Mannen här är riktigt nöjd.

”Helt kompromisslös någonstans. Vågar vara stram men mjuk.”

Nej, det är inte mig vi talar om. Det är Philips Sonicare DiamondClean Black.

Tack Carl Larsson för TB-tips. Och tack Jon Eliason för allt du gör för mig.

Bildkälla

Skräcködlor.

Säga vad man vill om charmtrollet Drew Barrymore, men Santa Clarita Diet verkar ha gett henne mersmak. Och Scream. Och alla andra rullar där hon briljerat som gallskrikande offerkofta.

Nu står hon iaf som producent för kommande Black Rose Anthology – en skräckserie skriven och regisserad av enbart kvinnor. Hjärnan och pennan bakom MTV:s succé  Scream: The TV series, Jill Blotevogel, ska skriva piloten som utlovar ”det kvinnliga perspektivet”.

”Some of humanity’s deepest fears from a woman’s unique perspective. Classic themes of terror will be tackled via vignettes about guilt, jealousy, repression, paranoia, insanity, sexual obsession and survival through a modern and distinctly feminine lens.” 

Hoppas innerligt att detta inte slutar i en antifeministisk pannkaka där kvinnligheten gått fem varv genom Hollywoods tvättprogram, bara för att komma ut sjaskigt blomdoftande på andra sidan.

Hoppas. Hoppas mycket blod. Hoppas att inte alla kvinnor är dårar eller hysterikor. Hoppas att vi också bara kan få vara djuriskt mordlystna utan någon rimlig backstory.

Någon. Jävla. Gång.

Källa

Utan ord.

Den lidande konstnären. Det olyckliga geniet.

Att skapande och kreativitet ofta bottnar i tårar kan vi nog enas om. Kultur är inget som dyker upp i ett moln av glitterstoft. Det drömmar sägs vara gjort av.

Kulur är något vi värker fram.

Billboard Magazine tar minst sagt till vara på lidandet i sin senaste kampanj. Här behövs inga ord. Ingen monolog. Bara toner och ackord. Musik.

Efter otaliga talangshower, Glee och övrig satanisk underhållnings-TV, är det skönt med en relativt otvättad tolkning av en bransch i förändring.  Låtsas-band och kontrakts-idoler verkar inte flup our noodles längre.  Vi längtar efter riktiga artister som gör riktig musik.

Givetvis kan även lycka skapa hits. Såklart. Men vi kan behöva påminnas om att musik är ganska mycket mer än en algoritm på Spotify.

De sorgsna sinnena bakom kameran är argentinska byrån The Community (La comunidad) och regissören Brian Kazez från Pantera & Co. 

Bildkälla

Mer än sportsockor och vaselin.

pornhub-mommys-special-glasses-mothers-day-2017

28 maj smäller det. Eller smäller. Det är Mors dag.

I USA revs festligheterna av igår och internet bubblar nu över av hjärtliga och stjärtiga hyllningar till livmödrar jorden runt. Vissa gjorde mer avtryck än andra.

Och visst. Spoof-dimman må ligga tät på Pornhubs marknadsavdelning. Men ingen kan förneka att kundnyttan av Mommy’s Special Glasses är definitiv i jämförelse med diverse snyftigt Hallmark-trams.

Jag kan dessvärre inte säga att jag har stake nog att skicka VR-porr till min egen mamma. Däremot känns det fräscht (någon gång ska vara den första i porrsammanhang) att snacka sex och lust som går above and beyond stela sportsockor och vaselin.

Bildkälla

Absolut virtuell verklighet.

hq720

”Bedding Taylor Swift every night inside the Oculus Rift.” 

Father John Misty’s senaste video är allt. Allt.

George Washington spelar ett VR-spel i Papier Maché där Macaulay Culkin spelar Kurt Cobain som piskas av Ronald Mcdonald och sedan korsfästs bredvid Bill Clinton. Give or take.

Bakom står kollektivet Four Gods And A Baby som består av bl.a. Adam Green från Moldy Peaches och Macaulay Culkin själv. Har skrivit om ett tidigare papprigt projekt här.

Total Entertainment Forever är fö en helt okej titel.

Bildkälla