Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag03.04.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Det kreativa livet

Från en kreatör till en annan! Hur tar du hand om din egna kreativitet och vad gör du för att bli en bättre kreatör? Oavsett om du jobbar på byrå, frilansar eller skapar som hobby – tillsammans kan vi bli bättre kreatörer! Jag är stillbildsfotografen som fastnade för hela kommunikationskedjan – från idé till utförande.


Publicerad 16 Mars 2020

Prestationen bakom expertnivå̊ – del 3

Vad krävs för att bryta ny mark inom sitt område? Det vill säga, det som tar en förbi experttiteln och går ditt ingen tidigare gått. Nu har vi kommer till del 3 och (eventuellt) den sista delen av denna serie. Som lovat är denna lite kortare än de förra inläggen.

Du kan läsa del 1 och del 2 här. Och hela den studie, som handlar om vägen till expertprestation, och som lagt grunden för dessa inlägg, kan du läsa här.

År 1936 presenterade en herre vid namn Dr. Raskin en väldigt intressant studie i The Journal of Abnormal and Social Psychology. I denna studie hade han tittat på de 120 viktigaste forskarna och 123 av de mest framstående poeterna och författarna, under 1800-talet. I sin studie fann Dr Raskin att poeterna och författarna publicerade sina första arbeten och verk vid 24,2 respektive 25,2 års ålder. När han sedan tittade på, vad som ansågs vara deras bästa verk, var åldern 34,3 och 35,4 år. Nästan exakt 10 år mellan deras första och bästa arbete.

De bästa verken kom alltså efter de utövat sitt yrke och hantverk i mer än 10 år. Hand i hand med den studie som Ericsson och hans kollegor gjorde och som denna serie bygger på. Där de visar att för att uppnå expertnivå, som till exempel musiker, krävs det minst 10 000 timmar och ca 10 år av avsiktlig träning. Då räknas du som expert på det du gör. Men hur går man ännu längre?

Till oändligheten och vidare

Men vad är det som definieras som expertnivå? Det är att man, som till exempel fotograf, bemästrar all tillgänglig kunskap som finns om ämnet och ens hantverk håller verkshöjd enligt den högsta aktuella branschstandarden. Så, för att bli ännu bättre på sitt hantverk och nå en ännu högre nivå måste man alltså ut på okänd mark. Men, vad behöver man då för att gå bortom allt som går att veta om, till exempel fotografi, och skapa något helt nytt och unik inom sitt yrkesområde?

För att lyckas med det måste man ha bemästrat det som kommer innan. För utan att ha full kunskap om det som varit och är nu, är det enormt svårt att se vad som fattas, behövs eller kan förändras.

Anna Wintour som vi är vana att se henne och hennes första omslag på Amerikanska Vogue 1988.

Anna Wintour – kvinnan som skakade om i modevärlden

Ikonen Anna Wintour, Creative Director på Condé Nast och chefredaktör på amerikanska Vogue, är ett väldigt bra exempel på ovan. Anna Wintour bröt ny mark inom sitt område och satte en ny standard för en hel Industri. För att förstå hur hon såg dessa möjligheter och insikter behöver vi titta hur hennes karriär såg ut fram till slutet av 1980-talet, då hon skapade historia med sitt första omslag som chefredaktör på tidningen.

Anna Wintour föddes år 1949 i England, med en far som var redaktör på tidningen Evening Standard. Redan vid 14 års åldern utvecklade Anna ett stort intresse för mode, genom att titta på programmet Ready Steady Go! Samt läsa magasinet Seventeen, som hennes farmor skickade från USA.

  • 1964 fick hon sitt första jobb på den inflytelserika klädbutiken Biba boutique.
  • 1965 påbörjade hon ett traineeprogram på Harrods
  • 1970 fick hon jobb som redaktionsassistent på Harper’s & Queen och startade sin bana som modejournalist.
  • 1975 blev hon moderedaktör på Harper’s Bazaar i New York
  • 1980 redaktör på Savvy Magazine.
  • 1983 blev hon Vogues första Creative Director.
  • 1985 var hon tillbaka i England och redaktör på Vogue UK.
  • 1988 blev hon chefredaktör på amerikanska Vogue.

