Dela sidan:

Skryt eller marknadsföring?

Hur mycket ska vi marknadsföra oss själva? Med luthersk uppfostran och ”fin”-flicka-syndrom, säger min uppfostran att aldrig utmärka sig, inte prata i jag-form och framförallt aldrig framhäva sig själv. Inte på jobbet och absolut inte hemma. Utförda bravader, professionella som privata, det får andra förstå på omvägar. Att som egen eller mindre företagare framhäva sig och sin business anses (ansågs) som skryt.

Ur professionell synvinkel är detta resonemang stenåldern idag, moln och digitala hjälpmedel gör att världen ser annorlunda ut. Alla småföretagare och egenkonsulter vet att man aldrig är bättre än sin senaste leverans. Framgångar måste snabbt kommuniceras och vi agerar gärna vår egen reklam- och PR-byrå.

En liten budget (typ ingen) och ett viralt landskap konstant surrande runt omkring oss gör att det bara är några knapptryck och lite kreativ förpackning som krävs för att snabbt meddela omvärlden om artiklar, order, kunder, pressmeddelande, möten och kampanjer som positivt påverkar vår verksamhet och sätter oss i ännu lite bättre dager. I alla fall kortsiktigt.

Vill poängtera att jag inte vill ge mig in på långsiktiga kommunikationsstrategier, självklart är det bäst. Min fråga gäller främst fåmansbolag och ensamföretagare med minimal, eller ingen, budget för marknadsföring.

Frågan kvarstår, är det marknadsföring eller är det skryt?

Diskuterade saken med min snart 25-årige son som ansåg att så länge det handlade om verksamheten var det inte skryt, utan ren marknadsföring. Skryt relaterade han mer till privatlivet.

OK. Så om vi skryter om vår verksamhet är det marknadsföring, och om vi (små- och ensamföretagare)) marknadsför oss själva kan det anses som skryt…

Intressant ekvation. Men som med så mycket i landet lagom behövs det en balans mellan de båda. Huvudsvaret ligger troligen i HUR budskapet kommuniceras. Tonläge, ordval, sätt; skränigt, ödmjukt, sakligt.

Viktigast är inte alltid VAD som sägs, utan HUR det sägs.

200px-Corazón.svg