Dela sidan:

Bella-metoden.

Globala ECD:s, Projektledar-ess och Demon-planners i all ära, men den i särklass mest avgörande personen på en modern kommunikationsbyrå är produktionsledaren. En bra proddis är inte bara spindeln i nätet i det dagliga jobbet, hen är själva luften vi andas i det kreativa arbetet. Jag har jobbat med bra produktionsledare och jag har jobbat med dåliga, och min erfarenhet säger, att det blir fan aldrig bra med dom dåliga, och nästan aldrig dåligt, med dom bra.

Vårt jobb på en kreativ byrå är att få ut saker. Det låter kanske lätt, men är i själva verket snudd på omöjligt. Efter 15 år i branschen tycker jag fortfarande det är ett mirakel varje gång någonting man jobbat med faktiskt blir av. Från ett lösryckt tankeskott i en soffa eller hängandes vid pingisbordet (Skoja, klart som fan vi inte har ett pingisbord!) så ska denna idé växa, omhändertas och slussas genom helvetets alla portar och i värsta fall även ett Needscope-test. Idén ska dras, stämmas av, synkas, och sedan mejlas som PDF även om Keynote-versionen gör idén bättre rättvisa. Alla som jobbat som kreatör vet att man i regel är rökt, när det kommer ett mejl från kund med de inledande orden”Vi gick ett varv internt”. En bra idé dör nästan alltid minst en gång längs vägen, och om den återuppstår är det 9 gånger av 10 produktionsledaren som är Jesus i mixen. Halle-fucking-lujah. Världens smartaste idé är trots allt värd noll, om den fastnar i procedurerna eller bordläggs till senare. ”Vi kanske kan köra den i Q3?” Jovisst. Alla som jobbat ett tag vet ju att ”Q3” bara är kund-kod för ”Glöm det”.

Jag är copywriter ju. Givet detta faktum, vet jag såklart inte hur det är att vara Produktionsledare. Men jag inbillar mig att det är mycket svårt, emellanåt, eftersom man på något vis är klämd från alla håll. En bra produktionsledare måste kunna förena drömmande kreatörer med uppdragets ständigt skiftande realitet och premisser. Jag bara: ”Har vi fått GO på att bygga om Ikeas soffor till fullt fungerande segelbåtar?”. Proddis: ”Ja, jag fixade detta mot alla odds, nu har vi accept”. Jag: ”Grymt. 9 stycken va?” Proddis: ”Nä, dom har bara råd att göra 8, så vi får nog skippa eventet i Malmö”. Min AD Jocke: ”Då kan vi lika gärna lägga ner hela skiten”.

Det är en beundransvärd balansakt ni vandrar, älskade produktionsledare. Ni är hjältar och kreatörer – vilket ni måste vara, eftersom få kreatörer är produktionsledare. Bra proddisar managerar inte bara projektet i sig, utan även energin, förväntningarna och allt det där andra mjuka som spelar roll. (Jag menar inte att kreatörer är som barn på ett dagis med fri fransk pedagogik. Men idéer är känsliga ting, och det är lätt hänt att motivationen eller inspirationen dippar längst vägen.)

Alla de få gånger jag har lyckats få ut en kampanj som jag varit riktigt stolt över, har proddisen varit MVP. Få folk att legalt byta namn till Klaus-Heidi: Otrolig proddis. Skicka ut en inbjudan direkt i Spotifys låtlistor långt innan andra gjorde liknande idéer med Spotifys låtlistor: Otrolig proddis. Slopa moms på mens i 350 Apotek på obestämd framtid: Otrolig proddis. Propsa på ett nytt jämställt alfabet när alla egentligen älskar det gamla: Otrolig proddis. Osv, mm.

