Dela sidan:

Hurra – nästa vecka vänder det!

Nästa vecka är det dags.

GDPR.

Det verkar när jag lyssnat runt lite som att, trots att det varit branschens vanligaste ord senaste 12 månaderna, inte alla är helt säkra på att de har full koll på att de har allt på plats inför den 25:e maj.

Men jag kan ha fel. Det har hänt mer än en gång förut.

Jag tänker dock att det viktigaste med GDPR inte är att alla har allt på plats just den 25:e maj.

Det viktigaste är att detta blir starten för då människors antipati för reklam börjar vända.

När företag inte längre kan spåra, jaga, retargeta och peppra målgrupper med dumma erbjudanden hursomhelst.

Utan tvingas tänka till och börja vara kreativa igen.

På kvällen den 31 juli 2009 hade jag och en kollega förmånen att vara inbjudna till Telias huvudkontor i samband med att den första iPhonen började säljas i Sverige.

Då utgjorde mobiltrafiken 0,7% av den totala webbtrafiken.

Vilket är detsamma som att vi tänker oss en fullsatt Friends Arena = 50000 människor och av dessa hejar 49650 personer på lag A medan 350 personer hejar på lag B.

Idag har de där 0,7% blivit över 50%.

Mer än varannan åskådare har börjat heja på lag B.

På mindre än tio år har vi ändrat vårt beteende och det har gått så fort och varit så självklart att de flesta av oss inte ens tänker på det.

Lika lite som de flesta av oss hade svarat att framtidens mobil borde vara en utan knappar och med ett batteri som inte håller mer än en dag om vi hade fått frågan 2008.

Verklig produktutveckling, sådan som ändrar beteenden, skapas inte utifrån vad människor säger att de skulle vilja ha.

Den skapas av någon som har förmågan att läsa av beteenden och behov – och har fantasin att komma på en lösning för dessa som är fundamentalt bättre än allt som redan finns.

Som Steve Jobs gjorde ett flertal gånger. (Vad otroligt mycket han har påverkat vårt samhälle.)

Som Carl och Bertha Benz gjorde i slutet av 1800-talet när människor skulle svarat ”snabbare hästar” om de fått frågan hur de skulle vilja kunna ta sig snabbare från plats A till B.

Om marknadsförare nu börjar titta på data på samma sätt som ovan nämnda uppfinnare tittade på behov och beteenden kanske vi rent av skulle få reklam som ger bättre effekt – och uppskattas mer.

Jo, det görs redan reklam där kreatörer fått möjlighet att ta del av relevant data och med fantasins hjälp skapa oväntade budskap som skapar såväl handling som positiva tankar.

Uppskattningsvis ungefär 0,7% närmare bestämt.

Dela sidan:

Hej politiska strateger! Vad driver ert varumärke?

Centerpartiet: ”Medmänsklighet för Sverige framåt.”

Socialdemokraterna: ”Läs om hur vi vill bygga ett starkare samhälle och ett tryggare Sverige.”

Moderaterna: ”Din röst för kortare köer i vården.”

Liberalerna: ”Framtiden är liberal.”

Kristdemokraterna: ”Vi vänder vårdkrisen.”

Sverigedemokraterna: ”Förändring på riktigt!”

Miljöpartiet: Vi vill skapa ett hållbart samhälle. Vi vill ta oss an klimatet, ge alla barn en ärlig chans i skolan och satsa på nya jobb och jämställdhet.”

Om 19 söndagar är det riksdagsval.

Inget annat parti än Socialdemokraterna har någonsin nått över 50 % i ett riksdagsval.

De har å andra sidan gjort det 2 gånger; Först 1940 med Per Albin Hansson vid rodret och andra gången 1968 med Tage Erlander. Ganska länge sedan, eller hur?

Folkpartiet peakade rejält 2002 när ”Lejonkungen” (som Lars Leijonborg kom att kallas) tog partiet uppåt till hela 13,3% – genom det taktiska språkkravet för beviljande av medborgarskap för invandrade.

Framgångar av mer strategisk karaktär är exempelvis när Moderaterna snodde Socialdemokraternas position som arbetarparti, och bildandet av Alliansen.

Och ur ett marknadsföringsperspektiv går det inte att neka till att de senaste decenniets stora vinnare är SD.

