Se upp för dårarna.

supreme-metrocards-mayhem-subway-01

Ingen har väl glömt de tre chipspåsarna? Vad jag kommer ihåg gjorde SL:s prishöjningar mig tyvärr varken smalare eller lyckligare. Mest syrak.

Men jag är för feg och slö och långsam för att planka och betalar därför pliktskyldigt men motvilligt mitt Access-kort varje månad. En god medborgare utanpå. Anarkist inuti.

Igår bevisade dock Supreme att det går att få människor att stå i timslånga köer för att bidra till det kollektiva trafiksystemet.

Korten säljs på några utvalda stationer och är dessutom slumpvis fördelade i automaterna. Hajpfest ujujuj och köerna av hungrande Dink-are har ringlat sig långa det senaste dygnet. Lokko och hans likar kan nu inhandla de helt slutsålda korten på eBay för cirka $100 och uppåt.

Snälla SL bara koppa detta rakt av och jag kommer aldrig klaga över välfärdssamhället igen.

Bildkälla

Dagen efter.

1486344806211

Slutsatser efter Super Bowl:

Det går inte att ta någon i vajrar på allvar.

Det är mycket egendomligt att se någon i vajrar sjunga ett smäktande amerikanskt patriotiskt anthem. Särskilt som personen i vajrar är synonym med acceptans, multikulturalism och hbtq-frågor.

Men trots ett gapigt spektakel i skuggan av en rosa presidentelefant kunde man iallafall glädja sig åt en del hygglig reklam.

Air Bnb utmärkte sig med en ganska lågmäld variant. Inget nytt under bildspråks-solen kanske, men modigt och bra att köra logotyplöst på universums dyraste sekundtaxa.

Från det ena till det andra. Battle of Evony’s spot lyfter jag mest för att jag är fascinerad av mobilspelens svällande pengamuskler. Och för att den är extremt välgjord. Och gåshudsmäktig. Och för att Jeffery Dean Morgan är väldigt snygg.

Humorn dominerar oftast SB men fick i år ta ett steg tillbaka för de politiska budskapen. Rimligt. Superfrukten Avocados From Mexico lyckades dock stå ut med magiska mantlar och rappt manus.

Ps. Kan alla sluta tjata om Budweiser? Kryddad backstory, långa båtturer och taskigt väder ska inte vara en utan-att-passera-gå till reklamvärldens shortlists.

Puss.

Bildkälla

Hjärta Vincent.

vincent-4

”We cannot speak other than by our paintings.”

Loving Vincent är ett minst sagt ambitiöst filmprojekt om Vincent Van Gogh. Om målandet, kärleken och den galenskap som nog också utgjorde själva grundpelaren för allt det där andra.

Efter nästan sex års utveckling släpper man nu den officiella trailern. Den är tack gode Yeezy allt man kunnat feberdrömma om. En virvlande psykos där varje frame (62 450 st för att vara exakt) är en handmålad oljemålning.

Filmen är skriven och regisserad av Dorota Kobiela and Hugh Welchman som engagerat över 115 konstnärer för att ge liv åt en i teorin både omöjlig och övermäktig vision. Med en liten släng crazy kan bevisligen ta en långt (fråga Vincent).

Värt att nämna är att man även lyckats inkorporera 94 av Vincents egna verk.

Läs allt om projektet HÄR och håll dig uppdaterad på kommande rafflande release på deras Twitter och Facebook.

030416vangogh_1280x720

lovingvincent6-large_trans++ZgEkZX3M936N5BQK4Va8RWcv5yZLmao6LolmWYJrXns

1217122_Loving-Vincent

Bildkällor här och här och här. 

 

Stora ord och spandex.

FKA_Twigs_Nike_17_original-620x400

”I ached to succeed, to heal, to make a difference in the world.

To make deep and lasting connections with those who vibrate at a frequency i recognize within myself.”

Kreativa naturkraften FKA Twigs skräder inte orden i sitt samarbete med Nike Women.

Som både regissör, låtskrivare och artist töjer hon friskt på begreppet samarbete; gränsen mellan ambassadör och köpt ligger här främst i betraktarens öga. Och det ska erkännas att kombinationen av allvarligt mässande och drömska djungelvyer har en viss effekt på mitt bultande konsumenthjärta.

Men Mad Max <3 Bollywood-estetiken är långt ifrån ny. M.I.A och Mø är båda mästerhjärnor bakom videos med intrikata näsringar och övergivna akvedukter; nyskapande projekt som med största sannolikhet är vad som banat vägen för ett samarbete av den här kalibern.

Så visst är det snyggt, fett och lagom svårt. Men också beprövat, pretentiöst och fokusgruppsanpassat.

De eminenta förlagorna utan inbördes ordning. <3

Bildkälla

Lyckat vräk.

large_cadillac_short_journeys_placeholder_01

Bibehållen bling. Men med nya fälgar. 

I serien ”Short Journeys” håller Cadillac hårt i prålen samtidigt som de lystet sneglar mot en ny diskretare målgrupp.

Eller ska vi säga: low-key-filthy-rich.

För att lyckas har man plockat in nederländska hajp-gossen tillika regissören, Sam de Jong och skotska underjordsproducenten S-Type.

De Jong alternerar ambivalent mellan både epik och romcom vilket inte helt förvånande också återspeglas i S-Types soundtrack.

Men kanske är det just stöket som vinner över mig. Det är inte konsekvent och det är inte perfekt. Med andra ord är det tillräckligt off brand för att jag ska börja överväga en köttig amerikanare som första bil. (Och då är jag varken low key eller filthy rich.)