Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera
Sök



Digitala pulsen på marknaden

Martin Edenström har jobbat som ledare och expert inom digital marknadsföring i snart två decennier och kommer att ge verktyg för transformationen som bloggare för Resumé.


Publicerad 21 Oktober 2019

Så ska teleoperatörerna sälja in ett dyrt och försenat 5G med reklam nästa år

I slutet av första kvartalet nästa år ska en försenad 5G-auktion hållas i Sverige. Där ska tre licenser delas ut, troligtvis i tuff konkurrens mellan aktörer som Telia, Tele2, Telenor, Tre och kanske någon ny global uppstickare.

Bland de lyckliga auktionsvinnarna väntas kort därefter 5G bli både den viktigaste intäktskällan och en bas för innovation inom nya tjänster och produkter. Tekniken är snabb, mer strömsnål och ger nya möjligheter med ständigt uppkoppling för olika prylar. Utöver auktionsslanten väntas 5G däremot kosta väldigt, väldigt mycket att bygga ut. Då det är inte bara människor, utan alla prylar som ska kopplas upp måste täckningen vara på topp. Över hela Sveriges yta där t ex transporter och logistik rör sig.

Teleoperatörerna måste därför ta mer betalt för något gemene man inte riktigt vet hur vi kommer dra nytta av. Det är därför spännande att gissa hur de enorma reklamköparna Telia, Telenor, Tre och Tele2 ska marknadsföra 5G för att få tillbaka lite av mångmiljardinvesteringarna. Sverige är som sagt lite försenade i frågan. När 4G kom var vi bland de första i världen med den nya tekniken. Men idag har ledarna i Bloombergs topplista över världens mest innovativa länder, som Finland och Sydkorea, redan 5G. Vissa sedan mer än ett år tillbaka. Så vi kan börja med att titta åt öst för att se hur operatörer som Elisa valt marknadsföra tekniken.

Svaret är, blygsamt och lite. I det futtiga material som exponerats syns främst natur och actionsport. Elisa verkar trumma för täckning på exotiska platser så kunden kan använda sin GoPro-kamera online. Ett 5G-hackathon har Elisa även redan hunnit utföra. Elisa 5g Co-Creation Challenge utsåg efter efter sex månaders utvärdering nyligen tre vinnare. Tyvärr blev man inte klokare kring hur 5G ska marknadsföras efter det. Vinnarna hittade på lösningar inom traditionella och uppenbara områden som laggfri TV-spelsuppkoppling och snabbare uppkopplade VR-glasögon. Det mest kreativa var en hjälm med glasögon som visade IoT-data i realtid för testare på en fabrik. Men dessa typer av IoT-egenskaper förekommer redan i alla diskussioner om 5G. Här åskådliggörs en stor annan trend. Det är inte längre några Apple eller ens Nokia telefoner som används som första 5G-enheter. Det är främst de kinesiska uppstickarna Xiaomi eller One Plus som följer med när man köper ett 5G-abonnemang i Finland.

Kanadensiska operatören Rogers tar till varenda superlativ som finns i sin reklam, miljöaspekten, närheten, mänskligheten och att det omöjliga blir möjligt. I USA marknadsför Verizon främst tekniken med att de var just först. Som en pik gentemot konkurrenterna. De berättar gärna även att de kopplat upp tretton NFL-stadier med 5G. För att klara folkmassornas nätkrav. Även om knappt någon i publiken denna säsong har en kompatibel telefon . I ett sammanhang använder de även den hypade termen ”smarta städer”. Hårdvaruleverantörerna är annars de som lagt mest pengar på sina 5G-reklamer i år. Qualcomm och Ericsson har snarlika visioner med AR-uppkopplade framtida världar. Även om det mest ser ut som en variant på dagens tillgängliga teknik med röststyrda lampor och musik.

Börje Ekholm på Ericsson och Haval van Drumpt på Tre har i krönikor beklagat sig att Sverige inte längre går i bräschen inom modern uppkoppling. Men med tanke på hur svårpaketerad den nya tekniken visat sig vara bland ledarna så kanske det inte är fel att vara lite av en ”laggard” gällande den femte generationen?

Dela blogginlägget:

Aldrig har jag pratat med så många CMO:er och marknadschefer som pratar om sina ”hemliga digitalprojekt”. Sina guerillaaktiviteter och hur de framgångsrikt ”rundar egna organisationen” i det dolda.

Högt uppsatta ledare som, nästan med skamkänslor, tvingats ducka för stora delar av egna verksamhetens intresse och eventuella deltagande på arbetsmöten. Det gäller både Sveriges största företag med enorma IT och marknadsbudgetar likväl som mindre aktörer. Som på pappret borde vara agila och snabbrörliga.

Att driva igenom förändringar som påverkar CX, CXM, DMP/CMP, Marketing Automation och kundupplevelse (egna webben, appar och CRM mer konkret) berör oftast hela företaget. Det rör en förlängning av egna verksamheten där ”silos ska brytas” (den har ni hört förut..).

Det i sin tur ger många, många intressenter eller stakeholders. Inom kort skaffar sig alla dessa människor i sin tur inåt- eller utåtgående kommunikationsvägar med resten av gruppen och egna avdelningen. Matematiskt har vi plötsligt hundratals olika kommunikationsvägar.

Ett möte för 25 personer tar längre tid att boka in än ett för 5. Tiden går och delar av gruppen glömmer bort projektets syfte, tekniska termers betydelse eller vem som ansvarar för vad. Situationen blir snabbt ohållbar och det livsviktiga CX-projektet där vi äntligen skulle få automatisera och personalisera innehåll digitalt blir lidande. Eller avbryts helt. Med tiden kommer nya marknadschefer och ledare in i bilden, ifrågasätter det förgångna och väljer att starta om allt igen.

”Ni skulle bara veta. Några av våra svenska storföretag ligger redan på sitt tredje eller fjärde projekt där man med olika externa eller interna grupper försöker skapa mer än bara ett testskott och en pilot.”

I dessa GDPR-tider har vi även legal, den juridiska egna avdelningen som kan dyka upp efter att tusentals timmar lagts ned. Och sätter stopp för stora delar eller hela det pågående förändringsprojektet. Allt fler inser att lösningen är att påvisa faktiska resultat. Lämna managementkonsulternas teoretiska Powerpoints. Skaffa fram siffror från verkligheten. Då behöver marknadschefen runda egna organisationen i en guerillamanöver.

