Dela sidan:

Vad begär du egentligen?

Det är bäst att inte förvänta sig så mycket av andra. Inte av sig själv heller. Påminnelsen återkommer ständigt både i decennier av beteendeforskning och hos beteendegurus som BJ Fogg och Nir Eyal i Silicon Valley.

Jag har några appar på min telefon som har väldigt låga förväntningar på mig. De passar mig perfekt. Och har blivit mycket välanvända.

Skapa vanor lättare med lättare vanor

Kravfyllda vanor blir sällan långvariga vanor. Det är lätt att glömma. Vips sätts ribban för högt. Planer havererar, lanseringen misslyckas, appar avinstalleras. Ett ”enkelt” beteende blev ett åtagande, större än det borde vara om det som ska hända ska börja hända ofta, och bli en vana.

Stora mål, optimism och tanklöshet konspirerar ständigt för att få en orimligt hög ribba att kännas rimlig. Oavsett om det är du som tänker börja träna mer eller ett företag som vill få fler regelbundna användare av något.

När något kräver stor insats—tid, energi eller någon annan knapp resurs—gör du dig beroende av stark motivation. Det som ska ske behöver hela tiden vara värt en ansträngning. När motivation och ork i själva verket brukar gå upp och ner.

Opålitlig motivation kräver låga trösklar så du kan göra vad du tänkt dig tillräckligt ofta. Repetition bygger vanan och förstärker den tills den får en naturlig plats i livet. Repetition fostrar automatik.

Det lönar sig att vara krass med hur mycket motivation och utrymme i vardagen som finns. En liten impuls ska helst räcka. Allt kan inte alltid kännas 100% rätt; om något är tillräckligt lätt kan vanan rulla på och förstärkas ändå. Även dagar du inte är supertaggad.

Minska pressen, öka utrymmet

På min telefon finns några appar som inte begär mycket och just därför har tagit rejäl plats i mitt liv. Genom att minska pressen, har de gett beteenden utrymme att växa och slå rot.

Jag syftar inte på självklara kandidater som meddelanden eller sociala medier, utan på appar för beteenden som ofta anses ”svårare”: meditation, träning och läsning.

Headspace

Den som börjar meditera med hjälp av Headspace börjar med att ge appen en, tre, eller fem minuter. Med så liten insats behöver inte motivationen vara i topp. Man kan sätta igång även om man tvekar… ”för det är klart jag kan lägga en minut på detta även idag”. Över tid växer beteendet. De flesta dagar mediterar jag fortfarande ”bara” tio minuter, men sammanlagt har jag ändå mediterat 586 gånger. Och en minut har blivit totalt ca 7 500 minuter.

Fitbit Coach

Fitbit Coach är en träningsapp med upplägg beroende på vad man är ute efter. Själv har jag insett att jag hellre rör på mig en liten stund ofta än längre men sällan. ”Daily dose” på 8-12 minuter passar mig perfekt. Jag har inte använt Fitbit Coach alls lika länge som Headspace, men har ändå kommit upp i 150 träningstillfällen och betraktar den absolut som en vana.

Pocket, Omni och… TextTV!

Den tredje vanan som hänger ihop med min telefon är att läsa. Min favorit-app heter Pocket och samlar intressanta artiklar från en massa ställen. Där ser jag hur lång tid allt tar och har alltid något att läsa, oavsett om jag har en eller trettio minuter till förfogande. Omni anger inte hur lång tid saker tar att läsa, men är å andra sidan full av just munsbitar varje gång jag öppnar den. En app som ibland väcker skratt är TextTV. Skrattar bäst som skrattar sist, säger jag: på en sekund får jag en översikt av allt det viktigaste som hänt, och med 20-30 sekunder till har jag lärt mig något nytt. Det är så snabbt och enkelt att mina fingrar söker sig till ikonen lika automatiskt som till Facebook.

Överskatta inte längd, underskatta inte frekvens

Mediterar jag länge åt gången? Nej. Tränar jag långa pass? Nej. Läser jag timmar i sträck? Nej. Men jag kan om jag vill. Och framför allt tjänar både apparna och jag tjänar på att jag använder dem regelbundet. Att de har tagit plats i mitt liv och format starka vanor. Över tid skapar frekvensen större värde för både mig och app-utvecklarna.

Vad begär du av dig själv när du vill börja med något nytt i ditt liv? Vad begär du av de som använder dina produkter eller tjänster?

Om du vill skapa vanor, se hur du kan göra upplevelsen mindre kravfylld. Begär mindre, få mer.

Dela sidan:

En vanebildande påminnelse

Jag håller på att skaffa mig några nya vanor. Mitt största problem i det är att komma ihåg dem. Det är så lätt att glömma bort att tänka på rätt saker i rätt ögonblick.

En del känner säkert igen sig. De som inte alltid hittar rätt tillfällen att röra på sig, äta nyttigare, skriva dagbok, leka mer med barnen eller vad de nu skulle vilja göra lite oftare.

Vi kan alla behöva en påminnelse då och då, för att komma ihåg våra ambitioner bland vardagens bestyr.

Lås upp glömskan när du låser upp telefonen

Påminnelser går att skaffa sig. En metod som man inte ska underskatta är telefonen. Jag syftar inte på påminnelse-appar och sånt, även om de också kan vara effektiva, utan om en fånigt basic yta: telefonens låsskärm, den där bakgrunden som visas när man tar upp luren för att använda den.

Jag har börjat använda den som en kom-ihåg-lapp till mig själv, för det jag allra helst vill minnas lite oftare. Med telefonen som ständig följeslagare kan jag inte skylla på att jag glömmer det jag föresatt mig.

För att det ska fungera i längden behöver jag stå ut med min påminnelse. Jag har använt två banala trick:

  1. Jag har lagt energi på att formulera påminnelsen för att den ska kännas okej att möta ofta. En torr, tråkig förmaning skulle jag radera. Jag har försökt uttrycka min påminnelse kort, kärnfullt och inte minst inspirerande.
  2. För att ladda påminnelsen med ännu mer slitstarkt emotionellt värde har jag skrivit den mot en bakgrundsbild som alltid ger mig ett leende. Det är en bild som jag gärna ser om och om igen.

På det här viset marknadsför jag ett beteende mot mig själv. Eftersom jag har en motiverad och ytterst välvillig publik så kan påminnelsen komma med hög frekvens; vi kan kalla det en always on-strategi. Likväl behöver jag se till att förtjäna uppmärksamhet, till och med från mig själv. Jag behöver gilla det jag ser.

Tillgänglighet, tillgänglighet, tillgänglighet

Med min telefonpåminnelse har jag kommit rätt nära en röd knut runt fingret, om än lite mer diskret. Och den fungerar! Med små knuffar styrs jag åtminstone i rätt riktning, mot mitt långsiktiga mål. Även dagar då jag har allt annat att tänka på än min önskade vana, så är den svår att glömma helt och fortsätter därför forma mina beslut. Jag får fler chanser att välja ifall jag vill göra det jag föresatt mig att göra, eller om jag vill skjuta upp det. Och det är bra mycket bättre än att jag helt glömmer bort det.

Som tillvaron ser ut är det lätt att ha goda intentioner och inte agera på dem. Samtidigt som vi gör en massa andra saker mest för att de råkar pocka på uppmärksamhet. Nästan oavsett område i livet.

Kan vi styra uppmärksamheten lite bättre styr vi beteendet. Det är också så varumärken växer: genom mental och fysisk tillgänglighet.

Utveckling uppstår när vi gör rätt saker lättare att tänka på vid rätt tillfällen.

Dela sidan:

Svenskarna och internet och WYSIATI

Nyligen publicerades ”Svenskarna och internet 2017”, den största årliga undersökningen om hur vi använder nätet. Där finns mycket intressant att läsa, men innan du gör det—eller kastar dig över t ex Sociala bloggen som sammanfattat lite statistik—kommer här en snabb quiz. Förresten kan du göra den även om du läst.

Jag ställer fyra frågor om hur stor andel av de svenska internetanvändarna (från 12 år och uppåt) som använder olika tjänster. Du gissar. Sitt inte och grubbla, bara dra till med något.

  1. Hur många procent använder Skype varje vecka eller oftare?
  2. Hur många procent använder Twitter varje vecka eller oftare?
  3. Hur många procent använder Instagram varje vecka eller oftare?
  4. Hur många procent använder Snapchat varje vecka eller oftare?

Notera gärna dina svar, men det finns ingen adress att skicka in dem till och inget pris att vinna.

Rätt svar

Hoppade du över frågorna? Det är lugnt. Jag vet hur jobbiga såna här övningar är. Jag brukar också hoppa över dem.

Rätt svar är i alla fall…

Skype: 16%

Twitter: 11%

Instagram: 41%

Snapchat: 26%

(Här kan du läsa om urvalet och andra detaljer.)

Oavsett om du orkade gissa eller avstod är det möjligt att du ändå reagerade på någon eller några av siffrorna: ”jaså det är så pass många”, ”det var lite mindre än jag trodde”, osv. Då hade du i alla fall någon slags uppfattning.

Hur formar vi egentligen uppfattningar när vi inte riktigt har färdiga svar i huvudet?

Mentala genvägar

En strategi är att använda någon besläktad företeelse som vi råkar ha en susning om, och sen göra överslagsberäkningar utifrån den. Det är en raffinerad men långsam metod.

En strategi som är enklare och snabbare och därför mycket, mycket vanligare i dagliga livet är att komma fram till något utifrån vad det känns som. Och vad ligger egentligen till grund för den känslan? WYSIATI, som nobelpristagaren Daniel Kahneman kallat det — what you see is all there is.

Det är vad som råkar hamna i ditt inre sökarljus som formar vad det känns som. Är det lätt att minnas samtal du haft över Skype? Har du nyligen läst något med koppling till Twitter? Hur ofta använder du själv Instagram? När du tänkte på Snapchat, såg du framför dig din egen bekantskapskrets eller andra?

WYSIATI betyder att du har ett skevt underlag när du kommer fram till vad något känns som. Din mentala genväg gynnar sånt du har lätt att komma att tänka på: ditt eget beteende, din omgivning, sånt du nyligen sett, pratat om eller läst. Oavsett hur mycket det egentligen säger om det du bedömer.

På engelska pratar man om availability bias. Det som är tillgängligt och lätt att dra sig till minne får prioritet i hjärnans snabbprocess.

(Är availability bias den enda bias som kan tänkas kicka in? Nej. Ordningen på mina frågor kan exempelvis ha färgat dina svar genom s k anchoring. Men här nånstans börjar vi bli mer tekniska än jag tänkt mig just nu.)

Tillgänglighet, tillgänglighet, tillgänglighet

What you see is all there is. WYSIATI. Det är en enkel men bra tumregel som knappast går att överanvända när man funderar över sitt eget och andras agerande.

Det som råkar vara tillgängligt i huvudet avgör. Syns det inte, finns det inte — i de snabba överväganden som styr oss genom livet.

Vad ser du nästa gång du snabbt bedömer något eller ska ta ett beslut?


PS. Som överkurs går det att fundera på WYSIATI och availability bias i förhållande till några av själva resultaten i Svenskarna och internet. Emanuel Karlsten tangerar detta i en reflektion över siffror som sticker ut i årets rapport, som Internetstiftelsens statistikchef Pamela Davidsson i sin tur kommenterat. Det är för övrigt funderingar som alltid är vettiga att ha i bakhuvudet när man läser studier som bygger på att fråga människor rakt ut om deras beteende.

Dela sidan:

Ta hem nobelpristagarens idé

Häromveckan hurrade jag för Richard Thaler. Jag skrev också om några av de begrepp som årets vinnare av Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne förknippas med.

Mest i förbifarten nämnde jag det som Thaler är allra mest känd för: bästsäljaren Nudge som han skrev med Cass Sunstein 2008.

När boken kom fick begreppet nudging snabbt fäste och förnyade intresset för beteendeekonomi och besläktade vetenskaper hos politiker, samhällsdebattörer, marknadsförare och många andra grupper.

Du kanske är en av dem som intresserat dig för nudging.

Använder du det på dig själv?

En nudge (eller knuff, som man ibland ser på svenska) är en liten men smart åtgärd som påverkar beteenden. Den som har möjlighet att utforma en nudge, dvs tänka ut något som kan ge en knuff, kan kallas beteendedesigner, beslutsarkitekt eller valarkitekt (”choice architect”).

Nudging brukar komma på tal när det är andra människor som påverkas. Men vi är ju många som också försöker påverka oss själva. Det kan handla om att konsumera mer hållbart, träna oftare, få mer gjort, äta annorlunda, eller ta bättre hand om sig på något annat sätt.

Tankarna kring nudging är användbara då med.

Boken Nudge har undertiteln ”Improving decisions on health, wealth, and happiness”, och handlar i huvudsak om hur organisationer kan underlätta bättre val. Många av metoderna kan dock användas även hemma i vår egen vardag, för att ge oss själva lite mer hälsa, välstånd och lycka. Vi kan vara våra egna valarkitekter.

Här är tre metoder som egentligen lika gärna kan användas på dig själv som på andra:

1. Förval och standardalternativ

En kraftfull form av nudging är att planera vad som händer när någon inte gör ett aktivt val i ett visst sammanhang. Ska t ex utskrifter på ett företag vara enkel- eller dubbelsidiga om inte användaren själv anger något? Företag som gör dubbelsidiga utskrifter till förval kan se en stor minskning av pappersåtgången. Även om anställda fortfarande har full frihet att skriva ut enkelsidigt påverkas utfallet av vad som är standardalternativet.

Förval och standardalternativ kan ge starka beteendemönster även där hemma. Exempel? Betala med autogiro. Ställa in telefonen för att gå in i ”night mode” vid visst klockslag. Prenumerera på matkasse.

Den här formen av nudging kan vara så kraftfull att den nästan känns som fusk. Den tar liksom bort så mycket av tänkandet. Just därför är den högintressant för oss som vill förändra våra liv en smula i någon riktning. Kanske går det att hitta val som mer eller mindre kan automatiseras?

2. Påminnelser

Idealiska beteenden halkar ofta i diket för att de trängs undan av vardagens distraktioner. Vi glömmer göra vad vi skulle göra. Det kan gå ut över både individer och organisationer. Exempelvis får vårdinrättningar och serviceyrken problem om inte folk dyker upp som avtalat. Påminnelser, t ex via sms, kan drastiskt minska frånvaron.

Påminnelser använder väl de flesta av oss också på oss själva. Kom-ihåg-lappar, checklistor och kalenderbokningar är tre uppenbara exempel. Men jag tror många skulle bli hjälpta av fler och smartare påminnelser. Den som tar sig tid att fundera på när och var en påminnelse skulle göra skillnad kan ta kontroll över en större del av sitt beteende.

3. Bekvämlighet

Det är, som bekant, mer troligt att vi gör något när trösklarna är låga och beteendet faller sig naturligt. Det allra första exemplet i boken Nudge handlar t ex om hur skolserveringar kan få fler barn att äta nyttigt, genom att helt enkelt möblera om bland alternativen så att hälsosamma val blir lite lättare att se och plocka åt sig.

Hur kan man göra på hemmaplan för att gynna vissa val över andra? Fundera på vad som står längst fram i kylen och vad som står längre in. Packa träningsväskan på kvällen istället för på morgonen när du är trött och stressad. Tänk genom din klädsel så att pendelcyklingen kan bli bekväm i alla väder.

Vill du påverka dig själv? Tänk Thaler

Nudging handlar om att med små medel påverka hur folk beter sig. Om att utforma valsituationer på sätt som gynnar individen. Om att hitta knep som kan leda till bättre beslut och vanor. Allt baserat på genuint intresse för mänskliga beteenden och med koll på vad som faktiskt fungerar.

De flesta av oss kan komma på möjliga förbättringar i våra liv. Vanor vi vill ha, mönster vi vi vill ändra. Jag tycker nudging är ett intressant sätt att tänka kring hur man kan skapa rörelse i rätt riktning. Ändra smått för att påverka i stort.

Så varför inte läsa (om) Nudge och fundera på hur du kan nudgea dig själv? Vem vet, det kanske föder nya beteenden.

Och fortsätt gärna följa min blogg om du är intresserad av beteende och hur det kan påverkas, hos dig själv och/eller andra.