Dela sidan:

En liten uppdatering

Hjärtligt välkomna till världens kanske mest bortprioriterade blogg!

Sedan sist vi hördes har jag hunnit besöka SXSW, resa runt i USA i jakt på inspiration, utbilda mig i 3D-printing och besöka diverse teknikjättars huvudkontor. Kom hem igen i mitten av april och sedan dess har jag försökt fokusera på GDPR, Weld.io (…som är det enskilt fräckaste verktyg jag någonsin introducerats för) och att lyssna på fågelkvitter.

2018 har verkligen visat sig vara ett år då jag gör allt exakt samtidigt. Allt jag skrev om ovan samtidigt som jag köpte lantställe och renoverade hela lägenheten (!) samtidigt som jag också går på nätverksträffar, hoppar in i styrgrupper, bygger trädäck, anlägger en gräsmatta, frivilligt blir GDPR-general i mitt team, startar en Facebook-grupp för marknadsavdelningskvinnor och ja… allt man kan göra. Intensivt, ja, men också vansinnigt skoj. (Jag har också ägnat lite väl mycket tid åt att försöka automatisera mitt hem. Resultatet är ännu bristfälligt, men skam den som ger sig.)

Vi hörs på riktigt igen efter den 25:e maj!

Bästa,
Siri

Dela sidan:

Vad hände efter ‘Sveriges bästa chef’?

Hallå, internet!

Tänkte jag skulle bli personlig för en sekund. I höst är det fyra år sedan jag sökte jobb genom en webbaserad kampanj som hette Sveriges Bästa Chef. Den blev uppmärksammad på sina ställen och ledde till att jag faktiskt (!) fick ett jobb. Kul! Ganska ofta får jag frågor om “hur det gick sen” eller “vad som hände efteråt, för du jobbar ju inte kvar”, men jag har dragit mig för att skriva om det av många anledningar. Men, så satt jag och fikade med en vän och kollega häromdagen som menade att det var “helt självklart” att jag skulle skriva om det. Och då blev det hundra gånger enklare. Jag tog de vanligaste frågorna och sammanställde. Smidigt och bra. Häpp!

Vad hände efter ‘Sveriges bästa chef’? 
Jag började jobba på Springtime i samma höst men blev uppsagd efter ett par månader med förklaringen att det inte fanns tillräckligt med uppdrag. Efter det hade jag ett par frilansuppdrag innan jag gjorde någonting större igen.

Är jag ledsen över det?
Själva fenomenet att bli uppsagd var traumatiskt och tog väldigt hårt på mig som människa, framför allt för att det fanns saker i förfarandet som inte sköttes särskilt snyggt. Jag önskar ingen att behöva uppleva den otroliga sorg och skam (SKAM, I tell you!) jag gjorde då, men det är ingenting som grämer mig idag. Och det här är första gången jag skriver om det på internet!

Ångrar jag kampanjen?
Nej, borde jag det?

Skulle jag göra det igen?
Ja! Det var en otroligt rolig tid och väldigt mycket gott kommer fortfarande ur det. Och så tycker jag att det är fint att jag lyckades lämna ett positivt avtryck i min samtids arbetsliv. Hallå, här kommer 90-talisterna!

Hade jag valt på samma sätt som jag gjorde, med facit i hand?
Nej, det hade jag inte gjort. Och det är väl inte jättekonstigt att jag tänker så, tänker jag. Idag har jag ett helt fantastiskt jobb och har åstadkommit mycket jag är stolt över på vägen hit, men Siri 2014, nyss fyllda 22, 90-talist och orädd behövde långsiktighet och stabilitet – inte en livskris. Samtidigt är det ingenting jag sörjer eller ens tänker på alls nuförtin’. Det blev ju megamegabra i slutändan!

Så, det var det. Över, ut!

Dela sidan:

Försiktigt positiv till Facebooks nya algoritm

Hallå, internet! Och hallå 2018!

På sistone har jag (…och resten av branschen) funderat mycket över den där nya algoritmen Facebook tänkt pusha. (I sin korthet: Ökat fokus på vad människor vill prata med varandra om.) Jag kanske är naiv, men jag tror inte att den nödvändigtvis måste innebära svåra tider och kargt med likes vilket många verkar förutspå.

