Dela sidan:

En liten dikt jag skrev för två år sedan på dagen idag

Change, transformation.

Embrace automation.

Make a point, have a view.

If it’s wrong, have a new.

Don’t hesitate, don’t be slow

Pull the trigger, let people know

What you think about stuff

They just can’t get enough

Of the truth that you tell

Even though you can’t spell

In fact they don’t care

Just as long as you dare

Write a comment, say like it is

Collect likes, get some diss

Best regards,
Social media

Dela sidan:

Sven Höök trodde inte på reklam

Det var i mitten på nittiotalet.

Svenska Dagbladets annonsavdelning mådde vi bra.

Medan Dagens Nyheter håvade in annonser så till den grad att de som ringde dit möttes av en telefonsvarare som berättade vart man kunde faxa in sina ordrar, nötte vi på Svenskan sulor så det rök om det.

Och vi gillade det.

Varje affär någon av oss gjorde kändes som en viktig seger.

Varje kund vårdades så väl att det etablerades många livslånga vänskapsband.

På årsbasis sålde vi som bäst annonser för ca 500 miljoner kronor i papperstidningen.

Självförtroendet fick sig dock en törn när vi en dag ser att det senaste numret av Resumé pryds av en framsida med vår VD: ”Sven Höök tror inte på reklam.”

BOOM!

Visserligen visste vi att Mats Svegfors såg såväl annonsavdelningen som ”sponsorer av tidningen”.

Dock var Mats chefredaktör, så vi kunde leva med att han tyckte att det redaktionella var det viktiga.

Men när vår VD säger en sådan sak blir det något helt annat.

Vi som livnärde oss (och tidningen) på att sälja reklamplatser tvingades dessutom försvara hans uttalande i varenda kundbesök under ett antal veckor.

Sven menade kanske inte riktigt vad han hade sagt och möjligen togs det där citatet ur sitt sammanhang, men ändå.

Nu till sensmoralen: Fördelen med att tänka efter först är att man har chans att fundera på konsekvenser.

Apropå det berättade en pensionerad militärbefälhavare för mig för många år sedan att han alltid måste ha minst 3 alternativa planer, baserat på möjliga konsekvenser.

En tanke som inte känns lika närvarande i ett trial-and- error-landskap, där man ju inte behöver tänka efter.

Eller?

Det är väl bara att göra en AB-testning av vad som funkar bäst?

Nackdelen är att försökskaninerna är våra kunder, och människor kommer inte att tycka bättre om reklam för att vi testar oss fram till vilken som ger bäst resultat.

Eftersom det betyder att de på vägen tvingas utstå ännu mer dålig reklam, som ska vaskas bort.

Bättre då att tänka efter före, så vi åtminstone utsätter försökskaninerna med mer bra reklam.

Eftertanke.

Tänk om Sven Höök istället hade sagt ”Jag tror inte på dålig reklam”…

 

 

Dela sidan:

”Du kommer bara ha två riktigt bra chefer i din karriär” 

-Jag har inte sett Game Of Thrones.

”Hur är det möjligt?” tänker 67% av er som läser den meningen.

”Om man inte har sett GOT har man antingen legat under en sten i 5 år eller så är man knäpp.”

Jag har inte legat under en sten.

Möjligen är jag lite knäpp, men döm mig inte förrän jag fått berätta varför.

Det handlar om att jag och min fru helst väljer serier som vi kan se tillsammans (ska passa bådas smak) och det handlar om förväntningar.

Innan jag hann mobilisera för att ta mig an GOT hade en massa människor högljutt deklarerat hur fantastiskt bra den serien var.

Och ni vet hur det blir när man ska titta på något med för högt ställda förväntningar.

Därför har jag inte sett Game Of Thrones.

Med det inte sagt att jag aldrig kommer att se den, men det lär dröja ytterligare ett bra tag.

Så, det där med förväntningar kan förstöra lite ibland.

Men det kan också hjälpa.

Jag minns inte om det var på mitt första eller andra jobb pappa sa att jag inte skulle lägga för mycket vikt vid om min chef inte var jättebra.

”Du kommer bara ha två riktigt bra chefer i din karriär.”

Han sa det som att det inte var något konstigt och det blev en tumregel jag valde att tro på.

Fortfarande tror på.