Vid en intervju 1985 sa hon följande: ”There’s a new kind of woman out there, she’s interested in business and money. She doesn’t have time to shop anymore. She wants to know what and why and where and how”. Detta hintade om vad som snart skulle komma.

När Anna klev på som chefredaktör på amerikanska Vogue 1988 satte hon sin plan i verket. Hon bröt ny mark och satte en helt ny standard, inte bara i modemagasinens värld, utan för hela modevärlden. ”Smått” så ändrade hon (bland annat) på omslagen – som hade sett likadana ut i årtionden. Hon visade mer av kroppen, istället för bara ett ansikte och bilderna var ofta fotograferade utomhus i miljö, istället för i studio. Hon använde mindre kända modeller och mixade billiga kläder med dyra Haute Couture plagg (vad sägs om ett par jeans för 50 dollar tillsammans med en jacka för 10 000 dollar).

Det hon egentligen gjorde var att visa att mode är något för alla och inte enbart för de ofta idoliserade supermodellerna. I och med det omslaget tog hon modevärlden med storm och närmare den vanliga och moderna kvinnan. Något som idag ses som självklart. Mycket tack vare Anna Wintour.

”Wintour’s approach hit a nerve—this was the way real women put clothes together (with the likely exception of wearing multi-thousand-dollar T-shirts)”

Med expertisen som ledstjärna

När Anna tog jobbet som chefredaktör på amerikanska Vogue, hade hon över 20 års erfarenhet av mode och att bygga tidningar, som gett henne djupa kunskaper och insikter om sin målgrupp. Ta även i beaktning att hon växte upp med en pappa som jobbade i tidningsbranschen. Detta gav henne antagligen insikter om branschen innan hon fick jobbet som redaktionsassistent. Hennes pappa konsulterade henne ofta om hur hans tidning kunde nå en yngre målgrupp.

Hade Anna, som nybakad redaktionsassistent 1970, kunnat förändra en hel bransch som hon gjorde 18 år senare? Sannolikt inte. För att kunna bryta ny mark på det sättet och göra något helt unikt krävs enorm kunskap och erfarenhet inom sitt yrke.

Love,
Johan

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Blog (ENG): blog.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

 

Dela blogginlägget:

Publicerad 27 Februari 2020

Prestationen bakom expertnivå – del 2

Nu har vi äntligen kommit till den andra delen av ”Prestationen bakom expertnivå” – serien. Vi dyker nu ner i den djupa delen av studien och tittar på hur man ska träna på sitt hantverk som kreatör och vilken tid du faktiskt behöver lägga ner på avsiktlig träning, för att nå toppnivå. Du kan läsa den första och inledande delen här och hela studien här.

Vi har fått lära oss att talang är inget som är medfött, utan är något som vi måste jobba hårt för att få. Att ha en känsla för stil, till exempel inom balett som jag fotograferar mycket, är något som kommer från träning. Där träning ger mig insikter om hur dansen ska se ut, positioner av danssteg i olika skeden och annat som handlar om balett. Att studera balett ger mig en känsla av vad som är bra, snyggt och tekniskt fulländat – vilket då ger en känsla för stil.

Precis samma gällde när jag jobbade som skidfotograf. I början hade jag inte koll på hur en bra skidsväng eller hur en switch cork 900 såg ut. Men med tiden lärde jag mig när i svängen eller i luften skidåkarens position är som bäst och när jag skulle ta min bild. Kunskap ger talang och känsla!

Andreas Lundstam hittar den perfekta snön och jag tar den perfekta positionen.

Vad skiljer avsiktlig träning åt från andra aktiviteter?

Är en fantastiskt bra fråga som vi ska reda ut nu. Jag kommer att upp mig själv som exempel i form av fotograf. Detta kan såklart översättas till vilket kreativt yrke som helst där du jobbar med ett kreativt hantverk. Så som copywriting, film, animering osv. Som fotograf sysslar jag med fotografering i många olika former, men de flesta av mina fotograferingar kan kategoriseras in i följande kategorier:  betalda jobb (jobb), egna kreativa projekt (lek) och avsiktlig träning.

Betalda jobb: 

Innefattar att jag utför mitt yrke, ofta på en publik plats så som kundens kontor och där folk tittar på (kunden själv, Art Director mm). Prestationen är på högsta nivå (bilderna) och motiveras med en belöning (pengar). Här förlitar vi oss oftast på våra välbeprövade arbetssätt med tillförlitligt resultat. Att experimentera med nya tekniker med okänt resultat och tillförlitlighet, där vi riskerar att inte nå förväntade resultat, är ofta åsidosatt då priset för misslyckande är högt.

Lek / egna kreativa projekt:
Är aktiviteter som har inget (eller minimalt) ekonomiskt värde och oftast inget supertydligt mål i sig. Utan syftet är att ha kul och kanske få utlopp för upplagrad kreativitet. Detta kan vara att ta en sväng på stan och ta lite snapshots ”för det var länge sedan nu”. Målet är oftast är själva aktiviteten i sig än resultatet av den.

Avsiktlig träning:
Innefattar aktiviteter som är skapade för att öka min kunskapsnivå inom mitt område eller en del av mitt område. Tillexempel att jag övar på hur jag kommunicerar och poserar en person framför kameran genom att fotografera folk som är ovana eller ogillar stå framför kameran. Att jag jobbar en specifik detalj, så som micro-kontraster i hudtoner för att mina bilder ska bli ännu bättre eller en ny metod för ljussättning som jag inte använt innan för att utveckla mina kunskaper om ljus och ljussättning.

Som ni ser skiljer mål, kostnad (energi och eventuellt pengar) och belöning i dessa tre. Där jobb kräver en del energi där prestationen är att tillfredsställa någon annan för belöning. Medans lek kräver väldigt lite energi, utan mål och prestation. Avsiktlig träning kräver en stor mängd energi, tid och ibland pengar (mentorer, kurser mm). Den är också oftast väl strukturerad för att få ut mesta möjliga av tiden. Där specifika uppgifter skapas för att jobba på sina svagheter och inte där man är som bäst = liten till ingen utveckling.

Avsiktlig träning är varken enkelt, oftast inte roligt och är inte över på ett nafs. Utan utövas under en period av ca 10 år och 10 000 timmar, innan man förhoppningsvis uppnår expertnivå av sitt yrke och hantverk.

Så här ska du träna

Avsiktlig träning. Alltså träning som har 100% syfte att du ska bli bättre på ditt hantverk. Vi pratar inte om att ta en vända på stan och ta lite snapshots, skissa lite lätt på det du ser utanför fönstret eller att utföra ett betalt ”bread and butter” jobb som frilansare.

Vad som utgör de optimala förutsättningarna för att utvecklas och bli bättre på sitt hantverk varierar beroende på dig som person, så klart. Men, det finns några kritiska kriterier som dina övningar behöver ha. Den mest kritiska, som jag även nämnde i första delen, är motivation. Att ha den enorma motivation det krävs för att uppnå målet att bli absolut toppresterande. För den mängd tid och energi det tar att träna och öva på rätt sätt, är stora.

Utöver en (enorm) mängd motivation och tid behöver dina övningar ta hänsyn till vad du kan innan, då inlärningskurvan dalar av med tiden och nya mer krävande uppgifter bör påbörjas. Du bör också ha en mentor (som har en högre nivå av kunskap än dig) som kan ge dig informativ och värdefull feedback och kunskap, baserat det resultat just du uppvisar. Detta för att sedan skapa nya uppgifter och övningar för att korrigera de eventuelle fel eller brister du uppvisar. För utan feedback från ett observerande öga, är den utveckling vi är ute efter svår att uppnå och inte särskilt effektiv i längden. Din coach/mentor/lärare ska även förse dig med övningar och aktiviteter som du kan jobba på mellan era möten.

Varför ska du ha en mentor tänker du? Tänk dig då en målvakt i fotboll. Under match kanske denne får 10–20 situationer/skott mot mål (ta siffrorna med en nypa salt/Mvh ej fotbollsspelare). Medan under ett träningspass, med en person avsatt att bara skjuta bollar mot mål i olika situationer – vart tror du inlärningskurvan går upp?

Resultatet från ett av mina personliga kreativa projekt (lek).

En kreativ tennisarmbåge

Avsiktlig träning är som sagt tidsödande och kräver massor med energi. Detta är ju inte helt en ekvation som kanske ger dig glädje. Precis som med fysiska övningar kan man inte nöta för länge dag ut och dag in. Detta för att undvika mental utmattning eller förslitningsskador av för mycket fysiska övningar. För att få ut så mycket som möjligt av din avsiktliga träning under lång tid behöver du avsätta tid för återhämtning och vila som gör att du orkar träna varje dag och vecka, utan att bränna ut dig genom utmattning.

Detta får avsluta denna del av Prestationen bakom expertnivå. I nästa inlägg, som jag lovar kommer bli kortare, kommer vi gå in närmare på vad som krävs för att gå förbi expertprestation och göra något enastående och bryta ny mark!

Love,
Johan

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Blog (ENG): blog.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

Dela blogginlägget:

Publicerad 17 Februari 2020

Prestationen bakom expertnivå – del 1

Prestationen bakom expertnivå och att bli ledande i din bransch. Jag tror varenda en av oss strävar efter, jobbar mot och drömmer om att vara bland de absolut bästa inom sitt yrke. Att vara den bästa fotografen, filmskaparen eller grafiska designern. Men, vad krävs det egentligen för att nå upp till den nivån på sitt hantverk och expertis? Jag dök djupare ner i studien The Role of Deliberate Practice and the Acquisition of Expert Performanceför att hitta svaret.

Som jag skrev i mitt förra inlägg (läs det här) så snubblade jag över denna studie av den svenska psykologen K Anders Ericsson och hans kollegor Ralf Th. Krampe och Clemens Tesch-Romer, då jag läste boken Outliers av Malcolm Gladwell. Vad Ericsson och hans kollegor gjorde är rätt så häpnadsväckande och spräcker helt myten om medfödd och naturlig talang. Deras studie var så intressant att jag bestämde mig för att läsa den i sin helhet och dela med mig av de bästa delarna med er – ur en kreativ persons perspektiv.

Det viktigaste först. Medfödd och naturlig talang finns inte. Punkt! Vad många misstar för just medfödd eller naturlig talang är ofta ett resultat av intensiv träning under en längre period. De enda medfödda och naturliga ”talangerna” som kan ärvas är din egna längd och längden på dina ben, till exempel. Vilket är bra för basketspelare, simmare och löpare. Att ha ett medfött sinne för konst, fotografi eller skriva texter finns inte.

Det som krävs för att nå expertnivå, inom sitt yrke eller nisch, är en speciell typ av träning under lång tid, minst 10 år.

Vad leder till ett hantverk på expertnivå

Inte helt överraskande är det träning som leder till bättre prestationer och kunskaper. Regelbunden träning, som löper över minst 10 år och uppnår 10 000 timmar, leder till expertnivå. Men tyvärr, så är det inte så enkelt att bli bäst-i-test. För att få det svaret behöver man titta på de omkringliggande omständigheter som leder till att man når expertnivå. Så som strukturen och varaktigheten på din träning, din fritid och återhämtning efter din träning.

Förvärvande av färdigheter och prestationer är inte en stadig kurva uppåt heller. Utan mer av en trappa med olika nivåer och platåer att nå och övervinna. Samma gäller för repetition av samma övning om och om igen under en lång tid. Som till exempel använda exakt samma ljussättning till dina bilder. Där nivån av kunskap avtar och för att utvecklas vidare krävs mer utmanande uppgifter och övningar. Som att då tillexempel jobba med fler ljuskällor osv.

Ett tecken på avsiktlig träning: utnött utrustning.

Träning med en avsikt

Så, den här träningen som du behöver göra? Är det när jag, som fotograf till exempel, tar snapshots av mina vänner, eller som copywriter snabbt skriver ner en bit text eller skissar på en logga då jag är uttråkad på jobbet som grafisk designer? Såklart har det en liten (väldigt liten) effekt på din utveckling, men det vi pratar om är träning med avsikt. Där enda avsikt och mål är att lära, utvecklas och bli bättre. Till exempel, att jobba på en viss typ av retusch i Photoshop, jobba på din storytelling så att den bok du skriver kan bli ännu bättre eller djupdyka i färgvetenskap som grafisk designer. Det enda syftet med avsiktlig träning är att bli bättre på ditt hantverk, inte att ha kul eller göra samma sak som du redan bemästrar om och om igen.

Avsiktlig träning kräver en stor portion ansträngning och energi från din sida och går ofta långsamt framåt – därav 10 års regeln. Just detta är ofta skillnaden mellan amatörer och proffs. Där amatörer oftast enbart vill ha kul längs resans gång, vilket resulterar i att de oftast bara når en viss nivå av expertis. Medans proffs, eller folk som siktar på att bli proffs, spenderar åtskilliga timmar. Där de outtröttligt nöter och tränar på varenda detalj i sitt arbete – med den enda avsikten att bli bättre och att nå absoluta expertnivå.

Tillsammans med rätt struktur och varaktighet är motivation och uthållighet lika viktiga beståndsdelar att ha i sitt tränande. Då studie efter studie visar att expertnivå är något som byggs upp under en längre tid. Där resultat och speciella prestationer behöver minst 10 år av aktiv och intensiv träning och förberedelser, som uppnår till minst 10 000 timmar. Till exempel en Grandmaster titel i schack tar dig minst 10 år att förtjäna. För utan rätt motivation och förmågan att vara uthållig så kommer du aldrig ha orken att göra det arbete som krävs i det långa loppet. För efter dessa 10 år och 10 000 timmar är det inte räkmacka, utan bara att fortsätta framåt.

Detta vill avsluta den första delen om vad som krävs för att nå expertnivå. I nästa inlägg kommer vi djupdyka ännu längre ner i studien och om hur man ska träna och vilken tid du faktiskt behöver lägga ner på avsiktlig träning.

Love,
Johan Ståhlberg

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Blog (ENG): blog.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

Dela blogginlägget:

Publicerad 10 Februari 2020

Vi är helt utan naturlig talang

– Aaaah, jag har ingen talang alls! Jag vill bara ge upp! Har du säkerligen sagt någon gång. Att det inte kommer att hända för att alla andra verkar vara så mycket mer talangfulla och långt före? Och ja, det är delvis sant. Men, ge inte upp, det finns fortfarande hopp – tack vare insikter av en svensk psykolog.

 När jag läste boken Outliers av Malcolm Gladwell, som handlar om hur framgångsrika människor blir framgångsrika, snubblade jag över en väldigt intressant studie som heter The Role of Deliberate Practice in the Acquisition of Expert Performance. Den är gjord av den svenska psykologen K. Anders Ericsson och hans kollegor R. Krampe och C. Tesch-romer. I denna studie kollar de (bland annat) på violinister på Berlin Elite Academy of Music och deras prestationer och vägen dit.

Utan naturlig talang

Ericsson och hans kollegor delade in violinisterna i tre olika grupper: stjärnor, bra och musiklärare. Stjärnorna skulle antagligen bli solister i världsklass. De bra skulle bli framgångsrika yrkesmusiker och den sista gruppen studerade till musiklärare och hade lägre intagningskrav på sig. När man läser deras studie så är en sak fascinerande och rent av lättande att läsa: Ericsson och hans kollegor kunde inte hitta några naturliga talanger i någon av sina undersökningar eller grupper. Det vill säga, folk som presterade på absoluta toppnivå men tränade bara en bråkdel av vad de andra gjorde.

Vad man kan utläsa från deras studie är att det enda som särskilde en musiker från en annan var hur hårt de arbetade. Ingen medfödd talang – bara hårt arbete och ett ständigt nötande.

Nötandet bakom talangen

När vi läser studien får vi reda på att alla violinister började spela sitt instrument ungefär samtidigt – runt 5 år och övade då runt 2 timmar i veckan. 3 år senare när de var 8 år, började skillnader mellan de tre grupperna synas. De musiker som sedan skulle bli de högst presterande började att öva mer än de andra grupperna – 6 timmar i veckan. När de nådde 14 årsåldern – 16 timmar i veckan. När stjärngruppen nådde 20 årsåldern tränade de mer än 30 timmar i veckan! Vid denna ålder hade personerna i stjärngruppen över 10 000 timmarav träning bakom sig. Tittar vi på den bra gruppen så hade de tränat total 8000 timmar och de som skulle bli musiklärare hade 4000 timmar bakom sig.

Ericsson och hans kollegor gjorde samma studie på pianospelare och samma mönster uppstod. Vad vi kallar för amatörer tränade bara runt 3 timmar i veckan som barn medans de som skulle bli professionella musiker ökade sina träningstimmar varje år. Så, vid 20 års åldern hade de sina 10 000 timmar.

Hårt arbete lönar sig! Om du gör det rätt.

Se till att nötandet verkligen räknas

Viktigt att notera är att träningen inte bestod av att enbart av att dyka upp och spela lite slumpvalda toner– utan med avsikt att bli bättre på violin, på alla möjliga punkter. Detta är avgörande i all träning. Du kan till exempel, spela ett tv-spel som Counter-Strike, i tusentals timmar utan att bli proffs, om du inte har rätt avsikt och ändamål med ditt spelande och timmarna framför skärmen.

Vad Ericsson och hans kollegor noterade var som sagt att medfödd talang inte fanns – bara hårt arbete. Skillnaden mellan stjärnorna och de bra musikerna var att stjärnorna jobbade väldigt mycket hårdare än de andra. De försäkrade att de timmar de spenderade på att träna verkligen räknades och spenderade mer timmar på att spela sitt instrument med avsikt att bli bättre än någon annan.

Som Ericsson och hans kollegor skrev som avslut på sin studie (översatt från engelska):

Folk tror att elitnivå och dess prestationer skiljer sig kvalitativt från det normala. Att den på elitnivå måste ha försetts med begåvningar och talanger som skiljer sig från en normal vuxen människa. Denna uppfattning har avskräckt forskare från att systematiskt undersöka expertutövaren och deras prestanda under principerna av allmän psykologi. Vi håller med om att expertprestanda och till och med expertkunskaper har egenskaper och förmågor som skiljer sig kvalitativt från eller åtminstone utanför området för vanliga vuxna människor. Vi förnekar dock att dessa skillnader är oföränderliga, det vill säga på grund av medfödda talanger. Endast några få undantag, särskilt längd, är genetiskt föreskrivna. Istället hävdar vi att skillnaderna mellan sakkunniga och normala vuxna återspeglar en livslängd med avsiktlig ansträngning för att förbättra prestanda inom ett specifikt område …

The Creative Take-Away

Om du läser boken Outliers av Malcolm Gladwell så kommer du läsa om samma mönster gällande Bill Gates och Steve Jobs. Inget förnekande i att de är genier på sina egna sätt. Men att de föddes genier med talanger som sedan gjorde att de kunde starta företag som förändrade världen? – som det oftast blåses upp i media och i sociala medier. Inte en chans! De gjorde sin del av avsiktlig träning som det kallas, långt innan de startade Microsoft och Apple. Sen jobbade de ännu hårdare. Om du vill läsa mer vad jag skrev om Bill Gates och Steve Jobs kan du göra det i detta inlägg (engelska).

 Det viktiga här är att alltid sikta på att bli bättre, i alla detaljer av ditt yrke. Att fortsätta nöta ditt hantverk och se till att varje steg du tar för dig framåt. För de där 10 000 timmarna är sanna. Men, det är dock inte 10 000 timmar av att ha kul och leka runt med till exempel fotografi. Utan det är 10 000 timmar av hård träning, med enda syfte att bli bättre på ditt hantverk.

Deras studie är extremt intressant att läsa, särskilt om du likt jag, ständigt siktar på att bli bättre på ditt hantverk. I de kommande blogginläggen kommer jag dyka djupare i denna studie och vad som krävs för att nå absoluta toppnivån.

Love,
Johan Ståhlberg

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Blog (ENG): blog.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

 

 

Dela blogginlägget:

Det här med första inlägg är ju alltid svårt… Men, jag tänker att mitt första inlägg får berätta lite om mig och framförallt om vad denna blogg ska handla om. Namnet ”Det kreativa livet – en blogg om kreativitet” hintar kanske lite om vad ni kommer att få läsa.