Om jag fick önska skulle algoritmförändringen leda till att både vi och våra leverantörer inte längre kommer komma undan med att posta oengagerande och ogenomtänkt innehåll i våra kanaler, som vi sedan strösslar lite annonspengar på för att det ska se bra ut i statistiken. Vi kan ju hoppas! Framför allt kanske fler företag vågar vara självkritiska och börjar fokusera på vad ens publik faktiskt vill engagera sig i – och hur och var de vill göra det. Det har alltid varit viktigt, men blir nu ännu viktigare, att hålla sig relevant i en kulturell kontext.

Jag är försiktigt positiv, men hoppas såklart att jag har rätt. För hela branschens skull.

Plus just nu: Jag fick beröm av en avlägsen kollega idag och det gjorde mig barnsligt glad. (Hatar ju inte direkt att få beröm!) Det inspirerade mig till att bli bättre på att uppmärksamma när jag ser att andra gör bra och coola grejer. Det får bli ett årsmål!

Mindre bra just nu: Vet ni? Jag har ingenting att skriva här. Hoppar över den här punkten!

Dela sidan:

Decembertankar

Vad svårt det är att hinna vara putslustig i en internetblogg när man också har ett heltidsjobb. Sitter för tillfället och klurar på en webbplats vi ska lansera i dagarna. Alla som någonsin varit med och lanserat en webbplats tidigare förstår precis hur mitt liv ser ut. Herregud, vad det finns att göra! Texter och bilder och detaljer och helhet och användarfokus och tester och och produktionsmiljöer och IT-ord och hela baletten. Här kommer i alla fall ett par saker som dykt upp i mitt huvud på senare tid:

  • Fnissade högt när jag såg det här klippet från Great Story Video flyga förbi på Instagram för ett tag sedan. Igenkännigshumor är den bästa humorn.
  • Imorgon träffar jag ett videoproduktionsbolag för att se om de kan hjälpa oss att både utveckla och förverkliga alla våra tankar om YouTube-succéer och world wide video domination. Bra rörligt material blir ju mer och mer en hygienfaktor, så det blir spännande. Skoj!
  • Så här i tider av #metoo har jag följt hur samtalstonen i Facebook-gruppen Reklamsnack ifrågasatts av, mestadels, branschkvinnor. Modigt och viktigt, tycker jag – och önskar att jag någon dag lyckats öva upp samma tålamod som många av de debatterande kvinnorna har i diskussioner med ibland helt oförstående branschkollegor.
  • Är hemligt jätteimponerad av Amanda Oxell som 1) gör bra saker för mänskligheten genom Annonsrådet och 2) skriver smarta saker i Resumé. Tycker alla ska läsa!
  • Häromveckan noterade jag att min barndoms bästa datorspel Rollercoaster Tycoon finns som mobilspel nuförtin’. Berg-och-dalbanebyggen vid min fingerspets. Jo, ni! Har blivit helt besatt. Det sista jag vill just nu är att byta jobb, men om ett jobb hos en berg-och-dalbanefabrikör skulle dyka upp skulle jag åtminstone överväga att gå på intervjun.
  • På jobbet har vi både fått ett silver i 100-wattaren OCH vunnit pris för vår Customer Care på en telekombranschgala inom loppet av en månad. Kul! Och jag unnar vår kundsupport det senare priset så himla mycket.
  • Idag firar Finland hela hundra år av självständighet! I egenskap av finsk person kan jag meddela att jag firar med en karelsk pirog till middag efter att ha lyssnat på Jean Sibelius hela dagen. Vill också passa på att hylla kommunikationen kring jubileet med allt det innebär – från tydliga program till fina officiella samarbeten med finska aktörer (t.ex. Iittala, som släppt ett par finska designklassiker i en fantastisk blå nyans) och andra ljuvliga initiativ som den här uppmaningen från Karaokeinstitutet till alla finska karaokebarer.Så! Över, ut, klart slut!

 

Plus just nu: Den finska självständigheten, helt klart. Har aldrig känt mig så finsk som idag. Kippis!

Minus just nu: När jag, lagom syrligt, kommenterade en inbjudan till att springa Bellmanstafetten med att jag ”bara springer om någon skaffar mig ett par springskor” räknade jag verkligen inte med att kollegiet skulle ta det på allvar. Sedan dess har jag hört hur det tisslas och tasslas om pronation och skostorlek här i kontorslandskapet. Hu! Är det nu jag börjar löpträna?

Dela sidan:

#sistabriefen

För mig var det helt självklart att skriva under, apropå den där präktighetspinnen jag skrev om här och allt annat underligt jag varit med om. Läs mer här.