategi”, sa en vän härom dagen. Tacka tusan för det, väldigt få kan på ett tydlig sätt redogöra...

24 maj 2021