Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag30.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Daniel Collin

Jag har en religiös tro på att all kommunikation sker på mottagarens villkor. Med denna livsåskådning skriver jag här på Resumé för att förmedla tankar och reflektioner som syftar till att påminna om att kommunikation handlar om människor.


Publicerad 18 Augusti 2020

Tänk som om samtiden också är framtiden

”Har du haft en bra sommar?”

Standardfrågan när semestern tagit slut och vi börjar träffa kollegor, kunder och affärskontakter efter några veckors ledighet.

Standardsvaren i år är olika varianter på att det varit riktigt bra trots att de flesta inte har rest på samma sätt som de brukar.

Jag tänker att det dels handlar om att det alltid är skönt att vara lite ledig och dels att ingen vill verka negativ.

Men den som inte upplever hur den våta coronafilten ligger över hela tillvaron är nog antingen yngre än 13 år eller ganska rejält avskärmad från omvärlden.

Med det inte sagt att det inte går att se möjligheter och göra bra saker ”trots det rådande läget”.

Vi vet att kreativitet föds ur kriser och jag är övertygad om att det både fötts och föds nya idéer och succéverksamheter på grund av eller tack vare Covid-19.

Så vad kommer det sig att hela samtiden känns… avvaktande?

Som om vi trots alla uttalanden om att vi kommer att få leva med detta virus under en lång tid framöver, trots att storföretag redan förlängt hemarbetesperioden fram till sommaren 2021, trots ökade sjuksiffror i många länder, går och väntar på att någon ska säga att ”nu är det lugnt igen”.

Att WHO säger att faran är över, eller FHM att vi kan återgå till ”det normala” kommer att dröja.

Och om vi avvaktar tills dess kommer vi att bli knäppa.

Eller i alla fall i mer eller mindre grad deprimerade.

Dels för att människan är en social varelse, dels för att ett krackelerande ekonomiskt system skapar oro och oro är inte bra.

Alternativet till detta avvaktande, eller väntan på att det ska vända är att tänka att det är såhär vår vardag är nu.

Vi har en pandemi som härjar över världen och som gör att vi behöver ändra på vissa beteenden för att minska och försöka stoppa en dödlig smitta att spridas.

Att ändra på vissa beteenden är inte samma sak som att vänta och hoppas.

Absolut, vissa av beteendeförändringarna skapar enorma problem för vissa verksamheter.

Alla vars verksamhet bygger på att betydligt fler än 50 personer ska vistas på samma område har det rejält jobbigt just nu.

Och det kommer inte att bli mindre jobbigt av att de avvaktar. Väntar och hoppas.

Jag har inte lösningen på deras problem (hjälper dock gärna dem som vill försöka), men ett råd är att börja agera utifrån att rådande läge är vår nya vardag.

Det vill säga omgående börja fundera på hur verksamheten kan göras om för att fungera i denna nya kontext, eller marknad för att prata affärsspråk.

Sen har vi ju även företag vars verksamheter går bättre än normalt.

Men som trots detta också tänker på det rådande läget som något som snart kommer att gå över.

En annan variant på avvaktande, men ändå avvaktande om du frågar mig.

Även dessa borde anpassa sig till samtiden som att den också är framtiden, vilket torde vara betydligt enklare och snabbare än för de tidigare nämnda.

För vi behöver få hjulen att börja snurra igen.

Handlingen i teaterpjäsen ”I väntan på Godot” är att två personer står och gnabbas på en väg medan de väntar på Godot. Det är hela handlingen. Mer än så händer inte och trots det har bokversionen av pjäsen röstats fram som en av århundradets bästa av den franska tidningen Le Monde.

Det går att fråga hur detta kommer sig.

Eller så konstaterar vi att en teaterpjäs är en teaterpjäs, en bok är en bok och verkligheten är verkligheten.

Eftersom de flesta av oss lever i verkligheten inser vi att vi är med och skapar vår egen historia, samtid och framtid.

Och den kan inte handla om att vi bara står och väntar, oavsett om det är på Godot eller att allt ska bli som vanligt igen.

Ju fler som försöker att få hjulen i rullning, desto fortare kan vagnar börja rulla igen.

Dela blogginlägget:

Mer från Daniel Collin

Till bloggen >

Jag blir lika glad varje gång jag ser PP Pensions små reklamfilmer på resume.se och dagensmedia.se

Igenkänning och humor i kombination med en fantastisk casting fungerar på mig. Just ”PP:s” filmer (som rullat länge) är så bra att jag då och då går in och tittar på...

30 September 2020

Sill, potatis och marknadsföring

1970 var den totala skörden av matpotatis i Sverige 1,5 miljoner ton (1 500 000 000 kg) och i fjol landade den på en tredjedel av detta. Från 1971 till 1972...

18 Juni 2020

Det var en gång en struts… 

I en anställningsintervju för många år sedan fick jag frågan om jag var bäst i medgång eller motgång. Jag minns inte vad jag svarade, men att jag tyckte att det var...

27 April 2020