Inhousetävlingen 2017

Inhouselovers, ni har väl ändå inte missat Inhousetävlingen?

”Vi tycker att mycket av den reklam som produceras internt på Sveriges marknads- och inhouseavdelningar är så bra att den förtjänar en egen tävling. Därför arrangerar vi Inhousetävlingen. Inhouse är inte bara Sveriges första, utan också enda reklamtävling som garanterat inte kommer vinnas av en reklambyrå!”

Jag kommer följa den här tävlingen som om det vore slutspurten av en Paradise Hotel-säsong! Sista dagen att submitta sitt bidrag är 22:a juni, d.v.s. om en vecka.

Om de tävlar tror jag att det här gänget kommer plocka hem många vinster i år.

Ett långt inlägg om kundupplevelsen i sociala medier

Jag både säger och skriver ofta att jag valt inhouselivet för att man kommer snäppet närmre affären med allt vad det innebär. För ett par veckor sedan satt jag och filade på ett utkast till ett inlägg om kundbemötande i sociala medier men avbröts p.g.a. bristande inspiration. Gladeligen kan jag meddela att inspirationen är åter! Hurra!

Efter kloka ord från min gamla chef Robert har jag som livsprincip att inte recensera andras kommunikationsarbete om jag inte har något positivt att säga, men idag gör jag ett undantag. Jag har nämligen blivit involverad i vad som möjligen blir ett skolboksexempel på hur man _inte_ sätter kundbemötandet i första rummet och för den här bloggens skull är det ett riktigt tacksamt content.

Googlar man ”kundupplevelse” får man, på 0,71 sekunder, 526 000 sökresultat och garanterat lika många definitioner, men: För att få till en bra kundupplevelse behöver man möta kundernas förväntningar och jobbar man aktivt med sin kundupplevelse jobbar man med tron på att varenda enhet hänger ihop och genomsyras av samma vilja att ge sina kunder en så bra upplevelse som möjligt. Från minsta annons, till möten oavsett kanal och till hjälpen om någonting går åt skogen. Det funkar liksom inte att smacka upp pompösa reklamkoncept med härlighetsbudskap på stortavlor om alla andra kommunikationsenheter inte hänger med och bidrar till samma sak. Här har Centigo skrivit ett bra och sammanfattande blogginlägg om hur man blir bra på kundupplevelse.

Särskilt viktigt blir det här att tänka på i en tid då typ varenda företag flyttat in i sociala kanaler samtidigt som kunderna förväntar sig hjälp på sina problem i blixtens hastighet. Kundtjänst genom sociala medier, i sin tur, är någonting sociala medier-hipsters diskuterat sedan före Facebook blev fräckt.

”Måste man ha sin kundtjänst i sociala medier?”, undrar man. Och svaret är lika enkelt som förvirrande. Nej, det måste man inte. Men man kan inte komma undan att man skapat en kontaktyta för kunder och därmed blir en del av hela kundupplevelsen.

Superviktigt, men trots det ser jag dagligen företag som låter bli att svara på ärenden från sina kunder där de kunde plockat billiga goodwillpoäng. Ibland kanske de inte kan hjälpa till – och MÅSTE hänvisa kunder till kontaktformulär eller liknande, men ett trevligt svar gör mycket. För många företag är närvaron i sociala medier ”lite på skoj”, men för kunderna kan det vara avgörande för hela ens bild av företaget. Får man inga (eller t.o.m. otrevliga) svar från ett officiellt konto får man räkna med att kundupplevelsen dalar. Det torde vara självklart för företag, och framför allt för oss som jobbar med kommunikation, men så verkar inte fallet vara.

Varje år släpper Northridge Group en superpedagogisk rapport där de berör kundupplevelser i form av kundtjänst i bland annat sociala medier: State of Customer Service Experience. Jag tycker att den är den bästa i sitt slag och 2016 års upplaga hittar ni här. På sida 7 beskriver man bland annat hur ”less customer effort drives more customer loyalty”. Jag saxar, rakt ur:

”With the continued growth and availability of technology-enabled alternatives for customer service, it would seem that the customer experience within and across channels should be improving. Yet in reality, many consumers say it is still not easy to contact companies and resolve issues.