Samtidigt måste jag ställa den retoriska frågan om det inte finns fler fiaskon och besvikelser än framgångar?

Hur exempelvis ett enfrågeparti som Miljöpartiet i förra valet kunde sjunka från 7,34 % till 6,89 % – under en period när hela samhället är miljöengagerade, är med undantag av de Romsonska utspelen, ingenting annat än ett mysterium.

Jag kan inte bli annat än irriterad när jag tänker på hur sorgligt urusla dagens politiska partier är på varumärkesdrivande marknadsföring.

Dagens politiska karta är ett praktexempel på hur det blir när man tappar den långa sikten och inte förstår att vårda sina kärnvärden.

Bästa erbjudandet för stunden vinner.

Tänk dig en bransch där du vet precis vilka dina konkurrenter är och vad de kommunicerar; du har fri tillgång till varenda nyhetsredaktion i landet och fyra år på dig att stärka och positionera ditt varumärke.

Snacka om straffspark.

Som våra partier idag inte bara skjuter utanför, de lyckas missa hela kortsidan.

Till inkast för motståndarna.

Visst kan partierna få till en och annan bra reklamkampanj, men det verkar mer vara deras byråers förtjänst.

Och det hjälper dessutom föga när allt annat de kommunicerar bara är valfläsk och självklarheter.

Voffor gör di på det här viset? Skulle Astrid Lindgrens rumpnissar ha undrat.

Kan det vara så att det stora problemet för majoriteten av partierna idag är att de tappat bort sin mission?

Utan mission finns ju ingen anledning att bry sig om annat än det kortsiktiga. Taktiken.

Tack och lov är valdeltagandet fortfarande högt i Sverige – trots (snarare än tack vare) partiernas valarbete.

Och tack och lov har alla partier 19 veckor på sig att inte bara vässa sin kommunikation för att vinna valet, utan också väljarna. Förslagsvis genom att:

  1. Formulera i en mening vad deras syn på hur människors liv i Sverige bör vara (mission).
  2. Välja vilka tre ämnen/argumentationslinjer som bäst stöder missionen de kommande 4 åren – och hålla sig till dessa.
  3. Rikta kommunikationen till väljarna, inte till medier eller motståndare.
  4. Skaffa särskiljande argumentation, som även kan exemplifieras.
  5. Tänk strategiskt långsiktigt, istället för taktiskt kortsiktigt.
  6. Prioritera målgruppen Millennials,de som är mellan 20 och 35 år, och som snart utgör halva arbetskraften.
  7. Lyssna, lyssna och lyssna.

 

-Vad driver ett varumärke; långsiktigt strategisk argumentation – eller kortsiktig taktisk?

Partistrategerna verkar tro på det sistnämnda.

 

Dela sidan:

Den som med i leken är…

Onsdag morgon.

På skärmen som fyller scenen ser vi rymden med stjärnfall, konstiga raketer och logotyper från arrangörer, partners och sponsorer.

Det är dags för GroupMs årliga seminarium NextM, vilket öppnas av moderatorn Maddy Savage och nytillträdde GroupM-VDn Martin Hugosson.

Sammanlagt 1200 personer spenderar minst en av seminariets två dagar på Münchenbryggeriet.

Stämningen är hög och många gör liknelsen till en gigantiskt klassfest för att beskriva hur kul det är att träffa så många gamla vänner på ett och samma ställe.

Det sociala har en viktig roll i upplevelsen av dagarna, men ännu viktigare är som namnet antyder att vi nu ska få ta del av hur framtiden kan se ut när det kommer till teknik och marknadskommunikation.

På scenen ger Martin sin beskrivning av vad som kommer att hända de kommande dagarna och han prickar precis vad det handlar om:

”Vi vill att detta ska vara inspirerande, fantasifullt och lekfullt.”

Jag fastnar för ”lekfullt”.

Det gör mig glad.

Och det där med lek återkommer från åtminstone en av talarna under seminariet.

Som säger att ingen gång är vi så kreativa som i leken.

Där finns essensen i varför det är så otroligt viktigt att den kreativa näringen inte fastnar i allvaret.

Resumés utmärkta upprop och följetong #baramänniska är otroligt viktigt.