Detta är även en anledning att vi snart har 8000 olika, ofta hyrbara, mindre produkter på Scott Brinkers Marketing Technology Landscape Supergraphic för 2020. Att ta in en av dessa mindre lösningar, som går snabbt och kostnadseffektivt att få upp, och börja arbeta på är en väg framåt. Då behövs ingen gemensam IT/marknadsbudget och inköpsavdelningens utdragna processer undviks.

Lyckas CMO med detta under några månader med ett digitalt kompetent, inhyrt team som lyckas extrahera och generera data med rätt rättigheter kan de påvisa ett före/efter scenario. Det i sin tur övertygar oftast hela ledningen och ger den budget som verkligen krävs. Mellancheferna i varje silo får det svårt att värja sig mot faktiska resultat.

Jag har fått förtroendet att se detta från insidan via olika svenska marknadschefer. Ordet ”guerilla” har nog inte använts av så många sedan Che Guevaras 60-tal. Min uppgift är att assistera några av Sveriges största beställare inom telekom/energi, industri, retail och offentlig sektor att se över egna organisationen och befintligt systemstöd. För att hitta en hållbar, framtida strategi. T ex vilka tekniska delar kan pensioneras, vad behöver tillkomma och vilka kan vi att växla ut för just vår typ av organisation.

Dela blogginlägget:

Akronymeras tid är inte förbi. Ett tag såg det så ut när nya termer som ”SMarketing” (försäljning och marknadsföring på engelska) och ”Martech” (teknik för marknadsförare) började skrivas ut i sin helhet. Populära begrepp som ”Marketing Automation” och ”Marketing Transformation” blev aldrig riktigt bara ”MA” eller ”MT”.

Men fortfarande haglar trebokstavsförkortningarna i branschen. Låt oss ta en kort uppdatering kring några av de senaste begreppen, som det missioneras mest kring hösten 2019. Innebär följande akronymer kanske något viktigt för just er verksamhet? Annars så får ni hälsa styrelsen att invänta nästa teknikhype att hetsa upp sig kring:

MLO – ”Machine Learning Optimization”. Babyn som kan uppstå när konverteringsoptimering, CRO, blev ännu mer automatiserat och intelligent med AI.

B2B2C – ”Business to Business to Consumer”. För 2019 har CEO och CFO börjat ifrågasätta varför det för dyra pengar köpts in fler än en e-handelsplattform.

CMP – ”Creative Management Platform”. Mer kreativt verktyg för att t ex skapa och följa digitala annonser inhouse. I Sverige har vi aktiebolagen Ad Layer och Bannerflow som just nu gärna tar termen i sin mun.

DCO – ”Dynamic Creative Optimisation”. Processen kring att optimera och anpassa programmatisk annonsering etc. i sitt CMP.

CDP – ”Customer Data Platforms”. En reaktion när all datainsamling i ett DMP vart aningen för mastigt. Används oftare vid faktisk kommunikation av insamlad data.

DMP – ”Data Management Platform”. Den kan ni väl vid det här laget? Annars ta och googla.

CO2 – ”Koldioxid”. Miljö idag är mer än bara att skicka vidare värmen från IT-rummet till en närliggande skola. Det finns sedan en vecka tillbaka t ex Salesforce-moln bara för att kontrollera de egna gasutsläppen.

PWA – ”Progressive Web Apps”. Hastighet, performance är allt just nu inom webb och e-handel, enligt t ex Google.

Perf – När du inte orkar säga hela ordet ”performance”.

SPA – ”Single-page application”. Mest en reaktion på att alla andra system blev så omfattande att reklamkampanjer fortfarande får finna sig i att hamna ”utanför” resten av den digitala miljön. Däremot med tillhörande tracking-script.

ABM – Klassiker. Står fortfarande för ”Account Based Marketing”. Men när masskommunikationen är död och vi måste hitta köparen i olika kanaler blev teorin snabbt en viktigt del av martech-världen.

360 – En helhetsvy av någonting, t ex en kundresa eller CRM-data beskrivs fortfarande med så många grader. Det har inte förändrats sedan skateboard-tiden.

5G – Ännu ett G. Visst automatiserar och påverkar det t ex IoT. Men har i sin tur inte IoT påverkat er det senaste åren kan ni nog ta det lugnt ett tag till.

Dela blogginlägget:

Om kundens första möte med företaget är en automatiserad bot. Och hanteringen av en kundresa snabbt kastar in densamma i olika segment, digitalt mappade enligt ett standardiserat CRM-verktygs medföljande mallar.

Hur blir det då med företagets officiella röst, tonalitet och övergripande identitet? Den ID, känsla och särskiljande faktor som olika varumärkesexperter, byråer och Creative Directors jobbat så hårt med de senaste decennierna.

Frågan ställs allt oftare då svenska företag investerar i en mängd martech, adtech och andra digitala lösningar. Oftast med en tillhörande ROI kalkyl som bygger på att automatisera och standardisera införande enligt samma färdigdefinierade mallar. Är då inte risken att alla försäkringsbolag som investerat i samma teknik snart även börjar ”kännas” likadana? Och riskerar tappa den unika identitet som lockade in och bibehöll kunden till en början.

Men frukta inte. Det finns en lösning. Den består av en teknisk plattform och stavas ytterligare en gång med ”tech” som ändelse. ”Brandtech” är ett allt vanligare förekommande begrepp i USA. Enligt upphovsmannen David Jones ska det vara:

”Den senaste sättet att ta del av hur väl en kundupplevelse slutligen uppfylls efter att marknadsavdelningar köpt in ny teknik.”

Inköpta lösningar och processer inom ”Brandtech” området ska kunna appliceras för att följa och kontrollera hela flödet av digital kundinteraktion och se till att denna bättre samställs. Någon som inte tror att Scott Brinkers Marketing Technology Landscape Supergraphic för 2020 passerar 8000 olika tekniska lösningar?

