Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Det kreativa livet

Från en kreatör till en annan! Hur tar du hand om din egna kreativitet och vad gör du för att bli en bättre kreatör? Oavsett om du jobbar på byrå, frilansar eller skapar som hobby – tillsammans kan vi bli bättre kreatörer! Jag är stillbildsfotografen som fastnade för hela kommunikationskedjan – från idé till utförande.


Publicerad 6 oktober 2021

Att möta sina demoner – del 2: Tvivlet på sig själv

Hur kommer man över känslan av tvivel på sig själv som kreatör

Att tvivla på sig själv gör vi alla och väldigt ofta. Jag som driver eget företag och frilansar som kreatör tvivlar på mig själv, hela tiden. Inför varje jobb jag ska göra – oavsett storlek. Något annat som får mig att tvivla mycket på mig själv är de sociala aspekterna som finns i vårt samhälle som kommer som egen företagare. Att man alltid ska jobba och vara så jävla upptagen, att man alltid ska vara extremt innovativ och nytänkande i allt man gör; från att köpa toalettpapper till hur man signerar sin e-post.

Vår osäkerhet kommer alltså inte bara från vår egna röst i huvudet utan från alla runt omkring oss. Och den påverkar oss alla olika. Ofta beroende på vart i livet vi befinner oss, vår egna erfarenhet och vårt egna mående. Beroende på hur trygg man är i sig själv, hur stark man är psykiskt och vad som står på spel. Den där gnagande osäkerheten kan funka som en fantastisk katalysator, särskilt när osäkerheten kommer från personer runt omkring dig. Men, den kan också sakta bryta ner oss och sätta flera käppar i hjulen för oss.

(Karin Kronborg)

Först å främst tror jag inte att vi ska försöka undvika känslan av tvivel, det brukar aldrig fungera i längden utan kan istället växa sig starkare om vi låter bli att lyssna på vad tvivlet står för. Tvivel i sig är ju inte fel, utan håller oss snarare vitala. Utan någon som helst reflektion är vi troligen omdömeslösa och kanske till och med gränslösa mot vår omvärld.

Tvivlet kan ju komma både från vår intuition och innehålla viktig och ”rätt” information om att vi är på fel spår eller så kommer det från någon del av mig som är rädd. Och då är det den rädslan jag ska utforska. Rädslan signalerar något som är kopplat till ett behov. När vi vet vad vi är rädda för kan vi lättare ta fram modet för att våga ta det steg vi tvekade inför – tvivlet kan nu vara drivkraften i stället för hindret.

Osäkerhet kommer också från de eventuella hinder vi spelar upp i våra huvuden. Allt som kan gå fel och det absoluta katastrofläget. Det viktiga är att inte undvika och gömma undan dessa känslor och tankar, utan snarare tvärt om, att utforska vilka behov hos mig som inte är tillfredsställda. I samtalsterapi eller coaching kan vi tex arbeta med att medvetandegöra de skydd vi har byggt upp och synliggöra de försvar vi en gång behövde. Kanske är det gamla föreställningar som spökar och som inte längre stämmer. En sådan process kan göra att du får en mer sanningsenlig bild av verkligheten, din upplevelse av situation förändras och därmed även dina känslor.

Tvivel från andra håll

Det kan också vara andras syn på mig eller är det vad jag tror jag borde göra – det vill säga normen som finns i samhället. Jag har själv upplevt och tolkat min omgivningen som att kulturen och förväntningarna är att jag borde arbeta jättemycket. För vem är jag om jag inte har grejer på gång och producerar? Det har blivit status att ha mycket att göra och låg status att inte ha ett överfullt schema. Varför utgår jag från att jag bara duger utifrån det jag presterar och inte utifrån vem jag är som människa?

(Johan Ståhlberg)

I dagens samhälle kommer tvivel många gånger från våra sociala medier, genom att vi jämför oss med andra. Något som vi ofta tenderar att göra som kreatörer. Vi följer ofta andra framgångsrika och världskända kreatörer inom vår nisch. Folk som vi ser upp till och ser som förebilder. Detta är såklart bra för inspiration och nya idéer. Men, det när vi börjar dömma oss själva genom vårt egna skapande som det börjar bli farligt. Jag själv har hamnat i denna fälla flera gånger, särskilt när jag började min karriär. Att som ny kreatör jämnförsig med någon som är topp 1% i samma bransch med årtionden av mer erfarenhet, blir aldrig en bra känsla i slutända. Det är inte en rättvis jämnförelse och spär på de tvivel och oro man redan har inom sig som kreatör.

Samma sak gäller vårt vardagliga och sociala liv. Vi bombarderas med bilder och filmer från andras “fantastiska” liv, jobb och resor. Vi tror att alla lever dessa fantastiska liv – förutom jag själv. Varför kan inte jag leva samma liv som min före detta kollega för 8 år sedan verkar leva på instagram?! Det är viktigt att veta att dessa “liv” som vi ser på sociala medier är inte äkta, någonstans. Vi får bara se höjdpunkter ur ett vanligt liv, en så kallad “highlight reel”.

Det är viktigt att titta på andras arbeten som kreatör för att utvecklas och hålla den kreativa ådran vid liv. Men var selektiv i vilka du faktiskt jämför dig med och se till att skapa mer än vad du tittar – och jämför!

(Karin Kronborg)

Vi kan alltså konstatera att våra känslor spelar stor roll i hur vi hanterar en situation. Och att lära sig tolka vad dessa vill säga kan ibland vara lättare sagt än gjort. Kanske är vi inte alltid medvetna om vilka försvar vi har och vi behöver ha respekt för våra egna skydd. Däremot ska vi inte undvika att gå in i det som känns motigt eftersom det är i motståndet vi utvecklas, i medgång upplever vi resultatet och känner tillfredsställelsen.

Du hittar Karin via hennes hemsida här www.msamtalsterapi.se

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

Dela blogginlägget:

Publicerad 15 september 2021

Att möta sina egna demoner – del 1

Som egenföretagare och frilansare ställs vi dagligen inför en handfull problem, motgångar och delikata bajsmackor att lösa och ta oss an. Är det inte en sista-minuten-panik-ändring på ett redan lämnat jobb, så är det ändring av datum i sista stund eller en förseningsavgift från Skatteverket (ja, jag tittar på dig, Johan Ståhlberg) 

Förutom de rent praktiska problemen och utmaningarna som man står framför när man driver eget, så finns det också en annan form av utmaning som vi alla möter och inte kommer undan – oss själva och vår röst i huvudet. Det är kanske också den största utmaningen vi har. Att övervinna våra egna rädslor och demoner.

Jag satte mig ner över en kaffe och en golden latte tillsammans med före detta marknadschefen och numera samtalsterapeuten, Karin Kronborg, för att dyka djupare ner i vårt sinne för att se hur vi bäst kan möta våra egna demoner och tvivel på bästa sätt.

Detta är den första delen i en serie i flera delar.

När jag startade mitt företag, sommaren 2004, var det inte så svårt för just mig. Av flera skäl. För det första så krävde inte skatteverket och Bolagsverket så mycket genomtänkta affärsplaner och annat för att jag skulle få en FA-skattsedel. Också för att jag året innan tagit studenten och att göra något annat, alls, i livet än fotografera fanns inte på min något begränsade världskarta. Kanske var jag också väldigt, naiv, blåögd och dum.

Men, för många så är kanske inte beslutet lika lätt som en plusmeny på McDonalds 02.30 en lördagsmorgon. Kanske är osäkerheten, risken och de sociala aspekterna för stora. Även fast du inte trivs på ditt nuvarande arbete, så är det ju tryggt, ekonomiskt säkert och social accepterat för en person som dig. Men i dina dagdrömmar när 9–5 jobbet är som tråkigast och i dina drömmar om natten så ser du dig själv göra det du alltid drömt om – och du njuter av att gå till jobbet, varje dag.

Dagens ämne tillsammans med Karin tar upp frågan:
Hur hittar man viljan, modet och energin att ta steget till en frilansande karriär eller till en hel ny karriär i ett kreativt arbete?

(Karin Kronborg)
Det första steget är att verkligen fundera på vad är jag rädd för – och acceptera det! Att gå in i sin rädsla och faktiskt möta den, ihop med alla känslorna som finns med. Det kan vara rädsla för att misslyckas som egenföretagare, att göra bort sig och vad andra skall tycka om jag byter mitt högt aktade jobb mot något annat. 

Att helt och fullt ta in dessa känslor och se på var och en av dem är ett viktigt steg du inte ska hoppa över. Känslorna är ju faktiskt en signal på något. Är du till exempel glad så är behovet tillfredsställt och är det tvärt om, att något skaver, så är det ju något som inte är tillfredsställt. Men, möter du och verkligen utforskar varför du känner på ett speciellt sätt, så får du ju reda på vad eller vilket behov det är som inte är tillfredsställt hos just dig.

Kanske upplever du missnöje med din arbetsplats, din yrkesroll eller du funderar om helt vill byta karriär och jobba för dig själv och förverkliga din egen dröm. 

Är det en flykt från något eller en längtan till? Inte sällan blandas dessa känslor ihop och kanske du inte riktigt vad som är vad och då kan det handla om att du också är rädd för att möta sig själv och att du tvekar inför att väcka det som du kanske har tryckt ner i många år.

Ibland  kan den rösten som vi hitintills har lyssnat på inom oss, vara någon annans röst, och inte min egen. Den är bara maskerad till min egen. Det kan vara en förälder eller  partners röst som jag hör. Det vill säga att deras rädsla projiceras in i ditt huvud och du hör den som din egen. Så är det egentligen din egen rädsla du känner eller någon annans? Eller har du agerat för att slippa göra någon annan besviken, därmed slippa obehag?

Att verkligen ta dig tid och möta dina känslor och utforska dem är väldigt kraftfullt. Om du till exempel är rädd för att misslyckas med att satsa på din dröm som frilansare, kan du fantisera om hur det skulle kunna bli. Oftast kommer man fram till att det kanske inte är nattsvart, katastrof och det värsta scenariot utspelar sig. Särskilt när du bryter ner det och tar det steg för steg. Du behöver ju inte släppa allt direkt, du kan börja med att doppa tån i vattnet innan du hoppar i…

Skammen som alltid finns där 

Skam är en väldigt stark och lite lömsk känsla som vi ofta inte pratar om, alls. Skam gömmer sig lite varstans hos oss, och kan dölja något mer eller annat än rädsla för att misslyckas inom ett yrke . Det finns mycket skam i samhället som hindrar oss från att tillgå källan till vår kreativitet. Det kan vara skam över vår ålder, vår bakgrund eller kan vara kopplat till sociala och personliga relationer. Rädslan för att vara värdelös och misslyckad är väldigt djupt rotad i vårt DNA och den handlar om överlevnad – att bli utanför. Och så som vi levde på savannen innan var ju domen att bli lämnad utanför en dödsdom. 

När vi vågar lyfta på locket för dessa känslor och erkänna dem för oss själva eller allra helst med andra, så kommer vi åt nya delar av oss själva, som vi kanske inte visste vi hade. När vi vågar vara öppna och sårbara så, så händer det helt enkelt grejer inom oss. Oftast hittar vi inte bara det mod vi behövde, utan även andra resurser som legat gömda inom oss. 

Oftast är vi mer rädda för känslan och skammen av misslyckande, än själva misslyckandet i sig, och undviker dessa känslorna till vilket pris som helst. Vi skjuter upp, undviker eller skyller på andra och annat eller slår på oss själva. Skam är ju den enda känslan vi inte kan leva ut riktigt. Vi lever ut och visar glädje, ilska, sorg och avsky tex. Skammen går inåt och slår rot i oss men visar sig utåt genom andra känslouttryck. Skam uppkommer i relation med andra, och det gör ju även att vi läker från den tillsammans med andra. Denna process kan ju låta enklare än vad den är, men belöningen är en källa till kreativitet genom utvecklade relationer och att vi lär känna oss själva precis som dem vi är.

Du hittar Karin via hennes hemsida här www.msamtalsterapi.se

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

Dela blogginlägget:

På eftermiddagarna efter jobbet har jag tagit promenader och lyssnat på grym musik och njutit av naturen. En av de låtar som gått genom mina hörlurar är Dolly Partons klassiker, 9 to 5. En komik-klagande låt om det vanliga kneget och relationen till chefen.  

Det fick mig att fundera över min egna arbetssituation som frilansare och hur är det egentligen att vara egenföretagare som kreatör. Vad skiljer det sig från livet på ett 9 till 5 jobb som Dolly så poppigt sjunger om? Är det så glamoröst och alldeles alldeles underbart som alla influencers får det att låta som?

Tumble outta bed and stumble to the kitchen

Pour myself a cup of ambition

Yawnin’ and stretchin’ and try to come to life

Jump in the shower and the blood starts pumpin’

Out on the streets, the traffic starts jumpin’

With folks like me on the job from 9 to 5

Ingen större skillnad från vanliga dödliga och oss frilansare. Likt många andra börjar vi dagen med en kopp kaffe, förhoppningsvis en dusch och såklart en och annan gäspning. Medans gemene man och kvinna tar på sig arbetar kostymen och pumpar upp adrenalinet inför köerna in till stan, häller jag upp en till kopp kaffe, slänger upp benen på bordet, nog hinner jag med ett par Youtube videos till – det är ju hela 10 minuter tills arbetsdagen börjar. Undra vart jag ska hålla dagens zoom möte, kanske balkongen, det är ju ändå sol ute, tänker jag samtidigt som jag rättar till morgonrocken så inte grannen sätter sitt morgonkaffe i halsen.

Working 9 to 5, what a way to make a living

Barely gettin’ by, it’s all taking and no giving

They just use your mind and they never give you credit

It’s enough to drive you crazy if you let it

9 to 5, for service and devotion

You would think that I would deserve a fair promotion

Want to move ahead but the boss won’t seem to let me

I swear sometimes that man is out to get me

Mmmmm…

Jadu, Dolly. Exakt så kände jag också. Man slet, jobbade övertid och fick lite till ingen cred för det man skapade, allt var ju arbetsgivaren och dennes företag som skulle synas och briljera. Och ingen befordran fick man heller, hur mycket övertid man gjorde, visade framfötterna och levererade på silverfat. Tacka vet jag nu! Nu jobbar jag nästan dubbelt så mycket som innan, ofta med utebliven byline, jag axlar fler roller än bara kreatör i företaget och jag vänder på kronor…. Vafan, det här var ju inte det glamorösa frilanslivet man ser hos Peter McKinnon på Youtube! Jag får ju göra allt själv nu och jobba ännu hårdare! Åtminstone jobbar jag på min egna dröm och kan pensionera mig i förtid (ha ha ha ha ha ha!!).

They let you dream just to watch them shatter

You’re just a step on the boss man’s ladder

But you got dreams he’ll never take away

In the same boat with a lot of your friends

Waiting for the day your ship will come in

And the tide’s gonna turn an’ it’s all gonna roll your way

 

Den där båten ja som ska ta mig till oändlig framgång och ge frukt av allt arbete. Jag tror den har missat min hållplats, igen… Ibland känns det som man bara jobbar i uppförsbacke. I midjedjup tösnö. Och i motvind. Men Mrs. Parton har rätt i en sak, min dröm som ingen kan ta ifrån mig. Den dröm som ger energimotorn den där behövande gnistan för att antända. Då spelar det ingen roll att jag gått på fler minor än mitt första försök i MS röj.

Working 9 to 5, what a way to make a living

Barely gettin’ by, it’s all taking and no giving

They just use your mind and you never get the credit

It’s enough to drive you crazy if you let it

9 to 5, yeah, they got you where they want you

There’s a better life and you think about it don’t you

It’s a rich man’s game no matter what they call it

And you spend your life putting money in his wallet

9 to 5, what a way to make a living

Så sant som när hon skrev det inför rollen i tv-serien med samma namn. Hur mycket extra timmar, extra kärlek och extra plusmeny med smält ost-dipp du lägger in, så hamnar det i slutändan i din arbetsgivares fickor. Jobba för dig själv, dina egna drömmar och självförverkligande, även om det är tufft, slitigt och du jobbar * intro baseline* 7 to 9.

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

Dela blogginlägget:

Hur ser din sommar ut? Kommer du vila dig igenom hela semestern inför en fullspäckad höst? Eller kommer du kanske passa på att äntligen påbörja eller göra klart de där projekten du haft liggandes i idélådan? Oavsett vad så kommer här 5 stycken tips som jag samlat på mig under åren för en kreativ boost i sommar. Håll till godo! (och dela gärna med dig med egna om du har!)


Det var ett tag sedan senaste uppdateringen! Förberedelser och att hinna göra klart inför sommaren har tagit upp mycket tid, samt tagit han om och hjälpt lite dåliga föräldrar. Saker ska schemaläggas för publicering under sommarveckorna, både på sociala medier och redaktionellt material. Mycket content ska göras klart, finputsas och få tummen upp av ansvariga parter.

Sommaren och midsommar med sill och nubbe är runt hörnet. Har du slitigt in i det sista och behöver verkligen ladda dina kreativa batterier? Eller ser du kanske fram emot lite extra tid att påbörja projektet med den där idén du haft länge? Eller ska du äntligen kunna avsluta det projekt du startade förra hösten men inte riktigt hunnit med bland vardagen?

Oavsett vad du ska göra, slappa, börja, avsluta eller lära dig nytt – här kommer 5 tips för en kreativ boost i sommar!

1. Andas ut! Har du haft en tuff höst som sugit mycket energi? Se till att vila upp dig på riktigt och stäng av jobbmailen, notifikationer och allt annat som stör. Men, sätt en deadline när vilan är helt över, efter ca 2 veckor. Börja sedan med en promenad/springtur om dagen eller någon form av kreativ aktivitet. Då håller du igång kropp och sinne, men i ditt egna tempo. Och starten sedan i augusti kommer inte kännas like seg och trög.

 2. Nya intryck! Sista månaderna innan sommaren har varit intensiva, oavsett vad du jobbar med. Allt ska bli klart och nya saker kommer fram i sista sekund. Allt går på rutin och enligt schema – inget svängrum för nya saker. Därför är semestern perfekt för att insupa nya intryck och idéer! Gå på utställningar och gallerier är en fantastisk aktivitet, och gärna inom olika områden och stilar. Det är förvånande att man alltid hittar något som sätter fart på kugghjulen i huvudet när man tittar på andras kreativitet – oavsett vad det är.

3. Lär dig något nytt! Även om du inte hann ansöka eller precis just nu insåg att du ville gå en kurs i sommar för att få ny inspiration och vässa din verktygslåda ytterligare, så är det inte försent! Det finns fortfarande massvis med kurser att gå som inte kräver ansökningar eller CSN-bidrag för att gå. Även online är utbudet enormt, både betalkurser och gratis! Inget sätter fart på kreativiteten som att lära sig något helt nytt eller slipa på sina kunskaper om ett ämne.

4. Läs en bok! Det är förvånansvärt mycket inspiration, idéer och tankar man kan hitta från böcker – oavsett typ av visuell kreatör! Några av mina favorittips är: Creative Calling av Chase Jarvis, The courage to write av Ralph Keyes, Show your work! Av Austin Kleon, Framgångsboken av Alexander Pärleros och min personliga favorit, Hjärnstark av Anders Hansen.

5. Fysisk aktivitet! Det bästa sättet för oss människor att hålla oss kreativa är genom fysisk aktivitet. Och, det skall vara regelbundet. Inte enbart de intensiva veckorna i panik precis efter nyår och innan semestern. En hälsosam kropp och knopp är den bästa kreativiteten du kan få!

För mig så börjar en veckas semester innan jobb fortsätter genom juli och sedan startas ett lång och krävande projekt genom augusti! Det ska bli otroligt spännande och rolig.

Önskar er alla en fantastisk sommar!

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

Dela blogginlägget:

Publicerad 10 maj 2021

Från en bubbla till en annan

Lever du eller jobbar du i en bubbla? Det gör nog de flesta av oss i olika utsträckningar. Avsiktligt eller oavsiktligt. Jag åkte från min bubbla i Stockholm till min gamla bubbla i Åre. Och, det var helt fantastiskt!

Jag kommer ihåg när jag först flyttade till Åre. Det måste varit runt 2004 någon gång och det var som att komma hem. Jag klev innanför dörrarna till Åre-bubblan och stängde dem bakom mig. Det var inte förrän nästan 7 år senare som jag klev ut igen.

Verkligheten och samtidigt overkligt

Åre var verkligen sin egna värld. En värld där allt kretsade kring livet runt och på Åreskutan. Det som hände utanför och inte berörde skidåkningen, downhill cyklingen och övriga friluftsaktiviteter var lika avlägset som en annan galax. Det var verkligheten och samtidigt overkligt. Allt i hela mitt liv handlade om att åka skidor på vintern och cykla downhill på sommaren – och fånga de bästa bilderna jag kunde längs vägen.

Jag kommer ihåg vid ett tillfälle när det vita guldet hade fallit tungt hela natten. Jag hade precis klivit av Olympialiften (nuvarande VM8:an) tillsammans med Skistars personal som åkte upp innan den officiella öppningstiden. Jag gled fram till Lundsrappet och i branten nedanför mig låg ett tjock fluffigt täcke av snö. Bredvid mig ser jag en annan figur stå i mörkret. Det var dåvarande chefredaktören för Åka Skidor. 

– Vad gör du här?! Sa jag förbryllat. Ni har ju pressläggning idag! 

Vilket jag visste då jag suttit uppe halva natten för att få färdigt material till tidningen.

– Det får vänta, det har ju dumpat! Sa han och gled ned för backen.

Att bubblan sprack, är kanske inte rätt uttryck. Men jag kände jag var, för tillfället, klar med Åre. Jag ville utvecklas som människa och som kreatör och bestämde mig för att flytta.
Jag kom ut ur Åre-bubblan och in i verkligheten! Nåja, Stockholm iallafall, efter lite detours till Australien och Borås. Och Stockholm har ju sin egna typ av bubbla.

Bra och dåliga bubblor

Men som det lätt blir så hamnar man i den bubbla som finns där man står. Och det är ju på både bra och dåliga sätt. Vi hamnar i zonen och verkligen djupdyker i det som vår vardag handlar om. Det kan vara en speciell stad vi bor i men även jobbet, barn eller någon hobby som slukar vår tid. 

Det med bubblor är ju att de får oss att anpassa oss till den omgivning och sociala status som finns inom bubblan. Om du bor i Åre eller i franska Biarritz kan de få dig att börja åka skidor eller att surfa, då folk som bor eller söker sig till dessa orter ofta utövar dessa sporter. Och vi människor är ju flockdjur i generna! Det bra med bubblor är ju att det också får oss att fokusera och kanske bli specialister på det som tar upp vår tid. Det kan vara skidåkning, reklam, fotografering eller vad det nu är.

Vi zonar in och har verkligen ögonen på en enda sak.

Men, det dåliga med bubblor är också det som gör dem bra – avskärmningen. Att skärma av till och från är bra och något vi alla behöver göra ibland. Men, att hamna i denna bubbla för länge och inte ta in nya intryck, lärdomar och annat från världen runt omkring oss är inte bra. Det får oss att missa viktig information, avsiktligt eller oavsiktligt. 

Ett perfekt exempel på detta är ur min egna lilla värld. Hösten 2016, jag och mina kollegor på min dåvarande arbetsplats, Fotografiska, trodde inte eller kunde se, genom våra sociala medier bland annat, att utfallet i presidentvalet i USA skulle bli något annat än en grand slam för Hillary Clinton. Att vakna upp och gå till jobbet morgonen efter var lite av en chock. Vi hade bara sett det som fanns i vår bubbla.

Från en bubbla till en annan

Förra veckan åkte jag till Åre för att jobba (såklart reste jag upp ensam i bil, badade i handsprit, använde munskydd och hade en stavlängds avstånd). Det kändes skönt att komma bort från Stockholm ett tag och ut ur den bubbla som både Covid och mitt arbete här det senaste året skapat.

Som ni kanske vet så är jag delägare och Creative Director för Culinary Canvas, där vi träffar de mest fantastiska matkreatörer. Vi hade stora planer och fantastiska kreatörer inbokade att träffa världen över – medans Covid hade helt andra planer. Vi fick helt enkelt börja med att utforska vår närområde. Stockholm är ju inte helt fattigt på fantastiskt bra och innovativa restauranger och kockar, så ingen större skada skedd.

Men precis som med andra ställen blir det även en bubbla inom Stockholms matscen. Här har vi kockar och restauranger som fortsätter att innovera svensk matlagning och nästan prenumererar på Michelinstjärnor. Så det skulle bli fantastiskt spännande att få komma “hem” och utforska på riktigt vad området runt Åre kunde erbjuda.

Det blev en frisk fläkt i mitt bildskapande och hur vi skulle berätta de fantastiska historier som kockarna i Jämtland  berättade. Det kanske inte var lika storstads-exklusivt som Stockholms stjärnkrogar på pappret, men i genuin upplevelse och omvårdnad för natur och djur slog de hufvudstaden i renlängder. Att komma ut ur min nuvarande bubbla i Stockholm och in i en ny, om än gammal, var så viktigt. Det fick mig att få lite perspektiv, inspiration och massor med nya idéer.