Inte bara för människors hälsa, utan lika mycket för vår utveckling.

Den som inte har tid att leka går miste om kreativitetens viktigaste näringsämne.

Det här förstår inte såna som tycker att minipingisbord inte har på en arbetsplats att göra.

”Det här är väl ändå en arbetsplats.”

Eller de som stör sig på kollegor som ”är barnsliga”.

”Vi jobbar faktiskt här.”

Eller annonsörer som pressar priser tills det krävs att man har 100% kundtid för att ens gå breakeven – men inte vill betala för odefinierat tankearbete.

”Exakt vad har du gjort under de här 10 timmarna som står uppsatt som idéarbete?”

Det är ingen slump att de bästa idéerna kommer när hjärnan får slappna av från en uppgift den varit fullt koncentrerad på att lösa.

Många har också lärt sig att de bästa idéerna kommer när de gör något annat än fokustänker på uppgiften.

Tar en promenad, dusch, går på bio eller precis när de ska somna.

Det är helt enkelt lättare att det kommer tankar som är utanför boxen när vi faktiskt är utanför boxen, och låter vårt undermedvetna hjälpa till i processen.

I läkemedelsindustrin är det ett tecken på begynnande kris om ett företag ligger på under 20% i FoU.

I kommunikationsindustrin heter FoU kreativitet, vars viktigaste näringsämne heter lek.

Och det borde vara ett tecken på begynnande kris hos den annonsör som inte kräver att minst 20% av byråns tid för annonsören läggs på kreativitet och lek.

I alla fall för den som tänker långsiktigt.

Som inser att leken är viktig för kreativiteten och måste få sin tid.

Som vill ändra attityder och värderingar.

NextM bjöd som Martin utlovade på en hel del lekfullhet i år, då publiken bland annat fick frågan om hur många som var beredda att köpa en one-way-ticket till Mars (jo, det sträcktes upp ett fåtal händer i luften).

Samtidigt var det befriande att man i år hade bjudit in talare som tydligt pekade på teknikutvecklingens baksidor:

  • Lysande cyborg-antropologen Amber Case som talade om Calm Technology och vikten av att teknik inte ska avbryta – se henne på Ted Talks!
  • Engagerade missionären Aral Balkan som uppmanade alla som jobbade på företag vars verksamhet går ut på att sälja data om människor att säga upp sig.
  • Och skarpe säkerhetsexperten Mikko Hyppönen som berättade om effekterna av virus i en värld av IoT.

Sammanfattningsvis får sägas att innan AI har tagit över jorden är det människan som driver utvecklingen.

Och apropå lek:

”Den som med i leken är får leken tåla”, tål att tänkas på när vi skapar vår framtid – både på ett globalt och ett individuellt plan när vi godkänner cookies och policies som samlar all data vi lämnar efter oss medvetet och omedvetet.

Dela sidan:

När vi nu ändå försöker städa hos medieföretagen kan vi väl lika bra göra det ordentligt

”DÖD EFTER POLISJAKT. Man försökte köra på polisman – sköts ihjäl. Se dramatiska vittnesfilmen i Expressen TV.”

När vi nu ändå försöker städa hos medieföretagen kan vi väl lika bra göra det ordentligt?

Facebook visade i förra veckan prov på hur man kan agera om man har monopol på en marknad.

Detsamma gäller Google som ”inte verkar veta” hur de ska hantera det faktum att främlingsfientliga förespråkare använder deras plattformar för att sprida sitt budskap.

Det blir intressant att följa utvecklingen kring detta.

Jag tror att varken användare eller annonsörer är i fas att lämna  Facebook än på ett tag, även om Aftonbladet skriver att var tredje användare i Sverige har övervägt att stänga ner sitt konto.

Användare av det skälet att det inte finns något riktig bra alternativ till kombinationen av nätverkande skvallerplats och speakers corner.

Annonsörerna av det skälet att användarna finns där.

Klart är dock att Facebook fått sig sin första rejäla förtroendetörn i och med ”läckaget” till Cambridge Analytica.

Och att Googles strutsmentalitet skapar alltmer irritation.

Lika klart är att de traditionella, journalistiska medierna vädrar blod hos datadrakarna som slukat stora delar av såväl konsument- som reklammarknaden.