Samtidigt är det spännande att se det arbete som just pågår med att skaffa företag nya identiteter. Som en faktisk röst (och inte bara knappar). Passande i samband med det pågående skiftet mot voice och röststyrning i t ex alla digitala assistenter. Både nischade byråer som ledande Talking To Me och NoA-ägda Bold ska ha flera projekt på gång för att skapa unika ”ljudupplevelser” för sina kunder.

Dela blogginlägget:

I dessa tider av fake news” är sanningshalten gällande innehåll på nätet redan ifrågasatt. Det lär inte bli bättre av sommarens trend där artiklar och författat innehåll på sajter rubriksätts med ett inledande mumlande och gutturala uttryck. Närmast liknande en inledande harkling under en muntlig konversation.

Stilbildande Cosmopolitan har i decennier utövat konsten att få sitt tryckta magasins framsida att se både lockande, informativt och tidsenligt ut. De var tidiga att kombinera och generera sina egna superlativ och även ställa en personlig fråga som rubrik. De såg attraktionskraften i olika kortfattade topp-tio listor på omslaget. Nu tar Cosmopolitan även sitt ”headline mastery” till webben. De har uppenbarligen noterat hur magasinets målgrupp uttrycker sig verbalt och fört in det digitalt. Inte färre än fyra artiklar från andra veckan i juli 2019 startar med ett ”Um..”. Det finns även en mängd rubriker som börjar med ”Yikes, ..”, ”Ugh, ..” eller ”Whoa ..”.

I Sverige skulle det motsvara ord som ”eh”, ”typ”, ”liksom” eller ”alltså”. Inte omöjligt att vi får se den typen av rubriksättning på Aftonbladet eller Expressen inom kort. Även om Life of Svea-ägda Nyheter24 nog ligger bäst till i landet för att haka på denna typ av innehållsanpassningar och klickbete.

När Cosmopolitans innehåll tituleras mer som en oinsatt lunchkonversation mellan tidningen och dess läsare uppstår en personlig touch. Nog även vad ägarna Hearst söker efter här. Inspirerat av hur användarna uttrycker sig på Instagram eller i egna bloggarna. Men samtidigt försvinner verifikationen av att avsändaren verkligen är helt säker på vad de just uttryckt och publicerat. Och Hearst och Cosmopolitan som mediehus borde vara mer säkra än så på vad de just uttryckt om kändisar och kungligheter.

Dela blogginlägget:

Det går fort i hockey. Och i antalet rykten om svenska Amazon. Med risk att ropa varg, bara månader efter mitt senaste blogginlägg, bjuder jag ändå på ytterligare en trovärdig uppgift om Amazons svenska intåg.

Ett ämne som engagerar. På tio månader har det startats upp fler svenska Amazon-byråer än t ex voice-byråer eller VR/AR-byråer. Vi har allt från, i den senaste bloggposten nämnda Rankona Mazon, till Commerce 8 startat av några Knowit-avhoppare. Sedan finns danska Makesyoulocal med sitt svenska kontor och Isabella Löwengrips Amazon-fokuserade digitala grupp Nordic Tech House. Frågan är om de har mycket annat att göra än jobba med listningar på engelska och amerikanska Amazon.com de kommande åren?

Det senaste ryktet om Amazons intåg verifieras av ovanligt detaljerad kunskap om europeiska utrullningsplaner, befintliga rekryteringsannonser samt bekräftade uppgifter om andra Amazon landssajter som lanserats. Då kör vi.

Enligt en anonym uppgiftslämnare till MKSE.com får vi Amazon Prime, Amazon Go och hela den lokala logistikkedjan först år 2022. Detta då Amazon.ae gick före Sverige och just har lanserats (vilket stämmer), som därefter ska följas av Amazon.nl (delvis lanserad, stämmer). Året efter ska Amazon Singapore utvecklas och översättas och sedan är det dags för turkiska Amazon samt svenska Amazon. De första svenska översättarna ska just ha anställts och börjar jobba efter sommaren. Rekryteringsannonserna ligger fortfarande ute. Samma typ av rekryteringsannons finns även för översättare med ansvar för Holland och Singapore. Det ska vara i fina nya Luxemburgkontoret som de europeiska Amazon-sidorna utvecklas. Tydligen samtliga med den befintliga, tyska sidan som grundmall. Låter även det rimligt.

2022 alltså. En aning bort i tiden. Men samtidigt var det väl ingen som trodde att man byggde Amazon.se över en höstnatt lagom till Black Friday. Eller?

Dela blogginlägget:

AI fortsätter toppa Gartners Hype Charts. I år med termer som AI PaaS och Coversational AI. En överlevande teknisk megatrend, år efter år. Ett ämne det dagligen poddas om, det finns spaltmeter författat om och som konsekvent återkommer i allt från produkt- till företagsnamn.

Redan förrförra våren fick jag själv tillfälle att grotta ned mig i ämnet inför en AI-föreläsning på Berghs. Med spänning satte jag mig in i vad det senaste halv-decenniet bjudit alla oss digitaliserande konsulter på. Genom åren har AI kommit att lova så mycket. Det var japanska creative AI-directors och redan förra året skulle AI ta alla svenska copywriters jobb. Men andra kvartalet 2019 är fortfarande de riktiga, praktiska fallen för hur AI förändrat sättet vi jobbar rätt få, anser jag.

Det har gått mer än fem år sedan några Google-medarbetare hoppade av för att starta upp The Grid. Framtiden låg i ett publiceringssystem med artificiell intelligens som skulle kunna skapa webbplatser och e-handel mer eller mindre utan mänsklig inblandning Två år senare släppte de sin första produkt. AI-verktyget bjöd på ansiktsidentifikation i bild och viss typ av automatisk cropping av samma bild. Det var intelligensen. Nyligen lades The Grid ned för gott.

För oss inom marknadsföring och martech består de mer handfasta användningsfallen inom AI även 2019 till stor del av bildkategorisering och hantering. I de större produkttillverkarnas pressreleaser nämns fortfarande främst bildigenkänning i samband med AI. Kopplingen att sortera egna större datamängder och skapa intelligenta grupperingar (next-best-action etc.) finns givetvis även där. Men väldigt lite av denna del av AI är färdigpaketerad för produktköparen. Den kräver att kunden själv gör en rejäl insats och kopplar in sin egen intelligens (t ex rensad CRM-data).

Konsulterade nyligen hos ett större svenskt industriföretag. De hade köpt in senaste versionen av en eftertraktad mjukvara med ett ofta påtalat AI-stöd. I exemplet kunde mjukvaran känna igen en ren framför ett vinterlandskap (ständigt denna bildigenkänning). Skulle mjukvaran även kunna känna igen industriföretagets produkter och sortera, tagga upp och hantera dessa korrekt med denna AI?

Nej var svaret, AI:n 2019 klarade mest av bildigenkänning som av djur och mer traditionella objekt. Tänk det som fungerar bra i Google bildsök ett tag. Tji AI för industriföretaget.

Dela blogginlägget:

Det har varit en blöt och kall vinter. Slitsam för elektronik utomhus och inte minst Voi, Lime samt Tier. Det har fått fler att ifrågasätta om de runt 2000 svenska elscootrarna fortfarande har samma ekonomi framför sig som Vois grundare Douglas Stark räknat på? Oroväckande är att elscootrarna visat sig gå sönder mer än dubbelt så snabbt som de tre månader som tidigare estimerats för bland annat riskkapitalisterna. Finansiärer som stoppat in runt 800 Mkr. Bara i svenskgrundade Voi. Avverkade påskhelgen ska förvisso varit den bästa någon för svensk mikromobilitet.

Men ett större problem väntar runt gatukrönet. På svenska Tradera och Blocket säljs sedan några veckor tillbaka ”dashboards” till Segway Ninetech ES2/ES4 elscootrar. För omkring 400 kronor. Samma tillbehör går att införskaffa ännu billigare från Kina och Alibaba. De används enligt svenska beskrivningen ”för att flasha custom firmware, låsa upp, köra snabbare etc.” Dashboarden är en originalkomponent från numera kinesiska Segway. Och Segway Ninetech ES2/ES4 är exakt samma modell som främst används på Stockholms gator. Den händige, eller den som vänder sig till ett garage för assistans, kan koppla in denna standardhårdvara genom en enkel sladdkontakt. Tillsammans med några mjukvarupatchar, öppna för nedladdning på Github, ska det därefter gå att låsa upp elscooterns grundfunktionalitet.

Det avslöjar engagerade diskussionstrådar på forumen Reddit och ScooterTalk från det senaste kvartalet. Vissa elscooteruthyrares hårdvara ska bara ta runt 10 minuter att ”omvandla”. Svenska Vois hårdvara och mjukvara diskuteras specifikt och användare hjälper varandra att låsa upp olika typer av elscootrar. Flera bekräftar att bara kontakten för en ny dashboard exponeras och kopplas in går vissa märken direkt ned i tillverkar-mode. Alternativet är att få en kinesiska dashboard-tillverkare på Alibaba att bränna in en angiven, rätt serial, hårdvarunyckel, inför köpet.

De som experimenterat i forumen berättar att de använder sig av t ex Lime scootrar från amerikanska städer som mikromobilitetsföretaget ”övergett”. Som ändå skulle kasseras. Eller elscootrar inköpta på sopstationer och polisauktioner. En svårverifierad, men troligtvis inte helt korrekt beskrivning över hur de experimenterande kom över sin elscooter. Det första som hackarna instrueras är i hur GPS:en kopplas bort så skotern inte längre är spårbar för ägarna.

En köpt svensk elscooter av samma modell kostar mellan 6000-9000 SEK. Det innebär att hårdvara för runt 18 Mkr står tämligen obevakad på Stockholms gator. Det hjälper inte att de laddningsansvariga ”Lime Juicers” och ”Voi Chargers/Hunters” som lastar in skotrarna i tjog vid dagens slut ofta kör runt i stora skåpbilar.

En del av digitaliseringen är att det som går att digitalisera kommer att digitaliseras. Och när det digitaliserats blir informationen ofta tillgänglig för flera. Samtidigt riskerar stora affärsvärden att reverse engineeras och öppnas upp på sätt liknande nyss nämnda. Något att tänka på för Voi, Lime och Tier innan sommaren. Innan de placerar ut de tillkommande 2000 elscooters som planerats för Stockholms gator.

Dela blogginlägget:

De svenska inhousebyråerna och marknadsavdelningarna genomgår en metamorfos i år. Från att startats upp under främst 2017 och 2018 verkar flera digitala studios, division X och kreativa labb i år anpassa sig och så smått hitta sin roll i en större organisation. Något som både inhouse-nestorn David Sandström på Klarna samt Tele2 Creative Hubs byråchef Cecilia Steenberg Forsberg berättat om på sistone.

I den sistnämndas fall och inom inhousearbetet på Tele2 ska det främst handla om att bli bättre på att involvera sig och smidigare, mer kontinuerligt nå ut i hela Tele2s organisation. Nu finns en intern byrå med digitala förmågor, capabilities, på plats. Men det gäller att inhousebyrån blir bättre på att skohorna sig in i rätt möten, i rätt sammanhang och i rätt tid. Redan idag ska förvisso Tele2 Creative Hub-byrån agera proaktivt. Creative Hub ska vara lyhörda och aktivt se till att dyka upp i forum och möten där deras kompetens kan komma att behövas.

Men inför resten av 2019 har Tele2 Creative Hub flera idéer hur de ännu smartare kan bli en del av telebolagets produktanpassningar och marknadsföring. Helst vill de komma in i ett tidigare skede än när de efterfrågas av organisationen själva. Det ska delvis ske genom den egna byrågrupperingen om ett trettiotal anställda formas om till flera mindre team om två till fyra individer. Redo att agilt hoppa in och stödja en produkt- eller tjänsteägargruppering ett längre tag. ”Ägda” av samma gruppering för att arbeta mer exklusivt under samma period. Till skillnad för att enbart agera reaktivt på behov eller beställningar. Ofta i sista stund. Det berättar Cecilia under en inhouse-marknadsavdelning presentation på Berghs för två veckor sedan.

Denna typ av teamuppsättning återfinns även hos de dedikerade branschbyråer som stärker upp digitala marknads- och medieköpare inom Marketing Transformation. Utformningen liknar den som finns färdigdefinierad hos aktörer som Curamando, Recoordinate, Peregrine och Avaus. Även om de nog gärna säljer in något större kompetensteam än två till fyra personer.