Det fick mig också att se att mitt beslut om (minst) en utvecklande workshop, kurs eller utbildning om året är extremt viktigt för mig. Nu ser jag fram emot Biskops Arnö och grymma Anna Claréns workshop i Visuell Gestaltning i sommar – precis som förra sommaren.

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

Dela blogginlägget:

För någon vecka sedan så deltog jag i ett samtal på Clubhouse. Jag, tillsammans forskaren Jonas Dahl och CMO:n Stina Hauschildt, pratade om att misslyckas. Eller snarare misslyckanden och misstag framförallt i yrkeslivet och hur man bemöter dessa. Jag fick inbjudan till att vara med på grund av mitt blogginlägg ur serien, Min kreativa väg, som du kan läsa här. Där jag beskriver ett av de många misstag som jag gjort i min resa som frilansande kreatör och företagare.

Det var väldigt intressant att lyssna på Jonas och Stina i deras olika syner på hur man hanterar och jobbar med misstag och misslyckanden. Något som slog mig under detta samtal var hur många av oss är rädda för att göra misstag och misslyckas i sitt arbete och såklart vardag. Och, hur dagens samhälle formas så att vi får det svårare och svårare att faktiskt lära oss av de misstag som vi gör.

Vårt synsätt på misstag

Vi alla gör misstag, oavsett om du är frilansare, junior, chef eller Elon Musk. Hur mycket vi än försöker så går det inte att komma undan. Vi är ju alla mänskliga, trots allt.

De flesta ser misstag som döden. Det gjorde jag också väldigt länge och även idag till och från. Något som absolut skulle och måste undvikas, till varje pris. Gjorde jag ett misstag så hade jag misslyckats fatalt, som kreatör och som människa. Det blev skämskudde, dumstrut och intern kölhalning.

Ett citat som dök upp under vårt timmeslånga samtal, från Jonas Dahl:

”…När jag träffade en VD och ville göra en forskningsstudie i hens organisation, om hur de delar erfarenheter av misslyckanden med varandra, sa han att det var han inte intresserad av. Eftersom de hade en positivitetskultur där man medvetet delade framgångar hela tiden. Han sa att här vill vi inte vara problemorienterade…”

Visst känner man igen sig i den meningen? Man har sagt den till sig själv så många gånger. Vilket jag inte tror är helt ovanligt, oavsett storlek på företag man driver eller som enskild frilansare och kreatör. Man fokuserar på det som man gör bra, vad man tycker är kul och som ger en energi. Gör man ett misstag så sopar vi det under mattan, lägger locket på och går vi snabbt vidare.

Men, sen då?

Vårt sköra stora ego

Vårt ego tror jag är en stor anledning till varför vi inte utnyttjar möjligheterna som finns när man gör misstag. Vårt egna uppblåsta ego. Man har gjort ett pinsamt misstag eller misslyckats med att uppnå det man ville.

Aj, aj, aj – vi var inte så bra som vi själva trodde! Hur ska vi överleva detta?!

Snabbt som attan gömmer vi undan det vi gjort, kanske både fysiskt och i vårt huvud, så ingen skall se. Ser jag det inte så slipper jag tänka på det, och slipper jag tänka på det så behöver jag inte skämmas eller tänka på det smärtsamma minnet. Skönt, borta med vinden!

Nu går vi vidare!

Den moderna konsumtionshastigheten

En annan anledning till varför vi inte utnyttjar möjligheterna som finns när man gör misstag är hur snabbt allt går. Jobbar du ”inom content” som jag gör så vet vi hur stort kravet på rykande färskt innehåll från kunderna är. De behöver uppdatera sina olika sociala medier med nya bilder, nya texter och nya videos som ska publiceras, gärna flera gånger om dagen. Detsamma om du själv driver en blogg, ett Instagramkonto eller Youtubekanal med ambition.

Det är snabba puckar, korta deadlines och väldigt ofta eldar att släcka – allt i 110km/h.

Va, blev det något fel där? Men det var ju förra veckan och 15 inlägg sedan! Nu går vi vidare!

Låt kedjans svagaste länk blir den starkaste
Nu menar jag såklart inte att vi ska sträva efter att göra misstag, varken i yrkeslivet eller privat. Och det är såklart skillnad på misstag och misstag också. Det klassiska uttrycket ”kedjan är inte starkare än sin svagaste länk” är ju ganska spot-on i dessa fall. Där vi är som svagast är ju oftast där vi gör våra misstag – vad de än är. Men, om vi tog oss tid och stannade upp en minut och verkligen reflekterar över våra misstag och vad vi gjorde för fel. Istället för att sopa det under mattan eller skynda oss förbi det. Att stanna upp och analysera och våga ställa frågan!

– Att faktiskt våga fråga om feedback eller om varför jag inte lyckades landa pitchen eller jobbet istället för att säga ja, ja, någon annan var nog en bättre fit för just detta, och gå vidare. Att våga be om feedback så du kan lära dig av eventuella missar eller se saker som du inte sett innan.

–  Att ta sig tid och fundera igenom vad som gick fel och hur kan jag se till att jag inte gör om misstaget igen? Vilken rutin kan jag bygga för att inte bara förebygga det men även utveckla det vidare så det kan bli något mer som jag kan utnyttja till min eller kundens fördel?

– Att svälja sin egen stolthet och ta ansvar för att både jag och mitt företag har brister. För enligt mig finns det egentligen ingen ovan beställare, bara en van kreatör som inte ställde tillräckligt eller de rätta frågorna och inte lyckades vara tillräckligt lyhörd.

Och den viktigaste av alla: att acceptera att jag gjort ett misstag och att det inte gör mig till en sämre fotograf, kreatör eller människa. Ett misstag definierar mig verkligen inte.

Se till att verkligen ta din tid och fundera över varför vissa saker inte gick som du ville. Ta vara på att göra de här svaga länkarna i din kedja till riktigt starka. Istället för att bara snabbt springa vidare. För det är egentligen inte så svårt. Vi behöver bara svälja vårt ego och stanna upp ibland.

För att fortsätta citatet från Jonas Dahl, som avslut:

”…Jag sa att dela misslyckanden och att vara problemorienterad är två olika saker. När jag föreslog att vi om vi studerar både delanden av misslyckanden och framgångar, sa de till slut ja till studien. Det intressanta var att när jag presenterade resultatet av studien för ledningsgruppen och där vi även planerade hur den skulle presenteras för hela organisationen sa VD:n:

– Wow! Jag vill att när du delar rapporten med alla i organisationen vill jag att du främst lyfter fram insikterna kring hur vi delar våra misslyckanden. För det är ju där vår stora utvecklingspotential finns. Inte i våra framgångar- de ger oss snarare positiv energi men inte samma möjlighet utveckling.

Polletten hade till slut trillat ner kring potentialen i att använda organisationens misslyckanden för lärande och utveckling.”

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

 

 

Dela blogginlägget:

Idag är det dags för ett spännande samtal  med ServeOffice om misslyckanden! Jag, tillsammans med forskaren Jonas Dahl och Stina Hauschildt, tar reda på varför det är så jobbigt att prata om våra misstag, personliga som i jobbsammanhang.

Idag kl 11:30-12:30. Ni hänger väl på?https://www.joinclubhouse.com/event/xV0qeBrR

Dela blogginlägget:

Nu pratar jag såklart inte om att handla saker för att få upp Sveriges BNP eller producera din egen sojamjölk till latten. Utan jag pratar om balansen mellan att skapa och titta. För utan den ena så har vi egentligen inte den andra. För konsumtion föder produktion (förhoppningsvis) och vise versa. Men det är väldigt lätt att bara fastna i konsumtionsträsket.

 

Även fast man inte ska så kommer jag göra det nu ändå – generalisera. För jag gissar att det ser likadant ut oavsett om du är fotograf, filmare, illustratör, grafisk designer eller något annat i valfritt skapande. På internetforum, i Facebookgrupper och i kommentarerna på diverse facktidningars social media inlägg; diskussioner om (oftast) teknik och nya innovationer som kommer på marknaden. Det dissekeras in i minsta detalj om pixlar, menyer, skärpa och om varumärke vs varumärke. De som är mer intresserade av innehåll än av det tekniska konsumerar andras bilder dag ut och dag in. På Instagram, på utställningar och diverse andra sociala medier.

 

Och missta mig inte att jag tycker detta är fel! Att prata om och titta på det som intresserar oss är en viktig del i att hålla vårt eget intresse uppe, få nya idéer och ge oss en dos av sociala interaktioner.

En kreativ obalans

Det jag pratar om är att man fastnar i att konsumera, i detta fall foto och kanske just fototeknik. Är det inte i dessa oändliga diskussioner om små, små detaljer som kanske inte nämnvärt påverkar ditt slutresultat, så är det konsumtionen av andras bilder eller kanske Youtube och fotorelaterad videos. Vi konsumerar och läser på så mycket att vi bara kan om skillnader i enskilda pixlar, om nya (ännu) bättre objektiv och annat som ska få oss att bli bättre fotografer. Vi säljer och köper nya objektiv, kameror och tillbehör i hopp om att det ska göra oss till bättre fotografer, för att den nya modellen är liiiite bättre än den du själv har.

 

Vi tror att ju mer vi konsumerar, både genom ny hårdvara och att titta på andras bilder, kommer få oss att bli bättre fotografer. När vad vi egentligen gör är att skapa en obalans i vår kreativa sfär. När konsumerandet bara leder till ännu mer konsumerande och väldigt lite eller inget skapande. Detta kan vara på grund av osäkerhet på sin egen förmåga att skapa, att bättre utrustning gör mig automatisk till bättre fotograf, eller ju mer jag tittar på andras bilder så kommer jag tillslut bli bättre på komposition.

 

Det viktiga är att ta sig ur denna obalans, att faktiskt ge sig ut och skapa nya bilder och att själv sätta de kunskaper på prov som man så ihärdigt studerat sig till. För all den där utrustningen eller studerandet har verkligen noll värde om man inte använder det! Och den kunskapen kommer ju inte bli kunskap på riktigt om man inte gör teori till verklighet.

Mer skapande än konsumerande

Den här balansen jag pratar om bör egentligen inte vara uppdelad lika, alltså 50/50 mellan konsumera och skapa. Du bör ha mer skapande än konsumerande – mycket mer! Att läsa sig till ny kunskap och idéer kan bara ta dig visst långt. Det är ute i verkligheten med kameran som den riktiga magin och utvecklingen sker. Och genom skapande sker kreativitet och kreativitet föder ny kreativitet.

 

Jag menar såklart inte att man inte ska slänga sig in i dessa teknikdiskussioner eller förlusta sig i andras bilder och utställningar, inte alls! Jag menar att man behöver stanna upp ibland och tänka till – konsumerar jag alldeles för mycket utan att jag faktiskt skapar något?

Precis som med konsumerandet kan obalansen ligga åt andra hållet. Man skapar och nöter nya bilder dag ut och dag in, men man fyller inte på med ny kunskap och inspiration. Vilket i sin tur leder till att vårt skapande blir tråkigt och mer ett trögt måste, än ett kreativt utlopp.

 

Vad tycker ni? Hur mycket konsumerar ni och hur mycket skapar ni? Har ni lyckats få till en bra balans eller sitter ni fast på någon av sidorna?

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

 

 

Dela blogginlägget:

Publicerad 29 mars 2021

Pressen av en portfolio

Är du kreatör så vet du vad jag pratar om, särskilt om du som mig frilansar och driver eget. Att ständigt polera, förbättra, likt ett nyfött barn, ömsint vårda den. Jag pratar alltså om portfolion och pressen att allt vi skapar ska hamna där.

 

En av mina portfolios: http://johanstahlberg.squarespace.com

Att ständigt förnya oss och visa upp nya alster, texter och filmer som vi gjort. Allt ska vara välproducerat och snyggt, likt en volvoreklam med Zlatan. Den där portfolion som vi både stolt visar upp för andra samtidigt som den håller oss vaken om nätterna. Inte helt olikt ett nyfött barn…

 

Som vi alla vet så har vi bara 24 timmar på dygnet (kanske 25 om du dricker flitigt med espresso) och inom oss har vi en viss mängd energi och kreativitet att avverka på en dag (kanske mer om du dricker flitigt med espresso). Att ständigt gå och oroa sig över den där portfolion, oavsett om den finns på en traditionell hemsida eller på sociala medier, är att kasta bort både din värdefulla tid och energi. Även om det är svårt att släppa den tanken är det värt att försöka se det som det faktiskt är, det vill säga – verkligheten!

 

För hur ofta i dit dagliga arbete, ditt bread and butter, är den typen av jobb som resulterar i ett slutresultat som verkligen har en chans att platsa i din portfolio? Det vill säga de texter, bilder och illustrationer som är Crème de la Crème, top dog och andra coola adjektiv. För de flesta av oss kreatörer så ser verkligheten inte ut som så att vi enbart har chansen att göra dessa typer av jobb som resulterar i en bebis, förlåt, portfoliomaterial.

 

Jag stångades länge med ovan och kände konstant press att allt jag gjorde skulle bli så bra att det kunde hamna i min portfolio. Jag satte en helt orimlig press på mig själv och för att jag konstant försökte byggda en påfågel av en fjäder, när det bara behövdes en höna. Vilket såklart var ohållbart. För att så ser ju inte verkligheten ut för oss!

Min andra portfolio som innehåller länkar till alla andra portfolios. #Portfolioheaven

Service vs artist

I vårt dagliga arbete så anlitas vi för att utföra något som vår kund behöver få gjort eller få hjälp med. Vi fotograferar produkter som skall friläggas till e-handel, skriver en kort nyhetsblänkare till media och gör en mindre back-end uppdatering för en kunds hemsida. Det är så verkligheten ser ut och det är där vi tjänar våra pengar. De fantastiska portfoliojobben sker inte varje dag och ger inte alltid bäst klirr i kassan heller för den delen.

 

Länge försökte jag som sagt göra dessa bread and butter–jobb till portfoliojobb av olika slag. Vilket resulterade i att jag fällde krokben på mig själv när jag försökte sälja in ett helt smörgåsbord när kunden bara ville ha en snickers på vägen.

 

Det tog ett tag, men att inse att vissa jobb som vi frilansare gör är egentligen ren service. Allt handlar inte om vår unika konstnärliga känsla. Ibland handlar det bara om vår tekniska expertis, som att kunna ljussätta en produkt på ett snyggt och tydligt sätt, att skriva en tydlig pressrelease eller ändra färgen på footern. Att utföra en service istället för ett konstnärligt projekt.

 

När jag väl fick in detta i huvudet så släpptes den där stora stenen från mina axlar! Jag kunde spara på min kreativa energi och lägga den där det verkligen behövdes. Och var jag inne i en period med mycket arbete som inte gav portfoliomaterial så hade jag energi och orken att skapa mina egna portfoliotillfällen.

Win-Win!

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

Dela blogginlägget:

Ibland så snubblar vi över dessa ofrivilliga pauser, korta som långa. Vad gör du när dessa sker? Förra veckan hände det för mig, en ofrivillig paus i mitt dagliga arbete. Inte för att jag själv ville, men olika tillfälligheter eller händelser krävde detta. Perfekt för att fylla på med energi och kreativitet! 

Även om jag visste att det behövde ske, service av min leasade arbetsdator, så drog jag ut på det så mycket som jag kunde. Jag hade ju inte märkt någon skillnad i datorns prestanda även om batteriet hade en varningstriangel som sa att service rekommenderades. Jag visste att jag skulle behöva göra det förr eller senare, då datorn måste vara i fungerande skick när leasingperioden löper ut. Men, hur ska jag hitta tid till att kunna lämna ifrån mig datorn som jag använder i mitt dagliga arbete? Särskilt i mellan 3–5 arbetsdagar!

Nu så kom det tillfället där jag inte kunde göra annat än att boka service för datorn. Nu hade batteriet börjat krångla för mig och inte nog med det, min externa skärm som jag använder för att redigera bilder och video på passade samtidigt på att plötsligt lägga av. Så där satt jag, utan en skärm som kan visa mig rätt kalibrerade färger, ljus och kontrast, samt en dator som knappt höll utan nätström – ohållbart.

Eftersom jag hade tur att kunna välja när jag skulle lämna in datorn, då den fortfarande funkade, arbetade jag undan de mest akuta och löpande uppgifterna 1,5 veckor framöver. Sedan var det bara leverera dator och skärm på respektive verkstad – i varsin ända av Stockholm, såklart.

Så, vad skulle jag göra nu då? Jag hade en till gammal dator i lägenheten om det verkligen blev akut läge och jag hade ju mobilen kvar för mail, sociala medier och samtal. Så helt strandsatt var jag ju inte.

Jag bestämde mig för att ta dessa dagar att unna mig tiden till att läsa. Jag har senaste månaderna hunnit (eller valt) att göra annat istället för att läsa. Just att läsa olika böcker och gärna fler samtidigt, så jag inte blir uttråkad, är något som jag uppskattar att göra. Att kunna stänga av och få ny inspiration, idéer och tankar att jobba med. Ibland kan det bara vara för att lära mig något nytt, för att göra research eller hitta ett ämne att skriva om här.

Visst kan man svära långa ramsor och surna ihop när saker som ovan sker. För egentligen vill man ju fortsätta att arbeta. Men istället för att se det som ett missöde och gräma sig över det, se det som en möjlighet till något annat. Till att läsa böcker tillexempel!

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

Dela blogginlägget:

Publicerad 9 mars 2021

Ensamvargen som hittade sin flock

Första gången jag hörde någon nämna myten om ”den ensamma kreatören” var på Berghs. Året var 2011, jag läste dåvarande Berghs Bachelor och hade själv ensamt krigat mig igenom snart 10 år av att bygga mig en karriär som fotograf och att driva företag. För mig själv skrattade jag åt det som sades, så klart fanns den ensamma kreatören som fixade allt – det var ju jag!

Det enda som jag egentligen har lejt bort i mitt företag är bokföring och bokslut. Vilket antagligen är smart, straffskalan för grovt skattebrott i Sverige är upp till 6 år. Allt annat har jag gjort själv. Jagat kunder, skrivit artiklar och utvecklat mitt företag. I mitt huvud såg jag framför mig en superhjälte som kunde göra allt bäst själv.

En allt-i-ett lösning

Att ha detta tanke- och synsätt som egenföretagare och frilansande kreatör är nog inte alls ovanligt, snarare tvärt om. Det är vi mot världen. Vi ska skapa och bygga upp något helt eget med våra egna händer. Vi ska göra något unikt som världen ej tidigare har skådat och det ska bli större och bättre än någonsin. Likt Moses ska vi dela havet och mejsla ut vår egen väg framåt.

Att vi hamnar i detta vi-mot-världen-tänk är inte konstigt. För vem som precis har startat sitt bolag och frilanskarriär har råd att anlita extern hjälp till allt som behövs göras och bara fokusera på det roliga? Verkligheten för 17 av 10 kreatörer ser ut som så att vi själva får sätta upp vår hemsida, skriva texterna, ta bilderna, välja typsnitt och färger.

Under de första året/åren så får vi också vara vår egen businesscoach där vi ska hitta nya affärsmöjligheter, kunder och andra lösningar. Tillsammans med att vara vår egen tekniska support, ekonom och lunchrestaurang.

Självklart har jag jobbat tillsammans med andra kreatörer och kollegor genom åren, både som fast anställd och frilans. På marknadsavdelningen på Fotografiska och Daily Sports till frilansgänget på Nelly.com och tillsammans med andra skidåkare hemma i Åre skapa bilder tillsammans. Men det är först det senaste året jag känner jag verkligen hittat ett kreativt gäng där vi kompletterar varandra med våra respektive specialistkunskaper.

Tillsammans

Kanske har ni läst att jag är fotograf och Creative Director på Culinary Canvas. Vår redaktionella bebis där vi träffar de mest spännande kulinariska kreatörer och pratar om kreativitet, innovation och hantverk. Vi har fått ihop ett fantastiskt team bestående av fem personer från olika yrkesverksamma områden. Ett team där vi verkligen kompletterar varandra med våra respektive erfarenheter och kunskaper. Där våra gemensamma styrkor skapar, för oss, de bästa förutsättningarna för det vi vill göra.

Vi är fyra stycken som gått ihop och startat Culinary Canvas. Där två stycken är internationellt yrkesverksamma inom den kulinariska världen och vassa på affärsdelen i företagande (min svaga sida). Vi har en utvecklare och grafisk designar (med starka skills av projektledning) som kan paketera och presentera det vi skapar (och se till vi alla jobbar framåt med det vi ska). Vi har också anlitat en extern frilansare – vår content writer. Hon har en gedigen bakgrund inom redaktionellt arbete och gång på gång visar att pennan är mäktigare än svärdet. Hon är också native i det engelska språket och älskar att skriva om allt matrelaterat, vilket gör hon har en unik touch och känsla jag aldrig kan få till.

Sen har vi mig, som letar reda på och konceptualiserar alla stories vi vill göra. Förutom det så tar jag självklart alla bilder som tillsammans med texterna blir Culinary Canvas.

Inte alltid starkast ensam

Såklart skulle jag som kreatör kunnat skapa Culinary Canvas själv. Men, hur bra hade det blivit med mig som allt-i-ett lösning?

  • Visst hade jag kunnat frågat olika matkreatörer om jag fått träffa dem. Men utan de kontakter och unika insikter om den kulinariska världen som dessa herrar besitter hade det varit en svår och långsam väg, i bästa fall. Deras affärstänk ser också till att vi bygger ekonomiskt värde i Culinary Canvas och inte bara snyggt content.
  • Jag hade också kunnat smällt upp en WordPress site med ett köpt tema. Men utan en genomarbetad grafisk profil och en sajt under ständig utveckling hade det snabbt känts anonymt och generiskt. Jag hade antagligen spretat iväg utan tydlig projektledning.
  • Vi svenskar är generellt bra på engelska, jag kan skriva och göra mig mer än förstådd. Men utan en natives kunskap och känsla för språket och hennes speciella touch för att sätta mat på papper (så att säga) hade vårt content och helhetsintryck fallit kort.

Precis som resten av gänget hade besuttit ovan kunskaper, men utan bra bilder som visualiserar och kompletterar intervjuerna och texterna, hade det känts som det saknats något eller man sparat in på en viktig bit. Alla våra kunskaper och erfarenheter skapar och får fram det absolut bästa i det vi göra. Utan varandra hade vi på något område fallit kort.

Som att köpa en Lamborghini men spara in på kostnaden genom att köpa plåtfäljar till däcken.

Det är kul, utmanande och spännande att göra saker själv i sitt företag. Man utvecklas, lär sig nya saker och får nya insikter. Men ibland så är inte ensam starkast, snarare tvärt om. Det verkar som myten om den ensamme kreatören ändå är just en myt.

Och  mig hittar ni som vanligt här:

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Blog (ENG): blog.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

Dela blogginlägget:

En del brukar säga att det var bättre för. Andra säger det är bättre nu. Det har dock aldrig varit lättare att skapa tekniskt bra innehåll och att sprida det världen över, på ett ögonblick. Men hur mycket skiljer sig den kreativa branschen idag under 2000-talet mot vad det gjorde på renässanstiden i 1400-talets Italien? 

Förutom att våra liv och levnadsstandard har blivit bättre på över 600 år så har utvecklingen också gett oss en del andra fördelar. Förutom ovan skrivet så har det också har blivit lättare att kontakta, konversera och visa upp sin portfolio för blivande kunder genom internet, direktmeddelanden och sociala medier. Idag kan vi också lagra det mesta vi gör digitalt i olika moln runt om planeten istället för att ha metervis med lagringshyllor för negativ, papperskopior och annat hemma.

Om ni läst min blogg innan så vet ni att jag läser en hel del böcker för att få inspiration (dels till dessa inlägg) och för att få den känslan av att lära sig något nytt. En av de böcker jag läser nu (jag gillar att läsa flera samtidigt för att göra det extra krångligt för mig) är Painting & Experience in fifteenth-century Italy av Michael Baxandall. Även om jag bara kommit några kapitel in i boken så slog det mig snabbt hur jag kände igen mig i det han beskrev, fast jag inte är över 600 år gammal.

Lästips!

En kreatörsresa inte helt olik idag

I bokens första kapitel får vi möta målaren och konstnären Filippo Lippi när han målar en triptyk till en Giovanni di Cosimo de’ Medici. Målningen skulle vara en gåva till kung Alfonso V av Neapel. Filippo är verksam i Florens och för att hålla kontakten med sin kund inför skapandet av triptyken så brevväxlar de två mellan varandra för att komma överens om utseende, leverans, pris och en och annan kreativ dispyt:

”Jag har gjort det du bad mig om och har nu noggrant lagt till det du önskade…”

Längre in i brevet tar han upp att han besökt en viss Bartolomeo Martelli, som tydligen blivit arg på honom (Filippo) om en kreativ dispyt om vilka kläder St. Michael skulle ha. Giovanni ville att han helt skulle vara beklädd i guld och silver (kläder och rustning) medans vi kan anta att Filippo hade en annan åsikt om detta.

”Jag har varit och träffat Bartolomeo Martelli: han sa att han skulle prata med Francesco Cantansanti om guldet och om dina önskemål och att jag ska göra exakt som du önskar. Och, han skällde ut mig för att jag har gjort dig orätt.”