Jag vill vara tydlig med att jag tycker att granskande och källkritisk journalistik är en av våra viktigaste samhällspelare.

Och det gläder mig att se hur aktörer från denna sida mediebranschen för första gången verkar kunna samarbeta i kampen mot datadrakarna nu när de synkat sina drev.

Med det sagt vill jag föreslå att när nu kraven på ett bättre Facebook och ett bättre Google är uppe på bordet vore det klädsamt om även de traditionella medierna tittade sig i spegeln.

Igår morse var det första jag såg på mobilskärmen denna notis:

Och jag tänker såhär: Om det stämmer som Mark Zuckerberg säger att Cambridge Analytica kommit åt deras data utan hans vetskap lär det knappast vara samma sak på kvällstidningen.

Just det här Exemplet ovan blev Expressen, men det kunde lika gärna ha varit någon annan klickjagande redaktion.

Att lägga ut en artikel som denna samt pusha den med sina notiser sker definitivt inte utan en ansvarig utgivares vetskap.

Jag har svårt att se att det vanliga argumentet ”allmänintresse” håller som skydd för ett beslut att publicera den här typen av innehåll.

Som inga barn eller ungdomar med en smartphone kan låta bli att klicka på, eftersom de inte lärt sig stå emot ryggmärgsreflexen att få se, även om beteendet är lika förkastligt som tittköer vid bilolyckor.

Ett beteende som Nils Andersson Wimby skrev om här för lite drygt en månad sedan: https://www.resume.se/blogg/nils-andersson-wimby/2018/02/13/lyckan-nyttan-och-mobilberoendet/

Så – låt oss städa alla rum när vi nu ändå är igång så kanske vi kan få en mer hållbar mediemarknad.

  1. Låt bli att missbruka vår data.
  2. Säkerställ rutiner som motverkar publicering och spridning av odemokratiskt och hatiskt innehåll.
  3. Reclaim the ansvarig utgivares moraliska kompass i klickjournalistiken.

Behöver det egentligen vara så mycket krångligare än så?

Dela sidan:

Hanif Bali har inte begripit…

 

I presentationstekniken finns det de som menar att själva framförandet är det viktigaste.

Gester, rösten, blicken och att undvika tics som riskerar att ta bort fokus från det du vill säga.

Jag ska inte säga att jag tycker att detta är nonsens, men jag tror innerligt på att det viktigaste är budskapet.

Den som inte håller med kan ju fundera på hur mycket energi Leif GW Persson lägger på framförandet av sitt budskap jämfört med innehållet i det.

Detsamma gäller såklart reklam.

Om det du har att säga är ointressant eller ogenomtänkt spelar det ingen roll hur skicklig du är på att polera upp budskapet så att det gnistrar och blänker som aldrig förr.

Som Ninja Casinos fartfyllda försök att få oss att se det fantastiska i att vi har pengarna på kontot på en kvart.

Budskapet måste vara viktigare än uppmärksamheten – men det händer titt som tätt att vi glömmer bort detta.

Jag har funderat på hur detta kommer sig.

För radio, tv och de tryckta dagstidningarna kan ”en lyssnar-/tittar- eller läsarstorm” handla om att 8 personer har ringt in och reagerat.

Ribban ligger betydligt högre för digitala medierna.

Precis som kontakten med konsumenterna i den analoga vs den digitala medievärlden.

Väsentligt fler visar vad de tycker genom mail, artikelkommentarer och likes än genom telefon, brev och möten.

Detta har lett till att det inte bara är vanliga dödliga som blir beroende av bekräftelse i form av tummar, kommentarer och retweets.

Även journalister och politiker blir glada av positiv respons.

Ju mer desto bättre. Respons är ju kvitto på uppmärksamhet.

Den som jagar uppmärksamhet brukar i den analoga världen kallas för exhibitionist.

I digitala världen för nätexhibitionist.

När jakten på uppmärksamhet blir viktigare än vad man har att säga kan det gå snett.

Det vet exhibitionister i den analoga världen.

Det har nätexhibitionisterna ännu inte lärt sig.

Därför faller Hanif Bali nu ned från den twittertron från vilken han betraktat världen.

Han har inte begripit att budskapet är viktigare än uppmärksamheten.