Även David Sandström på Klarna har berättat om hur deras stilbildande, större digitala marknadsavdelning och inhousegruppering ständigt lär sig, utvecklas och gått in i nya faser under de första åren. Vid uppbyggnaden av en inhouse marknadsfunktion ska man inte vara rädd att ständigt tänka om gällande den egna organisationen och beroendet av externa byråer. Det kan ta tid att förstå vilka roller och kompetenser som bör anställas internt och som en arbetsgivare mäktar med att bygga byråkultur kring. Klarna ska ha nyckelkompetens inhouse, men vad den består av och hur egna teamet ser ut ska vara öppet för att förändras. Klarna anser sig själva vara extremt snabba på att ställa om organisatoriskt sett till inhousekompetens. De vill därför numera enbart jobba med externa byråer som är lika snabba att anpassa sig efter deras strategiska beslut.

Tele2 har skapat ett separat Brand Experience & Creative hub som ska jobba över hela företaget och varumärken som Tele2, Comviq, Com Hem och Boxer. I teamet finns varumärkesstrateg, designteam, copywriters, content managers och customer communication managers som tillsammanas ansvarar för företagets uttryck och tonalitet oavsett kanal. Teamet jobbar över alla avdelningar inom bolaget för att hålla ihop varumärke- och kundupplevelsen. Teamet sitter även i direkt relation till IT och digitala utvecklingsteam med SEO, analytics och UX förmågor. Det som tidigare kallades ”inhouse studion” har flyttats direkt in i Advertising teamet för att mer taktiskt ihop med projektledare ta ut kampanjer löpande, här finns ex AD, Final art, Motion graphics, Digital Design och 3D-produktion.

Dela blogginlägget:

Lagom till hösten och Black Friday 2018 skulle Amazon Sverige ha lanserats och rullats ut i större skala. Under större delen av förra året var en hel skara e-handelskännare och branschprofiler mer än säkra på det. Dessa profiler verkar haft mer än en enbart teori och magkänsla att gå på.

I en intervju med Ehandelstrenders Urban Lindstedt berättar Las Vegas-bosatte Carl Helgesson, med flera års praktisk erfarenhet från att ta fram varumärken och sälja för större belopp över Amazon, mer om hur långt Amazons svenska etablering verkligen kommit.

Enligt Carl fanns under fjolåret inte bara en plan för all logistik, lagerhantering, svensk utrullning och varumärkeslansering. Marknadföringspartners och konsulter ska även redan ha handlats upp och hunnit utföra olika typer av förberedande arbete. Det ska alltså funnits mer eller mindre färdigupptryckt material redo för en svensk lansering under Black Friday.

Amazon Europa skulle ha valt ut vilka olika byråer som skulle få marknadsföra Amazon i Sverige de första åren. Det förberedande arbetet ska varit så pass omfattande att Amazon omöjligt kommer låta det gå förlorat, menar Carl. Det väntas aktiveras igen och återanvändas. Samma plan och färdigställda material kommer därför troligtvis dyka upp inför en ”omlansering” i oktober 2019, till årets Black Friday.

En betrodd, mindre en grupp i landet ska i september 2018 fått ta del av e-postutskick med information om att tidsplaneringen inte höll. ”Vi fixar inte lanseringen, allt måste pausas” ska Amazon skrivit. Carl Helgesson gissar att det var logistiska problem i vårt avlånga land som låg bakom beslutet.

Carl berättar vidare att hans källor för informationen är väldigt säkra och kommer från både hans nätverk och företaget Amazon själva. Carl jobbar på en konsult inom Amazon-försäljning och etablering som heter Rankona Mazon.

Dela blogginlägget:

Kommunikation ska kunna ställas om med blixtens hastighet efter vad som trendar på sociala media, datadrivet och realtid gäller och allt ska martech-taggas. Dessutom ska initiativen hänga ihop och bygga en unison varumärkes- och kundupplevelse.

Tacka tusan för att marknadsavdelningarna och marknadschefen söker en bra, central plattform att skapa, kontrollera och följa all denna kommunikation och digital utveckling.

Häromveckan tittade vi på trenderna som lett till att världsledande mjukvaruföretag lägger hundratals miljarder på att bygga omfattande produktportföljer och CX-programvarusviter. Som kan erbjuda ovanstående, och lite därtill. Frågan var då om marknaden är intresserad av att betala för dessa martech-systemkolosser?

Jag lovade att ta ett exempel från våra bilmärken. Granska vad aktörer som BMW, Mercedes, Audi, Volvo och Volkswagen gjort det senaste halvdecenniet. För martech-strategiarbetet och plattformsinvesteringarna går oftast inte längre tillbaka än så. En hel del arbete ligger även framför oss, det är många stora varumärken som bara börjat ställa om.

Hur skiljer sig då ett tyskt, eller svenskt, bilmärkes digitala kommunikation och kontroll 2019 jämfört med 2015? Bilmärkena är ett bra exempel på en sektor och nisch som storinvesterat i ny teknik och plattformar. Gärna i hela sviter av detta. Och det är inte IT-chefen eller CIO:ns budget det nallas på. Det är CMO:n. En gruppering som inte direkt har köpt in mycket IT det senaste decenniet. Så varför inte ”go big”? 70-talscitatet:

”Nobody ever got fired for buying IBM.”

Går igen här. Fast nu med marknadschefen, CMO:n, bakom rodret. Kanske gör de rätt? Det krävs seriösa, omfattande plattformar när marknadsavdelningen är ytterst ansvarig för kommunikation och lösningar som sträcker sig över 200 marknader, ska klara av 20 språk och ha tusentals återförsäljare och partners inkopplade. Som ska fungera och vara tillgängliga för alla avdelningar inom företaget. Utöver alla tekniska egenskaper de ska klara av. Samtidigt är kraven höga att plattformen når ROI och effektiviserar genom t ex automatisering på alla håll och kanter. Samt att den följer alla tuffa lagkrav som GDPR. Då duger inga kostnadseffektiva hemmahack eller mindre öppen källkodslösningar med bristande support.

Tillbaka till den minst sagt stressade bilindustrin. Bilköpande kunder beter sig inte som de gjorde för ett halvdecennium sen. Nu vill de hyra sitt fordon, aktivera sitt ägarskap från en app och de är inte längre trogna ett varumärke på samma sätt. Det är inte ens säkert att det är en bil som tar dem från punkt A till B längre. Det kan vara en Voi scooter som får sköta mobiliteten.

Kunskap om nuvarande och framtida konsumenttrender inom bilägandet är avgörande. Till skillnad från flera andra branscher fanns inte mycket IT-historik, eller legacy som vi kallar det hos bilmärkena. Varken inom webb eller e-handel. Webben var mer av ”ett frimärke” fram tills nyligen. Bild och text om olika bilmodeller. En karta för att hitta återförsäljare och inte mycket mer.

Nu ska det på kort tid byggas upp enorma satsningar inom egen B2C och B2B e-handel, personaliserat innehåll, CRM-kopplingar som är heltäckande över mobil och alla andra typer av kanaler. Då får IT-bjässar som Salesforce och Adobe ansvaret.

Jag har nyligen tittat på 24 bilmärken aktiva på den svenska marknaden. Nästan hälften, hela 41 procent av dem har i olika uttalanden berättat att de  uteslutande, eller i huvudsak, valt att handla upp teknik från Adobe Marketing Cloud. Bara under de senaste åren. I upphandlingar av, vad som ofta berör akronymer som DMP, CDP, CXM, CX och CMS, kan prislappen för licenser landa på ett tresiffrigt antal miljoner. Även i Sverige. Och det är bara en, liten marknad. De tresiffriga miljardinvesteringar Adobe, Salesforce och Oracle ägnat sig åt kanske inte var så dumma trots allt?

Dela blogginlägget:

För fem år sedan rekommenderade jag ett av Sveriges största mjukvaruföretag inom webb- och kundupplevelse att sponsra Resumé. Delta på Guldägget, visa upp sitt lite mer tekniska varumärke för er läsare och nå ut till en helt ny målgrupp. Marknadsförarna och marknadscheferna. Det första året tror jag inte poletten riktigt trillade ned, men efter att ledningen förstått rörelserna på en föränderlig marknad vart de en udda fågel bredvid Clear Channel och Citypaketet året därpå.

Gartner har ett, numera klassiskt, citat om att redan 2017 skulle en CMOs årliga IT-budget i snitt passera den som en CIO samtidigt satt på. Under 2018 fick de troligtvis rätt. Alla investerar i Martech och olika lösningar för marknadsföringsteknik just nu. Det går snabbt och är lätt rörigt. Siffror visar att i snitt använder ett företag idag 91 olika molntjänster. Enbart på den egna marknadsföringsavdelningen (Internet Trends).

Det finns mängder att lära sig inom detta, för många fortfarande nya, område av tekniska och digitala lösningar. Allt tänkta att stödja arbetet med den egna marknadsföringen. Vissa uppgifter från vår sektor tror jag kan fascinera er läsare.

Några ekonomiska siffror från giganterna inom martech och kundupplevelsemjukvara får agera en första referensram för hur omfattande området är. För de stora programvarubolagen har agerat, och investerat, minst sagt kraftigt de senaste åren. Oracle har en historik och ett rykte om att förvärva sig starka och samtidigt eliminera konkurrens. För att bli stora på martech område har Adobe öppnat plånboken och tänkt på ett liknande sätt. Dessa båda, tillsammans med aktörer som Episerver, Sitecore och Salesforce, har under ett halvt decennium jobbat hårt på att bygga upp egna, omfattande produktsviter. Sviter som kan hantera allt från att samla in kunddata till invecklad analys och sköta avslut via egen e-handelsprodukt.

Totalt har bolag inom martech, analys och tillhörande datahantering köpts upp för mellan 300 och 350 miljarder kronor. Bara mellan Adobe och Oracle. Adobes fjolårsförvärv av Marketo B2B Marketing Automation och Magento e-handel gick tillsammans på närmare 60 miljarder kronor. 350 miljarder är en summa runt fem gånger större än vad hela e-handeln i Sverige just nu omsätter. Delar av dessa siffror kan även bekräftas av kollegor som jobbat på nyss nämnda företag.

Med dessa stora satsningar har nu Adobe och Oracle fått en bas som öppnar dörrar och fungerar som ett proaktivt alternativ till en marknadsförares vardag. De kan bidra och diskutera inom allt från analys till CRM, automatisering, och varumärkesbyggande. De erbjuder system som till fullo kan kontrollera och behärskar denna ständigt omtalade kundupplevelse. Som redan nästa år ska vara en viktigare faktor för konsumenten än självaste priset på en vara. Om man får tro Walker Informations forskning.

Hur ska då dessa enorma miljardförvärv betala sig?

Det kan faktiskt gå. Även om det verkar ta sin tid. Varför inte titta på vad som hänt inom en vertikal som bilindustrin, ”automotive” de senaste åren som ett exempel? Men det gör vi i ett kommande Digitala pulsen-inlägg!

Dela blogginlägget:

Alla lyckas inte med sina första äventyr och utflykter inom digital transformation. Det står helt klart nu en bit in i år 2019. Vi har redan sett en hel del exempel på välkända, stora varumärken som modigt utmanade både sig själva och en hel bransch. Gick i nya banor och valde satsa på något fräscht och annorlunda. De köpte grundbudskapet i det där inspirerande eventet på engelska som namedroppade Uber och Netflix både tre och fyra gånger. Och mindes föreläsningen om generell digital transformation som kan ha haft en slide med citatet:

”Uber, the world’s largest taxi company, owns no vehicles. Airbnb, the world’s largest accommodation provider, owns no real estate.”
För att några hundra miljoner senare, med svansen mellan benen, tvingas erkänna sitt misstag. Efter en eller två ursäkter gentemot ekonomichefen fick start-up:en eller appen bryskt läggas ned och fokus återvände så sakteligen till den gamla vanliga, lönsamma verksamheten.
Det är en hel del svenska företag som testat. Lärt sig av, förhoppningsvis, ”failing fast”. De svenska tech-investeringarna passerade förra året ett totalt värde om 6,4 miljarder SEK, enligt siffror från Bolagsverket.
Ska vi titta på några exempel? Och så passar vi samtidigt på att lämna de extremt tröttsamma föregångarna från USA som många föreläsare fortfarande envisas med att exemplifiera med, sex år senare.
Flygbussarna finns med i den skaran. Utöver mjuk- och hårdvaruinvesteringar i egen GPS i bilarna samt en bokningstjänst från amerikanska Supershuttle.com satsade Arlandaaktören på några tjog omgjorda Mercedes Sprinter minibussar. Allt under nya varumärket Door To Gate, en typ av car-pooling för flygresenärer till och från flygplatsen. Personligt, med miljövänlig samkörning och optimerad för användaren med hjälp av modern teknik. Viktiga och bra faktorer dessa tider. Men Sverige och stor-stockholmarna visade sig vara för få. Lönsamheten uteblev och satsningen lades ned efter knappt 1,5 år. Förvisso en handlingskraftigt dragen handbroms från ägarbolaget.
BMW Drivenow var inne på samma sak. I Sveriges största stad lät de kunder hyra bilar och enbart betala för de timmar och minuter som bilen användes. Men BMW fick inte heller ihop ekonomin. De teoretiska siffrorna att tjänsten skulle fungera med Stockholms befolkning visade sig inte stämma. Verksamheten lades ned efter bara några år. Och BMW Drivenow borde vetat bättre. De kunde bara tittat på Mercedes-delägda Car2Go som inte heller fick lönsamhet i sin motsvarande Stockholmssatsning. Bara 24 månader tidigare.
Det är några svenska aktörer som redan valt att dra i handbromsen. Det finns mer innovation och digital transformation från storbolagen på börsen och i näringslivet det inte talas lika frekvent om:
  • AGA gas digitala transformationsprojekt och omnikanalssatsning Gasolautomaten från 2017.
  • Bergendahls innovativa matkoncept M.A.T med egen app, butiksupplevelser, middagshjälp och möjlighet att förboka premiumvaror. Lades ned 2017.
  • Castellums digitala transformationsprojekt Beambox som ska kombinera storstadsbors behov av förvaring med Castellums lediga lagerytor och resurser i logistikkedjan.

Dela blogginlägget:

De flesta fokuserar på de lokala, folkkära tidningstitlarna som Bonnier News /Amedia nyligen valde att ta över från krisande MittMedia. Vad många missar att de nya ägarna även får en koncern som är bland de absolut ledande i Europa inom AI-driven robot-journalistik.

Tillsammans med ständigt förekommande United Robots i Malmö har MittMedias AI producerats tusentals artiklar, sedan flera år tillbaka. Samarbetet startade inom väderrapportering redan 2014. Det område som visade sig gå bäst är en sektion där nyligen sålda bostadsobjekt offentliggörs med prislapp samt tillhörande, kontextuell information, viss relevant statistik och olika detaljer om hur omgivningen ser ut. Bildmaterial hämtas in från Google Street View. Artiklar återfinns under tidningen STs sektion ”Bostadspuls” och ska vara populära bland läsarna.

Just nu författas hela 480 artiklar per vecka av AI-roboten. Totalt har hela 34 000 artiklar författats sedan starten 2017. I samband med ett Digiday event berättar Li L’Estrade, Head of content development MittMedia, att koncernen fått över 1000 digitala prenumeranter över mediehusets 28 lokala nyhetssajter de senaste 12 månaderna. Den ökade artikelproduktionen som robotjournalistiken möjliggjort ska vara en stor del av detta. MittMedia har totalt runt 80 000 betalande prenumeranter.

Och vid en undersökning visade det sig att 68 percent av 102 svarande inte visste att artikeln var skriven av en robot. Trots att byline i slutet av varje artikel var öppen med detta och signerades MittMedias TextRobot.

Dela blogginlägget:

Framgångarna med att låta poddstjärnor läsa upp all sponsring som en del av innehållet i sändningen verkar spritt sig även till amerikansk TV. Alla ”native” sätt verkar blivit tillåtna då det med teknisk hjälp blivit för lätt att spola förbi reklamen. Eller bara switcha kanal och fokus i de många pauserna.

Inför årets Super Bowl LIII hade NFL Networks några idéer om hur flykten från reklampauserna bör undvikas. Och det är minst sagt en ”cringe” upplevelse de samtidigt skapat för oss TV-tittare.

En ansedd superstjärna som Denver Broncos Von Miller tvingas stå och prata Spice shampoo i 30-40 sekunder innan han får ta sig an ämnet och diskussionen om hur quarterbacken Tom Brady ska stoppas. Iklädd en skrikig röd t-shirt med shampoosponsorns logotype. Några minuter innan har Minnesota Vikings wide reciever Adam Thielen stått och stakat sig för att rulla tungan runt kampanjnamnet ”Chili Dip Dance Competition”. Som han måste läsa upp två, tre gånger. Iklädd en ännu fulare Hormel-hoodie. Detta är ungefär så långt du kan komma från en stylad, läcker amerikansk reklamfilmsproduktion. Men det går inte att spola förbi. Och nog tittar vi, men mer av samma anledning som det är svårt att slita blicken från en nalkades tågkrasch.

NFL Networks-programledarna lider med sina superstjärnor. De gör sitt bästa för att bryta pinsamheten genom att säga saker som ”om du rekommenderar shampoot måste det verkligen vara bra!”. Eller så är det så att ersättningen är skyhög. Det borde den vara för att ens överväga denna typ av förnedring. Men reklammetoden existerar i full grad inför ett av 2019 års största sportevent.

Förhoppningsvis blir detta en parentes i reklamhistorien som stannar på den andra sidan Atlanten. Det är hemskt att bara tänka sig Leif GW Persson tvingas prata om nya Nocco-smaken i en halvminut innan han får ge sig på en brottsanalys.

Dela blogginlägget:

Floppar inom digital transformation #1: Det såg ju så bra ut, och låg rätt i tiden. Yusaku Maezawa, en av Japans rikaste män och en allmänt erkänd superinnovatör, bjöd i början av 2018 hela världen på sina innovativa, gratis Zozo kroppsstrumpor. Svarta bodysuits kallade Zozosuits i spandex/polyester med integrerade, intelligenta mätpunkter som tillät ägaren att via några fotografier i sin vanliga smartphone få fram sin unikt anpassade, helt skräddarsydda garderob. Helt individuellt anpassad, för världens alla medborgare i varierande längd, storlek och form.

För Maezawa och Zozo innebar det dessutom att rätt mycket åtråvärd data kunde samlas in. Av en typ och kvalitet som inte ens Facebook eller Google satt på. Dessutom lyckades man på kort tid få en massa influencers att trenda iklädda sina åtsittande Zozosuits på Instagram. Win-win-win?
Nej, ett år senare visade sig hela initiativet enbart sluta i ett – meh.
Trendspanare från tidningar som The Economist, Gizmodo och Quartz tillsammans med kunder från hela världen vittnade i julas hur Zozo leveransen inte gett en mer unik premiumkänsla än ett Dressman-köp. Av en fyrkantigt formad, standardiserad skjorta i bulk. Vissa kunder kände sig dessutom ”utnyttjade” efter att krupit in i den trånga dräkten för att fotografera sig själva. Utan att få mer tillbaka. Och måtten som togs verkar försvunnit helt på vägen fram och tillbaka Japan. Kunder berättar att storleksanpassningen varit bättre i ett traditionellt S, M eller L-val i plaggets krage. Inte heller kvaliteten ska ens levt upp till den standard som gjort t ex japanska H&M-utmanaren UNIQLO välkända. Och som var ett minimum av vad kunderna förväntade sig inför leverans.
För förväntningarna fanns där och hann byggas upp. I dessa dagar av förväntad zero-day delivery kring e-handel var det inte riktigt passande att väntetiden för en Zozo-leverans visade sig ta 2-3 månader (!). Själv har jag väntat i över 11 veckor på min Zozo-leverans från i november. Under tiden har Zozo hört av sig en gång och berättat att de jobbar på ordern. Inte direkt en unik kundupplevelse i den kräsna, digitala ”customer experience” tidsålder vi lever i. Det är länge sedan undertecknads tankar och intresse vandrade vidare till ”nästa e-handelsgrej”. Även om bodysuiten var kul och kändes lite framtid när man krängt på sig den (se bild nedan).
 

Dela blogginlägget:

Dagens trendspaning. Det här att kinesiska varumärken plötsligt står för den bästa kvalitén, hantverket och bland de snyggaste designerna. Känns aningen oväntat, baserat på våra historiska svenska referensramar. Och vad fort det gått.

”700-miljardersstartupen” Xiaomi, ett av Kinas mest omtalade varumärken, driver aktivt denna trend. De har lärt sig mycket med ett eget, agilt fail fast arbetssätt men även genom att köpa upp klassiska designvarumärken som Segway. Sedan starten 2010 (!) har de sett till att ställa mycket höga krav på egen produktkvaliteté och användarvänlighet. VD Lei Jun verkar läst Walter Isaacsons ”Steve Jobs” biografi både en och två gånger.

I Sverige hyllas Xiaomi just unisont av kräsna teknikkännare på Prisjakts forum. T ex robotdammsugaren Xiaomi MiJia Roborock 2 Robot vacuum cleaner ligger i topp när recensenterna förra året delade ut sina hårt hållna betygsstjärnor. Och tillhörande smarta hem-tandborsten Xiaomi Mi Home Sonic Electric får idel toppbetyg i internationell press samtidigt som Segway-förvärvet användes för att skapa den just nu ledande elscootern, Xiaomi Ninebot Segway. Hyllad för byggkvalitet och design och föredraget produktval även på Stockholms gator när Voi gav oss ett lokalt last mile alternativ och scooterns mikromobilitet.

Dags att omvärdera vad du associerar med kinesisk kvalité?

Dela blogginlägget:

Grattis alla yrkesverksamma. Ni får just nu uppleva en faktisk makrotrend.

För trots all ”disruption”, alla kreativa titlar och verksamhetsområden som myntats 2018/2019 har det varit ont om riktigt omskakande förändringar i den svenska byråvärlden. Förutsatt att vi tar ett större perspektiv än att enbart prata voice-byråer, service design-byråer, prototyping-byråer och, på sin tid, greenhouse-byråer eller app-byråer.

Men 2018 bjöd på en riktig makrotrend. Den digitala inhouse-byrå trenden. Ett ämne jag fick tillfälle att titta närmare på i en Capgemini-studie genomförd under tredje och fjärde kvartalet 2018.

Aldrig har så många reklamköpare anställt egna studio managers och gett dem i uppdrag att både rekrytera, motivera och forma en egen byråkultur. Och fort har det gått. Redan förra vintern skvallrade omfattande statistik från USA om en övervikt av resursbetonade uppdrag bland de amerikanska reklambyråerna. Sedan dess har, utan att egentligen överdriva, samtliga större svenska reklamköpare hunnit mynta klatschiga namn på den egna digitala inhouse byrågrupperingen. Och hastigt och kraftigt omplacerat och omfattande rekryterat i samma riktning.

Jag slutade räkna när jag insåg att 30 av Sveriges Annonsörers största reklamköpare hakat på denna makrotrend. De hade totalt anställt närmare 1000 personer för att verka i de egna, mer digitala inhouse marknadsavdelningarna. Gemensamt var att de samtliga hade myntat nya byråvarumärken, tagit in studiochefer och skaffat egna anställda inom tidigare helt aparta ansvarsområden som SEO, CRO, Marketing Automation och frontend-utveckling. Utöver dessa 30 reklamköpare finns det givetvis tusentals reklamköpare och marknadsavdelningar som just nu utmanar sitt traditionella sätt att arbeta.

Årets Inhousebarometer stödde min tes. 80 procent av alla marknadschefer säger att inhouseavdelningen växer i år. Då har de inte inkluderat alla labb, digitala studios, entreprenörshubb-satsningar och snarlika projekt som finns i direkt anknytning eller mycket nära dessa inhouse-grupperingar.

Ni byråer som enbart bytt prefix den senaste tiden borde kanske reflektera över vart budgeten ska hämtas in för att finansiera dessa nyetableringar, rekryteringssatsningar och materialinförskaffningar som Customer Data Platforms, DMPs, ”Marketing Clouds”, etc. Det kan bli omskakande för fler än reklamköparna.

Dela blogginlägget: