Varför är Volvos nya så bra?

Under Guldbaggegalan regnade det av välmenande men likväl krystade uppmaningar till solidaritet. Om att köpa Situation Stockholm. Om att öppna sina hem. Om gränserna.

Och det ÄR svårt. Villkorslös välvilja tas lätt för pretentioner. Och ska man vara ärlig ligger de ofta där och lurar i vassen.

Men så ibland. Volvos senaste TVC lyckas balansera både pretentioner, stråkar och ett utnött ”Från jord till bord”-perspektiv.

Trots att jag med avundsjuka reklamarögon försökte pilla hål på statyettmaskinen F&B så måste jag bara lägga ner.

Genom att våga skita i produkten och visa verklighet utan reklamfilter, landar man i något som faktiskt känns genuint.

Inte ängsligt. Bara ärligt. 

Anden på syra.

Den nya generationens Tiny Tim kommer med nytt.

Efter ketamin-sagan The Wrong Ferrari släpper musikern och filmmakaren Adam Green nu en modern Aladdin. Beräknas komma någon gång under våren. Verkar inte vara så värst noga.

Den har allt. Det vill säga Macaulay Culkin och handmålade backdrops.

14522125387__genie_house

14522125388__ralph_emily_open_field

Bildkälla. 

Eine Kleine Pfau.

Jag har aldrig varit i Berlin.

Kanske lite trist sådär men inget jag legat sömnlös över. Tills jag ramlade över Guccis SS16-kampanj.

I händerna på fotografen Glen Luchford och nya CD:n Alessandro Michele har man skapat en värld i mild sepia som säljer lika mycket stad som den säljer paltor. En glitch i the universe där Berghain möter Versailles.

Medan min hunger för siden-tracksuits och paljetter ligger på sin konstanta high, kurrar det till ordentligt i maggropen av bara tanken på senapsgula tågstationer och uppstoppade påfåglar. Jag måste dit. (Iklädd smaragdgrön smoking reds anm.)

Gucci har gjort en ofrivillig I amsterdam och Air Berlin kan bara tacka och ta emot.

gucci-glen-luchford-INT-3

gucci-glen-luchford-INT-list

gucci-glen-luchford-INT-2

gucci-glen-luchford-INT-1

gucci-glen-luchford-INT-5

Bildkälla. 

Spice Boys.

Old Spice har fått en ny He-Man. Terry Crews testosteron-vrål och Isaiah Mustafas mjuka manlighet har bytts ut mot episk charm i de senaste spottarna från guldgrävarna W+K.

Och visst blossar mina kinder en smula när denna tyskättade Jude Law-kusin söker svaret på de stora frågorna – och slutet på sin överdrivna perspiration.

W+Ks satir är som alltid en blandning av weed, några bärs och ett visst mått briljans, och blinkningen till Dos Equis ”The Most Interesting Man In The World” är så flagrant att den nästan blir billig. Nästan.

Och där borde man också ha nöjt sig. 

I sin iver över att skojsa till det pressade man också fram en skrikig infomercial.

Istället för att landa i den nya karaktären och låta hans mjuka accent lägga sig som bomull kring våra konsumenthjärtan tog man det säkra prissplash-kortet. Bara för att vara säker.

Två steg fram och två steg bak. 

A Xanax Moment.

Mitt i alla ”Best ads of 2015″ vill jag att alla bara tar ett djupt andetag och tänker tillbaka på fjolårets:

Top 10 sämsta kundmöten 

Top 10 längsta korr-rundor 

Top 10 dödade darlings

För smärtsamt? Läs Sara Granérs senaste seriesamling istället.

Jag vill inte dö jag vill bara inte leverera är inte någon putslustig Ann Heberlein-pastisch. Det här är en dystopisk, rolig och intelligent skildring av vad det innebär att bara vara en kugge i hjulet. Med klarsynthet och ett kolsvart mörker charmar hon brallorna av vilken Nina Hemmingson – fan girl som helst (och alla andra som någonsin haft ett jobb för den delen).

Det handlar inte om något förtidspensionärsgnäll – istället är det filosofiska funderingar och ett hälsosamt ifrågasättande av faran med att kanske gilla sitt jobb lite för mycket.

LÄS. 

9789170378713

Bildkälla.