Den oändliga diskussion mellan kreatör och kund om den kreativa visionen verkan även ha varit en het potatis år 1457 när brevet skrevs. Där den kreativa sidan och visionen ibland (ofta) får backa för beställarens åsikt – även om du är renässansmålare!

”… färgen måste vara av bra karaktär och med puderguld (powdered gold) och det blåa måste vara ultramarine…”

Med brevet bifogade Filippo en skiss av hur han tänkte sig att triptyken skulle se ut tillsammans med dess mått som Giovanni skulle godkänna. Vidare i brevet så diskuterar Filippo även om priset:

”Jag har fått 14 florins av dig och jag skrev tidigare att mina kostnader skulle bli 30 florins på grund av att målningen är så rik i sina ornament… om du går med på att ge mig 60 florins som inkluderar allt material, guld, förgyllning och målning så kommer jag ha tavlan klar senast den 20 augusti…  och på grund av vår vänskap vill jag inte begära mer än 100 florins för allt detta…” (ca 180 000 SEK i dagens valuta om jag inte läst helt fel)

Även om renässansmålarna idag upphöjs till skyarna, så verkar de inte heller haft helt fria händer eller budget att leka med. Man märker tydligt kundens makt som beställare av tavlan. Även på den tiden skrev man kontrakt av olika slag. I hela brevkonversationen kan man utläsa:

1. Vad målaren skall måla genom godkännandet av den bifogade skissen.
2. Hur och vad kunden skall betala och när målaren ska leverera.
3. Teknisk kravspecifikation från kunden

En del av triptyken som omnämns i texten.

Samma som då

Om vi drar paralleller med hur det ofta går till idag mellan kund och oss kreatörer så tror jag många känner igen sig i konversationen ovan mellan Filippo Lippi och Giovanni di Cosimo de’ Medici.

 

  1. Vi skickar en mockup, moodboard, inspirationsbilder, färgkarta mm så vår kund ska få en tydligare bild av vår vision som de ska godkänna.
  2. Vi bestämmer en deadline och vilket pris som kunden ska betala samt vi specificerar vad denne ska betala för (kreativ avgift, studiohyra, extra utrustning, assistenter osv).
  3. Tekniska krav från kunden (ska bilden för tryckbar, olika sociala kanaler, specifika färgkrav för varumärket, tidslängd på video).

Måste säga det är väldigt spännande att läsa hur det såg ut under (enligt mig) måleriets storhetstid. Hur tekniken för det visuella har förändrats men grunderna i hur affären och diskussionen om det kreativa är detsamma!

Filippo Lippi i egen hög person.

Kuriosa

På 1420-talet studerade Lippi fresker i Santa Maria del Carmine, det kloster där han var verksam. Den smått excentriske Lippi fick med nunnan Lucrezia Buti sonen Filippino 1457 (och även en dotter) och kom så i onåd hos kyrkan. Genom Giovanni di Cosimo de’ Medicis beskydd kunde han dock fortsätta som konstnär och blev en av de viktigaste konstnärerna i Florens (så det verkar som Giovanni blev nöjd med sin triptyk och en återkommande kund)

Och  mig hittar ni som vanligt här:

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Blog (ENG): blog.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

Dela blogginlägget:

Jag har fortsatt fundera mycket på det här med att våga visa sig sårbar som kreatör. Att våga vara sårbar och visa upp det vi skapat, för en ibland ganska så hård värld. För vissa är det steget inget problem alls, för många ett stort steg för mänskligheten. I de tidigare inläggen har jag pratat om hur denna rädsla sätter krokben för oss, får oss att konsumera workshops och kurser till oändlighet och hur att visa upp det vi skapat är en vanesak för vår självkänsla.

 

Jag frågade runt hos mina kreatörsvänner och kollegor och bad dem berätta hur de kände när de började publicera sina alster och hur stort det steget var. Alla var de inne på det vi pratat om innan, att ta små steg åt gången och börja bland en grupp människor (eller människa) som man känner förtroende för om man tycker det är jobbigt. För att sedan kliva längre och längre från umgängeskretsen. Men vad det alla också var inne på är det som är den bästa lösningen på att våga visa upp sina bilder, texter eller illustrationer är arbete – hårt arbete.

Med hårt arbete menar jag att du ska fortsätta skapa, skapa och skapa ännu mer. Fortsätta utvecklas, fortsätta nöta ditt hantverk och fortsätta göra fel, bli frustrerad och arg.

Varför skulle det göra det lättare för mig att våga visa upp det jag skapat kanske du tänker?

Jo, för ju mer du nöter och skapar, ju bättre på det du gör kommer du bli. Dina bilder och kompositioner kommer bli vassare och du själv kommer både känna och se att du blir bättre och bättre. Tillslut kommer du komma till punkten där du skapat något som du känner ­jävlar vad bra detta var. Istället för att känna är detta bra nog?

 

Hårt arbete och tålamod löser det mesta – även konsten att våga vara rädd och sårbar.

Och  mig hittar ni som vanligt här:

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Blog (ENG): blog.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

Dela blogginlägget:

Jag har funderat mycket på det här med att våga visa upp det man skapat. Eller snarare hur man ska finna modet att göra det. Man säger ju att man ska skilja på jobb och privat, men som enskild kreatör är det (enligt mig) nästan omöjligt. Vi lägger så stor del av vår själ i våra skapelser att det blir personligt, hur man än gör. Hur kan man då våga vara sårbar och kanske stöta på folk som inte gillar det man gör? Kort och gott handlar det ju om att bygga sitt eget självförtroende och bli bekväm i sitt skapande (och inse att man aldrig kan göra alla glada).

Jag kom och tänka på en sak som modellen Jamie Gunns sa under en av de otaliga gånger vi jobbade (och gapskrattade) tillsammans på Nelly:

”Att vara bekväm framför kameran är en vanesak. Du vänjer dig vid hur du ser ut på bild…”

I detta ligger det en hel del sanning! För hos vem av oss vanliga dödliga blir inte kall inombords när en notis på telefonen säger att xx har taggat dig i 7 bilder på Facebook? För vår egen självbild ser ju oftast inte likadan ut på bild som den vi ser i vår spegel på toaletten (i det ljus vi är vana i att se oss själva). Spegelbilden är ju också för den delen spegelvänd mot vad kameran fångar.

Vad som även styrker ovan är en fotografkollega med sitt projekt som vi kan kalla ”självbild”. Där hon jobbade med självporträtt, då hon precis som skrivet ovan inte alls gillade hur hon såg sig själv på bild. Genom en serie arrangerade självporträtt som togs under en 5 månaders period började hon sakta men säkert komma till frids med hur hon blev på bild. Det vill säga hon vande sig hur hon ser ut på bild. Idag tycker hon det är rätt kul att vara med på bild och att arrangera olika självporträtt. Klumpen i magen är borta.

Precis samma är det ju med att våga visa upp det man skapat för andra. Första gången är man livrädd, kallsvettig och mår illa. Men ju fler gånger man gör det ju mer inser man att det inte är farligt. Man inser också att de som inte delar samma smak som dig inte heller är exakt alla på hela jorden.

Vägen till utveckling är att visa upp det man skapat för andra. Det gäller att hitta ett sätt att våga. Den första gången är den tuffaste.

Och  mig hittar ni som vanligt här:

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Blog (ENG): blog.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

 

Dela blogginlägget:

Att utvecklas och lära sig nytt är ju en självklarhet för de flesta av oss. Att hitta nya idéer, vägar och möjligheter till att skapa nya texter, bilder, illustrationer och videos. Men, har du fastnat i – jag är inte bra nog– fällan och ständigt hoppar på en ny kurs, en ny utbildning – en ny workshop? Med hopp om att en dag bli bra nog?

Att utvecklas och lära sig nytt är ju en självklarhet för de flesta av oss. Att gå en kvällskurs under ett par månader eller ta en weekend workshop på annan ort. Men, gör du det för att verkligen utvecklas till en bättre kreatör eller för att du är rädd att aldrig vara bra nog? Är du en av dem som konstant jagar nästa kurs och workshop för att tillslut bli ”bra nog”? Bara en kurs till i ljus så tar jag tillräckligt bra studiobilder. Bara några till porträttkurser så kan jag våga lägga upp mina gatuporträtt på Facebook och Instagram.

Bara en till kurs i…

Jag läst en gång att en skola sa att skrivkramp (writers block) är på grund av fel eller otillräcklig skrivteknik. Att man inte har den tekniska kunskapen för att se möjligheterna och ta sig vidare i texten. Liknande kan appliceras på de flesta kreativa yrken, som fotografer till exempel, att vi inte har tillräcklig med tekniska kunskaper om exponering, blixtar, ljus och komposition för att kunna skapa nya bilder. Tänk om det vore så enkelt!

Även om det till viss del är sant då kunskap föder kreativitet. Men en kreativ block är något som alla drabbas av, amatör, proffs och världsberömda mästare. Och proffs och världsberömda mästare borde ju i teorin kunna sin teknik!

Kunskap föder kreativitet. Jag läser mycket böcker som jag tycker gör mig smartare och mer kreativ.


Bara en till kurs

Rädslan över att aldrig vara bra nog tror jag de flesta av oss känner, oavsett kreativ aktivitet eller val av yrke i livet. Att känna att andra är bättre och tar bättre bilder, snyggare videoredigeringar och har en bättre känsla i sina texter som du aldrig kan uppnå. Att jag inte är bra nog att kunna bli publicerad, få fina kommentarer på mina bilder online eller bra nog att någon vill ha mina alster på väggen.

Utvecklig och lärande är så klart extremt viktig, både för vårt eget välmående och vårt skapande. Det är också lika viktigt att lära sig och ta med sig kunskap från de kurser och workshops som man går. Men, det finns också en gräns hur mycket alla dessa kurser faktiskt kan ge dig. Hur mycket teknisk kunskap om blixtljus, skrivregler och UX design behövs egentligen för att förbättra dina studiobilder, essäer eller app-designs? Tillslut (och relativt snabbt) når man gränsen för vad du faktiskt kan lära dig på dessa kurser.

När det känns bra i magen och vi har roligt när vi skapar så händer det bra saker. Vi vågar gräva djupare, utforska nytt och testa – utveckling! Som när jag började min karriär som skidfotograf, jag följde magen (och snöfallen) på vad som fick mig och andra att bli sugna på att åka skidor.

Lyssna på magen

Tekniska kunskaper om ditt hantverk kan egentligen bara ta dig visst långt i din utveckling (även vad alla kurser och workshops säger). Det som tar dig över framåt och beyond är din egen vilja att skapa, experimentera och framförallt att VÅGA visa upp det du skapat. Att våga fortsätta skapa nya texter, nya bilder och nya illustrationer trots den lilla rösten i huvudet som säger att du inte är bra nog. Och, sätta de lärdomar du har lärt dig på repeat tills de sitter i ryggmärgen. Att våga följa sin magkänsla när man upptäcker något nytt som tilltalar dig, även om det inte är vad Facebook eller Instagram tycker är bra. Det viktiga är att DU känner det är bra. Det är då riktigt utvecklig sker – det är då du gräver djupare och utvecklas.

Att fortsätta skapa efter magen är det som för dig framåt. Nötandet och repetition. Till slut så kommer vi alla till det tillfället där vi måste visa upp våra alster för andra för att kunna ta oss vidare i vår utveckling. Om det sen är en sakkunnig vän eller kollega, redaktör eller på sociala medier spelar inte så stor roll. Men, steget måste tas för att komma vidare! Om du inte är redo för det helt offentliga rampljuset, fråga någon som du litar på och ser upp till och börja där.

Kom ihåg att du är bra nog och följ vad magen säger! Ju mer du nöter och filar på ditt hantverk ju bättre kommer du bli och självförtroendet tenderar att följa med vår utveckling.

Vill du ha feedback på något som du skapat men inte vill visa upp online? Skicka ett mail till Himself(at)johanstahlberg.com

Och  mig hittar ni som vanligt här:

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Blog (ENG): blog.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

 

 

Dela blogginlägget:

Konsten att våga vara rädd och sårbar – del 1

Att vara kreatör inom ett kreativt yrke kan vara det bästa arbete som finns. Att vara kreatör inom ett kreativt yrke kan vara det jävligaste och mest nervbitande arbete som finns. Att vara kreatör inom ett kreativt yrke är som en jobbig prenumeration av kalsonger man aldrig blir av med, fast istället för kalsongen får du gråa hårstrån – som du aldrig blir av med.

I kommande inlägg kommer jag prata vidare om rädsla som kreatör! Jag är väldigt nyfiken om vad ni som läser detta är rädda över när det kommer till ert eget skapande! Skicka gärna ett mail till Himself(at)johanstahlberg.com (man får såklart vara anonym!)

Det här med skapande som kreatör och den där portfolion – fönstret till vår egen själ– som vi ständigt ömt vårdar och förfinar. Vi slipar på våra texter, bilder, video och illustrationer till förbannelse. Vi skriver om, redigerar om och gör om. Ibland för oss själva, ofta på grund av rädsla.

Den där rädslan att bli skrattad åt, att bli genomskådad, att bli feltolkad, att ingen kommer gilla vårt arbete. Att offentligt och framför familj och andra – misslyckas.

Rädsla! Något vi tampas med varje dag. Men som också kan användas som motivator.

Rädsla – din sirap i vardagen

All denna rädsla för vårt eget skapande, färdigheter och arbete. En rädsla som egentligen aldrig försvinner, oavsett om man är nybörjare eller senior. En rädsla som sätter krokben för många av oss och blir till ren sirap i vår vardag. Man kan bara tänka på hur många nya Harry Potter böcker, Nyckeln till frihet manuskript eller Mona Lisor som ligger undangömda på hårddiskar och i förråd runt om i världen som aldrig kommer se dagens ljus på grund av rädsla för att misslyckas.

Men, är vi heller inte rädda eller i alla fall lite oroad och nervös för det vi skapar så har vi krupit för djupt ner i bekvämlighetszonen. Och där sker ju som vi vet ingen magi eller utveckling! För rädsla kan användas som bensin på elden. Som bränsle för att nå våra mål och drömmar. För dem går hand i hand, rädslan för och kärleken för att skapa.

Som att åka skidor nedför en brant bergssida – rädslan som håller dig fokuserad med tungan rätt i munnen samtidigt som du har fantastiskt roligt!

Extremsport är vansinnigt kul! Och ibland vansinnigt läskigt.

Och  mig hittar ni som vanligt här:

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Blog (ENG): blog.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

Dela blogginlägget:

Jag läser just nu Micael Dahlens bok ”En liten bok om meningen med livet” utgiven av Volante. I boken utforskar han inte helt oväntat vad som är meningen med livet, eller snarare vad vi människor gör för att känna mer mening med våra liv. Det kan vara allt ifrån att åka motorcykel (som lustigt nog toppade Svenska kyrkans stora undersökning) till att gå och träna eller känna att man lämnar något efter sig för världen.

En del av min mening med mitt liv är att åka skidor.


Men vad är då meningen med kreativitet?

För oss kreatörer och content creators så är det så klart livsviktigt – ett way of life. Men det är också en ventil, en läkande process och en skattkarta till nya saker. I boken får vi veta att Einstein menade att livets mening är en illusion – men en nödvändig sådan. För visst är det precis så som Micael sedan skriver att vi behöver en mening med våra liv att luta oss emot när vi möter motgångar och tuffa skeden. Och är det inte samma med kreativitet?

Såklart behöver vi ibland bara skapa för skapandets skull. För att det är så obeskrivligt kul och kreativiteten inte går att stoppa! Men tillslut så hamnar alla vi kreatörer där: en mening med vårt skapande. En existentiell kris som frågar oss som kreatör – varför gör jag detta?

För utan en mening med vårt skapande kommer vi snabbt tappa lust, energi och kreativiteten i sig. Och meningen med vårt skapande kan vara litet som stort, där inget egentligen är fel. Vi skapar för att vi drivs av ett syfte (lyfta en fråga, förändra världen), för att varva ner (dämpa suset och lugna nerverna), för att bearbeta tankar, känslor och händelser (bara stänga av och tänka på annat) eller kanske för att lära oss nytt och utvecklas.

Högt och lågt, stort och litet. Vad det än är så är det just det som får dig att kliva upp varje morgon och skapa. Även när livet känns trögt, jobbet är tråkigt och det är oktober.

Allt jag vill är att få folk att känna WOW!


Varför du behöver ett syfte med ditt skapande

Jobbar du som kreatör, på byrå eller som frilansare, så kan såklart inte exakt alla dina uppgifter, jobb och gig ha ett djupare syfte än att det är en uppgift som skall lösas åt en kund. Det är så vår vardag och verklighet ser ut för att vi ska kunna tjäna pengar.

Just det här med ett (underliggande) syfte är rätt så bra och finurligt att ha! Precis som att man behöver känna ett syfte med livet och vår egen existens så behöver vi ju ha detsamma med vårt skapande. Ett syfte som ligger som grund i allt vi gör fungerar som en ledstjärna.

Det som ger oss den där extra energiboosten när den behövs.

Mitt eget syfte med mitt skapande är varken nobelt eller kommer att förändra världen. Det kommer heller inte (i alla fall just nu) lyfta en viktig fråga. Allt jag vill är att få folk att känna WOW! när det ser eller läser det jag skapat. Att folk ska tänka WOW! Vilken häftig resa, den vill jag också göra! Eller WOW! vilken häftig idé med en ätbar Gin & Tonic dessert, den ska jag testa! WOW! så har jag aldrig tänk på min egen kreativitet innan!

Jag vill göra folk glada och att de ska känna energi och nyfikenhet – simple as that. Det genomsyrar inte exakt allt jag gör, men det ligger där i bakhuvudet när jag brainstormar nya idéer, nya resor, nya böcker och allt där emellan som skapas.

Och precis som Micael skriver, att meningen med livet inte är att se den som en ”happily-ever-after-mållinje”, utan se det som ett av flera steg längs vägen. För under tiden kan vår egen mening förändras. Precis samma är det med kreativitet och vår egen mening med kreativitet. Den mening och drivkraft du har just nu och som får dig att (om än motvilligt) att gå upp ur sängen varje morgon och skapa något nytt kan ändras – och det är helt okej.

Använd den drivkraft du har just nu så mycket du bara kan och låt den ge dig energi och färga av sig i ditt skapande så länge den betyder något för dig. Men våga också var öppen för nya intryck och synsätt. Det kan få in dig på en ny väg och en ny mening med det du gör – full med ny energi, vilja och kreativitet.

Så vad är då meningen med kreativitet för mig förutom att skapa en WOW-känsla? För mig är det en förlängning av mig själv. Ett sätt att leva och vara. Utan att alltid tänka på bilder, vinklar, ljus och allt annat skulle jag nog förgås.

Kreativitet för mig är att kunna skapa glädje för andra.

Love,
Johan

 

Micael Dahlen är en riktigt klipsk och skarp kille att hålla koll på! Ni hittar honom här:

Hemsida
Twitter
Facebook
Instagram

Och  mig hittar ni som vanligt här:

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Blog (ENG): blog.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

Dela blogginlägget:

Publicerad 30 december 2020

Min kreativa väg – del 4

Just nu läser jag boken Bredd av David Epstein, utgiven av Volante förlag. I boken så argumenterar och pratar han om hur att man blir bättre rustad för framgång genom att ha en bredare expertis och erfarenhet, än om man djupdyker inom ett ämne. Det vill säga erfarenheter från olika områden som du sedan kan ha nytta av. I ett avsnitt av boken beskriver han sin egen snirkliga bana fram till jobbet som journalist. Dessa inlägg är inspirerade av det.

Sista delen av denna tillbakablick och vad jag har lärt mig längs vägen som kreatör och egen företagare. Jag har etablerat mig som fotograf och klättrar sakta men säkert på karriärstegen, jobbar för Red Bull och ger ut min första bok.

Min dansande vän Hannah Ohlsson, bland sanddynerna på Gotska Sandön, som fick mig att säga WOW! redan innan jag tog bilden.

Allt jag ville var att få dig att säga WOW!

Ett mantra jag jobbar och lever efter än idag – att få dig att säga WOW! Tillsammans med mina vänner spenderades de flesta dagar uppe på berget. Jobbade jag inte timmar på callcenter och bokade tider för bilprovningen eller diskade i köket på Holiday Club Åre var jag ute och åkte skidor eller jagade nästa ”banger” att få publicerad i ett av Sveriges skidmagasin. Det var vad mina dagar bestod av. Att vara ute och åka skidor, om snön, väder och vind tillät det, så fotograferade jag mina skidåkande vänner för att få till de bästa bilderna vi kunde skapa. Utöver detta så fortsatte jag att försöka sälja in artikelidéer till de svenska magasinen.

Detta outtröttliga nötande gav tillslut resultat. Alla timmar av slit, kyla, väntande på rätt väder (och missade bilder) gjorde att jag sakta men säkert byggde upp en portfolio med bilder att visa upp. Enstaka artiklar och bilder publicerade i magasinen och ganska många på Freeride.se (Tack!) som exponerades för hela skidsverige. Tillslut hade jag gjort mig ett namn som den unga och hungriga fotografen i skidsverige. Nu var det bara att fortsätta nöta!

Enligt mig en av mina bättre bilder! Jag ligger fastsatt med klättersele på taket på Salzburg Arena och min batteridrivna blixt säkrad med silvertejp!

Fotobok och Red Bull

I mitt bakhuvud, sedan studierna på Åland, hade jag en tanke om en fotobok. Min lärare, naturfotografen Andy Horner, visade ofta upp sina böcker och det kändes alltid så lyxigt att titta i dem. Jag ville göra en egen bok. Sagt och gjort, jag satte ihop en dummy för att illustrera min idé, genom tjänsten Blurb, och köpte ett antal exemplar för att skicka ut till olika förlag. Ett av dessa förlag var Balkong Förlag. För att göra en lång historia kort, ca två år senare hade jag min debutbok Adrenalin i handen.

Eftersom jag också hade gjort mig ett namn inom skidvärlden i Sverige så hade jag också möjligheten att få fotografera och jobba tillsammans med flera andra profiler. Det var genom en av dessa jag fick vara med i vad som då hette JOSS – Jon Olsson Super Sessions. Ett mästarnas mästare inom denna gren av skidåkning. Där världens bästa så kallade jibbers tävlade tillsammans med en filmare och en fotograf. Under två veckor skulle de bästa bilderna och film editen skapas. Jag tävlade med två andra unga och hungriga talanger: skidåkaren Oscar Scherlin och filmaren Marcus Hansen. Även om vi inte vann (eller kom sist!) så var detta en stor vinst för mig som fotograf. Jag hade exponerats för hela världen genom tävlingen och Red Bull hade fått upp ögonen för mig.

Genom JOSS såg Red Bull mina bilder och ville köpa ett par. Genom detta ledde det till fler jobb och tillslut något som jag är otroligt stolt över: ett fotograf-internship vid Red Bull HQ i Österrike – som första skandinaviska fotograf någonsin.

Produktbild på min bok Adrenalin

Lärdomar:

Det är så lätt att se tillbaka och tänka jag borde gjort si och så istället och vara bitter. Men, att se tillbaka och lära sig av de eventuella misstagen som man gjort och se dem som lärdomar är alltid bra. Svårt, men bra. Det första var ett misstag jag gjorde länge. Och det var svårt att se det som lärdomar än en bitter eftersmak. Det var väl inte heller egentligen aktiva val som gjorde att jag gjorde dessa misstag, utan en tuff period i mitt liv som spökade i grunden.

Jag hade precis släppt min bok, Adrenalin, efter ett par års hårt arbete i skuggan för att inte släppa ut hemlisen i förväg. Jag hade fått in min fot hos Red Bull och var på väg till huvudkontoret i Österrike för mitt internship. Bland annat Freeride.se skrev om det här. Jag hade jobbat stenhårt i år och började äntligen se ljus i tunneln. Plötsligt stod jag där med en utgiven fotobok (med ännu en på g) och som en av Red Bulls Internationals egna fotografer. Jag kände framgången för första gången. Det var nu jag gjorde, vad jag länge tyckte var, ett av mina stora misstag i livet.

Att skriva att jag kände att jag var nöjd och kände att jag hade ”made it” är fel. Även om det kanske var samma form det tog. Jag har aldrig haft ett stort ego eller blåst upp mig själv och mitt skapande till något större än vad det är. Mina två ben har alltid stått stadigt på jorden. Men istället för att rida på och utnyttja den framgångsvåg som jag skapat så slappnade jag av. Ett misstag som jag tror många gör någon gång.

En av artiklarna som skrevs om mitt arbete som skidfotograf. Bilden i Tidningen FOTO är från Narvik.

Ett misstag som länge gav mig en bitter eftersmak i mitt eget huvud. Varför insåg jag inte att det är nu man ska lägga i nästa växel och köra ännu hårdare? Varför förvaltade jag inte det jag skapat ännu bättre? Varför var jag så dum?! 

Vad jag inte insåg då (men först senare) var att jag inte mådde bra. Att inte lägga i nästa växel och åter dunka huvudet mot tegelväggen var min kropps sätt att säga att det var dags för vila och att ta hand om sig själv. Vilket jag såklart inte gjorde. Men, jag var trött. Trött på skidåkning och ville något mer och något annat. Något som resulterade i flera års sökande, testande och funderande.