Vi lever i en konkurrens-utsatt och genre-lös tid där reklambyråer gör PR och content, och content-byråerna sneglar på reklam och PR. Oavsett brief eller namn på dörren, så kommer framtiden tillhöra dom som lyckas få ut intressanta projekt som kan fångas upp av riktiga människor i förbifarten. Saker som ÄR nåt och BLIR nåt. Och då krävs det eldsjälar i alla led. Jag kallar upplägget för Bella-modellen: namngett efter en otrolig produktionsledare som vi just nu jobbar med på Norrlands Guld-kontot. OBS. Ge fan i att anställa just henne dock. Hitta en egen Bella liksom.

Lycka till med allt. Hoppas du får ut nåt snart.

 

 

 

Dela sidan:

Historielösa, mot framtiden.

Att skriva en text om plagiat i kommunikationsvärlden blir väl per definition lite av ett plagiat i sig. Nåväl, det är vad det är, och så här är det. I korthet: PLAGIAT ÄR PLAGIAT. OM DEFINITIONEN AV KREATIVITET ÄR ATT LÖSA PROBLEM PÅ ETT NYTT SÄTT, KAN VI JU INTE BELÖNA OCH HYLLA KAMPANJER SOM ÄR GJORDA FÖRUT, DÅ DETTA ÄR SJÄLVA MOTSATSEN TILL NYTT, JA, GAMMALT, HELT ENKELT!

När jag tog mina första stapplande steg mot att bli copywriter, för cirka en evighet sedan, jobbade min pappa av en händelse i lokalen bredvid Nordin & Co. En gång i tiden en urkraft att räkna med i den kreativa revolutionen så stod byrån nu inför en oundviklig konkurs. Pappa, peppad av att jag intresserat mig ett så kallat ”riktigt jobb”, köpte loss 6 lådor med reklamböcker för 50 kronor och dessa 6 böcker blev min introduktion till yrket – och den tändande gnistan i brinnande reklamintresse.

Jag tycker det är viktigt att kunna sin historia. Nu som då, svensk som internationell. Men långt ifrån alla håller med mig. Tvärtom tror jag att många, i sin iver att komma framåt, inte kunde bry sig mindre om det förflutna. Hur kan man annars förklara att det varje år dyker upp en mängd rena plagiatjobb?
Kopior på original, som inte ens har särskilt många år på nacken? Och till och med kopior och kopior? Hur är det möjligt? Jag menar inte att det ska vara obligatoriskt att plöja Henry Richters samlade verk, men en snabb googling kan man väl ändå begära – när kunderna betalar tusentals kronor i timmen för vår uppfinningsrikedom.

Säg t.ex. att det inom några år lanseras en kampanjparfym som luktar hamburgare, en som luktar miljonär, en som luktar skoltoalett, en parfym som luktar öl, och en som luktar gammal mjölk, kan man verkligen göra en till parfym då utan att det luktar annat än skåpmat? För några år sedan fick en svensk annons för ett icke nämnt svenskt Apotek idel lovord trots att den var en karbonkopia på ett 4 år gammalt jobb, för ett annat icke nämnt svenskt apotek. Säkert en oskyldig miss. Säkert. Men ändå, Google it.

När preskriberas kreativitet? Kan jag göra en kiss-annons för Mio möbler om 10 år och hyllas med LOL:s av nästa generations reklam-snackare? Fan vet alltså. ”A Star is Born” är ju gjord 4 gånger tidigare, men det gick bra för den nya ändå. Det är Bradley Cooper istället för Cary Grant. Helt annan grej, eller?

Alla bra låtar bygger på typ samma tre ackord, osv. Och kan Jon-Henrik jojk-sno från Aviciis musikaliska dödsbo och komma undan med det, så kanske vi kan ta oss samma friheter? Säkerligen och uppenbarligen. Det är lite trist bara, om den ljusnande framtiden ska fyllas med reklam-repriser.

PS. Men hallå vänta, är inte det viktigaste att kampanjen gör ett bra jobb för kunden? Jo såklart. Kunden är alltid viktigast. Men kunden förtjänar uppfinningsrikedom, nymodigheter och unika uppslag.