Utan ord.

Den lidande konstnären. Det olyckliga geniet.

Att skapande och kreativitet ofta bottnar i tårar kan vi nog enas om. Kultur är inget som dyker upp i ett moln av glitterstoft. Det drömmar sägs vara gjort av.

Kulur är något vi värker fram.

Billboard Magazine tar minst sagt till vara på lidandet i sin senaste kampanj. Här behövs inga ord. Ingen monolog. Bara toner och ackord. Musik.

Efter otaliga talangshower, Glee och övrig satanisk underhållnings-TV, är det skönt med en relativt otvättad tolkning av en bransch i förändring.  Låtsas-band och kontrakts-idoler verkar inte flup our noodles längre.  Vi längtar efter riktiga artister som gör riktig musik.

Givetvis kan även lycka skapa hits. Såklart. Men vi kan behöva påminnas om att musik är ganska mycket mer än en algoritm på Spotify.

De sorgsna sinnena bakom kameran är argentinska byrån The Community (La comunidad) och regissören Brian Kazez från Pantera & Co. 

Bildkälla

Mer än sportsockor och vaselin.

pornhub-mommys-special-glasses-mothers-day-2017

28 maj smäller det. Eller smäller. Det är Mors dag.

I USA revs festligheterna av igår och internet bubblar nu över av hjärtliga och stjärtiga hyllningar till livmödrar jorden runt. Vissa gjorde mer avtryck än andra.

Och visst. Spoof-dimman må ligga tät på Pornhubs marknadsavdelning. Men ingen kan förneka att kundnyttan av Mommy’s Special Glasses är definitiv i jämförelse med diverse snyftigt Hallmark-trams.

Jag kan dessvärre inte säga att jag har stake nog att skicka VR-porr till min egen mamma. Däremot känns det fräscht (någon gång ska vara den första i porrsammanhang) att snacka sex och lust som går above and beyond stela sportsockor och vaselin.

Bildkälla

Absolut virtuell verklighet.

hq720

”Bedding Taylor Swift every night inside the Oculus Rift.” 

Father John Misty’s senaste video är allt. Allt.

George Washington spelar ett VR-spel i Papier Maché där Macaulay Culkin spelar Kurt Cobain som piskas av Ronald Mcdonald och sedan korsfästs bredvid Bill Clinton. Give or take.

Bakom står kollektivet Four Gods And A Baby som består av bl.a. Adam Green från Moldy Peaches och Macaulay Culkin själv. Har skrivit om ett tidigare papprigt projekt här.

Total Entertainment Forever är fö en helt okej titel.

Bildkälla

Corporate bullshit for dummies.

HEP-hed-2017-840x460

B2B är väl inte det sexigaste under solen. Inte Hewlett Packard Enterprise heller.

Förmodligen handlar det om att jag inte riktigt förstår vad de egentligen sysslar med; Solutions. Services. Ja. Jaha.

Blev därför lite extra glad över dessa lustifikationer. Se förbi de sömniga Yes Man-referenserna (troligtvis en darling för någon halvviktig maknadsdirre). Kolla istället på stark idé och snygg execution som får vem som helst att tro sig gilla IT.

Bildkälla

Knäckt nöt.

 

EmeraldNuts_YesGood17

Människor som tar sig tiden att logga in, skaffa ett alias och sedan friskt recensera diverse produkter, platser och tjänster har alltid fascinerat mig. Varför? Varför lägga sin tid på öknar som Yelp, Amazon och TripAdvisor?

Jag ska inte hymla med att det är rätt praktiskt för oss snålskjutsande konsumenter som hellre följer än leder. Men fortfarande: mystiskt.

Emerald Nuts senaste kampanj talar dock för att det kan finnas ett högre syfte. Ett ljus i tunneln där tveksamma meningssammansättningar hjälper mer än de stjälper.

Amazon-recensionen  ”Yes Good” är inte bara” the two most positive words ever”. Det är nötbolagets nya slogan.

Snålskjuts som sagt. Men också ett smart sätt att hylla produkt och konsument i samma andetag.

Man har dessutom tolkat ett gäng bubblare i videoformat. Inget att jubla över i dagsläget, men kan säkert bli skoj om man slutar plaska runt i lama halv-absurditeter. Weird is good.

 

Bildkälla