Fördelen med sökande är att man hittar nya spännande och roliga vägar att ta. Mode och spännande personer var en av de vägar jag hittade. Bild tagen av Ester här i Stockholm och finns att se i PhotoVogue.

 Slutledning:

Hade mitt liv sett annorlunda ut om jag inte ”slappnat av”. Utan fortsatt karva min väg inom skidvärlden? Kanske! Men idag är det egentligen inget jag funderar över och heller inte ältar. Det var helt enkelt inte min grej just då och hade antagligen vart väldigt olycklig om jag fortsatt.

Istället har jag fått möjligheterna att studera kommunikation på Berghs två gånger, bott i Australien och haft ytterligare internship i New York på Johan Lindebergs BLK DNM och jobbat på marknadsavdelningen på Fotografiska. Allt är jag väldigt stolt över! Och, jag åker fortfarande skidor, skriver och fotograferar researtiklar till skidmagasin världen över ibland – för det är åter igen fantastiskt roligt! Utöver detta skriver jag mycket texter, fotograferar människor av ren nyfikenhet och på senare tid – mat!

Cavi-art anyone? Mat och samarbeten med mat-kreatörer är ännu en ny väg som jag finner otroligt rolig. En del av mitt jobb som Creative Director på www.culinary-canvas.com

Att fortsätta älta det förgångna är aldrig något som för något gott med sig och det för dig garanterat inte framåt! Livet är ju vad vi själva skapar det till att vara och jag är väldigt nöjd och stolt över det jag skapat hittills  trots att jag inte åkte pisten hela vägen ner just den gången.

 2020 har vart ett tufft år! Nu stundar 2021 – låt oss jobba stenhårt för att göra det till det bästa någonsin! Nu kör vi köra kreatörskollegor!

Love,
Johan

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Blog (ENG): blog.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

Dela blogginlägget:

Publicerad 30 november 2020

Min kreativa väg – del 3

Just nu läser jag boken Bredd av David Epstein, utgiven av Volante förlag. I boken så argumenterar och pratar han om hur att man blir bättre rustad för framgång genom att ha en bredare expertis och erfarenhet, än om man djupdyker inom ett ämne. Det vill säga erfarenheter från olika områden som du sedan kan ha nytta av.

I ett avsnitt av boken beskriver han sin egen snirkliga bana fram till jobbet som journalist. Dessa inlägg är inspirerade av det.

Det är nu det börjar bli intressant i denna tillbakablick. Riktigt intressant. Tänk om jag faktiskt tagit mig tiden att reflektera över vad som skedde under tidens gång…

Åre, alltid häpnadsväckande!

Ung och odödlig

Det var så jag kände mig. Nyexaminerad fotograf och hade precis gjort mina första jobb som publicerats i ett av skidsveriges viktigaste medier. Världen låg framför mina pjäxor!

Jag visste egentligen ingenting om fotovärlden i sig, särskilt inte skidfoto. Inte heller något om att driva företag. Det enda jag visste var att jag behövde ett företag för att kunna jobba.

På den tiden, 2004, var det inte (intalar jag mig) lika många som startade egna företag som det är idag. Den hajpade ”entreprenören” fanns inte på samma sätt som den gör nu. I alla fall inte i den lilla orten Ljusdal i Hälsinglands skogar. Jag kontaktade arbetsförmedlingen, gick på en starta eget-kurs och ansökte om starta eget bidrag. Kommer inte ihåg jättemycket av kursen, men den gjorde inte något stort nedslag hos mig. Min affärsplan var ett skämt, och kunde nog inte kallas för affärsplan. Den krävdes för ett investeringslån hos banken, men de tittade inte ens på den, de bara godkände eftersom mina föräldrar stod som borgenärer.

En av mina absoluta favoritbilder från min tid i Åre. På min gode vän Henrik Utter. 

Ung och ytters dödlig

Jag klurade dag och natt hur jag skulle lyckas få in foten som fotograf i skidsvergie. Då fanns det inte ens på min världsbild att publicera bilder eller artiklar i magasin utanför Sveriges gränser, så som Powder och Freeskier. Det fanns några svenska magasin som köpte in artiklar och bilder om/på skidåkning, så som, Åka Skidor, Brant och Outside. Men, som helt ny fotograf utan någon egentlig portfolio att visa upp var gensvaret ljummet. Eller helt obefintligt om vi ska vara ärlig. Ingen tidning ville lägga ut ett jobb på någon utan portfolio och hoppas på att få ett bra resultat tillbaka. Det bästa man kunde göra vara att försöka pitcha in en idé om en skidort och göra jobbet på spekulation. Det vill säga om det var bra nog så blev det (kanske) publicerat. Var det inte det så låg du ute med pengar och arbetstid.

Mitt första steg mot riktningen skidfotograf var att flytta hem till Jämtland – Åre närmare bestämt. Epicentrumet för skidsverige. Även om det var att komma hem, så var det som jag verkligen kom hem! Jag trivdes som fisken i vattnet. Här kunde jag åka skidor och snowboard varje dag, ha långt hår och bandana utan att någon klagade.

Jag sänkte mitt huvud, fokuserade stenhårt på att fortsätta jobba med Freeride.se och att försöka få in mina bilder i någon av ovan tidningar. Först så kallade ”bangers” i tidningarnas gallerisektion och sedan hela artiklar när man hade fått in en pjäxa i dörröppningen.

Min vän och tillika världsmästaren i friåkning, Reine Barkered en grå dag i Åre.

Lärdomar: Så här i efterhand (ca 16 år) känner jag att jag borde ha sett till att få ut mer ur min starta eget-kurs. Att jag borde ha jobbar mer och längre med min affärsplan. Då, sattes den snabbt ihop utan någon research eller större eftertanke. Jag ville bara komma igång och köra! Och körde gjorde jag, hårt! Allt fokus låg på att fotografera och skapa bilder – jakten på den nästa, ännu bättre, bilden. Vilket i sig inte är dåligt. Men, jag missade helt det här med företagande! Vad det innebar, vilka skyldigheter och nackdelar som finns och allt som egentligen hör till att driva eget.

Att kanske skapa en gedigen grund att stå på och riktiga rutiner som hade förenklat mitt arbete. Nu var bokföringen i ”finns i sjön-format ” och momsdeklarationen varje månad var alltid ihop om att få tillbaka pengar. Att ha gjort ett bättre förarbete, research och verkligen satt mig in i ämnet företagande hade sparat mig massor med huvudvärk, stress och ångest.

Jag önskar att jag också insett eller kanske vågat snarare att skicka mina bilder utanför Sverige. Det hade ökat mina chanser att få något publicerat ytterligare. Istället för att hoppas på att någon av de tre tidningarna, men ett fåtal nummer varje år, skulle nappa på mina pitchar. Att utnyttja internet (innan Facebook) och sprida mina bilder så mycket jag kunde. Kanske var det Jämten i mig och jantelagen som spökade…

Något som jag är glad över att jag gjorde var att konstant jobba för Freeride.se. Det som då var en uppstickare inom den svenska skidvärlden och dessutom online (okreddigt på den tiden). Jag insåg ganska snabbt att stora delar av skidsverige, det vill säga; vanliga skidåkare, de som jobbade på diverse skidmärken, skidtidningar och professionella skidåkare, alla hängde de på Freeride. Även om de inte alltid medgav det.



Jag blev snabbt ett ständigt återkommande namn bland de artiklar som publicerades och tillslut även husfotograf. Även om de betalade rätt dåligt för sina artiklar, så hade de ett enormt värde för mig som ung och ny fotograf. Jag fick en scen att stå på och visa upp mina kunskaper som fotograf för hela skidsverige. Det fick tillslut bollen i rullning, eftersom nästan ingen kunde säga att de inte sett mina bilder eller artiklar på Freeride. Tack Freeride!

Precis som jag var en ny spelare på arenan, så hade jag turen att bli riktigt goda vänner med flertalet skidåkare som också försökte slå sig in i branschen, som professionella skidåkare. Dessa fantastiska vänner har spelat en nyckelroll i min karriär som fotograf. Dels för att det såklart är svårt att ta bilder på sig själv när man åker skidor (haha). Men även för att vi jobbade fantastiskt bra tillsammans och insåg att vi behövde hjälpa och stötta varandra för att klättra på karriärstegen. Tack för vänskapen, resorna och upplevelserna tillsammans Reine, Frenkel, Utter och Einar!

Man ska vara snabb och agil, men aldrig underskatta en solid grund att stå på, som ger möjligheter och energi till att göra det man verkligen vill – det önskar jag att jag insett och förstått tidigare!

Love,
Johan

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Blog (ENG): blog.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

Dela blogginlägget:

Publicerad 20 november 2020

Min kreativa väg – del 2

Just nu läser jag boken Bredd av David Epstein, utgiven av Volante förlag. I boken så argumenterar och pratar han om hur att man blir bättre rustad för framgång genom att ha en bredare expertis och erfarenhet, än om man djupdyker inom ett ämne. Det vill säga erfarenheter från olika områden som du sedan kan ha nytta av.

I ett avsnitt av boken beskriver han sin egen snirkliga bana fram till jobbet som journalist. Dessa inlägg är inspirerade av det.

Så, jag var helt golvad av fotografering! För första gången i mitt liv så visste jag verkligen vad jag ville göra – jag skulle bli actionsportsfotograf! Fast besluten att fortsätta studera fotografi efter gymnasiet, gick jag in i research-mode. Jag googlade och läste (nu nedlagda) Tidningen FOTO för att hitta information om fotoskolor. Under början av 2000-talet så var utbudet av fotoskolor inte det största. En var en universitetsutbildning i Göteborg med fokus på foto som konst, och sedan 1–2 skolor som fokuserade på press- eller dokumentärfotografering.

Inte mycket kul för en ung och hungrig själ som vill bli actionsportfotograf.

Men så plötsligt snubblade jag över ett nummer av Tidningen FOTO där de listat en folkhögskola i Åland. Skolan hade ett 1-årigt program i natur- och landskapsfotografi. Det var inte skidåkning och snö, men det fick duga! Jag fick åtminstone spendera tid ute i naturen. Jag spenderade några veckor med att fotografera bilder till min ansökan. En del naturbilder och en del skidbilder. Jag hade fortfarande ingen egentlig aning om vad exponering, komposition, eller även bländare för den delen, var. Jag bara såg saker och tog en bild av vad jag såg.

Några veckor eller någon månad senare kom mailet eller brevet på posten, att jag blivit antagen. Jag var lyrisk! Jag skulle få studera fotografi och bli en riktig fotograf. Och, jag skulle få flytta in i mitt, nästan, egna ställe!

En av de absolut första bilderna jag tog under min tid på Ålands Folkhögskola. Sjön precis nedanför skolan under första terminens andra dag. Runt 2003.

Fotoskola

Även om jag inte fick fotografera någon skidåkning förens mitt examensarbete, så älskade jag varje minut av tiden på skolan. Oräkneliga timmar spenderades till att bara titta på bilder (precis som Mr Bean; ”I sit in the corner and look at paintings”), ge och få bildkritik, spendera tid utomhus och det viktigaste av allt – lära sig hantverket. För förstagången lärde jag mig och förstod exponeringsteori, linjer och komposition, tillsammans med allt annat jag behövde veta.

Om vi inte var ute och fotograferade Ålands kustlandskap eller klättrade (bouldering) på vår fritid, så tittade vi på bilder: allt från att lära oss om visuell konst- och fotografins historia till att ge bra och insiktsfull kritik på klassens bilder. Det var ett år fullt av konstant lärande, utveckling och trial and error. Jag är glad över att jag lärde mig fotografins hantverk under den analoga tiden, på diafilm. Det betyder att när man fotograferar med diafilm, så är felexponering (för ljus eller mörk bild) mycket mer tydligt och förödande, än med dagens digitalkameror.

Island och Åre. Båda bilderna tagna under mitt år på Ålands folkhögskola. Runt 2003.

Lärdomar: Utan året på Ålands folkhögskola hade jag aldrig blivit fotograf. Eller någon form av content creator eller kommunikatör för den delen heller. Precis lika viktigt som det var att få leka runt och ha kul med fotografering på gymnasiet var, var året på Åland detsamma. Men, nu var det kul med lärande och syfte, med ett förväntat eller önskvärt resultat.

Detta år var direkt avgörande för vad som komma skulle. Jag fick verktygen, guidningen och hjälpen, från lärarna och mina klasskamrater, att verkligen lära mig hantverket bakom fotografering. Detta, tillsammans med insikter och en försmak av vad en yrkesbana som fotograf skulle vara.

Även om det inte var 10 000 timmar, så var det hård träning med ett specifikt syfte nästan varje dag under två terminer. Jag fick en försmak av vad fotografi kunde göra, visuellt och kreativt, och som yrke. Även om jag aldrig har haft några planer på att bli skribent av något slag, så innefattade mitt första uppdrag någonsin som fotograf, att skriva texten till den artikel jag fotograferade till. Och tillsammans med det kom mitt andra uppdrag, som följde i samma mönster.

Mitt första fotojobb någonsin, för Freeride.se: 
https://www.freeride.se/fotoresa-till-st-anton/

Love,
Johan

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Blog (ENG): blog.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

Dela blogginlägget:

Publicerad 10 november 2020

Min kreativa väg – del 1

Om du läst något av mina senaste inlägg här på Resumé så vet du att jag just nu läser boken Bredd av David Epstein, utgiven av Volante förlag. I boken så argumenterar och pratar han om hur att man blir bättre rustad för framgång genom att ha en bredare expertis och erfarenhet, än om man djupdyker inom ett ämne. Det vill säga erfarenheter från olika områden som du sedan kan ha nytta av.

I ett avsnitt av boken beskriver han sin egen snirkliga bana fram till jobbet som journalist.

” När jag var 17 och helt säker på att jag skulle söka till flygvapnets officershögskola för att bli pilot och sedan astronaut, skulle min självbedömning förmodligen ha placerat mig i ihärdighetsskalan absoluta topp. Jag kom så långt att Sidney Yates, kongressledamot från trakterna kring Chicago, sa ja till att rekommendera mig som sökande. Men jag gjorde aldrig något av det hela. I stället ändrade jag mig i sista stund och började läsa statsvetenskap på annat håll”

”… Sedan satsade jag på geo- och miljövetenskap som huvudämne och astronomi som tillval, övertygad om att jag skulle bli naturvetare. Jag jobbade på labb under och efter tiden på college och insåg att jag inte var en sådan som ville ägna livet åt att få grepp om en eller ett par saker som världen inte visste sedan förut – i stället ville jag veta en massa som jag inte visste sedan förut, och sedan dela med mig av det. Jag lämnade akademin för journalistiken, och mitt första jobb vad som nattreporter ute på stan i New York.”

I sidorna innan berättar han också hur han genom high school och college höll på med olika sporter, så som fotboll och basket. Han berättar hur han i college tävlade i friidrott som 800-meters löpare och var, som han uttrycker det, överlägset sämst. Men genom hårt arbete och att fortsätta genom uppförsbackarna så lyckades han till slut ta sig till framgång.

”-…Jag höll ut i två hemska åt av träningspass som fick mig att spy och tävlingar som gav min självkänsla blåmärken, samtidigt som lovande förmågor lade av och ersattes av andra…. Under min sista säsong krossade jag universitetets historiska tio bästa-lista inomhus, kom två gånger bland de åtta bästa vid en stor tävling för universitetslag från östkusten och sprang i ett stafettlag som satte universitetsrekord.”

Detta fick mig att fundera på min egen bana och den väg som jag har tagit. Och, vilka lärdomar har jag tagit med mig längs med vägen. För det är så lätt hänt att vi bara far fram, genom verkligheten mot morgondagen, utan att reflektera över vad som hänt och vad vi lärt oss längs vägen.

Jag tänker att jag börjar, nästan, från början. Min egen kreativa resa och tillbakablick.

En av de första ”riktiga” skidbilderna jag tog i livet. Min barndomsvän Andreas Lundstam Guidetti i Österrikiska St. Anton 2004 eller 2005. På uppdrag för Freeride.se

Del 1 – de första bilderna

Just när det kreativa kom in i mitt liv på allvar är svårt att säga. Precis som alla andra barn så älskade jag att rita, måla, bygga kojor, leka med lego och allt där emellan. Jag har alltid gillat att ta bilder. Kommer ihåg att jag alltid snodde åt mig engångskamerorna så fort jag fick chansen och ville alltid ha min egen när jag var ute och reste tillsammans med min familj.

Det första riktiga minnet jag har av att använda kameran med ett syfte (förutom att leka) var när jag och några kompisar skulle fotografera när vi åkte skateboard och inlines runt om Östersund. Utan att ha en aning om hur en kamera, exponeringsteori eller vad komposition var, försökte jag fånga mina vänner när de gjorde trick i den lokala vertrampen, hoppade utför trappor eller över betongsuggor. Jag tror inte dessa negativ (ja, det var på den tiden jag var ca 12 år) eller bilder finns kvar idag, och det var nog ingen gömd supertalang som visade sig redan då, heller.

Snabbspola fram cirka 5 år. Jag är nu tonåring med buffaloskor och Nick Carter frisyr på gymnasieskolan i Ljusdal. Av en slump upptäckte jag fotografi (utan att minnas egentligen mina försök tidigare i livet). 4 timmar i veckan befann jag mig antingen med huvudet nedåt, läsandes en fototidning och försökte lära mig linjer och komposition (som gick trögt!) eller i mörkrummet (Instagramfilter på papper) och framkallade mina bilder, ofta på natur eller vänner, som jag tagit.

Lärdomar: Även om jag inte lärde mig något egentligen, under vad som då hette ”elevens val” om fotografering, så var den otroligt viktig för vad som komma skulle. Trots försök från min fotolärare så lyckades jag aldrig ta in det här mer linjer i bilder eller exponeringslära, som jag inte ens mins vi pratade om (men antagligen).

Det var inte förens termin två och mitt sista år på gymnasiet som fotografi först drämde till som en slägga i huvudet på mig. Outdoor-fotografen, (numera byråägare) Peder Sundström undervisade oss i fotografi och visade sina skidbilder för oss. Jag var fast. Uppväxt i Östersund, Jämtland, hade hela min uppväxt bestått av skidor, snowboard och snö. Jag ville alltid bli snowboardproffs, men trots några försök i lokala tävlingar, blev det inget av den drömmen. Men nu insåg jag att jag faktiskt kunde jobba med vinter och actionsport samtidigt som jag hade roligt – jag skulle bli actionsportfotograf!

Det var känslan av att ha roligt och leka med kameran, precis som jag gjorde som liten, men med ett mål av att kunna göra något riktigt av det, som fick mig fast. Hade vi haft en bister gammal gubbe, med fotoväst, som strängt försökt banka in kunskap i våra huvuden, hade mitt förhållande till fotografi och bildskapande sett annorlunda ut. Men istället läts vi leka, ha kul och utforska bilder, mörkrum och framkallning i vår egen takt. Utan något krav på egentligen prestation, förutom att vara närvarande.

Man ska aldrig underskatta att ge sig själv möjlighet att skapa utan krav på en prestation, särskilt i början. För hur mycket tekniker, möjligheter och enastående karriärer, har faktiskt kommit till liv genom just lek?

Love,
Johan

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Blog (ENG): blog.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

 

Dela blogginlägget:

Publicerad 4 november 2020

Alla våra färdigheter

Just nu så läser jag boken Bredd av David Epstein, utgiven av Volante förlag.

Den är en motvikt till den studien, “The Role of Deliberate Practice and the Acquisition of Expert Performance”, som den svenske psykologen K Anders Ericsson tillsammans med sina kollegor gjorde. Jag kan verkligen rekommendera att läsa den! Du kan läsa den här och mina tidigare blogginlägg om ämnet här och här och här.

Davids bok fick mig att tänka och reflektera över detta inlägg som jag skrev för snart 2 år sedan. Om hur vår egna pool av kunskaper som vi skaffat oss genom åren används fram och tillbaka och hur de kan hoppa mellan vilt skilda områden. Ta mig tillexempel; jag som idag skriver artiklar, som en blandning mellan copywriter och journalist, fotograferar människor och mat på nästan daglig basis, jobbade tidigare som actionsportfotograf.

Fotograf by day, copy by night

Som frilansare använder man oftast alla sina kunskaper och färdigheter på olika sätt, mer eller mindre. Vi är likt en schweizisk armékniv, med en finurlig liten mojäng att pilla fram för alla våra problem. Vi spenderar, oftast en stor summa pengar och tid, på att förfina vårt exklusiva hantverk och spjutspetserbjudande. Bara för att hitta oss själva att använda alla de andra kunskaper som för oss kanske alltid varit sekundära. Och hur detta svänger fram och tillbaka, likt en flagga i vinden.

Under början av 2019 så hade nästan alla mina jobb något att göra med att skriva texter. Bara en handfull handlade om att ta bilder. Detta trots att jag aldrig studerat copywriting, journalistik eller ens har godkänt i svenska från gymnasiet heller för den delen. Jag bara gillar väldigt mycket att skriva och förmedla historier och känslor via text. Jag har studerat fotografi, film och digital kommunikation däremot.

Nu, sedan i mitten av 2020, ser läget helt annorlunda ut. Nu består mina jobb bara en del till att skriva, och den största delen handlar om att ta bilder och till att vara kreativ ledare för Culinary Canvas. Där dagarna är kreativt skapande, så som generera idéer, vinklar och storys, tillsammans med att fotografera bilder till detta.

Hellre bredd än spjutspets

Nu är jag bara halvvägs genom den 300 sidor tjocka boken av David Epstein. Där han menar att ha en bredare kompetens, än en djup spetskompetens, gör dig till en bättre problemlösare och bättre rustad för framgång. Att folk som inte väljer karriärsbana i ungdomen, utan testar och utforskar vilt, oftast lyckas bättre och är lyckligare senare i livet.

Fler inlägg grundade från boken kommer framöver, för den är riktigt intressant!

Det är rätt fantastiskt hur olika kunskaper och färdigheter bara hakar på under färden och hjälper oss att driva företag som frilansare och tjäna pengar, även fast det aldrig riktigt var tänkt så. Hur det vi samlar på oss under livet, från vitt skilda områden, knyts ihop.

Love,
Johan

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Blog (ENG): blog.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

Dela blogginlägget:

Publicerad 7 oktober 2020

Vart kommer kreativitet ifrån?

Den eviga frågan tillsammans med hönan och ägget. Men, vart kommer kreativitet ifrån? Och hur kan vi skapa så mycket kreativitet som möjligt om vi vet var det kommer ifrån? Jag ställde mig själv denna fråga och funderade vidare och detta är vad jag kom fram till.

Vad vi vet är ju att kreativitet kommer inifrån oss, någonstans från hjärnan. Men exakt var i vår hjärna är något som fortfarande diskuteras flitigt av forskarna. Vissa säger den högra, andra den vänstra. Men vad som antagligen är helt sant är att den finns någonstans i vår frontallob. Du kan läsa mer om debatten om från vilken sida av vår hjärna kreativitet kommer ifrån här.

Så, vad är då kreativitet? Är det din förmåga att rita en häst, skriva en fängslande historia eller att komma upp med en smart kiss-annons åt IKEA? Kanske är det i hur du löser platsbristen på kontoret eller likt Tetris trollar med din fullmatade kalender? Kan det vara hur du skapar strategier i ditt huvud för att spöa kompisarna i tv-spel?

Saken är ju att allt ovan är korrekt. Massor med saker som vi gör, medvetet eller omedvetet, är kreativitet. Antagligen mer än vad vi inser själva. Men kreativitet är definitivt problemlösning, förmågan att berätta en historia eller att visuellt beskriva ett budskap eller känsla. Från sättet du klär dig till valen av färger i dina illustrationer. Nu har vi etablerat vad kreativitet är eller kan vara (i alla fall till en viss grad). Men saken är, idéer och lösningar är vad som kommer ut ur ditt huvud.

Så, hur uppstår kreativitet i vårt huvud?

Infoga kreativitet här

Flera av vår tids stora genier använde träning för att hålla sig kreativa. Så som Albert Einstein, Steve Jobs men även Ludwig van Beethoven. Så, kommer kreativitet från en hälsosam kropp, som resulterar i mer blod (blodflöde) till vår hjärna? För när vi rör på oss så får vi en mental boost, enligt flertalet prestationsstudier, av det extra blod som marinerar vår frontallob. Forskare vid Stanfords universitet visade att folk som vart mer aktiva precis innan ett kreativitetstest lyckades hela 60% bättre. Träning gör även vår hjärna yngre och får den att öka i massa, tack vare det extra blodet som tillförs.

I Shawn Achors fantastiska TED Talk säger han att: ”Om du kan öka någons positivitetsnivå i realtid, så upplever vår hjärna vad vi kallar för ett lyckligt övertag, som är när du är positiv och glad presterar den bättre än när du är negativ, stressad eller även neutral. Din intelligens ökar, din kreativitet ökar och dina energinivåer ökar. Din hjärna är 31% mer produktiv när den är positiv, än negativ, stressad eller neutral. Säljare presterar 37% bättre, läkare är 19% snabbare och mer träffsäkra i sina diagnoser”.

