Fråga:

Igår stod det att Peter Lundgren (SD) polisanmält en tidigare partikollega för att hon i intervjuer informerat pressen att han tafsat på en annan partikollegas bröst. Kan man verkligen bli dömd för förtal för något man säger till en journalist i en intervju?

Svar:

Nej, det kan man inte. Den enda som kan man dömas för förtal för det som publiceras i en tidning, nättidning eller tv är tidningens/programmets ansvarig utgivare. Det är hen som bestämmer om uppgifterna ska publiceras och är därför ensam ansvarig. Inte heller kan man dömas för förtal när man lämnar uppgifter till pressen/tv. Uppgiftslämnaren skyddas istället av meddelarskyddet.

I höstas skrev jag om de mest omdiskuterade artiklarna i det nya EU-direktivet. EU tog till sig en del av kritiken och har därefter begränsat framförallt artiklarna 15 och 17 (tidigare 11 och 13).

Efter många, långa och till viss del högljudda diskussioner röstades slutligen Upphovsrättsdirektivet. Direktivet publicerades i fredags den 17 maj och nu har medlemsstaterna på sig till 7 juni 2021 att implementera direktivet i sina nationella lagar.

Liksom tidigare innebär artikel 15 att nätjättar (så som Google och Youtube) ska betala ersättning till utgivare av presspublikationer vid användning av deras verk online. Utgivarna åläggs i sin tur att betala en lämplig andel av ersättningen till upphovsmännen bakom presspublikationerna dvs journalisterna. Det rör sig alltså om en licensavgift för att utnyttja någon annans verk, inte om pengar som betalas till staten.

Syftet med bestämmelsen är att ge rättighetshavare inom journalistik en starkare ställning när de förhandlar om användningen av deras verk online. I förlängningen anses rättvisa förhållanden vid sådana förhandlingar bidra till att behålla en oberoende journalistik. Användningen av enstaka ord eller ”korta utdrag” från en presspublikation är undantaget från bestämmelsen. Enskilda internetanvändare omfattas inte heller av bestämmelsen och det kommer även framöver vara tillåtet att hyperlänka till, eller dela, artiklar på sociala medier.

Artikel 17 har stramats upp sedan i höstas. Den innebär numera att enbart vissa sk nätjättar ska ta ansvar för att det material som deras användare laddar upp inte gör intrång i upphovsrätt. Nätjättarna ska klarera användning med rättighetshavarna. Om nätjättarna inte kunnat få kontakt med rättighetshavare ansvarar de inte. Inte heller ansvarar de om de gjort vad som rimligen kan krävas för att avlägsna material som lagts upp utan rättighetshavares klarering. När man prövar ansvarets omfattning ska det göras en proportionalitetsbedömning. I den bedömningen har det betydelse hur omfattande verksamhet som nätjätten bedriver, vilken affärsmodell som används och vilken typ av material som har laddats upp. Startups undantas helt från ansvar.

Ytterligare ett viktigt undantag finns för citat, recensioner, parodier m.m. (Memes kan man till exempel utan problem fortsätta använda!). Det finns inget krav på att nätjätten ska använda särskilda metoder för att identifiera olagligt material, dvs det finns inget krav på att införa olika typer av filter.

Min egen uppfattning är att direktivets regler är ett bra verktyg för att få framförallt nätjättarna att dela med sig av en del av sina inkomster med rättighetshavarna. Jag kan inte se att framtiden kommer att bli att Internet stängs ned. Det finns inget som talar för att nätjättarna har något intresse av det. Det som ligger närmast till hands är att parterna finner en lösning där det med rimliga ansträngningar går att hitta en modell för att hantera fördelningen av de vinster som uppstår vid användning av upphovsrättsskyddade verk.

Det finns mer att läsa hos bl a PRV

Från och med den 1 januari 2019 gäller delvis nya regler för spelreklam. Först och främst är det bara tillåtet att göra reklam för spel som har licens i Sverige. Liksom tidigare måste man även iaktta måttfullhet och inte rikta sig till personer under 18 år. Dessutom får man inte rikta sig till spelare som har stängt av sig från spel.

Förutom när det gäller radioreklam måste marknadsföringen också innehålla information om lägsta ålder för att spela och kontaktuppgifter till en organisation som ger information och stöd i samband med spelproblem (till exempel Stödlinjen). Vid sponsringsavtal måste det säkerställas att loggor och namn på spelprodukter eller speltjänster inte används också på produkter som är avsedda att användas av personer under 18 år.

Spelbranschens Riksorganisation (Sper) har utfärdat etiska riktlinjer angående spelreklam. De ger en mer fyllig beskrivning av vad som inte anses godtagbart och är mer långtgående än lagen. Riktlinjerna finns här https://www.sper.se/wp-content/uploads/2018/12/Spers-riktlinjer-för-etisk-marknadsföring-2019.pdf

Fråga:

Vi har byggt ett varumärke för en kund och det är registrerat hos PRV. När vi skulle registrera varumärket som domännamn visade det sig att en av vår kunds konkurrenter redan registrerat domännamnet. Får konkurrenten verkligen registrera vår kunds varumärke som domännamn?

Svar:

Först till kvarn dvs den som först ansöker om ett domännamn får det, men registreringen sker på egen risk. Konkurrenten kommer dock inte att kunna använda domännamnet på något mer omfattande sätt utan att göra sig skyldig till varumärkesintrång. Om konkurrenten inte frivilligt lämnar ifrån sig domännamnet kan er kund vända sig till II-stiftelsen och ansöka om överföring av domännamnet. Domännamnet ska överföras till kunden om det är identiskt med eller liknar kundens varumärke, domännamnet registrerats eller använts i ond tro  och konkurrenten inte har något berättigat intresse av domännamnet.

Ett domännamn anses ha registrerats i ond tro bl a om det registrerats i syfte att störa affärsverksamheten för en konkurrent. Därför är det sannolikt att en ansökan om överföring av domännamnet till kunden kommer att lyckas (för mer info se www.iis.se). Om konkurrenten börjar använda domännamnet finns också möjlighet att gå till domstol och med stöd av varumärkesreglerna begära omedelbart förbud för konkurrenten att använda domännamnet.

Upphovsrätt till fotografier tillkommer i första hand fotografen. Fotografen kan upplåta rätt att använda ett fotografi för vissa angivna ändamål, t ex för användning i en broschyr eller kan överlåta hela upphovsrätten. Om fotografiet upplåts för att användas i en broschyr kan det inte användas t ex på en hemsida utan tillstånd från fotografen. Har fotografen överlåtit upphovsrätten till fotografiet får det användas fritt av den som förvärvat rätten. Notera dock att för att få överlåta upphovsrätten vidare till annan eller ha rätt att ändra fotografiet krävs det att man uttryckligen, helst skriftligen, kommer överens med fotografen om det .

 En upplåtelse eller överlåtelse av upphovsrätten innebär dock inte en överlåtelse av upphovsmannaskapet till fotografiet. Upphovsmannaskapet omfattar den ideella rätten att bli namngiven i anslutning till verket i enlighet med god sed. Vad som är god sed varierar. I tidningar anges regelmässigt fotografens namn men detsamma gäller inte alltid i reklambroschyrer och liknande. Det går alltså inte riktigt att svara på frågan om fotografens namn alltid måste anges. Det man kan göra är att kolla hur andra har gjort i liknande sammanhang. Man kan också kolla med Sveriges Fotografers Förbund www.sfoto.se.