Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Det kreativa livet

Från en kreatör till en annan! Hur tar du hand om din egna kreativitet och vad gör du för att bli en bättre kreatör? Oavsett om du jobbar på byrå, frilansar eller skapar som hobby – tillsammans kan vi bli bättre kreatörer! Jag är stillbildsfotografen som fastnade för hela kommunikationskedjan – från idé till utförande.


Publicerad 30 november 2020

Min kreativa väg – del 3

Just nu läser jag boken Bredd av David Epstein, utgiven av Volante förlag. I boken så argumenterar och pratar han om hur att man blir bättre rustad för framgång genom att ha en bredare expertis och erfarenhet, än om man djupdyker inom ett ämne. Det vill säga erfarenheter från olika områden som du sedan kan ha nytta av.

I ett avsnitt av boken beskriver han sin egen snirkliga bana fram till jobbet som journalist. Dessa inlägg är inspirerade av det.

Det är nu det börjar bli intressant i denna tillbakablick. Riktigt intressant. Tänk om jag faktiskt tagit mig tiden att reflektera över vad som skedde under tidens gång…

Åre, alltid häpnadsväckande!

Ung och odödlig

Det var så jag kände mig. Nyexaminerad fotograf och hade precis gjort mina första jobb som publicerats i ett av skidsveriges viktigaste medier. Världen låg framför mina pjäxor!

Jag visste egentligen ingenting om fotovärlden i sig, särskilt inte skidfoto. Inte heller något om att driva företag. Det enda jag visste var att jag behövde ett företag för att kunna jobba.

På den tiden, 2004, var det inte (intalar jag mig) lika många som startade egna företag som det är idag. Den hajpade ”entreprenören” fanns inte på samma sätt som den gör nu. I alla fall inte i den lilla orten Ljusdal i Hälsinglands skogar. Jag kontaktade arbetsförmedlingen, gick på en starta eget-kurs och ansökte om starta eget bidrag. Kommer inte ihåg jättemycket av kursen, men den gjorde inte något stort nedslag hos mig. Min affärsplan var ett skämt, och kunde nog inte kallas för affärsplan. Den krävdes för ett investeringslån hos banken, men de tittade inte ens på den, de bara godkände eftersom mina föräldrar stod som borgenärer.

En av mina absoluta favoritbilder från min tid i Åre. På min gode vän Henrik Utter. 

Ung och ytters dödlig

Jag klurade dag och natt hur jag skulle lyckas få in foten som fotograf i skidsvergie. Då fanns det inte ens på min världsbild att publicera bilder eller artiklar i magasin utanför Sveriges gränser, så som Powder och Freeskier. Det fanns några svenska magasin som köpte in artiklar och bilder om/på skidåkning, så som, Åka Skidor, Brant och Outside. Men, som helt ny fotograf utan någon egentlig portfolio att visa upp var gensvaret ljummet. Eller helt obefintligt om vi ska vara ärlig. Ingen tidning ville lägga ut ett jobb på någon utan portfolio och hoppas på att få ett bra resultat tillbaka. Det bästa man kunde göra vara att försöka pitcha in en idé om en skidort och göra jobbet på spekulation. Det vill säga om det var bra nog så blev det (kanske) publicerat. Var det inte det så låg du ute med pengar och arbetstid.

Mitt första steg mot riktningen skidfotograf var att flytta hem till Jämtland – Åre närmare bestämt. Epicentrumet för skidsverige. Även om det var att komma hem, så var det som jag verkligen kom hem! Jag trivdes som fisken i vattnet. Här kunde jag åka skidor och snowboard varje dag, ha långt hår och bandana utan att någon klagade.

Jag sänkte mitt huvud, fokuserade stenhårt på att fortsätta jobba med Freeride.se och att försöka få in mina bilder i någon av ovan tidningar. Först så kallade ”bangers” i tidningarnas gallerisektion och sedan hela artiklar när man hade fått in en pjäxa i dörröppningen.

Min vän och tillika världsmästaren i friåkning, Reine Barkered en grå dag i Åre.

Lärdomar: Så här i efterhand (ca 16 år) känner jag att jag borde ha sett till att få ut mer ur min starta eget-kurs. Att jag borde ha jobbar mer och längre med min affärsplan. Då, sattes den snabbt ihop utan någon research eller större eftertanke. Jag ville bara komma igång och köra! Och körde gjorde jag, hårt! Allt fokus låg på att fotografera och skapa bilder – jakten på den nästa, ännu bättre, bilden. Vilket i sig inte är dåligt. Men, jag missade helt det här med företagande! Vad det innebar, vilka skyldigheter och nackdelar som finns och allt som egentligen hör till att driva eget.

Att kanske skapa en gedigen grund att stå på och riktiga rutiner som hade förenklat mitt arbete. Nu var bokföringen i ”finns i sjön-format ” och momsdeklarationen varje månad var alltid ihop om att få tillbaka pengar. Att ha gjort ett bättre förarbete, research och verkligen satt mig in i ämnet företagande hade sparat mig massor med huvudvärk, stress och ångest.

Jag önskar att jag också insett eller kanske vågat snarare att skicka mina bilder utanför Sverige. Det hade ökat mina chanser att få något publicerat ytterligare. Istället för att hoppas på att någon av de tre tidningarna, men ett fåtal nummer varje år, skulle nappa på mina pitchar. Att utnyttja internet (innan Facebook) och sprida mina bilder så mycket jag kunde. Kanske var det Jämten i mig och jantelagen som spökade…

Något som jag är glad över att jag gjorde var att konstant jobba för Freeride.se. Det som då var en uppstickare inom den svenska skidvärlden och dessutom online (okreddigt på den tiden). Jag insåg ganska snabbt att stora delar av skidsverige, det vill säga; vanliga skidåkare, de som jobbade på diverse skidmärken, skidtidningar och professionella skidåkare, alla hängde de på Freeride. Även om de inte alltid medgav det.



Jag blev snabbt ett ständigt återkommande namn bland de artiklar som publicerades och tillslut även husfotograf. Även om de betalade rätt dåligt för sina artiklar, så hade de ett enormt värde för mig som ung och ny fotograf. Jag fick en scen att stå på och visa upp mina kunskaper som fotograf för hela skidsverige. Det fick tillslut bollen i rullning, eftersom nästan ingen kunde säga att de inte sett mina bilder eller artiklar på Freeride. Tack Freeride!

Precis som jag var en ny spelare på arenan, så hade jag turen att bli riktigt goda vänner med flertalet skidåkare som också försökte slå sig in i branschen, som professionella skidåkare. Dessa fantastiska vänner har spelat en nyckelroll i min karriär som fotograf. Dels för att det såklart är svårt att ta bilder på sig själv när man åker skidor (haha). Men även för att vi jobbade fantastiskt bra tillsammans och insåg att vi behövde hjälpa och stötta varandra för att klättra på karriärstegen. Tack för vänskapen, resorna och upplevelserna tillsammans Reine, Frenkel, Utter och Einar!

Man ska vara snabb och agil, men aldrig underskatta en solid grund att stå på, som ger möjligheter och energi till att göra det man verkligen vill – det önskar jag att jag insett och förstått tidigare!

Love,
Johan

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Blog (ENG): blog.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

Dela blogginlägget:

Mer från Det kreativa livet

Till bloggen >

Att möta sina demoner – del 2: Tvivlet på sig själv

Hur kommer man över känslan av tvivel på sig själv som kreatör Att tvivla på sig själv gör vi alla och väldigt ofta. Jag som driver eget företag och frilansar som...

6 oktober 2021

Att möta sina egna demoner – del 1

Som egenföretagare och frilansare ställs vi dagligen inför en handfull problem, motgångar och delikata bajsmackor att lösa och ta oss an. Är det inte en sista-minuten-panik-ändring på ett redan lämnat...

15 september 2021

Jag, Dolly Parton och kneget 9 till 5

På eftermiddagarna efter jobbet har jag tagit promenader och lyssnat på grym musik och njutit av naturen. En av de låtar som gått genom mina hörlurar är Dolly Partons klassiker,...

26 juli 2021