Så, är det en hälsosam kropp och sinne som gör oss kreativa?

Kanske. Men alla dessa gånger du har tänkt på något helt brilliant i huvudet, men inte haft någon aning om hur du ska göra verklighet av din ide? Detta hände oss ofta som barn. Vårt sinne och tankar är oförorenade med för mycket extern påverkan från samhället och livet. Som barn löpte våra sinnen fria, med en oändlig ström av idéer och visioner, men, vi hade oftast ingen aning om hur vi skulle göra dom till verklighet, på riktigt. Under tiden som vi lär oss nya kunskaper och färdigheter i livet, från olika skolor och utbildningar, så fyller vi våra huvuden med kunskap och blir mer upplysta och kunniga. Plötsligt så vet vi hur man lägger ihop 2+2 för att skapa vår version av 4 eller lösningen som leder till 4.

Så, är kunskap kreativitet? Med kunskap för vårt hantverk blir vi mer kreativa?

Kanske. För att verkligen bemästra något så behöver du ju lägga 10 000 timmar av hård träning med ett syfte. Men, studier har även visat att just detta också kan begränsa oss. Vad som kallas för en kognitiv barrikad, händer när vi bara fokuserar på en sak, som tillexempel ett specifikt område inom ditt hantverk. Det gör att vi är mindre mottagliga och rustade för förändring. Du kanske blir riktigt, riktigt bra på vad du gör, så som golf eller kanske att fotografera just mode i studio. Men om du enbart gör just golf eller mode, så kommer du prestera avsevärt sämre inom andra områden eller vid problemlösning som kräver gränsöverskridande kunskaper och insikter. Studier har visat att om vi istället breddar våra perspektiv och söker inspiration och kunskap från andra områden, ämnen och plattformar, tenderar vi att bli mer anpassningsbara och mer kreativa. Då vi kan dra inspiration och idéer från, ibland de mest oväntade håll, och sedan applicera dessa på vårt arbete eller problem som vi står framför.

Så, 10 000-timmars regeln gör mig en mästare inom något, men ett bredare perspektiv gör mig mer kreativ och en bättre problemlösare?

Kanske. Men alla de olika verktyg vi kan använda oss av som kreatörer? Gör bättre redskap oss mer kreativa? En större och bättre dator och skärm? Den senaste kameran och det ljusstarkaste objektivet? Kanske den senaste videokameran med 8K upplösning? Denna fråga diskuteras, dissekeras och bråkas över konstant och i all evighet. Handen på hjärtat, det är inte verktygen som gör oss mer eller mindre kreativa, det vill säga det som skapar den där magin. Men, de hjälper oss att åstadkomma och skapa de saker vår kreativitet kommer på, på ett mer eller mindre effektivt och smärtfritt/ smärtsamt sätt. Precis som kunskap gör idén till verklighet.

Vad ett nytt verktyg kan göra är att det gör dig gladare, för stunden. Vilket då indirekt gör när du känner glädje för en ny elektronisk leksak, enligt Shawn Achor, kommer öka din hjärnas prestation. Dock brukar ju just denna glädje för nya leksaker vara kortvarig och leksaken snabbt återgår till att vara just ett verktyg i ditt skapande. Varken mer eller mindre.

Så, gör ny utrustning och verktyg oss mer kreativa?

Kanske. Men att bara ha kul och leka runt med vårt intresse och hantverk? Där vi kan skapa, utforska och bara njuta av stunden utan pressen av ett önskat eller speciellt resultat? Där vi kan skapa bara för vi tycker det är roligt, precis som när vi började för alla dessa år sedan. Att känna hunger för att skapa nya saker bara för att vi älskade vad vi gjorde och njöt av stunden. Vi vet alla att våra egna, personliga projekt, vad de än är, är så viktiga för att fylla på kreativ energi, utforska nya idéer, visioner och tekniker, utan pressen från en kund, pengar eller rykte.

Så, gör egna och personliga projekt oss mer kreativa?

Kanske.

Alla vägar bär till Rom

Jag tror inte att det är en sak som gör oss kreativa eller att kreativitet magiskt finns i vårt huvud. Jag tror det är en mix eller kombination av många olika saker, tillsammans som skapar kreativitet inom oss. Jag tror att en enskild sak kan boosta vår prestation och kreativitet för en kort tid, men när allt adderas och faller samman, det är då den verkliga magin sker.

När vi har en någorlunda hälsosam kropp och sinne för att få den bästa prestationen vår kropp kan ge oss, när vi har tillräckligt med kunskap för att veta hur våra idéer kan bli verklighet eller när vi ha erfarenhet nog för innovation. När vi öppnar upp oss själva för nya idéer och influenser från oväntade håll för att göra våra skapelser ännu mer häpnadsväckande och nyskapande. När vi har de rätta verktygen för att göra vår kreativa process och arbete en fröjd.

Det är då magin som vi kallar kreativitet sker. Se till att du verkligen värdesätter den och tar hand om den, varje dag. För kreativitet är en vana och en muskel som kräver regelbunden träning – precis som du.

Love,
Johan

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Blog (ENG): blog.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

Dela blogginlägget:

Publicerad 2 september 2020

Kreatör – sluta aldrig lära!

Att läsa böcker är en del av mitt arbete och en mening jag aldrig trodde jag skulle skriva. Men, att få ny kunskap och ständigt gå framåt i sitt lärande är något som jag ser som en självklarhet i livet. En av mina verkliga grundstenar! Att känna att man utvecklas och lär sig nya kunskaper och färdigheter är så otroligt viktigt för sin egen självkänsla och välmående.

Jag försöker också att gå minst 10 000 steg om dagen 5–6 dagar i veckan. Gärna runt 16 000 steg för att jag ska känna mig i form – både i kropp, själ och huvud. Det är inte varje vecka det går, men det är också helt okej. Ibland lyssnar jag på musik när jag går för det är för mycket kaos i huvudet för at kunna ta in något annat. Men, i de flesta fallen så lyssnar jag på olika podcasts som ger mig någon form av värde. Jag föredrar att lyssna på en av mina stora förebilder, Chase Jarvis, men även Finding Mastery av Michael Gervais och The School of Greatness av Lewis Howes. Alla dessa podcast tar sig an ämnen som kreativitet, skapande, livet och personlig hälsa. Och, alla dessa podcasts får mig känna att jag lär mig något och blir en bättre och smartare människa efter att ha lyssnat på dem. För kreativitet är minst lika mycket mindset och som det är kunskap. Utan rätt inställning och mentala styrka så spelar det egentligen ingen roll hur mycket kunskap du har – för magin saknas!

9 böcker klara – bara jättemånga kvar!


Bokmalen fortsätter

Min senaste bok jag läste var You are not your brain av Jeffrey M Schwartz och Rebecca Gladding. En tjock och köttig bok som går ganska detaljerat in på hur vår egen hjärna fungerar och hur vi faktiskt kan kontrollera den och inte lyssna på den! Efter ett par månader av rätt så tungrott läsande så var jag äntligen klar och kunde reflektera över vad jag läst. Och, s**an vad bra den var, när allt fick smälta lite. Hur vi kan kontrollera våra egna tankar och formatera vår hjärna efter vårt eget tycke. Verkligen värd att läsa!

Vad som dock inte var en bok, utan en studie var The Role of Deliberate Practice and the Acquisition of Expert Performance av den svenska psykologen K Anders Ericsson och hans kollegor Ralf Th. Krampe och Clemens Tesch-Romer. Den hade stor inverkan på mig och förstående hur träning och övning tar oss och vårt hantverk framåt.

Nu har jag precis öppnat nästa bok i min hög av böcker att läsa – Bredd av David Epstein, utgiven av Volante förlag. Han är inne på samma bana som Ericsson och hans kollegor‚ vad som gör folk framgångsrika. Men han menar att generalister är de som kommer lyckas bäst, och inte de som dedikerat all sin tid på, till exempel, att bemästra ett enskilt instrument och hur fokus och nötande på en och samma sak kan slå fel. Superintressant!

Har du några böcker eller podcasts som du läst och lyssnat på som du tycker jag borde ta en titt på? Hör gärna av dig så kan vi snacka kreativitet tillsammans!

Love,
Johan

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Blog (ENG): blog.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

 

Dela blogginlägget:

Publicerad 26 augusti 2020

Nu är tiden för något nytt

Det är inget nytt att 2020 och Covid-19 har varit ett tufft år. Inte minst för oss frilansande kreatörer med enskild firma. Men, vad gör man när vardagen, jobbet och allt annat hamnar upp och ned? Man tar vara på möjligheten att utforska något nytt!

Länge har vi suttit framför våra datorer. På jobbet på reklambyrån, på frilanskontoret, i soffan, på cafét, i sängen eller vid köksbordet. Dag ut och dag in har vi svarat på mail och pratat i telefon med kunder, vi har sprungit på möten och vi har designat, fotograferat och skrivit, vad som känns som samma sak, om och om igen. Same, same – but different, så att säga! Det spelar ingen roll hur mycket vi tar den där promenaden eller löpturen hem från jobbet för att öka blodtillförseln i hjärnan – ibland behövs något annat för att sätta fart på kreativiteten!

En bild som inte har något att göra med texten. Jag gillade bara färgerna!

Eftersom de allra flesta av oss tvingats jobba hemifrån och på distans har även vårt arbetssätt förändrats. Vi har fler möjligheter att styra vår tid och våra arbetsuppgifter, än innan. Vi kan ge oss mer tid att göra andra saker, eftersom vi kan jobba lite när vi vill under dygnet för tillfället. Kanske är du en av de som inte kommer gå tillbaka till arbetsplatsen förrän efter jul? Precis som du kanske känner, så kände jag att jag behövde få en frisk fläkt i vardagen. Något som fick mig att testa något nytt och att tänka och se saker på ett annorlunda sätt – helt utan krav på prestation mot någon annan än mig själv.

Just detta tog jag tillvara på och bestämde mig för att gå en distanskurs på det gamla hederliga sättet – på folkhögskola! Under helgen som var befann jag mig i de södra delarna av Sverige och mitt ute i skogen för en introduktionshelg och 1 av de 3 obligatoriska IRL träffarna (på behörigt avstånd såklart). Hela helgen spenderade jag med att prata med andra likasinnade, i detta fall fotografer, av alla olika åldrar, bakgrunder och estetiska stilar. Vad som var väldigt befriande och rent av uppfriskande var att alla diskussionerna under lektionstid och runt middagsbordet handlade just bara om bilder! Inget yrkesmässigt snack om fakturering, hur svårt det är att leva som fotograf, kamerateknik, jobbiga kunder osv.

När man skippar det som ofta suger ens energi (och som det ofta gnälls om på Facebook) och fokuserar det som man tycker är kul, och vad som faktisk fick en att plocka upp en kamera från början, så är det fantastiskt vad snabbt ens energi och lust att skapa för nöjets skull kommer tillbaka. När man känner att man inte måste prestera mot pengar utan enbart för ens egna nyfikenhet.

Har du tid över eller möjlighet att styra över din egna tid ett tag fram över? Ta vara på detta och gör något nytt! Om inte en skola eller kurs lockar – ta dig an en utmaning! Något som tvingar dig att kliva ur gamla spår och tankebanor.

Love,
Johan

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Blog (ENG): blog.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

 

Dela blogginlägget:

Publicerad 10 augusti 2020

Vågar du ta steget?

Du har säkert läst mina första inlägg här på Resumé. Där jag skrev om vad jag läste i studien The Role of Deliberate Practice and the Acquisition of Expert Performanceav den svenska psykologen K Anders Ericsson och hans kollegor Ralf Th. Krampe och Clemens Tesch-Romer. Där de undersökte vad som krävdes för att ta sig till absoluta toppnivå inom sitt ämne och hur talang inte är medfött, trots vad många vill tro!

Nu är det ju så att många av oss vill utvecklas framåt som kreatörer genom att lära sig nya saker, utan att aspirera att bli bäst på det. Vi vill lära oss mer om att skriva, fotografera, filma, bygga hemsidor eller kanske vill göra något annat med våra liv? Vi drömmer om att göra den där resan, byta karriär, skriva den där boken, starta det där cafét eller vad det nu är som du drömmer om.

Men vad många av oss gör, där jag själv erkänner mig skyldig ibland, är att när vi drömmer vår dröm så ser vi bara slutprodukten. Det vill säga resultatet av vår dröm. Vi ser ju inte den hårda och oftast långa vägen dit i våra drömmar. Det är först när vi börjar tänka lite mer på vår dröm, då vi verkligen börjar fundera, googla och kanske räknar på vår business plan, som denna slingriga uppförsbacke visar sig. För många slutar också drömmen där. De ser sin dröm, långt där uppe bland molnen och tänker att de aldrig kommer klara av att besegra det där berget.

För de som tar sig förbi det steget och tittar på berget och tänker ”det här kommer jag klara av, jag är inte rädd, jag kan flyga” står nu framför nästa och kanske den tuffaste tröskeln att ta sig över. Man läser artiklar online, skriver i Facebookgrupper, pratar med sina vänner och kollar Youtube videos. Man känner sig så jävla peppad, inspirerad och redo att man bara kan hjula sig uppför det där berget. För många slutar drömmen här. För man kan vara hur inspirerad och full av energi som helst, men utan transformation, det vill säga, en aktiv handling, så kommer det inte att hända något. Utan man kommer vara kvar i inspirationens berusning. Just det steget, från pepp och inspiration till handling, är nog det svåraste och det största att ta!

A small step for man, one giant leap for mankind! Vad kan man då göra för att våga ta det där steget? Finns det något enkelt trick eller smart tillvägagångssätt som någon Youtuber har berättat om? Det korta svaret är nej och det långa svaret är njaaa, kanske, typ, perhaps..!

Avdramatisera och ta det steg för steg

Det finns ingen annan än du som kan ta steget åt dig. Du måste övertyga dig själv att du kan och är stark nog att göra det. Utan att du har gjort det så är det korta svaret fortfarande nej.

Vad som man kan göra, för att finna modet att ta steget, är att avdramatisera det hela. Att inte göra det så extremt läskigt och oöverkomligt. Tänk dig filmen Gremlings, och spola den baklänges. Då har du först det läskiga monstret med huggtänder och klor, som sen förvandlas till den söta, nyduschade och ulliga bollen, Gizmo!

Kanske ligger din dröm där uppe, på baksidan av Matterhorn. Foto: Johan Ståhlberg

Gör samma sak med berget du står framför, avdramatisera! Kilometer ovanför dig skymtar du toppen och din dröm. Behöver du verkligen klättra hela vägen upp på en gång i ett svep? Såklart inte! Om bergsklättrare stannar vid en rad olika basecamps längs vägen, varför skulle inte du kunna göra detsamma? Det är därför det är så viktigt och bra att ha en plan! Det vill säga dina mål högst där uppe, med olika delmål och mindre mål, som leder till din dröm från där du står idag.

Break it down

Om din dröm är att äga en stor och luftig fotostudio, med stora industriella fönster åt norr och gott om plats för alla dina prylar, Apple datorer, kameror och blixtar. Din egna studio där du kan ta emot dina fantastiska kunder, skapa fritt och spela Vivaldi och Taylor Swift på högsta volym. Behöver du eller är det smart att teckna ett hyreskontrakt på din 200 kvm stora studio samma dag du ska starta? Innan du ens har kunder? Bara för att det är ditt mål och dröm där uppe på toppen?

Svaret är så klart nej! Du behöver inte köpa på dig den dyraste kameran eller objektiven för den delen heller. Du kommer bli förvånad hur mycket utrustning som går att hyra när du väl skulle behöva den. Samma sak gäller för fotostudios, kontorsplatser, mötesrum – ja allt!

Så, det du behöver göra är att tydligt skriva ner vad din dröm är, vad innefattar den förutom denna studio och Hasselbladskamera? Vilka kunder vill du ha, hur ska ditt varumärke uppfattas osv. När du väl fått ner den på papper så är det dags att titta på vart du står idag. Det vill säga vad gör du och vad har du nu. När du har gjort det så har du lite enkelt punkt A och punkt B:

A<—————->B

Nu behöver du visualisera hur stegen mellan punkt A och punkt B kan se ut. Detta kan till exempel vara 5 till 10 ”milstolpar”, där första steget kan vara att skaffa 3 kunder och steg fyra kan vara en kontorsplats i en studio, till exempel.

A<–I–I–I–I–I–I–I–>B

Nu när du satt ut dessa milstolpar som ska ta dig till ditt mål/dröm, så är det dags att bryta ner dessa i mindre delar och delmål:

A<–I–I–I–I–I–I–I–>B
II  II  II  II II  II  II

Här kan du bryta ner till mindre och mindre mål och göra hur detaljerat som helst. Det är helt upp till dig.

När du tar din stora ouppnåeliga dröm, kilometer upp, och bryter ner resan dit i olika etapper och delmål, så blir inte steget lika stort och framförallt inte lika överväldigande och läskigt.

Nu är det bara att köra – steg för steg!

 

Love,
Johan

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Blog (ENG): blog.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

 

Dela blogginlägget:

En rubrik jag aldrig trodde jag skulle skriva. Men inspiration, idéer och kunskap kommer, som vi vet, från alla håll och kanter. Tidningar, glossiga magasin, bloggar (förhoppningsvis denna), poddar, filmer… och Netflix. Nu tänker du säkert hur kan Netflix hjälpa mig i mitt arbete mer än att fördriva dötid? Jag insåg precis själv hur streck-kollandet av en serie faktiskt hjälpte mig i mitt arbete.

För ett tag sedan tittade på serien LOVE, DEATH + ROBOTS (nu inne på säsong 2) på Netflix. Första säsongen består av 18 stycket korta berättelser som inkluderar temat love, death och robots (shocking!). Vi får följa robotar som besöker jorden, som turister, långt efter att vi människor försvunnit via självförvållade naturkatastrofer. Vi får följa bönder på en annan planet som manövrerar robotar som försvar mot invaderande monster som vill åt deras skörd. Detta och många andra, unika, historier. Vissa mer bisarra än andra och vissa helt fantastiskt animerade.

Och därför hjälpte Netflix mig i mitt arbete

Jag började titta – och var helt fast efter första avsnittet. Jag streck-kollade alla avsnitten under min frukost och lunchrasterna. Jag kunde inte vänta med att se vad nästa story skulle komma med och vilken visuell stil den skulle ha, då alla var olika. Jag ville bara se mer och mer! Efter att jag sett alla avsnitten som Netflix erbjöd så började jag fundera på varför jag blev så fast. Jag kom fram till att det inte var själva storyn och handlingen i sig, utan att varje avsnitt, som Netflix så finns serverade mig, var skapat i en ny och unik visuell inriktning. Varje avsnitt och story hade sin egna art direction och stil. Från välanimerat, till gränsen på extrem realism, till mer cartoon-ish stil och några med verkliga skådespelare.

Ungefär hur jag såg ut varje morgon och lunch! Blid: Kiba the majestic husky.

Flera lager med klister

Det var variationen av varje avsnitt som gjorde det intressant. Jakten på att få se hur nästa avsnitt såg ut och vilken still det hade. Genom detta gjorde Netflix det säkert att min uppmärksamhet var riktad mot skärmen, genom att använda flera olika lager av klister, så att säga. Oftast när du följer en serie så går ditt intresse upp och ner beroende på handlingen i de olika avsnitten. Om det är ett ”svagare” avsnitt, som inte riktigt fångar ditt intresse, så tar du chansen att gå på toaletten, skrolla igenom sociala medier eller i värsta fall – slutar att titta.

I detta fall så gjorde Netflix det säkert att jag satt där, på andra sidan skärmen och glodde, genom att både använda story, handling och ny art direction för varje avsnitt. Alltså ingen chans att smita iväg på toaletten eller kolla Facebook när flera lager av superlim håller dig på plats i soffan.

Hur kan du som kreatör avvända samma princip?

Samma sätt funkar för dig och ditt arbete. Genom att ha variation i ditt arbete så kommer du att behålla din egna nyfikenhet och kreativa gnista tänd för att skapa nytt. Detsamma gäller för eventuella kunder. Till exempel, om en marknadschef letar efter en fotograf för att hjälpa dem bygga sin visuella identitet, så vill du inte enbart visa upp samma typ av ljussättning mot samma vita bakgrund på alla dina bilder i din portfolio, även om personerna på bilden är olika.

Jag menar inte att du ska spreta åt alla håll i din portfolio. Att visa upp familjeporträtt tillsammans med bilar, lite mat och kanske ett gäng hus (för du jobbat extra som mäklarfotograf), kommer bara förvirra när du försöker marknadsföra dig som naturfotograf. Men som naturfotograf kan du i din portfolio visa upp alla olika sidor som går under temat naturfoto. Olika artistiska val, minimalism, svart/vitt, speciell teknik osv. Du förstår poängen.

På detta sätt kommer du också leverera varje enskild story i ett nytt och unikt visuellt sätt. Men du håller dig fortfarande inom ditt område. Precis som LOVE, DEATH + ROBOTS på Netflix.

Love,
Johan

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Blog (ENG): blog.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

Dela blogginlägget:

Vi har alla varit där! Vi har ett projekt som ligger oss varm om hjärtat och som vi jobbat med länge. Vi har finslipat och inte lämnat något till slumpen. Varenda detalj har noggrant gåtts igenom. Det var egentligen klart för månader sedan, men du har fortsatt att finslipa och justera, in i minsta detalj (okej, Sickan!). Snart, snart är det färdigt för allmänheten att se. Bara lite till så kommer alla att älska detta och inte ha något att klaga på.

Vi har alla varit där! Oftast är det knutet till ett eget projekt, som är viktigt för oss personligen. Vi jobbar, vi sliter, vi skriver om, omformulerar, ändrar färg, justerar kontrast, byter till annan musik, ändrar ordning på klippen – vi slutar aldrig ändra!  Att vara noga med detaljerna och inte lämna slarvfel är såklart viktigt. Vi måste se till att det vi skapar håller en viss verkshöjd som vi känner är i linje med vad vi vill. Vad som inte är bra är att aldrig komma loss och våga visa upp det vi skapat.

När jag 2009 släppte min första bok, Adrenalin, som fotograf var jag absolut livrädd för vad andra skulle tycka och inte tycka! Jag ville verkligen att ALLA skulle gilla den, vilket såklart är en omöjlighet. Steget från min bokidé till att prata med förlaget (Balkong Förlag) tog onödigt lång tid för jag ville det skulle vara absolut perfekt.

Perfektionisten som satt fast i ett hamsterhjul

Att hantera motgångar och framförallt hantera att bli avvisad är inte alltid det lättaste. Vi tenderar att ta det väldigt personligt, även om det oftast inte är anledningen. Som kreatör lägger vi ju ner hela vår själ i det vi skapar, särskilt om det är ett personligt projekt. Att få negativ respons tar då extra hårt, därför tenderar vi att falla in i perfektionism – på ett dåligt sätt. Där det är osäkerheten och rädslan för motgångar driver oss i en oändlig loop av justeringar.

Detta kan leda till att vi inte vågar skapa de saker som kanske betyder mest för oss. Då vi inte vill lägga ner hela vårt hjärta i något, som någon i ett kommentarsfällt inte tycker är lika fantastiskt som vi själva tycker. Vi sitter därför i otaliga timmar, dagar, veckor och månader med att finslipa, förändra och bara göra det liiite bättre. Vi har tunnelseende i de små, små detaljerna, som för publiken, kanske inte har betydelse för hur de tar emot det du skapat – men som för dig, perfektionisten, betyder allt.

Hur mycket vi än micro-justerar kontrasten i bilden, ändrar på något kommatecken här och där i texten eller om din logga i filmen ska komma in 00.04:43 eller 00.04:45, så kommer det aldrig ta slut. Du kommer aldrig bli nöjd nog för att våga visa upp det du skapat offentligt. Ditt projekt kommer, med alla de andra tidigare projekten, bara ta plats på din hårddisk.

Lär dig göra fel

Hur konstigt det än låter, så är det att lära sig göra fel, som är vägen ut ur perfektionismens hamsterhjul. Inom psykologi och terapi använder man en metod som kallas för exponeringsterapi. Det vill säga att man under kontrollerade former och i små doser, utsätter sig för det man är rädd för.

Samma metod kan du som kreatör använda för att ta dig ur loopen av oändliga justeringar. Med det menar jag inte att du medvetet ska göra ett dåligt jobb genom att slarva och göra avkall på ditt hantverk och vad som är branschstandard. Utan att du kan öva på att göra små, harmlösa fel i din vardag. Till exempel stava fel på någrot ord i ett mail, öva på att bli avvisad i en harmlös situation som inte innefattar ditt skapande (tex fråga någon om en dejt, om du kan få en vara billigare etc.).

Genom att utsätta sig för motgångar, avvisade och att göra fel, kommer du se att det inte är hela världen om inte alla älskar det du gör (för så är verkligheten). Att du fick ett nej på frågan om den där fikan eller på rabatten på nya kameran, visade sig inte vara så farligt som du trodde eller att personen i fråga faktiskt svarade på ditt mail, även fast ordet något var felstavat.

Steg för steg kommer du lära dig att det är okej att alla inte kommer gilla det du gör och att dessa små fel (oftast) inte har en avgörande betydelse. När du sedan känner dig mogen kan du ta steget att visa upp det du skapat för omvärlden. Först en betrodd skara människor, sedan lite mer och mer.

I slutändan så spelar det egentligen ingen roll om världen gillar det du skapat eller inte, det enda som betyder något är att du själv gör det! Men var inte rädd för att visa upp det du skapat.

Love,
Johan

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Blog (ENG): blog.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

Dela blogginlägget:

Publicerad 13 juli 2020

Du borde läsa detta inlägg

Du borde träna, städa, ringa mamma, fixa bokföringen och besöka den där utställningen innan den slutar. Shame on you! Mycket måsten trots att energin, tiden eller motivationen inte finns där.

Därför borde du läsa detta inlägg!

Spindelammen läser en bok
Gör som Spindelmannen, läs detta inlägg!

Borde. Ett vanligt, men ett väldigt laddat ord. Ett ord som ger oss mycket ångest och skam ­– mer ofta än sällan. För oftast använder vi ordet i negativ bemärkelse. Jag borde gå ner i vikt, jag borde göra detta, jag borde ha… Detta ökar på våra egna stressnivåer, påverkar vårt humör och välmående, vilket i slutändan påverkar vår kreativitet. För ju bättre vi mår och tar hand om oss själva, ju mer kreativa blir vi.

Att använda ordet borde i negativ form, så det sänker dig (eller den du riktar det till), leder till förutom ovanstående nämnt, inte till något produktivt – i alla fall inte i längden.

Du borde vända det till något positivt

Ordet borde, behöver inte vara lika negativt som att sätta ett ”men…” efter en mening. Men, borde kan vara en lika stark energibooster, som det är en energisugare. Det gäller att använda borde på ett hälsosamt och produktivt sätt, som stärker dig istället för att sänka dig. Det vill säga, vad för bakomvarande mening och avsikt hade du? Och var det hjälpsamt på ett bra sätt?

Jag borde gå ner i vikt för att ingen kan gilla mig när jag ser ut så här!

Jag borde gå ner i vikt för att jag kommer må bättre, blir mer kreativ och piggare. Win win!

Att få dig själv (eller någon annan) att göra något genom shaming är alltid en dålig idé. Det får snare motsatt effekt än vad du tänkt dig. Det får också dig eller personen att må ännu sämre. Ett hjälpsamt borde, ska motivera och boosta din energi på ett positivt sätt. Det ska ge dig energi och viljan att göra något, utan skuld eller dåliga känslor. Ett ohjälpsamt borde, får dig snarare ledsen, arg, omotiverad i längden och kanske även handlingsförlamad (då det ej medför något positivt).

Jag borde uppdatera hemsidan och mina sociala mediermen ingen kommer ju vilja anlita eller titta på mina illustrationer ändå. Så vad är det för mening egentligen…

Jag borde uppdatera hemsidan och mina sociala medier för att det är viktigt att jag visar upp nya alster och att visar att jag utvecklas. Kontinuitet är viktigt och kommer driva mig framåt, även om det är tungt.

Jag borde ta tag i bokföringen som släpar efter Men vad är det för mening när alla siffrorna står på minus och inga nya jobb inbokade… 

Jag borde ta tag i bokföringen som släpar efter Det kommer kosta mig mer pengar om jag är sen med uppgifter till skatteverket och vem vet, jag kanske hittar något jag kan spara in pengar på! Det är alltid bra att ha koll på företagets ekonomi.

Jag borde sälja mer så jag får in mer pengar ­­hoppas bara ingen genomskådar mig för att jag är så dålig. Någon gång kommer det ju att ske!

Jag borde sälja mer så jag får in mer pengar ­­– Ju mer jag försöker sälja, ju bättre kommer jag bli! Jag vet innerst inne att jag gör ett bra jobb, mitt bästa och har faktiskt många nöjda kunder.

Borde är ett bra ord att använda som motivator för dig själv! Ibland kan de negativa formerna ge en extra boost, men bara tillfälligt, se till att vänd på tanken och mening till det positiva och du kommer vinna i längden!

Love,
Johan

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Blog (ENG): blog.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

Dela blogginlägget:

Mitt förra inlägg, som du kan läsa här, om vad du ska vara beredd på som nybakad frilansare blev väldigt uppskattat. Därför tänkte jag följa upp med saker som jag (och andra) önskar de visste när man startade frilanslivet. En stor del med att påbörja sin resa som egenföretagare är ju att hitta sin egen väg. Men det finns en del saker som man kan lära sig av andra och deras erfarenhet för att du inte ska gå på samma nitlotter själv.

Jag letade i min egna historik samt frågade mitt community av kreatörer och frilansare vad de önskar att de visste om när de startade sina företag.

Idéhordande: Att vara en idéspruta är så klart väldigt bra att vara. Att alltid se möjligheter och lösningar. Men, att fylla den där anteckningsboken är absolut inget värt – om du inte gör något av dem! Idéer är helt värdelösa om du inte ser till att skapa något från dem. Påbörja så många av du kan, för du behöver inte avsluta alla – bara se till att lära dig något från dem.

Illusionen av banklån och kreditkort: Du har säkert läst om folk som ”lånat pengar på banken och bara kört” eller ”maxat ut alla sina kreditkort”. De får det låta som något väldigt coolt och något som man såklart ska göra som entreprenör. Alltså… både ja och nej. Beroende på verksamhet så kan du såklart behöva låna pengar för att investera i dyra maskiner osv. Men, att börja sitt nya företag med att vara skuldsatt och ha dyra amorteringar är 9,9/10 gånger aldrig ett smart drag. Du vill slippa den överhängande stressen av att kunna klara betala lånen och du vill ha kunder som knackar på dörren – inte kronofogden! Se till att ha en buffert eller sparade pengar att använda innan du startar eller jobba extra på kvällar och helger. Förvånansvärt mycket utrustning går att hyra när de väl behövs.

Det är jävligt coolt att sova för lite: Precis som ovan, du har säkert hört företagare som jobbar 18 timmar om dagen och bara sover några timmar om natten och ”bara köttar”. Det är säkert något som ser coolt ut på din Tinder-profil, men som garanterat kommer sätta käppar i hjulet framåt. Som egen företagare och kreatör behöver du ha ditt huvud med dig. Brist på sömn och vila kommer kanske funka ett kort tag, men kommer att leda till att din koncentrations- och inlärningsförmåga blir avsevärt sämre. Det kommer också krävas mycket mindre för att du ska bli arg, ledsen och tappa humöret. Sömnbrist under längre perioder ökar även risken för depression. Jobba som ett as, men se till att du har tid för återhämtning och att sova!

Den plågade konstnären: Myten om den plågade konstnären är nog den värsta myt som jag vet om. Att det måste finnas smärta inom dig för att du ska kunna skapa bra konst. VILKET SKITSNACK! Så klart känner vi alla smärta till och från, det hör till livet. Att kunna använda den smärtan som inspiration är fantastiskt. MEN att gå i långa perioder med konstant smärta leder till det motsatta till inspiration. Depressioner, sömnproblem, isolering, sämre mental förmåga och kreativitet för att nämna några. Lägg till självmedicinering med alkohol och droger och du är riktigt illa ute! Se till att ta hand om din kropp och sinne!

Häng med en dalmas inte skattmas: Se till att du håller koll dina skyldigheter till staten som företagare. Det är väldigt lätt att göra av med de pengar som tillslut ska in till skatteverket, särskilt i början. Som nybliven företagare är det väldigt lätt att bli blind och bara se alla pengar som kommer in. En stor del av dessa är tyvärr inte dina, utan är moms och skatt. Du måste även tänka på att en del ska gå till din pension. Eftersom du inte är anställd så måste du själv betala in den! Lär dig grunderna i bokföring och hur skatt fungerar!

Vad kom först? Kreatören eller guldägget?

Låt inte alla guldägg komma från samma höna: BAM! Du har äntligen landat din första kund, nu kan du andas ut… Inte riktigt. Att enbart ha en kund är oftast en dålig idé, hur än kärleksfulla och fantastiska de än är. För saker och ting kan ändras, snabbt! En ny marknadschef, en ny anställd med din kompetens eller tex Corona. Att ha flera hönor som kan lägga dina guldägg minskar risken för att du blir helt utan inkomst.

Vad är bättre än den schweiziska armékniven? En kniv för specifika ändamål! En kirurg skulle förhoppningsvis inte knipa din blindtarm med en schweiziska armékniv. Även om du har många strängar på din lyra, så är det ofta smartare och billigare i längden att leja bort vissa saker så som bokföringen eller webbdesign. Så du kan fokusera på det du tycker är viktigt.

”Finns det svenskt kaffe på hotellet?”

Sommar, sol och Peppes Bodega: Äntligen fem veckor i Nueva Estocolmo med Stig och Ole! Sol, bad och dessutom betalt. Nej, så ser inte riktigt livet ut för en frilansare under semestern. Oftast får vi jobba på och ta några enstaka semesterdagar här och där. Något som du dock behöver vara medveten om innan (eller plågsamt inse) är att de flesta av dina kunder ligger två solstolar bort från Stig och Ole från mitten av juni fram till mitten av augusti. Detta gäller även under jul och nyår. Stora delar av Sverige stannar upp och tar semester under dessa tider, det gör inte du. Se till du har en ekonomisk buffert för att täcka upp för dessa månader.

”Du kommer få mer betalt framöver”: Ha-ha-ha-ha! Varje gång denna mening landar i inkorgen skrattar jag för mig själv. Det gjorde jag dock inte varje gång jag gick på denna nit som nybörjare. Det lämnade snarare en känsla av att jag blivit blåst och behovet av en sittkudde. Och inte hörde de av sig igen heller som de lovade (snacka om en dålig dejt). Ingen kommer börja betala mer i efterhand! Denna replik är bara ett fult försök att utnyttja någon som är ny till ett billigare pris. 

Det som inte står skrivet i sten: Vi har nog alla hört det förut. Att allt är ”helt klart och redo att köras igång” eller ”det kommer bli massor med jobb”. Men, efter att man hört dessa visor otaliga gånger så lär man sig att innan du faktiskt står på plats för att utföra ett jobb eller fått den tekniska briefen i handen, ta inte ut något i förskott!

Låt dig inte avskräckas från motgångar! Se det långa loppet och ljuset på horisonten! 

Love,
Johan

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Blog (ENG): blog.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

 

 

 

 

Dela blogginlägget:


Så du har bestämt dig för att börja frilansa? Good for you! Det kommer vara en tid full av osäkerhet, ångest, obetald övertid, stress och säkert en del tårar.

Det här med att frilansa. Att släppa allt vad ekonomisk trygghet heter och dyka rätt ner med huvudet först i det okända. Att börja om från börja, utan fasta kunder, kanske utan en plan B och C, och utan ett alltför pålitligt stöd från A-kassan. Måla på din war-paint, på med den skottsäkra västen, skyddsglasögonen och de höga stövlarna. För du ska inte på en glassig semester alá influencer, du ska ut i knädjup, solbakad skit. Du ska ut i krig!

En mänsklig Swiss army knife

Utan en fast anställning, där all din inkomst och hela ekonomi, ofta tillsammans med marknadsföring, försäljning och allt där till – hänger på dig. Du måste sälja, se till att synas, höras och vara topp-of-mind. Du måste fakturera och se till att få betalt samt sköta eller iallafall hålla koll på bokföringen. Och, du måste se till att du har kaffe (viktigt!).

Oftast har du inga kollegor eller chefer att luta dig mot vid tunga dagar. Att få råd från facket om att din chef, som egenanställd, behandlar dig dåligt är också svårt… Du är ensam, du är alldeles själv och på väg ut i den okända vildmarken. Fy fan vad kul du kommer ha!

Struktur är viktigt, men inte alltid det lättaste som frilans. På ett 9–5 jobb är det oftast (förhoppningsvis) rätt bra strukturerat. Du har en tid du börjar, du har din lunch och en tid där när du oftast får gå hem. Som frilans är detta något som ofta, och förvånansvärt lätt, flyger ut genom fönstret. Du springer på möten på andras villkor, du slänger snabbt i dig en tallrik med fil framför datorn för din kund vill göra en sista ändring i annonsen som skulle varit inne senast klockan 11, du sitter med ansiktet i datorn istället för mobilen på bussen/tunnelbanan hem för att hinna få in liiiite extra jobb innan du ska köra kidsen till träningen.

Frilansande är ett konstant pussel för att få ihop allt och samtidigt få tid att jobba mot dina mål. Men, du har möjligheten att helt styra över din tid. Både med och helt utan måsten. Fy fan vad kul du kommer ha!
 

BFF for life

Som frilansare kommer du skapa fantastiska kontakter och relationer med kunder. Relationer som ger dig energi och känslan av att du verkligen gör skillnad och bidrar till en ökad försäljning och ett starkare varumärke för din kund. Du kommer ha kunder som kommer höja dig till skyarna och kunder som kommer räkna dig som en naturlig del av sitt marknadsteam. Men, du kommer också ha kunder som försöker utnyttja dig som frilansare, som suger energin och lusten ur dig. Du kommer ha kunder som slutar höra av sig, som blir missnöjda och som väljer bort dig för någon som gör det billigare.

Frilanslivet är absolut inte lätt. Det är tidsödande, ofta ensamt och framförallt ger det några extra gråa hårstrån och rynkor. Men du kommer ha den bästa tiden i ditt liv!

För varje minut du spenderar på att jobba för dig och dina drömmar istället för att uppfylla någon annans är värt det!

Love,
Johan

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Blog (ENG): blog.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

Dela blogginlägget:

Publicerad 22 juni 2020

Vad vore tacosen utan kryddan?

Åsikter finns det gott om. Vi alla har dem och av någon outgrundlig anledning så gillar vi också att dela med oss av dessa. Och ju högre desto bättre! Detta inlägg är lite av en spinn off på mitt ”snackar du mest eller skapar du också” – inlägg där jag luftade min åsikt om att vara en så kallad keyboard warrior. Nu tänkte jag prata mer om hur du inte ska låta dem komma in i ditt huvud.

Det viktigaste en kreatör kan ha

Att ha många strängar på sin lyra kan vara bra att ha. Det innebär att du har många olika vägar till att skapa en inkomst eller att till exempel supporta marknadsavdelningen med. Du kan fotografera, klippa film och sätta ihop en snygg presentation utan att skämmas.

Men det absolut viktigaste du kan ha som kreatör är dig själv. Det är du som ger liv i dina skapelser. Det är du som ger dem en själ och glimten i ögat. För vad vore tacosen utan kryddan? Även om man alltid får höra att du inte är ditt jobb och att det är viktigt att separera jobb och privatliv, så går det inte att undvika att vårt egna DNA finns med i allt vi skapar. Skapar vi utan att blanda i en liten bit av oss själva så skapar vi bara en generisk produkt – tillintetsägande och tråkig.

Det är du som är kryddan i tacosen!

Låt inte deras problem bli dina

Vad som kan få dig att tvivla på dig själv, din kreativitet och dina mål mer än något annat, är ofta dessa tangentbords-smattrande åsiktsmaskiner. De som på sociala medier och andra forum, gärna berättar hur saker ska och inte vara, att saker är fel och inte till just deras syn på saker. Förutom att dessa suger energin ur dig får de ofta dig att tvivla på ditt unika DNA. Att reagera på dessa personer är oftast en dålig idé. Det brukar tendera att göra dig ännu mer arg och upprörd och du använder värdefull energi till ovärdefulla saker. Fokusera istället där det behövs – på dina egna mål och på vad du gör bäst – ditt egna skapande. Låt inte deras problem bli dina problem. Låt inte någon som gav upp sin dröm förstöra din!

När du inte ger dem uppmärksamhet så häller du inte heller bensin på elden. Och, när du fokuserar på annat och det som är viktigt för dig så tar du bort det enda din hjärna behöver för att hålla denna ilska och jobbiga känslor vid liv – ditt fokus!

Glöm aldrig bort att det är du som är det unika i dina kreationer. Det är du och ditt DNA som gör att folk vill anlita dig för dina bilder, illustrationer eller fantastiska texter. Det är du som är kryddan i tacosen.

Fortsätt tro på dig själv och fortsätt var unik!

Trevlig midsommar!

Love,

Johan

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Blog (ENG): blog.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

Dela blogginlägget:

Genom att skapa bra, hälsosamt vanor vinner vi alltid i längden!


Förra veckan skrev jag om fördelen med att jobba in vanor, för att spara på din mentala energi och fokusera den på det kreativa arbetet istället. Men hur kommer egentligen en vana till i detalj? Och vad kan du göra för att se till att det blir en riktigt stark och bra vana?

Den del av vår hjärna som hanterar vanorna ser egentligen ingen skillnad på bra eller dåliga vanor. Utan bara på hur svarar på olika saker, hur du beter dig och på vilka saker du lägger din energi och fokus på. Detta tenderar väldigt ofta i, mer eller mindre, vanor som är av mindre hälsosam karaktär. För att dämpa ångest, obehag eller andra känslor.

En dålig vana är som en hundskit i solen – den blir bara sämre med tiden!

En dålig vana som blir sämre med tiden

Till exempel, varje gång du har haft en tuff dag på jobbet, det vill säga en händelse som orsakar en viss typ av obekväm känsla. Detta kan vara en missad deadline, en missnöjd kund eller att någon annan fick det frilansgiget du verkligen ville ha. För att dämpa dessa känslor av obehag dricker du ett par glas vin. En vana inte enbart är en aktivitet som vi utför, utan kan även vara tankar som vi tänker eller hur vi reagerar på en händelse.

Så ju oftare du försöker dämpa dessa känslor av olust med till exempel vin, snabbmat, spel eller något annat, så kommer din kropp kräva vin varje gång du känner samma eller liknande olustiga känsla – för hur du hanterar detta är en vana. Med andra ord, du har lärt din hjärna att alltid svara på samma sätt vid detta obehag. Eftersom kopplingarna mellan dessa hjärnceller, som associerar obehag med vin, är starka efter upprepad aktivering. Även om vinet ger, om än kortvarig, känsla av välbehag så är det inte en hållbar strategi för hälsan i längden = du gör saken värre.

Quantum Zeno Effect är inte att missta för Quantum of Solace.

Hebb’s Law, the Quantum Zeno Effect, Attention Density

Är inte namnet på några Bondfilmer, utan exakt hur en vana blir till i din hjärna. Så varför blir våra cravings för vin starkare för varje gång vi försöker dämpa en obekväm känsla? Svaret heter Hebb’s Law, och det är när våra nervceller i hjärnan aktiveras i samma mönster om och om igen. Detta tillslut formar en koppling mellan dessa hjärnceller. När väl denna koppling skapats så svarar hjärnan på samma sätt, när då till exempel en olustig känsla uppstår. Detta i sin tur gör denna koppling ännu starkare – och blir en vana.

Detta gör att vår hjärna associerar vin med känslomässig lättnad och smärtstillande och vårt belöningscenter i hjärnan ökar sin aktivitet och kräver ännu mer vin – en dålig vana som blir sämre med tiden.

Så vad är då Quantum Zeno Effect? Det är vad som håller dessa nervceller aktiverade tillräckligt länge för att få Hebb’s Law att funka. Det vill säga, det Quantum Zeno Effect gör är att stabilisera de aktiverade områdena i hjärnan och ser till att de är aktiverade tillräckligt länge för Hebb’s Law att kicka in och forma dessa kopplingar. Likt att hålla två ytor tillsammans tills limmet hunnit torka.

Men vad är Attention Density? Jo, det är det viktigaste steget i att skapa starka kopplingar mellan hjärncellerna! För det är Attention Density som frammanar Quantum Zeno Effect. Och som namnet antyder, ju mer du fokuserar på nått desto starkare blir effekten och resulterar i starkare kopplingar. Men, Attention Density kan också motarbeta dig. Likt den del av hjärnan som hanterar våra vanor, ser den ej skillnad på om det du fokuserar är bra eller dåligt för dig. Utan den bara utför sitt jobb och ju mer du fokuserar på något, bra eller dåligt, ju bättre jobb gör den.

Gör valet att bygga en bra vana

Att ändra en dålig vana till en bra är varken lätt eller gjort i ett nafs. Det vill säga, bygga nya kopplingar som är förknippade med bra vanor. För mig underlättade det dock otroligt mycket när jag läste ovan info i boken ”You are not your brain” av Jeffrey M Schwartz och Rebecca Gladding. Nu vet jag vet hur en vana skapas och kan agera där efter.

Det bästa tips jag har är att stanna upp när du känner en obehaglig känsla eller är på väg att göra en destruktiv (o)vana. Stanna upp, ta ett djupt andetag och reflektera över vad som sker just nu och vad som är på väg att hända. Vissa skulle nog kalla detta för en typ av mindfulness. Genom att stanna upp och tänka efter kan du se att du är på väg mot det där glaset vin för lindring.

Oftast kan vi inte göra något åt att vi känner som vi känner, MEN vi kan göra ett aktivt val över hur vi agerar på dessa känslor. Som att välja att återigen ta till alkohol eller istället göra något som är bra för oss och som för oss framåt. Eftersom fokus är det viktigaste för att bygga en vana kan vi välja att fokusera på saker som är bra för oss, och som för stunden tar bort fokus på obehaget. Detta kan vara att ringa en vän, gå på ett gruppträningspass, lära sig en ny teknik i Illustrator eller något annat som kräver att du fokuserar.

Sakta men säkert kommer du förändra den dåliga vanan till någon som inte är destruktiv och du kommer inte reagera på samma sätt när obehag uppstår. Se till att göra saker som antigen är hälsosamma eller för dig framåt som människa.

Stanna upp. Gör något nyttigt. Fokusera. Och kom ihåg: en ny vana skapas via fokus som triggar Quantum Zeno Effect och skapar Hebb’s Law.

PS. Jag är inte alls emot att dricka vin eller alkohol. Men att ha som vana att använda alkohol, snabbmat, spel eller till exempel sex på ett destruktivt sätt för att dämpa obehag är aldrig en bra kombination.

Love,
Johan

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Blog (ENG): blog.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

Dela blogginlägget:

Kreativa vanor! Vanor är en fantastisk bra sak att ha – och något som vi alla har, bra som dåliga. De flesta av de saker som vi gör varje dag, medvetet eller omedvetet, är utav vana. Från vår frukost och att borsta tänderna, till vad och hur vi äter lunch, till vår kvällsrutin innan vi går och lägger oss. Men vet du hur vanor faktiskt funkar och hur du kan använda dem till att boosta ditt kreativa liv? Dags att skapa nya vanor!

Saken med vanor är att de både kan vara bra och dåliga. Som att träna på morgonen innan jobbet (läs varför här) eller att ta en cigarett till morgonkaffet, som en del av din morgonrutin. Vad som är bra är att vi alltid kan ändra våra vanor till det bättre. Vi behöver bara veta vad en vana är och hur den funkar.

En vana är enkelt förklarat ett neurologiskt mönster i ditt huvud där hjärncellerna skapat extra starka kopplingar.

Det börjar i ditt huvud

En vana är enkelt förklarat ett neurologiskt mönster i ditt huvud. En tanke som du har tänkt så mycket att dina hjärnceller skapat extra starka kopplingar för just denna tanke. Detta kan liknas med hur en stig i skogen skapas. När du går där för första gången (tänker denna tanke eller utför något) så finns det ingen stig att följa. Men ju mer du går samma väg (tänker denna tanke eller utför något) så kommer det sakta men säkert formas en stig och att följa den blir lättare. Samma sak händer i din hjärna, ju mer du tänker en tanke eller utför en handling, ju lättare blir det att ”gå till den tanken” och mindre mental kapacitet krävs för att utföra handlingen. Vanor skapas för att vår hjärna ständigt letar efter sätt att spara energi på.

När du ersätter en dålig vana, som den där cigaretten till morgonkaffet, med en ny bättre vana, som att promenera till jobbet så skrivs dessa neurologiska mönster i huvudet över med en ny vana. Så när vi ändrar våra vanar ändrar vi även på vår hjärna.

När du ersätter en dålig vana så skrivs dessa neurologiska mönster i huvudet över med en ny vana. Så när vi ändrar våra vanar ändrar vi även på vår hjärna.

Eftersom samma sak även funkar med tankar, kan du ”träna” din hjärna att tänka på ett visst sätt. Om du tillexempel tittar dig själv i spegeln varje morgon och säger högt till dig själv att du är fantastiskt snygg och en bra människa. Så kommer du med tiden ha det lättare att tänka dessa tankar om dig själv, eftersom de kopplingar som sker mellan hjärncellerna för just dessa tankar kommer bli fler och starkare. Perfekt för att boosta självförtroendet!

Tids- och energispararen

Saken med vanor är att de sparar mental energi och styrka. För kreativa personer, som dig och mig, betyder det mindre mental energi som går till ”spillo” på uppgifter som är nödvändiga för vårt företag, men ack så tråkiga eller jobbiga, om vi gör dem till en vana = mer hjärnstyrka till vår kreativitet.

Sitter du varje månad eller kvartal i panik för att fixa bokföringen och momsrapporten i sista sekunden? Denna uppgift är ett perfekt exempel att skapa en bra vana av. För om vi hela tiden skjuter den framför oss (i ångest) så tar det som du säkert märkt en enormt stor mental påfrestning och energi att genomföra. Om vi istället ser till att skapa vanor (och rutiner) för att göra vår bokföring och momsrapport lättare, så kommer vi inte ha ångest när skatteverkets deadlines knackar på eller ta en veckas semester efter varje gång för återhämtning.

Jag gjorde exakt som ovan i många år. För bokföring var ”inte mitt område”. Nu har jag efter många om och men (och lite gråt) dedikerat en timme varje vecka där jag ser till att alla kvitton, fakturor och annat från veckan innan är på plats i mitt bokföringsprogram. Att lägga det i en kartong märkt ”finns i sjön” räknas inte! Detta gör att när väl momsrapporten ska in varje kvartal (i mitt fall) så är allt på plats och det krävs oftast inte mer än en knapptryckning för att få de siffror jag behöver. Minimal ansträngning, helt utan ångest.

Nu förtiden tänker jag inte så mycket på det heller, jag har arbetat in en vana att se till att dessa arbetsuppgifter görs på utsatt tid varje vecka. Det har gått så långt att kryper i mig när jag tvingas boka in ett möte på den tiden – för det är en vana.

Just detta med vanor och hur de fungerar i vår hjärna är extremt fascinerande och intressant om man börjar fundera på hur de kan göra livet lättare. Om du vill läsa mer i styrkan med bra vanor kan jag verkligen rekommendera boken The power of Habit – Why we do what we do and how to change, skriven av Charles Duhigg!

Love,
Johan

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Blog (ENG): blog.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

Dela blogginlägget:

Balans i livet är viktigt att ha. Detta gäller såklart även i det kreativa livet för oss kreatörer. Att sätta fingret i vädret och kolla av hur man ligger till är en enkel och extremt värdefull övning att göra. För vi vill se till att vi äter från hela den kreativa kostcirkeln och inte bara de nyttiga, men viktiga, grönsakerna.

När livet känns motigt; du har tillexempel motgångar på jobbet, du gör inte de jobben som du önskar, det är bara en massa måsten hela dagarna eller kanske rent av befinner dig i en djup kreativ svacka. Du upplever mindre lust till ditt en gång roliga och kreativa arbete som nu känns mer som tvång än ett kreativt utlopp. Livet känns helt enkelt trist! Detta brukar resultera i att vår kreativa nivå sänks och att vi börjar tvivla på oss själva och vår kompetens.

Eftersom vi tappat lusten till att vara kreativ, tenderar vi att också skärma av oss från det som gör oss kreativa. Vi slutar att skissa, leta efter fina linjer och skuggor och vi börjar jämföra oss med andra online, med resultatet att vi ofta känner oss ännu sämre.



Kreativ obalans

Detta brukar betyda att vi inte har balans i vår kreativitet – utan har ett över- och underskott. Därför är det bra att göra en övning som svart på vitt visar vad du gör för mycket av och vad du gör för lite av. Detta verktyg är enkelt men kraftfullt. Det används även av psykologer inom kognitiv beteendeterapi (KBT). Och nu kommer projektledaren i dig att jubla – vi ska göra en lista!

Eller inte enbart en lista utan flera. Vi börjar med att lista vad du tycker att du gör för mycket av. Den kan vara så lång som du önskar den att vara, men minst 10 punkter är bra. Den kan tillexempel se ut så här:

Vad gör jag för mycket av

  • Släcker bränder på jobbet (vilket tar mycket energi)
  • Enbart bread & butter-jobb (viktiga men ger ingen utmaning)
  • Oroar mig för mitt företag (ekonomi)
  • Oroar mig över varför jag inte lyckas med mina pitcher
  • Jämför mig med andra kreatörer (ofta som kommit längre än mig)
  • Stressar (till/från jobbet, deadlines, måsten)
  • Grubblar (om allt och inget, ofta till det negativa)
  • Ohälsosamma ”plåster” (skräpmat, alkohol, tobak för jag tycker synd om mig själv)
  • Sitter fast i min utveckling (lär mig inget nytt, gör inget nytt)
  • Dåliga beslut (företag, ekonomi, uppdrag, taktik)

Denna lista kan som sagt vara hur lång som du önskar. Men lägg lite tid och verkligen fundera på vad du känner att du gör för mycket av.

Tips! Låt det ta en arbetsvecka och anteckna det du gör på dagarna.

Nästa steg är att göra en ny lista (yaay!) med vad du känner att du gör för lite av. Precis som ovan, minst 10 punkter och låt fundera igenom den riktigt. Den kan tillexempel se ut såhär:

Vad gör jag för lite av

  • Egna kreativa projekt
  • Företagsutveckling (planer, strukturer, analys, vision)
  • Träffar och socialiserar med likasinnade (afterwork, meet-ups mm)
  • Stannar upp, känner efter och ser vart jag är
  • Vidareutveckling av mina kunskaper (kurser, workshops)
  • Motionerar och tar hand om min hälsa (styrketräning tex)
  • Läsa böcker (försöker, men det går långsamt)
  • Inspiration (utställningar, filmer, tidningar)
  • Avslutar äldre, mer långgående, projekt
  • Uppskattar mig själv, vad jag åstadkommit och hur långt jag kommit


    Svart på vitt

Fördelen med att göra listor så här är att man enkelt ser hur din arbetsdag och kreativa sysslor ser ut. Att man känner sig oinspirerad, utan energi eller att man sitter fast, är inte så konstigt om man enbart gör de sysslor som i vissa fall såklart är nödvändiga, men som inte fyller på eller ger utlopp för din kreativitet. Att bara jobba med dessa funkar ett tag, men sen behöver man fylla på. Precis som att man inte enbart kan gå på utställningar, jobba med egna kreativa projekt och socialisera på after work. Vi behöver såklart tjäna pengar och sköta bokföringen med.

Nyckeln till kreativ frihet är att ha balans mellan de nödvändiga måsten och de roliga delarna. För utan det ena kan vi inte ha det andra. Det vill säga utan de nödvändiga måstena som oftast är de som genererar pengar, tid och möjligheter, kan vi inte göra de roliga sakerna som fyller på vår kreativitet och som ofta kostar tid och pengar!

Eller som Thanos sa det:



Love,
Johan

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Blog (ENG): blog.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

 

Dela blogginlägget:

Publicerad 11 maj 2020

Boktips för ovisa tider

I dagens läge så har vi en del extra fritid, frivilligt eller ofrivilligt. När något oväntat likt detta händer hamnar vi lätt ur balans. Vi tappar fokus, vi börjar ifrågasätta våra livsval och ovissheten kryper sig på. Kanske funderar du på att byta karriär för ett kreativare yrke, testa vingarna på din affärsidé eller följa vad än ditt hjärta slår för. Här kommer ett boktips som hjälper dig peka kompassen rätt!

Ofta är ovisshet skrämmande och den största tröskeln att ta sig över för att starta och ta det första steget. Förra sommaren på började jag en lista med böcker att läsa för att jag ville bli smartare, mer påläst och helt enkelt veta mer. En lista som sedan dess vuxit med ännu fler titlar. En av de första böckerna som jag läste var Framgångsboken av Alexander Pärleros. I denna bok går han igenom allt vad han lärt sig genom åren och från alla möten i sin podcast Framgångspodden (som du säkert hört talas om).

I Framgångsboken går han igenom tre fantastiskt bra ämnen: vägen till framgång, hitta mitt varför och vägen till välmående. Med massvis med råd, how-to’s och tillvägagångssätt. Just delen med att hitta sitt varför är fantastiskt nyttig och full med verktyg för göra ditt varför tydligare och lättare att uppnå. Oavsett om man letar efter sitt kreativa kall eller är yrkesverksam och vill få hjälp att prioritera.

Även om man inte är ett fan av hans podcast är boken något jag verkligen rekommenderar. Särskilt om du just nu funderar på att byta karriär, vill testa vingarna på din affärsidé eller bara drömmer om något annat utan att veta vad. Garanterad sträckläsning!

Supertips!

Läser du ovan nämnda bok tillsammans med boken Hjärnstark av Anders Hansen kommer du vara fullständigt ostoppbar!

Love,
Johan

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Blog (ENG): blog.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

Dela blogginlägget:

Aldrig har så många känt sig så ensamma som nu. Jobben har avtagit och mailboxen har tystnat. Vi ser våra företag och arbeten sakta men säkert gå mot en ovis framtid eller ännu värre. Det är svårt att inte känna sig hjälplös. Särskilt som frilansare eller egen företagare.

Vi är inte ensamma! Tillsammans kan vi sträcka ut en tass till varandra.

Men, Älskade kreatör – du är inte ensam! Vi är många som kämpar i motvind just nu. Som tar dag för dag som den kommer och gör allt för att få ändarna att mötas. Även om det känns som du är ensammast i världen just nu, då att driva eget kan vara extremt ensamt, så är du inte det. Vi andra kreatörer finns där ute – det är viktigt att veta!

Jag är verkligen ingen psykolog, häsloguru eller stjärna på att driva företag. Men jag är kreatör och går igenom samma saker som du, känner och tänker samma saker och tillsammans kan vi stötta varandra!

Vill du bara skriva av dig om hur du känner, prata om vädret för att komma på andra tankar eller bolla en ny idé du funderat på, hör av dig: Himself(at)johanstahlberg.com

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Blog (ENG): blog.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

Dela blogginlägget:

Publicerad 24 april 2020

Tuffa tider för en drömmare

Vi går igenom en tuff period nu. Både som anställda, egen företagare eller frilansare. Vi är många som har det tufft och flera i vår umgängeskrets har förlorat jobben, tvingats gå ner i lön eller ser sitt företag gå på tomgång. Det är en tid full med stress och nya utmaningar. Som tur är finns det saker du kan göra för att underlätta.

Handen på hjärtat; hur mycket motionerar du nu? Även tidigare för den delen med? Som kreativa människor glömmer vi ofta bort att ta hand om vår kropp och vårt sinne. Det är lätt hänt att man slukas upp i nuet av det projekt, arbetsuppgift eller måsten som man gör. Man jobbar mot en deadline för att få klart den där filmen, uppdatera hemsidan eller hinna klart med kvartalets bokföring. Vilket gör att man slarvar med maten, sömnen och att röra på sig.

Som kreatörer är stress lika naturligt för oss som Adobes alla program. Genom att bli bättre på att hantera stress så kommer vi även inte reagera lika hårt på den. Vi kommer också ta bättre beslut för oss själva och vårt arbete. För hur många bra beslut tar man egentligen i stressade situationer?

Att röra på sig och motionera som kreatör har så många fler fördelar än att jeansen sitter bättre eller att man slipper ångesten varje gång någon taggar dig i en bild på Facebook. För när du rör på dig händer det massvis med bra saker i din kropp och hjärna som vi som kreatörer kan dra nytta av. Särskilt i dessa tider när vi är extra stressade och står inför nya tuffa utmaningar och omställningar.

Träning har de mest fantastiska effekter på vår hjärna och kreativitet.

Cool as a cucumber

Stress är ju något vi alla upplever och hanterar i våra liv. Det är inget val som vi har utan mer ett nödvändigt ont som vi måste handskas med. Om du känner att du är stressad ofta, vilket många är i dagsläget, eller att du inte hanterar stress speciellt bra – då är träning din lättnad! När vi tränar använder vi våra muskler och våra muskler hjälper till att neutralisera stresshormonerna. Ju mer regelbundet du tränar desto bättre kommer du och din kropp att hantera stress – särskilt på lång sikt.

När vi är under stress så släpper kroppen ut massvis med hormoner och detta får, vid långvarig stress, vår frontallob och hippocampus att minska. Vår frontallob är ju där all vår kreativitet, intelligens, resonemang och personlighet (och extremt mycket annat) sitter och vår hippocampus hanterar bland annat kort- och långtidsminnet samt vårt lokalsinne.

En annan bra förmån är att när du sänker din stressnivå så kommer du även att gå ner i vikt, eftersom kortisol (stresshormonet) förhindrar din kropp från att bränna fett. Detta är en överlevnadsfunktion vår kropp har från tiden innan Fortnite och Snapchat, då vi levde på savannen.

Träning ger dig mer bonus än ett online casino!

Mer bonus än en ett online casino

När vi rör på oss, det vill säga går på en rask promenad eller tar en joggingtur, som gör att vi får upp pulsen – gärna i ca 40 minuter – så ökar blodflödet till vår hjärna. Detta i sin tur för med sig massvis med bra saker:

  • Det skapar nya hjärnceller
  • Vi blir mer stresståliga
  • Din hjärna blir mer öppen för förändring (plasticitet)
  • Det skapas mer kontakter mellan hjärncellerna i frontalloben och resten av hjärnan
  • Det hjälper dig att fokusera och stänga ute bakgrundsljud

Regelbunden träning där du får upp din puls under minst 40 minuter ett par gånger i veckan kommer att göra din hjärna både större och yngre! Läs gärna om denna mening ett par gånger.

Flertalet studier har påvisat att vår kreativitet och mentala kapacitet även får sig en boost efter att vi har tränat. Så se till att röra på dig innan du startar din arbetsdag eller i alla fall innan du ska ta dig an den där tuffa uppgiften eller jobbiga mötet. Viktigt är att du inte ska ta ut dig helt så du blir utmattad eller lyfta skrot, utan det är motion där du får upp din puls som är det viktiga.

Öppen för förändring

Vår hjärna inte en solid klump av oföränderlig vävnad, utan hjärnan är i ständig förändring. Varje gång vi skapar en ny vana eller lära oss något nytt så skapar vi en ny ”stig” i hjärnan. Du kan träna din hjärna på att tänka positiva tankar genom att bara fortsätta tänka på dem, och med tiden ju mer du ”går” på denna stig ju lättare blir det för dig att tänka på dessa tankar. Motion gör vår hjärna mer föränderlig medan stress orsakar hjärnan till raka motsatsen.

Därför är motion perfekt i tider som dessa då många har fått ställa om över en natt. Vi ska nu ha våra möten, presentationer och kurser via Zoom och Google Hangouts istället för våra trygga konferensrum. Har vi höga stressnivåer är denna omställning ännu tuffare. Då hjälper träningen dig på grund av att det gör hjärnan mer öppen för förändring och ökar din mentala kapacitet.

Träning ökar dina dopaminnnivårer, vilket gör att du fokuserar bättre.

Noise reduction när du jobbar hemifrån

Nu, under Covid-19, sitter du hemma och försöker jobba. Det gör även din respektive, barn 1, barn 2 och hunden. Stökigt kontorslandskap minst sagt. Du har antagligen hört talas om dopamin tidigare. Ämnet som får oss att känna glädje och lycka. Men vad dopamin också gör är att det får oss att bli motiverade och uppmärksamma.

Dopamin finns även i medicin mot ADHD som ser till att höja dopaminvärdena i kroppen, då människor som har svårt att fokusera och mycket lätt blir distraherade behöver högre doser av dopamin för att kunna fokusera. Dopaminet är det som får oss att kunna sortera bort bruset i bakgrunden och fokusera på din uppgift. Som när du innan Covid-19 satt på café och skrev på din bok och zonade ut allt runt omkring dig.

När vi rör på oss så ökar dopaminet i kroppen (ibland så pass mycket att vissa upplever runners high). Därför att det perfekt att starta din dag med ett träningspass för att lättare kunna fokusera på arbetet och filtrera bort stöket i bakgrunden.

Att ta hand om oss själva och vår Kropp är alltid bra. Inget gott kommer ur att försaka sig själv. För mycket alkohol, stress och mättade fetter tillsammans med för lite sömn är en genväg till att bli en sämre kreatör och mindre kreativ. Se till att ta hand om dig och ditt sinne. Det lönar sig alltid. Särskilt i tider som denna.

Vill du veta mer om träningens effekter på dig, din hjärna och din kreativitet kan jag inte rekommendera Andres Hansens bok Hjärnstark nog mycket. Efter att ha läste den är det svårt att inte se till att röra på sig. Den finns som pocket, ljud- och e-bok.

Se alltid till att hålla avstånd från andra om du ska ut och springa. Följ alltid Folkhälsomyndighetens råd och riktlinjer.

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Blog (ENG): blog.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

Dela blogginlägget:

Vi ser dem hela tiden, tangentbordskrigarna. De som spenderar timmar på att hamra fram åsikter, budskap, tankar och kritik genom sina blåslagna tangentbord. Du hittar dem i Facebookgrupper, i kommentarsfälten och i forumen. Är du en av dem eller prioriterar du ditt skapande?

Att prata är lätt. Det är det alltid. Idag, när alla är kommunikatörer, egenutnämnda experter och tyckare är det lättare än någonsin att få ut sin röst och budskap. Detta har resulterat i att vi verkar ta tystnad som ett tecken på svaghet eller misslyckande. Enbart för att man inte fyller sina sociala medier med hur fantastisk man är.

Skippa skitsnacket och det digitala rampljuset

Du och Sickan har en plan. En plan för att du skall lyckas med just ditt företag, det egna kreativa projektet eller vad det nu kan vara du har framför dig. För att lyckas kräver det 100% av din tid, ditt fokus och din energi. Men, varje gång du lägger tid på att diskutera i forum om pixlarna mellan olika kameramodeller, debattera på sociala medier för att visa att just du har rätt åsikt om Oatlys senaste reklamkampanj – drar du värdefullt fokus från ditt projekt.

För varje tryck på tangentbordet skjuter du din dröm längre och längre bort.

Varje tangentbords-fight du tar puttar dina måsten längre bort.

Att jaga sin dröm eller att förverkliga det där egna kreativa projektet som man planerat så länge, kan vara skrämmande. Söker du skydd och ursäkter från det som du måste göra genom att snacka online? Istället för att kliva ut ur din comfort-zone och möta motgångarna på vägen till drömmen?

Kriga inte för ditt digitala ego – kriga för dig

De söker inte bekräftelse, lajks eller ytligt stöd online för det de skapar. De bryr sig inte om det digitala rampljuset som finns inom bubblorna i våra Facebookgrupper, forum och flöden. De är för upptagna med att skapa, 100% fokuserade på sin vision och dröm. Där finns inte tid att söka bekräftelse. Medans du står framför spegeln på gymmet och tar selfies i löpartights och linne, sitter de längst bak i mörkret och kör ett extra rep.

Så låt de andra klappa sig själva på ryggen och ödsla tid medans du gör jobbet som krävs. Lägg din värdefulla tid och energi på att förverkliga dig själv, inte någon status online som inte går att hänga i din portfolio.

Ryan Holiday sa det bäst: “The only relationship between work and chatter is that one kills another”.

Ta hand om er där ute!

Love,
Johan

Dela blogginlägget:

Publicerad 3 april 2020

Du och ditt stora kreatörs-ego!


Vi kreatörer och våra stora egon. Den lilla djävulen som sitter på vår axel dag ut och dag in – egot. Han kan ibland vara bra att ha, men oftast ställer han till med problem även om vi inte är medvetna om det. Han viskar saker i våra öron som förvränger vår världsbild och vår syn på oss själva och andra. Så, hur kan man besegra våra uppblåsta kreatörs-egon?
 

Jag är så jävla bra!
Jag är verkligen bäst!
Det är bara jag som klarar av detta.
Alla andra är amatörer i jämförelse med mig.
Jag kan redan det där, jag behöver inte lära mig nytt.

När vårt ego blir för stort, det vill säga att vi lyssnar för mycket på den lille djävulen på axeln, tenderar vi att fastna i vårt egna huvud och skärma av oss från omvärlden. Ego är den röst som säger att vi är bättre än vad vi faktiskt är och som förblindar oss från en ärlig och korrekt kontakt med vår omvärld. För utan en korrekt uppfattning av våra egna färdigheter gentemot andra och de uppgifter vi står framför är vi dömda att misslyckas tids nog. När vi blåser upp vårt ego, utan korrekt omvärldsuppfattning så är det inte självförtroende – utan illusion!

Konstnären Marina Abramović sa det på ett bra sätt:

” If you start believing your own greatness, it is the death of your creativity.”

Egoacceleratorn

Förmågan att utvärdera sig själv och utvecklas till det bättre är extremt viktigt som kreatör. Att se vart sina brister och svagheter finns. Men, med ett för stort ego är detta en förmåga som snabbt tycks falla bort. Särskilt då det är roligare att fokusera på sina styrkor och uppövade talanger. Men att göra jävligt bra skapande ÄR kämpigt. Det suger energi, det slår vårt stora feta kreatörs-ego på käften och kan ibland vara skrämmande. Det är då vi presterar bäst som kreatörer. Inte när vi enbart skapar utan att utvecklas, så vi kan göda den lille djävulen på axeln genom att ”titta så duktig jag är på att göra detta”.

Sociala medier är egots accelerator. Höjdpunkternas catwalk i rampljuset, minst sagt. Världen över lägger vi ut vad vi lyckats med. På Facebook lägger vi ut bilder från de fantastiska platser vi är på just nu #dinsemestermittjobb. Ju mer ”låt mig berätta hur bra jag är” vi postar, ju mer lajks får vi och med dessa lajksen sväller egot. De som vågar trotsa sin highlight reel och visa verkligheten genom ödmjukhet och transparens är de som bäst håller sitt ego under kontroll. Något som även jag brottas med i ärlighetens namn!

Egodödaren

Styrkan i att vara student och att ständigt utvecklas är i egentligen inte de instruktioner du får med nya kunskaper. Att vara student petar bort ditt ego från axeln och in i händerna på läraren. För du är inte bättre än din lärare. Ett perfekt exempel på detta är Kirk Hammett, gitarristen från Metallica.

När Kirk fick erbjudandet om att gå med i bandet kan man ju anta att det var chansen han väntat på i hela sitt liv. Trots att han hade år av gitarrspelande bakom sig och att han just gått med i Metallica, lät Kirk inte egot stå i vägen för sin egna utveckling. Han letade reda på den bästa gitarrläraren som fanns att hitta – Joe Satriani, lärarnas lärare. Varje vecka under två år fick Kirk instruktioner av Joe för att utveckla sitt gitarrspelande och utöka sin förståelse för hantverket. Kirk ville lära sig det han inte kunde – för att bli ännu bättre. Istället för att låta egot ta ratten genom att tycka att han är bäst nu när han spelar i Metallica, såg Kirk istället möjligheten att utvecklas.

Ego är kanske våran största fiende. Ego sätter dig i försvarsposition som förblindar oss, ger oss fel feedback på våra egna förmågor och avskärmar oss från verkligheten.

Vill du läsa mer om hur vårt ego begränsar oss kan jag rekommendera denna bok: https://www.bokus.com/bok/9781782832836/ego-is-the-enemy/

Till er alla! Hoppas ni håller er friska och säkra där ute <3

Love,

Johan

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Blog (ENG): blog.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

 

 

Dela blogginlägget:

Vad krävs för att bryta ny mark inom sitt område? Det vill säga, det som tar en förbi experttiteln och går ditt ingen tidigare gått. Nu har vi kommer till del 3 och (eventuellt) den sista delen av denna serie. Som lovat är denna lite kortare än de förra inläggen.

Du kan läsa del 1 och del 2 här. Och hela den studie, som handlar om vägen till expertprestation, och som lagt grunden för dessa inlägg, kan du läsa här.

År 1936 presenterade en herre vid namn Dr. Raskin en väldigt intressant studie i The Journal of Abnormal and Social Psychology. I denna studie hade han tittat på de 120 viktigaste forskarna och 123 av de mest framstående poeterna och författarna, under 1800-talet. I sin studie fann Dr Raskin att poeterna och författarna publicerade sina första arbeten och verk vid 24,2 respektive 25,2 års ålder. När han sedan tittade på, vad som ansågs vara deras bästa verk, var åldern 34,3 och 35,4 år. Nästan exakt 10 år mellan deras första och bästa arbete.

De bästa verken kom alltså efter de utövat sitt yrke och hantverk i mer än 10 år. Hand i hand med den studie som Ericsson och hans kollegor gjorde och som denna serie bygger på. Där de visar att för att uppnå expertnivå, som till exempel musiker, krävs det minst 10 000 timmar och ca 10 år av avsiktlig träning. Då räknas du som expert på det du gör. Men hur går man ännu längre?

Till oändligheten och vidare

Men vad är det som definieras som expertnivå? Det är att man, som till exempel fotograf, bemästrar all tillgänglig kunskap som finns om ämnet och ens hantverk håller verkshöjd enligt den högsta aktuella branschstandarden. Så, för att bli ännu bättre på sitt hantverk och nå en ännu högre nivå måste man alltså ut på okänd mark. Men, vad behöver man då för att gå bortom allt som går att veta om, till exempel fotografi, och skapa något helt nytt och unik inom sitt yrkesområde?

För att lyckas med det måste man ha bemästrat det som kommer innan. För utan att ha full kunskap om det som varit och är nu, är det enormt svårt att se vad som fattas, behövs eller kan förändras.

Anna Wintour som vi är vana att se henne och hennes första omslag på Amerikanska Vogue 1988.

Anna Wintour – kvinnan som skakade om i modevärlden

Ikonen Anna Wintour, Creative Director på Condé Nast och chefredaktör på amerikanska Vogue, är ett väldigt bra exempel på ovan. Anna Wintour bröt ny mark inom sitt område och satte en ny standard för en hel Industri. För att förstå hur hon såg dessa möjligheter och insikter behöver vi titta hur hennes karriär såg ut fram till slutet av 1980-talet, då hon skapade historia med sitt första omslag som chefredaktör på tidningen.

Anna Wintour föddes år 1949 i England, med en far som var redaktör på tidningen Evening Standard. Redan vid 14 års åldern utvecklade Anna ett stort intresse för mode, genom att titta på programmet Ready Steady Go! Samt läsa magasinet Seventeen, som hennes farmor skickade från USA.

  • 1964 fick hon sitt första jobb på den inflytelserika klädbutiken Biba boutique.
  • 1965 påbörjade hon ett traineeprogram på Harrods
  • 1970 fick hon jobb som redaktionsassistent på Harper’s & Queen och startade sin bana som modejournalist.
  • 1975 blev hon moderedaktör på Harper’s Bazaar i New York
  • 1980 redaktör på Savvy Magazine.
  • 1983 blev hon Vogues första Creative Director.
  • 1985 var hon tillbaka i England och redaktör på Vogue UK.
  • 1988 blev hon chefredaktör på amerikanska Vogue.

Vid en intervju 1985 sa hon följande: ”There’s a new kind of woman out there, she’s interested in business and money. She doesn’t have time to shop anymore. She wants to know what and why and where and how”. Detta hintade om vad som snart skulle komma.

När Anna klev på som chefredaktör på amerikanska Vogue 1988 satte hon sin plan i verket. Hon bröt ny mark och satte en helt ny standard, inte bara i modemagasinens värld, utan för hela modevärlden. ”Smått” så ändrade hon (bland annat) på omslagen – som hade sett likadana ut i årtionden. Hon visade mer av kroppen, istället för bara ett ansikte och bilderna var ofta fotograferade utomhus i miljö, istället för i studio. Hon använde mindre kända modeller och mixade billiga kläder med dyra Haute Couture plagg (vad sägs om ett par jeans för 50 dollar tillsammans med en jacka för 10 000 dollar).

Det hon egentligen gjorde var att visa att mode är något för alla och inte enbart för de ofta idoliserade supermodellerna. I och med det omslaget tog hon modevärlden med storm och närmare den vanliga och moderna kvinnan. Något som idag ses som självklart. Mycket tack vare Anna Wintour.

”Wintour’s approach hit a nerve—this was the way real women put clothes together (with the likely exception of wearing multi-thousand-dollar T-shirts)”

Med expertisen som ledstjärna

När Anna tog jobbet som chefredaktör på amerikanska Vogue, hade hon över 20 års erfarenhet av mode och att bygga tidningar, som gett henne djupa kunskaper och insikter om sin målgrupp. Ta även i beaktning att hon växte upp med en pappa som jobbade i tidningsbranschen. Detta gav henne antagligen insikter om branschen innan hon fick jobbet som redaktionsassistent. Hennes pappa konsulterade henne ofta om hur hans tidning kunde nå en yngre målgrupp.

Hade Anna, som nybakad redaktionsassistent 1970, kunnat förändra en hel bransch som hon gjorde 18 år senare? Sannolikt inte. För att kunna bryta ny mark på det sättet och göra något helt unikt krävs enorm kunskap och erfarenhet inom sitt yrke.

Love,
Johan

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Blog (ENG): blog.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

 

Dela blogginlägget:

Publicerad 27 februari 2020

Prestationen bakom expertnivå – del 2

Nu har vi äntligen kommit till den andra delen av ”Prestationen bakom expertnivå” – serien. Vi dyker nu ner i den djupa delen av studien och tittar på hur man ska träna på sitt hantverk som kreatör och vilken tid du faktiskt behöver lägga ner på avsiktlig träning, för att nå toppnivå. Du kan läsa den första och inledande delen här och hela studien här.

Vi har fått lära oss att talang är inget som är medfött, utan är något som vi måste jobba hårt för att få. Att ha en känsla för stil, till exempel inom balett som jag fotograferar mycket, är något som kommer från träning. Där träning ger mig insikter om hur dansen ska se ut, positioner av danssteg i olika skeden och annat som handlar om balett. Att studera balett ger mig en känsla av vad som är bra, snyggt och tekniskt fulländat – vilket då ger en känsla för stil.

Precis samma gällde när jag jobbade som skidfotograf. I början hade jag inte koll på hur en bra skidsväng eller hur en switch cork 900 såg ut. Men med tiden lärde jag mig när i svängen eller i luften skidåkarens position är som bäst och när jag skulle ta min bild. Kunskap ger talang och känsla!

Andreas Lundstam hittar den perfekta snön och jag tar den perfekta positionen.

Vad skiljer avsiktlig träning åt från andra aktiviteter?

Är en fantastiskt bra fråga som vi ska reda ut nu. Jag kommer att upp mig själv som exempel i form av fotograf. Detta kan såklart översättas till vilket kreativt yrke som helst där du jobbar med ett kreativt hantverk. Så som copywriting, film, animering osv. Som fotograf sysslar jag med fotografering i många olika former, men de flesta av mina fotograferingar kan kategoriseras in i följande kategorier:  betalda jobb (jobb), egna kreativa projekt (lek) och avsiktlig träning.

Betalda jobb: 

Innefattar att jag utför mitt yrke, ofta på en publik plats så som kundens kontor och där folk tittar på (kunden själv, Art Director mm). Prestationen är på högsta nivå (bilderna) och motiveras med en belöning (pengar). Här förlitar vi oss oftast på våra välbeprövade arbetssätt med tillförlitligt resultat. Att experimentera med nya tekniker med okänt resultat och tillförlitlighet, där vi riskerar att inte nå förväntade resultat, är ofta åsidosatt då priset för misslyckande är högt.

Lek / egna kreativa projekt:
Är aktiviteter som har inget (eller minimalt) ekonomiskt värde och oftast inget supertydligt mål i sig. Utan syftet är att ha kul och kanske få utlopp för upplagrad kreativitet. Detta kan vara att ta en sväng på stan och ta lite snapshots ”för det var länge sedan nu”. Målet är oftast är själva aktiviteten i sig än resultatet av den.

Avsiktlig träning:
Innefattar aktiviteter som är skapade för att öka min kunskapsnivå inom mitt område eller en del av mitt område. Tillexempel att jag övar på hur jag kommunicerar och poserar en person framför kameran genom att fotografera folk som är ovana eller ogillar stå framför kameran. Att jag jobbar en specifik detalj, så som micro-kontraster i hudtoner för att mina bilder ska bli ännu bättre eller en ny metod för ljussättning som jag inte använt innan för att utveckla mina kunskaper om ljus och ljussättning.

Som ni ser skiljer mål, kostnad (energi och eventuellt pengar) och belöning i dessa tre. Där jobb kräver en del energi där prestationen är att tillfredsställa någon annan för belöning. Medans lek kräver väldigt lite energi, utan mål och prestation. Avsiktlig träning kräver en stor mängd energi, tid och ibland pengar (mentorer, kurser mm). Den är också oftast väl strukturerad för att få ut mesta möjliga av tiden. Där specifika uppgifter skapas för att jobba på sina svagheter och inte där man är som bäst = liten till ingen utveckling.

Avsiktlig träning är varken enkelt, oftast inte roligt och är inte över på ett nafs. Utan utövas under en period av ca 10 år och 10 000 timmar, innan man förhoppningsvis uppnår expertnivå av sitt yrke och hantverk.

Så här ska du träna

Avsiktlig träning. Alltså träning som har 100% syfte att du ska bli bättre på ditt hantverk. Vi pratar inte om att ta en vända på stan och ta lite snapshots, skissa lite lätt på det du ser utanför fönstret eller att utföra ett betalt ”bread and butter” jobb som frilansare.

Vad som utgör de optimala förutsättningarna för att utvecklas och bli bättre på sitt hantverk varierar beroende på dig som person, så klart. Men, det finns några kritiska kriterier som dina övningar behöver ha. Den mest kritiska, som jag även nämnde i första delen, är motivation. Att ha den enorma motivation det krävs för att uppnå målet att bli absolut toppresterande. För den mängd tid och energi det tar att träna och öva på rätt sätt, är stora.

Utöver en (enorm) mängd motivation och tid behöver dina övningar ta hänsyn till vad du kan innan, då inlärningskurvan dalar av med tiden och nya mer krävande uppgifter bör påbörjas. Du bör också ha en mentor (som har en högre nivå av kunskap än dig) som kan ge dig informativ och värdefull feedback och kunskap, baserat det resultat just du uppvisar. Detta för att sedan skapa nya uppgifter och övningar för att korrigera de eventuelle fel eller brister du uppvisar. För utan feedback från ett observerande öga, är den utveckling vi är ute efter svår att uppnå och inte särskilt effektiv i längden. Din coach/mentor/lärare ska även förse dig med övningar och aktiviteter som du kan jobba på mellan era möten.

Varför ska du ha en mentor tänker du? Tänk dig då en målvakt i fotboll. Under match kanske denne får 10–20 situationer/skott mot mål (ta siffrorna med en nypa salt/Mvh ej fotbollsspelare). Medan under ett träningspass, med en person avsatt att bara skjuta bollar mot mål i olika situationer – vart tror du inlärningskurvan går upp?

Resultatet från ett av mina personliga kreativa projekt (lek).

En kreativ tennisarmbåge

Avsiktlig träning är som sagt tidsödande och kräver massor med energi. Detta är ju inte helt en ekvation som kanske ger dig glädje. Precis som med fysiska övningar kan man inte nöta för länge dag ut och dag in. Detta för att undvika mental utmattning eller förslitningsskador av för mycket fysiska övningar. För att få ut så mycket som möjligt av din avsiktliga träning under lång tid behöver du avsätta tid för återhämtning och vila som gör att du orkar träna varje dag och vecka, utan att bränna ut dig genom utmattning.

Detta får avsluta denna del av Prestationen bakom expertnivå. I nästa inlägg, som jag lovar kommer bli kortare, kommer vi gå in närmare på vad som krävs för att gå förbi expertprestation och göra något enastående och bryta ny mark!

Love,
Johan

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Blog (ENG): blog.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

Dela blogginlägget:

Publicerad 17 februari 2020

Prestationen bakom expertnivå – del 1

Prestationen bakom expertnivå och att bli ledande i din bransch. Jag tror varenda en av oss strävar efter, jobbar mot och drömmer om att vara bland de absolut bästa inom sitt yrke. Att vara den bästa fotografen, filmskaparen eller grafiska designern. Men, vad krävs det egentligen för att nå upp till den nivån på sitt hantverk och expertis? Jag dök djupare ner i studien The Role of Deliberate Practice and the Acquisition of Expert Performanceför att hitta svaret.

Som jag skrev i mitt förra inlägg (läs det här) så snubblade jag över denna studie av den svenska psykologen K Anders Ericsson och hans kollegor Ralf Th. Krampe och Clemens Tesch-Romer, då jag läste boken Outliers av Malcolm Gladwell. Vad Ericsson och hans kollegor gjorde är rätt så häpnadsväckande och spräcker helt myten om medfödd och naturlig talang. Deras studie var så intressant att jag bestämde mig för att läsa den i sin helhet och dela med mig av de bästa delarna med er – ur en kreativ persons perspektiv.

Det viktigaste först. Medfödd och naturlig talang finns inte. Punkt! Vad många misstar för just medfödd eller naturlig talang är ofta ett resultat av intensiv träning under en längre period. De enda medfödda och naturliga ”talangerna” som kan ärvas är din egna längd och längden på dina ben, till exempel. Vilket är bra för basketspelare, simmare och löpare. Att ha ett medfött sinne för konst, fotografi eller skriva texter finns inte.

Det som krävs för att nå expertnivå, inom sitt yrke eller nisch, är en speciell typ av träning under lång tid, minst 10 år.

Vad leder till ett hantverk på expertnivå

Inte helt överraskande är det träning som leder till bättre prestationer och kunskaper. Regelbunden träning, som löper över minst 10 år och uppnår 10 000 timmar, leder till expertnivå. Men tyvärr, så är det inte så enkelt att bli bäst-i-test. För att få det svaret behöver man titta på de omkringliggande omständigheter som leder till att man når expertnivå. Så som strukturen och varaktigheten på din träning, din fritid och återhämtning efter din träning.

Förvärvande av färdigheter och prestationer är inte en stadig kurva uppåt heller. Utan mer av en trappa med olika nivåer och platåer att nå och övervinna. Samma gäller för repetition av samma övning om och om igen under en lång tid. Som till exempel använda exakt samma ljussättning till dina bilder. Där nivån av kunskap avtar och för att utvecklas vidare krävs mer utmanande uppgifter och övningar. Som att då tillexempel jobba med fler ljuskällor osv.

Ett tecken på avsiktlig träning: utnött utrustning.

Träning med en avsikt

Så, den här träningen som du behöver göra? Är det när jag, som fotograf till exempel, tar snapshots av mina vänner, eller som copywriter snabbt skriver ner en bit text eller skissar på en logga då jag är uttråkad på jobbet som grafisk designer? Såklart har det en liten (väldigt liten) effekt på din utveckling, men det vi pratar om är träning med avsikt. Där enda avsikt och mål är att lära, utvecklas och bli bättre. Till exempel, att jobba på en viss typ av retusch i Photoshop, jobba på din storytelling så att den bok du skriver kan bli ännu bättre eller djupdyka i färgvetenskap som grafisk designer. Det enda syftet med avsiktlig träning är att bli bättre på ditt hantverk, inte att ha kul eller göra samma sak som du redan bemästrar om och om igen.

Avsiktlig träning kräver en stor portion ansträngning och energi från din sida och går ofta långsamt framåt – därav 10 års regeln. Just detta är ofta skillnaden mellan amatörer och proffs. Där amatörer oftast enbart vill ha kul längs resans gång, vilket resulterar i att de oftast bara når en viss nivå av expertis. Medans proffs, eller folk som siktar på att bli proffs, spenderar åtskilliga timmar. Där de outtröttligt nöter och tränar på varenda detalj i sitt arbete – med den enda avsikten att bli bättre och att nå absoluta expertnivå.

Tillsammans med rätt struktur och varaktighet är motivation och uthållighet lika viktiga beståndsdelar att ha i sitt tränande. Då studie efter studie visar att expertnivå är något som byggs upp under en längre tid. Där resultat och speciella prestationer behöver minst 10 år av aktiv och intensiv träning och förberedelser, som uppnår till minst 10 000 timmar. Till exempel en Grandmaster titel i schack tar dig minst 10 år att förtjäna. För utan rätt motivation och förmågan att vara uthållig så kommer du aldrig ha orken att göra det arbete som krävs i det långa loppet. För efter dessa 10 år och 10 000 timmar är det inte räkmacka, utan bara att fortsätta framåt.

Detta vill avsluta den första delen om vad som krävs för att nå expertnivå. I nästa inlägg kommer vi djupdyka ännu längre ner i studien och om hur man ska träna och vilken tid du faktiskt behöver lägga ner på avsiktlig träning.

Love,
Johan Ståhlberg

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Blog (ENG): blog.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

Dela blogginlägget:

Publicerad 10 februari 2020

Vi är helt utan naturlig talang

– Aaaah, jag har ingen talang alls! Jag vill bara ge upp! Har du säkerligen sagt någon gång. Att det inte kommer att hända för att alla andra verkar vara så mycket mer talangfulla och långt före? Och ja, det är delvis sant. Men, ge inte upp, det finns fortfarande hopp – tack vare insikter av en svensk psykolog.

 När jag läste boken Outliers av Malcolm Gladwell, som handlar om hur framgångsrika människor blir framgångsrika, snubblade jag över en väldigt intressant studie som heter The Role of Deliberate Practice in the Acquisition of Expert Performance. Den är gjord av den svenska psykologen K. Anders Ericsson och hans kollegor R. Krampe och C. Tesch-romer. I denna studie kollar de (bland annat) på violinister på Berlin Elite Academy of Music och deras prestationer och vägen dit.

Utan naturlig talang

Ericsson och hans kollegor delade in violinisterna i tre olika grupper: stjärnor, bra och musiklärare. Stjärnorna skulle antagligen bli solister i världsklass. De bra skulle bli framgångsrika yrkesmusiker och den sista gruppen studerade till musiklärare och hade lägre intagningskrav på sig. När man läser deras studie så är en sak fascinerande och rent av lättande att läsa: Ericsson och hans kollegor kunde inte hitta några naturliga talanger i någon av sina undersökningar eller grupper. Det vill säga, folk som presterade på absoluta toppnivå men tränade bara en bråkdel av vad de andra gjorde.

Vad man kan utläsa från deras studie är att det enda som särskilde en musiker från en annan var hur hårt de arbetade. Ingen medfödd talang – bara hårt arbete och ett ständigt nötande.

Nötandet bakom talangen

När vi läser studien får vi reda på att alla violinister började spela sitt instrument ungefär samtidigt – runt 5 år och övade då runt 2 timmar i veckan. 3 år senare när de var 8 år, började skillnader mellan de tre grupperna synas. De musiker som sedan skulle bli de högst presterande började att öva mer än de andra grupperna – 6 timmar i veckan. När de nådde 14 årsåldern – 16 timmar i veckan. När stjärngruppen nådde 20 årsåldern tränade de mer än 30 timmar i veckan! Vid denna ålder hade personerna i stjärngruppen över 10 000 timmarav träning bakom sig. Tittar vi på den bra gruppen så hade de tränat total 8000 timmar och de som skulle bli musiklärare hade 4000 timmar bakom sig.

Ericsson och hans kollegor gjorde samma studie på pianospelare och samma mönster uppstod. Vad vi kallar för amatörer tränade bara runt 3 timmar i veckan som barn medans de som skulle bli professionella musiker ökade sina träningstimmar varje år. Så, vid 20 års åldern hade de sina 10 000 timmar.

Hårt arbete lönar sig! Om du gör det rätt.

Se till att nötandet verkligen räknas

Viktigt att notera är att träningen inte bestod av att enbart av att dyka upp och spela lite slumpvalda toner– utan med avsikt att bli bättre på violin, på alla möjliga punkter. Detta är avgörande i all träning. Du kan till exempel, spela ett tv-spel som Counter-Strike, i tusentals timmar utan att bli proffs, om du inte har rätt avsikt och ändamål med ditt spelande och timmarna framför skärmen.

Vad Ericsson och hans kollegor noterade var som sagt att medfödd talang inte fanns – bara hårt arbete. Skillnaden mellan stjärnorna och de bra musikerna var att stjärnorna jobbade väldigt mycket hårdare än de andra. De försäkrade att de timmar de spenderade på att träna verkligen räknades och spenderade mer timmar på att spela sitt instrument med avsikt att bli bättre än någon annan.

Som Ericsson och hans kollegor skrev som avslut på sin studie (översatt från engelska):

Folk tror att elitnivå och dess prestationer skiljer sig kvalitativt från det normala. Att den på elitnivå måste ha försetts med begåvningar och talanger som skiljer sig från en normal vuxen människa. Denna uppfattning har avskräckt forskare från att systematiskt undersöka expertutövaren och deras prestanda under principerna av allmän psykologi. Vi håller med om att expertprestanda och till och med expertkunskaper har egenskaper och förmågor som skiljer sig kvalitativt från eller åtminstone utanför området för vanliga vuxna människor. Vi förnekar dock att dessa skillnader är oföränderliga, det vill säga på grund av medfödda talanger. Endast några få undantag, särskilt längd, är genetiskt föreskrivna. Istället hävdar vi att skillnaderna mellan sakkunniga och normala vuxna återspeglar en livslängd med avsiktlig ansträngning för att förbättra prestanda inom ett specifikt område …

The Creative Take-Away

Om du läser boken Outliers av Malcolm Gladwell så kommer du läsa om samma mönster gällande Bill Gates och Steve Jobs. Inget förnekande i att de är genier på sina egna sätt. Men att de föddes genier med talanger som sedan gjorde att de kunde starta företag som förändrade världen? – som det oftast blåses upp i media och i sociala medier. Inte en chans! De gjorde sin del av avsiktlig träning som det kallas, långt innan de startade Microsoft och Apple. Sen jobbade de ännu hårdare. Om du vill läsa mer vad jag skrev om Bill Gates och Steve Jobs kan du göra det i detta inlägg (engelska).

 Det viktiga här är att alltid sikta på att bli bättre, i alla detaljer av ditt yrke. Att fortsätta nöta ditt hantverk och se till att varje steg du tar för dig framåt. För de där 10 000 timmarna är sanna. Men, det är dock inte 10 000 timmar av att ha kul och leka runt med till exempel fotografi. Utan det är 10 000 timmar av hård träning, med enda syfte att bli bättre på ditt hantverk.

Deras studie är extremt intressant att läsa, särskilt om du likt jag, ständigt siktar på att bli bättre på ditt hantverk. I de kommande blogginläggen kommer jag dyka djupare i denna studie och vad som krävs för att nå absoluta toppnivån.

Love,
Johan Ståhlberg

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Blog (ENG): blog.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

 

 

Dela blogginlägget:

Det här med första inlägg är ju alltid svårt… Men, jag tänker att mitt första inlägg får berätta lite om mig och framförallt om vad denna blogg ska handla om. Namnet ”Det kreativa livet – en blogg om kreativitet” hintar kanske lite om vad ni kommer att få läsa.

Vad är kreativitet för mig?

Kreativitet för mig är att ha roligt. Att ha roligt när jag skapar, skriver, fotograferar, filmar eller planerar nya projekt. Har man roligt blir man kreativ och kreativitet föder ju kreativitet. Jag har också alltid varit driven av att överraska. Att skapa, i mitt fall, bilder som tar betraktaren med storm. Gärna att jag jobbar lite i skymundan och bakom stängda dörrar för att sedan *fanfar* visa vad jag skapat!

En anledning till att jag startade min blogg (som du nu läser på här på svenska) var att när jag startade (som 18 åring och innan Facebook, Youtube mm) så fanns det inget att läsa om kreativitet. Hade man svårt att hitta gnistan, inspirationen eller att utvecklas kreativt så fick man helt enkelt komma på det själv. Kreatörer var mycket mer stänga och att dela med sig av sina ”yrkeshemligheter” var nästan tabu.

Still life of a Ballerina. Fotograferad I Perth, Australien.

Idag, så ser ju verkligheten annorlunda ut som tur är. Men, just kreativitet tycker jag är fortfarande ett ämne som inte tas upp lika ofta som det borde. Är det kanske för att det är lite luddigt och mer svårdefinierat än att prata om än den senaste iPhonen? Efter att haft kreativitet som yrke i olika former i snart 17 år, letar jag ständigt efter sätt att bli en bättre kreatör, bli mer kreativ och bättre på mitt hantverk. Det är denna utveckling och resa ni kommer få följa med på här. Från en kreativ person till en annan!

Vem är Johan Ståhlberg?

Jag är i grunden stillbildsfotograf och det var där jag började min yrkeskarriär. Uppväxt i Jämtland med en stor förkärlek för actionsport och adrenalin. Med det i ryggen skulle jag bli actionsportfotograf. Jag spenderade mer än 10 år i bergen runt om i världen, med Åre som hemmabas. Jag fotograferade skidåkning på vintern och downhillcykling på sommaren. Under dessa år gjorde jag två fotoböcker om skidåkning (varav en passande nog heter Adrenalin), var den första skandinaviska fotografen på internship hos Red Bull HQ och vann några tävlingar med mina bilder.

Men, efter ett decennium kände jag ett stort behov av att utvecklas vidare. Både som person och kreatör. Jag ville fortsätta jobba med människor, men utan att ha en bergstopp emellan oss. Jag hamnade en termin på Berghs för att sedan ta mig vidare till Perth i Australien. Jag hoppade senare av utbildningen i Australien och tog mig hem till Sverige igen med ett nytt mål i huvudet. Jag skulle bli modefotograf! Jag älskade mixen mellan det mänskliga mötet och interaktionen tillsammans med den fria kreativiteten och estetiken som modefotografi har. Jag hamnade i Borås och på e-handelsgiganten Nelly.com.

Men, Berghs och kommunikation hade satt sina spår i mig. Jag hatade alltid att som fotograf att få en brief med ”gör detta” som slutstationen i den kreativa produktionskedjan. Jag ville alltid vara med från starten och påverka och göra bättre! När möjligheten kom så flyttade jag upp till Stockholm igen och började på nytt studera på Berghs. Denna gång på Interactive Communication (nuvarande digital kreatör). Livet lekte! Efter ett internship hos Johan Lindeberghs übercoola BLK DNM i New York och ett slutprojekt med SEB tog jag examen. Jag började sedan jobba på Fotografiska, bar kostym och fick uppleva stor konst, stora konstnärer och fantastisk kommunikation.

Idag driver jag eget (vilket jag egentligen gjort sedan 2004) och jobbar med content marketing och sociala medier där jag är med i hela den kreativa produktionskedjan och skapar innehållet. Jag kallar mig idag för ”people photographer” med mode som vapen. Men, det smiter in en och annan skidbild ibland med.

Vill du prata mer med mig så hittar ni mig på dessa ställen:

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Blog (ENG): blog.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

En av dessa skidbilder som smiter in ibland. På tidningsjobb i Sarajevo.

 

Dela blogginlägget: