Dela sidan:

Med MittMedia får Bonnier en världsledande aktör inom AI och robotjournalistik

De flesta fokuserar på de lokala, folkkära tidningstitlarna som Bonnier News /Amedia nyligen valde att ta över från krisande MittMedia. Vad många missar att de nya ägarna även får en koncern som är bland de absolut ledande i Europa inom AI-driven robot-journalistik.

Tillsammans med ständigt förekommande United Robots i Malmö har MittMedias AI producerats tusentals artiklar, sedan flera år tillbaka. Samarbetet startade inom väderrapportering redan 2014. Det område som visade sig gå bäst är en sektion där nyligen sålda bostadsobjekt offentliggörs med prislapp samt tillhörande, kontextuell information, viss relevant statistik och olika detaljer om hur omgivningen ser ut. Bildmaterial hämtas in från Google Street View. Artiklar återfinns under tidningen STs sektion ”Bostadspuls” och ska vara populära bland läsarna.

Just nu författas hela 480 artiklar per vecka av AI-roboten. Totalt har hela 34 000 artiklar författats sedan starten 2017. I samband med ett Digiday event berättar Li L’Estrade, Head of content development MittMedia, att koncernen fått över 1000 digitala prenumeranter över mediehusets 28 lokala nyhetssajter de senaste 12 månaderna. Den ökade artikelproduktionen som robotjournalistiken möjliggjort ska vara en stor del av detta. MittMedia har totalt runt 80 000 betalande prenumeranter.

Och vid en undersökning visade det sig att 68 percent av 102 svarande inte visste att artikeln var skriven av en robot. Trots att byline i slutet av varje artikel var öppen med detta och signerades MittMedias TextRobot.

Dela sidan:

Förnedringen som är upplästa produktplaceringar i sportintervjun

Framgångarna med att låta poddstjärnor läsa upp all sponsring som en del av innehållet i sändningen verkar spritt sig även till amerikansk TV. Alla ”native” sätt verkar blivit tillåtna då det med teknisk hjälp blivit för lätt att spola förbi reklamen. Eller bara switcha kanal och fokus i de många pauserna.

Inför årets Super Bowl LIII hade NFL Networks några idéer om hur flykten från reklampauserna bör undvikas. Och det är minst sagt en ”cringe” upplevelse de samtidigt skapat för oss TV-tittare.

En ansedd superstjärna som Denver Broncos Von Miller tvingas stå och prata Spice shampoo i 30-40 sekunder innan han får ta sig an ämnet och diskussionen om hur quarterbacken Tom Brady ska stoppas. Iklädd en skrikig röd t-shirt med shampoosponsorns logotype. Några minuter innan har Minnesota Vikings wide reciever Adam Thielen stått och stakat sig för att rulla tungan runt kampanjnamnet ”Chili Dip Dance Competition”. Som han måste läsa upp två, tre gånger. Iklädd en ännu fulare Hormel-hoodie. Detta är ungefär så långt du kan komma från en stylad, läcker amerikansk reklamfilmsproduktion. Men det går inte att spola förbi. Och nog tittar vi, men mer av samma anledning som det är svårt att slita blicken från en nalkades tågkrasch.

NFL Networks-programledarna lider med sina superstjärnor. De gör sitt bästa för att bryta pinsamheten genom att säga saker som ”om du rekommenderar shampoot måste det verkligen vara bra!”. Eller så är det så att ersättningen är skyhög. Det borde den vara för att ens överväga denna typ av förnedring. Men reklammetoden existerar i full grad inför ett av 2019 års största sportevent.

Förhoppningsvis blir detta en parentes i reklamhistorien som stannar på den andra sidan Atlanten. Det är hemskt att bara tänka sig Leif GW Persson tvingas prata om nya Nocco-smaken i en halvminut innan han får ge sig på en brottsanalys.

Dela sidan:

Världen inte redo för skräddarsytt, digitalt mode. Zozo och Zozosuit floppar

Floppar inom digital transformation #1: Det såg ju så bra ut, och låg rätt i tiden. Yusaku Maezawa, en av Japans rikaste män och en allmänt erkänd superinnovatör, bjöd i början av 2018 hela världen på sina innovativa, gratis Zozo kroppsstrumpor. Svarta bodysuits kallade Zozosuits i spandex/polyester med integrerade, intelligenta mätpunkter som tillät ägaren att via några fotografier i sin vanliga smartphone få fram sin unikt anpassade, helt skräddarsydda garderob. Helt individuellt anpassad, för världens alla medborgare i varierande längd, storlek och form.

För Maezawa och Zozo innebar det dessutom att rätt mycket åtråvärd data kunde samlas in. Av en typ och kvalitet som inte ens Facebook eller Google satt på. Dessutom lyckades man på kort tid få en massa influencers att trenda iklädda sina åtsittande Zozosuits på Instagram. Win-win-win?
Nej, ett år senare visade sig hela initiativet enbart sluta i ett – meh.
Trendspanare från tidningar som The Economist, Gizmodo och Quartz tillsammans med kunder från hela världen vittnade i julas hur Zozo leveransen inte gett en mer unik premiumkänsla än ett Dressman-köp. Av en fyrkantigt formad, standardiserad skjorta i bulk. Vissa kunder kände sig dessutom ”utnyttjade” efter att krupit in i den trånga dräkten för att fotografera sig själva. Utan att få mer tillbaka. Och måtten som togs verkar försvunnit helt på vägen fram och tillbaka Japan. Kunder berättar att storleksanpassningen varit bättre i ett traditionellt S, M eller L-val i plaggets krage. Inte heller kvaliteten ska ens levt upp till den standard som gjort t ex japanska H&M-utmanaren UNIQLO välkända. Och som var ett minimum av vad kunderna förväntade sig inför leverans.
För förväntningarna fanns där och hann byggas upp. I dessa dagar av förväntad zero-day delivery kring e-handel var det inte riktigt passande att väntetiden för en Zozo-leverans visade sig ta 2-3 månader (!). Själv har jag väntat i över 11 veckor på min Zozo-leverans från i november. Under tiden har Zozo hört av sig en gång och berättat att de jobbar på ordern. Inte direkt en unik kundupplevelse i den kräsna, digitala ”customer experience” tidsålder vi lever i. Det är länge sedan undertecknads tankar och intresse vandrade vidare till ”nästa e-handelsgrej”. Även om bodysuiten var kul och kändes lite framtid när man krängt på sig den (se bild nedan).
 

Dela sidan:

Kineserna behöver inte Apple, snart är de lika bra på upplevelse och design själva

Dagens trendspaning. Det här att kinesiska varumärken plötsligt står för den bästa kvalitén, hantverket och bland de snyggaste designerna. Känns aningen oväntat, baserat på våra historiska svenska referensramar. Och vad fort det gått.

”700-miljardersstartupen” Xiaomi, ett av Kinas mest omtalade varumärken, driver aktivt denna trend. De har lärt sig mycket med ett eget, agilt fail fast arbetssätt men även genom att köpa upp klassiska designvarumärken som Segway. Sedan starten 2010 (!) har de sett till att ställa mycket höga krav på egen produktkvaliteté och användarvänlighet. VD Lei Jun verkar läst Walter Isaacsons ”Steve Jobs” biografi både en och två gånger.

I Sverige hyllas Xiaomi just unisont av kräsna teknikkännare på Prisjakts forum. T ex robotdammsugaren Xiaomi MiJia Roborock 2 Robot vacuum cleaner ligger i topp när recensenterna förra året delade ut sina hårt hållna betygsstjärnor. Och tillhörande smarta hem-tandborsten Xiaomi Mi Home Sonic Electric får idel toppbetyg i internationell press samtidigt som Segway-förvärvet användes för att skapa den just nu ledande elscootern, Xiaomi Ninebot Segway. Hyllad för byggkvalitet och design och föredraget produktval även på Stockholms gator när Voi gav oss ett lokalt last mile alternativ och scooterns mikromobilitet.

Dags att omvärdera vad du associerar med kinesisk kvalité?

Dela sidan:

Omskakande på riktigt, den omfattande digitala inhouse trenden

Grattis alla yrkesverksamma. Ni får just nu uppleva en faktisk makrotrend.

För trots all ”disruption”, alla kreativa titlar och verksamhetsområden som myntats 2018/2019 har det varit ont om riktigt omskakande förändringar i den svenska byråvärlden. Förutsatt att vi tar ett större perspektiv än att enbart prata voice-byråer, service design-byråer, prototyping-byråer och, på sin tid, greenhouse-byråer eller app-byråer.

Men 2018 bjöd på en riktig makrotrend. Den digitala inhouse-byrå trenden. Ett ämne jag fick tillfälle att titta närmare på i en Capgemini-studie genomförd under tredje och fjärde kvartalet 2018.

Aldrig har så många reklamköpare anställt egna studio managers och gett dem i uppdrag att både rekrytera, motivera och forma en egen byråkultur. Och fort har det gått. Redan förra vintern skvallrade omfattande statistik från USA om en övervikt av resursbetonade uppdrag bland de amerikanska reklambyråerna. Sedan dess har, utan att egentligen överdriva, samtliga större svenska reklamköpare hunnit mynta klatschiga namn på den egna digitala inhouse byrågrupperingen. Och hastigt och kraftigt omplacerat och omfattande rekryterat i samma riktning.

Jag slutade räkna när jag insåg att 30 av Sveriges Annonsörers största reklamköpare hakat på denna makrotrend. De hade totalt anställt närmare 1000 personer för att verka i de egna, mer digitala inhouse marknadsavdelningarna. Gemensamt var att de samtliga hade myntat nya byråvarumärken, tagit in studiochefer och skaffat egna anställda inom tidigare helt aparta ansvarsområden som SEO, CRO, Marketing Automation och frontend-utveckling. Utöver dessa 30 reklamköpare finns det givetvis tusentals reklamköpare och marknadsavdelningar som just nu utmanar sitt traditionella sätt att arbeta.

Årets Inhousebarometer stödde min tes. 80 procent av alla marknadschefer säger att inhouseavdelningen växer i år. Då har de inte inkluderat alla labb, digitala studios, entreprenörshubb-satsningar och snarlika projekt som finns i direkt anknytning eller mycket nära dessa inhouse-grupperingar.

Ni byråer som enbart bytt prefix den senaste tiden borde kanske reflektera över vart budgeten ska hämtas in för att finansiera dessa nyetableringar, rekryteringssatsningar och materialinförskaffningar som Customer Data Platforms, DMPs, ”Marketing Clouds”, etc. Det kan bli omskakande för fler än reklamköparna.