Vad är kreativitet för mig?

Kreativitet för mig är att ha roligt. Att ha roligt när jag skapar, skriver, fotograferar, filmar eller planerar nya projekt. Har man roligt blir man kreativ och kreativitet föder ju kreativitet. Jag har också alltid varit driven av att överraska. Att skapa, i mitt fall, bilder som tar betraktaren med storm. Gärna att jag jobbar lite i skymundan och bakom stängda dörrar för att sedan *fanfar* visa vad jag skapat!

En anledning till att jag startade min blogg (som du nu läser på här på svenska) var att när jag startade (som 18 åring och innan Facebook, Youtube mm) så fanns det inget att läsa om kreativitet. Hade man svårt att hitta gnistan, inspirationen eller att utvecklas kreativt så fick man helt enkelt komma på det själv. Kreatörer var mycket mer stänga och att dela med sig av sina ”yrkeshemligheter” var nästan tabu.

Still life of a Ballerina. Fotograferad I Perth, Australien.

Idag, så ser ju verkligheten annorlunda ut som tur är. Men, just kreativitet tycker jag är fortfarande ett ämne som inte tas upp lika ofta som det borde. Är det kanske för att det är lite luddigt och mer svårdefinierat än att prata om än den senaste iPhonen? Efter att haft kreativitet som yrke i olika former i snart 17 år, letar jag ständigt efter sätt att bli en bättre kreatör, bli mer kreativ och bättre på mitt hantverk. Det är denna utveckling och resa ni kommer få följa med på här. Från en kreativ person till en annan!

Vem är Johan Ståhlberg?

Jag är i grunden stillbildsfotograf och det var där jag började min yrkeskarriär. Uppväxt i Jämtland med en stor förkärlek för actionsport och adrenalin. Med det i ryggen skulle jag bli actionsportfotograf. Jag spenderade mer än 10 år i bergen runt om i världen, med Åre som hemmabas. Jag fotograferade skidåkning på vintern och downhillcykling på sommaren. Under dessa år gjorde jag två fotoböcker om skidåkning (varav en passande nog heter Adrenalin), var den första skandinaviska fotografen på internship hos Red Bull HQ och vann några tävlingar med mina bilder.

Men, efter ett decennium kände jag ett stort behov av att utvecklas vidare. Både som person och kreatör. Jag ville fortsätta jobba med människor, men utan att ha en bergstopp emellan oss. Jag hamnade en termin på Berghs för att sedan ta mig vidare till Perth i Australien. Jag hoppade senare av utbildningen i Australien och tog mig hem till Sverige igen med ett nytt mål i huvudet. Jag skulle bli modefotograf! Jag älskade mixen mellan det mänskliga mötet och interaktionen tillsammans med den fria kreativiteten och estetiken som modefotografi har. Jag hamnade i Borås och på e-handelsgiganten Nelly.com.

Men, Berghs och kommunikation hade satt sina spår i mig. Jag hatade alltid att som fotograf att få en brief med ”gör detta” som slutstationen i den kreativa produktionskedjan. Jag ville alltid vara med från starten och påverka och göra bättre! När möjligheten kom så flyttade jag upp till Stockholm igen och började på nytt studera på Berghs. Denna gång på Interactive Communication (nuvarande digital kreatör). Livet lekte! Efter ett internship hos Johan Lindeberghs übercoola BLK DNM i New York och ett slutprojekt med SEB tog jag examen. Jag började sedan jobba på Fotografiska, bar kostym och fick uppleva stor konst, stora konstnärer och fantastisk kommunikation.

Idag driver jag eget (vilket jag egentligen gjort sedan 2004) och jobbar med content marketing och sociala medier där jag är med i hela den kreativa produktionskedjan och skapar innehållet. Jag kallar mig idag för ”people photographer” med mode som vapen. Men, det smiter in en och annan skidbild ibland med.

Vill du prata mer med mig så hittar ni mig på dessa ställen:

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Blog (ENG): blog.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

En av dessa skidbilder som smiter in ibland. På tidningsjobb i Sarajevo.

 

Dela blogginlägget: