Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Söndag25.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Daniel Collin

Jag har en religiös tro på att all kommunikation sker på mottagarens villkor. Med denna livsåskådning skriver jag här på Resumé för att förmedla tankar och reflektioner som syftar till att påminna om att kommunikation handlar om människor.


Publicerad 30 September 2020

Jag blir lika glad varje gång jag ser PP Pensions små reklamfilmer på resume.se och dagensmedia.se

Igenkänning och humor i kombination med en fantastisk casting fungerar på mig.

Just ”PP:s” filmer (som rullat länge) är så bra att jag då och då går in och tittar på dem för att få skratta.

-De är raka motsatsen till reklamen som driver reklamtröttheten mot ständigt nya höjder.

Möjligen kan vän av ordning nu fråga om reklamen får mig att byta till PP Pension och eftersom svaret är nej påstå att meningen väl ändå måste vara att sälja, inte bara att få människor glada.

Absolut. Precis detta är dragkampen om kort- och lång sikt som branschen mer eller mindre alltid har utkämpat, varav de senaste 5 – 10 åren med Binet och Fields studier som bevis.

Om vännen av ordning följer upp med att fråga om jag skulle kunna tänka mig att byta till PP Pension framöver skulle mitt svar bli: kanske. De skulle absolut få vara med och fightas om jag fick för mig att byta.

Kort sikt = nej. Lång sikt = kanske.

Men jag ska inte veckla in mig vidare i preferens, konvertering, kortsiktigt och långsiktigt.

Det känns som att den dragkampen kommer att fortgå för alltid oavsett vem som kan bevisa vad – och kanske finns det något charmigt i att det är så.

Jag kan däremot inte låta bli att fortsätta fundera lite på branschens andra följetong: reklamtröttheten.

Och ironin i att samtidigt som handlingen i PP Pensions senaste film är att deras idé för kunden Korvbjässen går ut på att göra en jättestor uppblåsbar korv – kan vi läsa om hur gör Ahlgrens en gigantisk godisbil och Arla ett jääääättestooooort mjölkpaket.

Lite tänker jag att det är synd om Ahlgrens och Arla, men mest att det är roligt.

Vilket jag även noterat att ett par medelålders män i branschen tycker (roligt alltså) när de avslöjar att de fått reklam för rollatorer och rullbagar i sina Facebook-flöden och undrar hur ”f-n annonsören ställt in sin targeting??”

Jo, det kan jag berätta eftersom jag råkar jobba med ett företag som säljer bland annat rollatorer och rullbagar:

I några kampanjer siktar vi på anhöriga till personer som kan tänkas behöva rollator, i några har vi siktat på att miljömedvetna ska skippa plastpåsen och köpa en rullbag istället.

Om inget av detta stämmer in på de lätt kränkta medelålders männen skulle jag rekommendera att se över era respektive intresseprofiler i Facebook.

Det rekommenderar jag förresten alla att göra med jämna mellanrum, eftersom allt du någon gång klickat på registreras som ett intresse oavsett om du gjort research å yrkets vägnar, råkat klicka fel eller faktiskt varit intresserad.

Gå bara in på ditt konto, klicka på ”inställningar och sekretess”, därefter på ”annonser” så hittar du dina intressen under rubriken ”annonsinställningar”.

Är du något sånär frekvent användare av Facebook och inte har rensat bland dina ”intressen” på ett tag kommer du att ha minst något hundratal intressen, varav majoriteten troligen förvånar dig.

Men oavsett hur förvånad eller kränkt du blir är detta exempel på data som annonsörer använder för att nå dig med sina relevanta budskap.

Inte konstigt att människor blir trötta om budskap riktas baserat på intressen som inte är intressen.

Samtidigt kan en ju inte anklaga annonsörerna för att de använder data för att försöka pricka bättre.

Och att få ”vanliga människor” att gå in och rensa i sina datafotspår för att reklamen ska bli bättre känns som en utmaning.

Då landar vi ungefär där vi brukar: i att reklamen måste vara bättre/roligare/mer underhållande/smartare och så vidare.

Det duger helt enkelt inte att göra en jättestor förpackning av sin produkt och ställa upp denna på något fiffigt ställe.

Frågar du mig så duger det inte heller att lyfta fram att den nya påsen är mer miljövänlig än den gamla om det du säljer är…. chips. -Ärligt talat OLW, bättre än så kan ni!

När jag funderade på hur jag ska knyta ihop det här resonemanget så var det min kära fru som satte fingret på anledningen till varför det har blivit som det har blivit; med reklam som inte duger trots data som hjälper annonsörer att pricka rätt.

Jag tror inte att det handlar om att kreativiteten har försvunnit. Den finns absolut i data likväl som i kommunikation.

Det handlar om att ”datan” är hjälten/hjältinnan i dagens reklamvärld.

Inte förrän kommunikationen återfår hjälterollen kommer vi se kurvan för reklamtröttheten vända nedåt.

Det betyder inte att data behöver bli mindre betydelsefullt. Den kan till och med få fortsätta att ha en huvudroll.

Den ska bara inte vara hjälten/hjältinnan.

”Communication is The Hero” som Korvbjässens byrå skulle ha sagt…

Dela blogginlägget:

Mer från Daniel Collin

Till bloggen >

Tänk som om samtiden också är framtiden

”Har du haft en bra sommar?” Standardfrågan när semestern tagit slut och vi börjar träffa kollegor, kunder och affärskontakter efter några veckors ledighet. Standardsvaren i år är olika varianter på att det...

18 Augusti 2020

Sill, potatis och marknadsföring

1970 var den totala skörden av matpotatis i Sverige 1,5 miljoner ton (1 500 000 000 kg) och i fjol landade den på en tredjedel av detta. Från 1971 till 1972...

18 Juni 2020

Det var en gång en struts… 

I en anställningsintervju för många år sedan fick jag frågan om jag var bäst i medgång eller motgång. Jag minns inte vad jag svarade, men att jag tyckte att det var...

27 April 2020