Lite deppigt kanske någon tycker.

Men det har hjälpt mig mer än jag först trodde.

Det har som ni förstår satt min förväntansnivå på mina chefer rätt lågt.

Och tvärtemot exemplet med GOT samt biobesöket ger låga förväntningar ofta positiva upplevelser.

Jag konstaterar därför att på det stora hela har majoriteten av de chefer jag haft genom åren varit helt okej.

Hittills är det en chef som kvalar in som riktigt bra, vilket bådar gott för framtiden eftersom jag alltså har en kvar att få.

Jo, jag har haft några som varit riktigt usla också men vem har inte det?

Förväntningar.

Jag tycker att det är lite intressant hur det fungerar och rent av kan styra hur vi uppfattar saker.

Engelsmännen brukar säga ”always underpromise and overdeliver!, men lyckas inte alltid med det.”

Danskarna brukar göra tvärtom, och kommer undan med det.

Svenskar är lite mer ”what you see is what you get.”

Men hur är det med reklam?

Glädjande nog görs det en hel del bra reklam fortfarande, men visst breder den usplösa reklamen ut sig i alltför hög utsträckning?

Den sorten där algoritmerna likt drönare ställs in på de stackare som tills slut klickar och köper.

På bekostnad av den som lockar till skratt,  eftertanke, drömmar och annat som stärker varumärken, kalibrerar förväntningar och leder till köp.

Tänk om:

  1. Vi kan vara överens om att det bästa är när den där positiva överraskningen infinner sig.
  2. Budskapet alltid utgår från mottagaren, läs människan, av reklamen (även i digitala medier).
  3. Då skulle resultatet med största sannolikhet bli ännu bättre och inställningen till reklam garanterat mindre negativ.

Eller vore det att ha för höga förväntningar?

Dela sidan:

Grej of the day

Yngste sonen går i fjärde klass och får varje vecka i läxa att berätta hemma om grej of the day.

Han brukar passa på vid middagen som vi oftast äter hela familjen tillsammans.

Senast handlade det om Marianergraven i Stilla havet.

Vilket fick mig att tänka på Kalle Anka, när jag som barn läste en gåta om världens djupaste hav längst ned på en av sidorna i Kalle Anka-tidningen.

Det brukade finnas gåtor och korta roliga historier i marginalen.

Lite som att det under själva programmet rullar text-nyheter i nederkant av tv:n när man är utomlands och tittar på CNN.

Som i somras då vi var i Kroatien samtidigt som kroaterna spelade semifinal och final i VM.

Fantastisk stämning med fyrverkerier och brandbilar som åkte runt och tutade och blinkade efter matcherna.

Sommarsemestern. Fotboll. Kalle Anka. Marianergraven som är 11 kilometer djup.

Vad sjutton det här har med data att göra?

Ingenting. Eller allt.

För precis lika tvära kast som mina tankebanor gör från yngsta sonens läxa till brandbilar i Kroatien till Kalle Anka och CNN – rör sig våra tankar hela tiden.

Lika ostrukturerat trampar vi runt mellan artiklar, sökningar och filmklipp på internet när den ena tanken leder till den andra, även om vi inte ”surfar planlöst” lika ofta som när nätet var nytt.

Och lämnar digitala fotspår efter oss. Data som samlas upp av alla som kan.

Data som inte är insikter förrän de blir behandlade som sådana.

Ok, visst är vi också strukturerade mellan varven, och våra fotspår ser då ut att följa en tydlig väg.

Är det baserat på mina tankebanor ovan relevant att skjuta Kalle Anka-annonser på mig?

Kanske reseannonser om Kroatien?

Brandbilar?

Not so much, kan jag säga.

Vi har andra planer för vår nästa resa än Kroatien, jag läser inte längre serietidningar och är föga intresserad av brandbilar.

Men det här var ju mina tankebanor och inte mitt surfande, så det är trots allt skillnad.

Förvisso. Men vem är det som bestämt att allt vi gör på nätet följer en rationell förutbestämd plan vi aldrig avviker ifrån?

Och vad betyder isåfall det för insikten att 6/7 av ett köp styrs av känslor?

När vi viftar med flaggan som har ordet ”relevant” tryckt på bägge sidor skulle resultatet bli oändligt mycket bättre om vi försökte läsa lite mer mellan raderna ibland.

Den som gör det skulle kanske utifrån mitt exempel se att det jag vore mest mottaglig för i just detta fall är ett budskap som handlar om att spendera tid med sina barn.

Eftersom hela min tankebana har sin grund i att jag är intresserad av vad min 10-årige son har att säga om grej of the day.

Data är inte insikter förrän de blivit behandlade som sådana.

Kanske det som är the grej of the day?

Dela sidan:

Framtiden tillhör marknadsförarna!

Någon gång under tidigt 90-tal brukade byrå-vd:n köra sin bil genom Humlegården när han skulle från kontoret och hem.

”Det gick ju snabbast så.”

Det kostade 8000kr för en annonsör att få loggan i annonsens nedre vänstra hörn att flyttas två centimeter.

En stor tidning fyllde ett flygplan med byråmänniskor och annonsörer för att åka utomlands och spela en golfrunda över dagen.

Det första vet jag är sant. Det andra är möjligen en smula överdrivet. Det tredje skedde mer än en gång – och liknande aktiviteter gjordes av andra medier.

Poängen är att detta var en period då reklambranschens status var på topp. Och marknadscheferna var ”Kungar”. 

Det var också en period då antalet KPI:er/möjligheter att mäta reklamen var betydligt färre och de stora impact-kampanjerna som nådde ”alla” betydligt fler.

I går arrangerade Resumé för första gången ”Framtidens marknadsavdelning” – och det var slutsålt redan en vecka innan konferensen.

Det blev en mycket inspirerande dag späckad med intressanta talare och idel ädla marknadsavdelningar i publiken.

Intresset för att få tips, idéer och inspiration kring hur man ska tänka för att vara en vinnare i framtiden är helt klart mycket stort.

Och även om vissa av de strategier vi fick ta del av bygger på att man inte ska ha en ”marknadsavdelning”, är det tydligt att marknadsförare är på väg att återfå sitt självförtroende – och sin status. 

Jag gillart!

Om vi konstaterar att även marknadschefer (och -avdelningar) hade en peak samtidigt som reklamarnas dito har de sedan dess haft det desto tuffare.

I mitten på 90-talet började inköpschefernas intåg på marknadsavdelningarna och det som tidigare sågs som en investering började i allt högre utsträckning definieras som en kostnad. 

Jobbet som tidigare primärt hade handlat om att skapa marknadsföring som syftade till att underlätta försäljningsarbetet (bygga varumärke) kompletterades med att innefatta en hel del företagsekonomi och förmågan att bevisa return on investment.

Därefter började digitaliseringen ta fart och på bordet landade allt oftare frågor som tidigare hanterats av IT-chefen.

Parallellt med inköps- och IT-fokus vädrade försäljningscheferna blod och menade på allt fler ställen att investeringarna gjorde mer nytta hos dem än hos marknadsförarna.

Till marknadsavdelningens uppgifter adderades så även att kunna bevisa de kortsiktiga effekterna av marknadsinsatserna.

När det så småningom stod klart för alla digitaliseringen möjliggjorde att hela branscher kunde stöpas om från grunden (och man började prata om disruption) gällde det för marknadsavdelningarna att bli mer innovativa än utvecklingsavdelningen för att inte budgeten skulle flyttas från marknadsföring till produktutveckling.

Tusan vet hur ”Framtidens marknadsavdelning” ser ut, men tre saker blev väldigt klart för mig under Resumés konferens:

  1. Om det är någon funktion/roll som klarat av att anpassa sig till tuffa förändringar på kort tid så är det marknadsfunktionen. 
  2. ”Kungarna” har ersatts av ”Drottningar”, vilket är ett tydligt tecken i tiden på vilka som är bäst på att klara av förändring.
  3. It’s all about people. I alla bidrag vi i juryn fick läsa, av alla talare på scenen som griper tag, blir det så otroligt tydligt att bra människor tycker om att jobba med bra människor.

Vad som menas med ”bra människor” låter jag bli att definiera, då det betyder olika saker för oss alla. 

Men ett citat från David Sandström (på Klarna) kanske förtydligar det något: ”En stor del av mitt jobb handlar om att skydda de som kan något från de som inte kan något.”

Det gryende ökade självförtroendet känns lika rättvist som välkommet! 

Heja marknadsförarna!