Consumers want “easy.” Brands have an opportunity to create goodwill and customer loyalty by making every service experience as easy as possible. Despite the ubiquity of digital and social channels, consumers say they are often harder to use. The numbers suggest a gap between customer expectations and experience.”

Förväntningarna och upplevelserna glitchar idag, vilket är en stor utmaning för företagen. Var hittar man budget till att utveckla sina kanaler i samma takt som förväntningarna från kunderna ökar? Och hur prioriterar man om man är ett litet bolag med en person som behöver svara på frågor överallt? Hur organiserar man sig? På sida 10 blir det också ruggigt intressant när de tillfrågade fått följande fråga:”If your customer service issue or inquiry isn’t adequately addressed, how long do you wait before you contact the same company using another channel or method of contact?”

”Nearly one-third of consumers (31%) will try another communications channel if their issue is not addressed within one hour.”

Det pekar på två major things:
1. Tempo. Snabba kommunikéer är nyckeln till framgång.
2. Eran för företag som stelbent vägrar acceptera att kunder och konsumenter kommer göra kontaktförsök i sociala medier är därmed över. Eller, man KAN ju välja att inte vara behjälplig i kundärenden – men då kommer det ske på bekostnad av kundupplevelsen.

Innan vi kör caset vill jag ödmjukt slänga in att det är SUPERSVÅRT att få allt att hänga samman och att jag själv aldrig skulle våga hävda någon form av expertis i frågan. Hade det varit enkelt hade alla varit proffs.

I exemplet nedan är SAS tydliga med att Twitter inte är deras kundtjänstplattform men samtidigt för de dialog med sina kunder på plattformen. Hårfin skillnad? Ja. Kan man välja att inte ta kundtjänstärenden via Twitter? Ja, så gör jag själv i mitt jobb. Kan man komma undan att jobba med kundbemötande när man sitter och twittrar? Som vi konstaterade tidigare: Det kan man faktiskt inte.

Med inledningen i ryggen – låt oss:

0%-igt kundbemötande hos SAS

Datum: 2017-05-27 – Still going on
Involverade:
SAS och Siri
Bakgrund: Under förra veckan var jag på semester i USA. Ett par dagar före utresa ville jag boka om min hembiljett, men stötte på patrull. Sajtkrasch, chatten krånglar och när sedan telefonkundtjänsten lämnar mig oriktig information har tidsgränsen för ombokning passerat. Jag tycker ju, självklart, att SAS hanterar saken dåligt och vänder mig därför till deras officiella konto på Twitter för att finna en alternativ lösning. Inte en jättekonstig sak att göra, ärligt talat.

Allt börjar med en helt rimlig fråga. (Och ett grammatiskt haveri från min sida. Förlåt, alla språkpoliser.)

 

 

 

 

Till svar får jag de enbart tar emot kundtjänstärenden via telefon och chatt. Rimligt svar, men jag som har ledsnat på ohjälpsamheten hos telefonkundtjänsten och tekniska strul undrar om det finns alternativ. Frågan lämnas obesvarad (!) av SAS och jag bestämmer mig för att upprepa frågan dagen efter.

Det kommer ett svar.

Tidsskillnaden och andra omständigheter gör att mailkontakt är det rimligaste jag kan komma på – och dialogen fortsätter. Här hade man, ur ett kommunikationsperspektiv, önskat att SAS gjorde allt de kunde för att flytta konversationen till en plats som fungerar för oss båda.

SAS svarar, som ni ser, att de inte har någon officiell mailadress samtidigt som de inte får lämna ut kollegors mailadresser. Det är ju inte ett jättestort problem eftersom att kollegan kan maila mig istället. Smart! Jag har ingen policy mot att lämna ut min egen mailadress. Lösningsfokus!

Efter tweeten ovan blir det tyst från SAS. ”Halleluja, då har de förmodligen bett någon maila mig”, tänker jag. Rimligt! Facit: Det har de inte.

Exemplen på hur man inte bör bemöta sina kunder i sociala medier fortsätter. (Om någon undrar, här hade jag kommit till en punkt där jag fnissade högljutt varje gång det kom ett svar. Jag led inte.)

Sociala medier-gänget och kundtjänsten sitter tydligen på olika geografiska platser och därför kan de inte hjälpa till. Åh! Att upprätta en liten kommuniké till någon på en annan fysisk plats – det går inte. Särskilt inte 2017 eftersom att telefoni och internet inte uppfunnits än. Fniss! Throwback till början av det här inlägget där jag refererade till biten om ”less customer effort drives more customer loyalty” i rapporten från Northridge Group.

Jag får fortfarande inget svar på vad de tycker att vi ska ta oss till i vår desperata situation och konversationen fortsätter. (I sin helhet finns den att hitta här, om någon är nyfiken.)

 

På SAS verkar man också författat en policy där man blir uppsagd av att dela med sig av någons mailadress. Det känns oroväckande ur ett arbetsrättsligt perspektiv. Vad säger LAS om det? Och kanske borde policyn innehålla ett litet tonalitetskapitel också?

Det jag tycker är så himla orättvist i det här caset är att den här arroganta kommunikationen är mot mot resten av SAS personal. Jag tänker på stjärnorna i kabinpersonalen och alla piloter som gör ett kanonjobb och vars slit och positiva attityd inte alls backas upp av företagets kommunikationsenheter. Jag tänker på personen vid bagageinlämningen på Arlanda som önskade oss en ”riktigt, riktigt härlig semester” och på personalen som leder en rätt vid boarding. Från bemötande i världsklass ombord på varenda flight till det här. Och så tänker jag på hur jag tokdiggar SAS reklamkoncept på en nästan osund nivå.

Ändå blir det så här.

Här slutar SAS svara på mina frågor medan andra börjar engagera sig i tråden. Det är inte orimligt och det fullkomligen HAGLAR in kritik. Någon pingar in @SAS_press – SAS presskonto på Twitter. Andra skriver att de skäms å SAS vägnar. Andra frågar om det är OK att använda den här konversationen som exempel i utbildningar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till sist hamnar vi i ett läge där jag frågar om jag kan få kontakt med chefen till personen som sitter och skriver men får inget svar, vilket också blir slutet på vår Twitterkonversation. Och jag vet inte vad jag ska säga. Alla företag gör fel ibland – det är självklart. Men alla företag häver inte ur sig arroganta kommentarer på löpande band medan de inte hjälper till i frågan.

Slutar det här? Nej, vet ni. Det gör det inte. Här kommer grädden på moset och löken på laxen och allt sånt.

Fredag, 2/6, vaknar jag till ett mail i inkorgen. ”Från SAS”, lyder ämnesraden. ”GUD HÖR BÖN!!!!!!!!!!!!”, tänker jag. ”Hej, beskriv ditt problem”, skriver personen på SAS från en internetsupportmailadress. Ivrigt formulerar jag ett svarsmail och skickar iväg meddelandet så snabbt jag kan. Är det vändningen vi har i sikte?

Lurade! Ett autosvar låter meddela att jag inom tre dagar kommer att få svar! Idag är det fredagen den 9:e juni och det har gått snart två veckor sedan min första kontakt med SAS. Under perioden har sammanlagt 10 kontaktförsök ägt rum. En vecka efter att autosvaret utlovat svar är det fortsatt knäpptyst från SAS.

Jag är åter i Sverige sedan länge men är fortfarande nyfiken på hur det här ärendet kommer utveckla sig. Under samma tid har nämligen fem (F-E-M)(5)(5!!!!!!!!!!!!!) personer med SAS som arbetsgivare besökt mig på LinkedIn utan att lämna mer än sin visit som spår efter sig. Går snacket i fikarummet, eller vad händer?

Jag är inte ute efter någon form av ekonomisk kompensation, ett guldkort eller ersättning för mitt ”otroligt svåra lidande” (lol). Själva kundärendet kan vi mycket väl vara oense om. Istället vill jag, i egenskap av kommunikationsperson, mest veta: Vem bestämmer över Twitterkontot på SAS? Vem skrev policydokumentet men utelämnade tonalitetsbiten? Tycker man själva att det jobb man gör är tillfredsställande? Vad har man för KPI:er på kundnöjdheten vid alla kontaktpunkter? Vad tycker SAS ledningsgrupp om detta, är man liksom FINE med att man tilltalar sina kunder så här? Jag HAR så många frågor. Åh!

Så, långt blogginlägg – långt case – långa sarkastiska haranger. Men vad borde SAS gjort?

1. Tänkt på tonaliteten. Tonalitet i kort text är supersvårt, men inte omöjligt att få till. Det finns många exempel på företagskonton i sociala medier som ace:ar tonalitetsbiten!

2. Fokuserat på att hitta en lösning. I mitt fall ställdes inga frågor om vad som hänt och det kom inga svar på mina frågor om vad jag kunde göra annorlunda. Istället hänvisades det till samma kontaktpunkter jag redan testat och policys om hur de ”inte kunde hjälpa till”.

3. Haft lite känsla för sense of urgency. Om en kund förklarar både att och varför hen behöver komma i kontakt med någon på alternativt vis – överväg att hjälpa till istället för att mata ut standardsvar.

4. Förstått att sociala medier är på riktigt. Och när utomstående börjar engagera sig i en offentlig kundkonversation och nästan samtliga kritiserar företagsparten för bristande attityd – dra för GUDS skull i bromsen. Det blir så pinsamt annars.

Så!

Med största sannolikhet får jag aldrig några svar – varken på mitt mail eller på någon av mina frågor. (Även om hoppet är det sista som överger människan!) Men tack, SAS, för ett starkt case och content till min blogg. På ett sätt var det ju hemskt snällt av er.

 

Så, varför är inhouselivet så himla bra?

Panik! I tisdags följde jag med Sophie på prisutdelningen av Näringslivets 150 Superkommunikatörer och där slog det mig att jag inte bloggat sedan någon gång före Kristus. Som tur är hade jag ett blogginlägg på lager. Här kommer det!

Jag får hel del frågor om varför Inhouse är bäst. Startar man en inhouseblogg borde man kanske räkna med att få den frågan – men fram till nu har jag haft svårt att sätta fingret på vad det är som gör inhouselivet så himla bra. För mig har hela min syn på mitt arbetsliv förändrats sedan jag slutade konsulta. Jag tyckte att det mestadels var superskoj att vara konsult, men jag har uppskattningsvis hundra gånger roligare inhouse. Varför? Det ska ni få veta… nu!

Tänker också slänga in en liten disclaimer:  Jag utgår från att alla förstår att det här är mina personliga reflektioner och ingenting som av någon bör betraktas som the ultimate truth of the year. (Inte ens av mig själv.) Jag tror också att var och en är kapabel att avgöra vilken typ av arbete som passar en bäst och att det inte finns några rätt eller fel här. Heja! Nu kör vi.

Work-life-balance…
…är så himla mycket enklare att bolla med här. Det kan vara mer specifikt för storbolagskulturen – men det sitter i väggarna att ha en sund balans mellan jobb/fritid och jag upplever att många av mina inhousekollegor har det på samma vis. Arbetsbelastningen är precis lika hög trots alla mina tidigare fördomar om ”hur slappt det är att gå över till kundsidan”, men kulturen kring hur man hanterar stress är diametralt annorlunda.

Fokus
Den här punkten går att tolka på flera olika sätt, men vi börjar så här: Jag trodde att det skulle bli långrandigt att bry sig om en enda sak och en enda typ av frågor. Alla PR-konsulter som någonsin behövt svara på vad som är det roligaste med deras jobb svarar att ”det är att man får lära sig så himla mycket om så många olika saker”. Det VAR det roligaste, men kunskapstörsten försvinner inte för att man slutar konsulta. (Särskilt där jag jobbar. Internet tar aldrig slut. Så fräckt! 100%.)

Den tiden jag inte längre lägger på att lära mig saker om hundra olika branscher samtidigt kan jag lägga på att (förhoppningsvis) bli en master of the masters inom min egen profession. Fokuset bidrar också till en skön grundtrygghet i min egen kompetens och förmåga, vilket jag tidigare saknat.

Att lägga fokus på någonting som känns rätt är också en annan sak som kommit med jobbet. Nu har jag valt att jobba med någonting jag verkligen bryr mig om och som jag tror kommer göra världen till en lite bättre plats. Det finns ingenting som dränerar ens själ mer än att jobba med någonting man verkligen inte alls känner sig engagerad i – för att det betalar ens lön.

Expertrollen
Plötsligt upplever jag en helt annan kultur av att inte alltid behöva vara VÄRLDSbäst på allt. Saknar man erfarenhet inom ett område har man två alternativ: Antingen lär man sig någonting nytt eller så plockar man in någon som redan är superduktig på saken. Och så är det med det.

Det är okej att erkänna att man faktiskt inte vet, men gärna försöker. Inhouse har man möjligheten att utmana allt – även sig själv. Att testa varenda hypotes och idé som ploppar upp, omarbeta och förfina utan att det ständiga hotet om strypta arvoden hänger över ens axel som en blöt filt. Det är härligt!

Uppföljning
Apropå test: Vad roligt det är att få genomföra projekt när man har möjligheten att ta reda på vad som faktiskt funkar och inte! Gud sitter ju i detaljerna, som de kloka säger. Och här har man full access till varenda obskyr detalj man kan tänka sig, när helst man önskar – och har ett helhetsgrepp kring både hårda data och suset i korridorerna. Det är så himla lyxigt att få följa projekt från ett helikopterperspektiv, över tid.

Man får jobba med kul byråer och konsulter
Kan varmt rekommendera att sitta på den här sidan av relationen! Det är JÄTTEKUL att beställa tjänster, bolla idéer och göra saker tillsammans med externa personer som sitter på kompetens jag saknar. Framför allt sitter det så många smarta och kreativa personer där ute som bara dundrar ut kommunikationslösningar på olika problem, bidrar med nya infallsvinklar och liksom… bryr sig. Bra konsulter är bland det bästa som finns och jag hoppas verkligen att jag tillslut blir svinbra på att förvalta allas kompetens. Jag tänker i alla fall bli det. (Och: Bra Client Directors är guld värda. Hola, Anna-Lena!)

Framtiden är vår
Jag tror att när folk börjar känna sig trygga i hur digitaliseringen påverkar alla våra sätt att marknadsföra, kommunicera och VARA kommer företagens behov av akuta kommunikationskonsulttimmar att minska man börjar anställa folk för att göra den typen av arbete på heltid. Och då kanske kommer folk börja SLÅSS om ditt jobb. Sedan lär vi ju alla bli utbytta av robotar en vacker dag, men ändå. /Mvh, Saida Andersson

0% osköna byråkarriärister
Ni vet den där personen som är beredd att kasta alla sina kollegor framför bussen, kliva över lik och plåga en gullig kattunge om dagen för att göra karriärframsteg? Alla känner en oskön byråkarriärist och det absolut bästa med den typen av människa är att de bara är intresserade av en byråkarriär.

Förtroendet
Vilket förtroende det är ändå, vetskapen om att någon litar på en så mycket att man har mandat att genomföra saker inom sitt område utan att behöva fråga fyrtio personer först.

Beslutsmandat
Här finns det risk att jag framstår som maktgalen, men vet ni vad? Jag får ta den. Gillar man att ha en åsikt och att få sin vilja genom finns en god poäng i att överväga marknadsavdelningslivet. En rådgivare är alltid en rådgivare – beslutet ligger i slutändan hos någon annan och det ÄR kul att ta action + att ha ett beslutsmandat. Jättekul, faktiskt.

Korta ledtider
Min chef sitter strax under fem Siri-kliv framför mig. (De är inte så långa.) Behöver jag få en utlåtande om vilket projekt som helst klampar jag bort dit och knackar honom på axeln.

0% pitchångest
Jag tror att den som på allvar påstår att den gillar att pitcha ljuger. Eller gillar självspäkning. Och det kan man ju gilla, såklart. Här kommer ett erkännande: Jag avskydde det. Det är så himla ångestladdat att veta att varenda ord man säger i ett möte är lite på liv eller död. Det kryper i hela mig när jag tänker på det. Hu. Som konsult kan det vara helt förödande att få ett nej på en projektpitch, där jag sitter nu tar jag det med en axelryckning och lägger min tid på någonting annat. Jag har saker att göra hela tiden, internet tar ju faktiskt aldrig slut.

Så! Det var nog det. För nu. Återkommer när jag kommit på något mer!

Plus just nu
Att jag når vårt interna nätverk från Brillos uteservering. Upprepar: Jag når vårt interna nätverk från Brillos uteservering.

Minus just nu
LinkedIn:s undermåliga annonsplattform i kombination med att de vägrar släppa upp sin API. *suckar högljutt*

”Vi på marknadsavdelningarna behöver fortsätta vara nyfikna på varandra”

Hola, bloggen! Känner mig som en klassisk superstar blogqueen anno 2008 när jag skriver att det händer så o-tro-ligt mycket spännande bakom kulisserna för den här bloggen, men att jag självklart inte kan berätta någonting än. Kul.Efter påsk ska jag träffa En Riktig Inhousebyrå™ för att snacka organisation, framtid och hur man får en kreativ själ att inte skrumpna på ”ett vanligt jobb”. Spännande!

Ibland träffar man på personer i yrkeslivet som man instinktivt känner att man inte vill sluta prata med. Så kände jag när jag fick möjligheten att snacka med Sophie Hedestad på omvärldsbevakningsföretaget Meltwater om marknadsföring. Sophie leder sedan bara några veckor tillbaka bolagets nordiska marknadsteam, vilket i sig är grymt spännande. Håll till godo: Ett kondenserat samtal i textformat! Hurra!

SA: Hej Sophie, berätta allt om ditt jobb!
SH: Hej Siri! Jag är Head of Marketing för Meltwater i Norden, vilket betyder att jag håller ihop marknadsavdelningarna i de respektive länderna samtidigt som jag också ansvarar för marknadsföringen i Sverige. Jag står för allt vad kreativitet, strategi och utförande heter här. Det betyder att jag producerar innehåll till våra onlinekanaler samtidigt som jag jobbar med Marketing Automation, PR, konceptutveckling, producerar event och webinars – på samma gång. Det är en operativ roll, även om det kräver mycket planering, strategi och eftertanke också.

SophieHedestad_170410SA: Du har varit på Meltwater i hela sex år – hur hamnade du där?
SH: Jag älskade att plugga på universitetet men kände att jag fick en ganska orealistisk bild av hur arbetsmarknaden ser ut där. Av någon anledning var det ingen som droppade ett marknadsdirektörsjobb i knät på mig precis efter examen…

Sedan fick jag möjligheten att gå på en gruppintervju för ett jobb som säljkonsult för Meltwater. Redan vid första tillfället blev jag helt frälst! Jag började jobba med försäljning och sedan dess har jag jobbat mig framåt i bolaget. Alla marknadsaktiviteter jag jobbar med ska driva inbound leads till säljavdelningen, både på lång och kort sikt, så även om jag jobbar med marknadsföring nu ser jag nyttan i att ha vårt interna säljperspektiv med mig i ryggen.

SA: Vilken är den största utmaningen för dig under 2017?
SH: Att hitta tid till allt jag vill göra! Jag har så många idéer, men för att kunna producera content av hög kvalitet behöver man ju tyvärr prioritera bland alla idéer.

SA: Vilken marknadsföringstrend från 2016 hoppas du att vi kan få lägga bakom oss för alltid?
SH: Ful och oanvändarvänlig design. Design handlar ju oftast om tycke och smak, men 2017 är det inte okej att inte ha en mobilanpassad webbplats eller ha slängt ett öga på UX.

Samtidigt tycker jag att printannonser och fysiska utskick på systematisk basis känns passé. Marknadsföringen har blivit mer rationell och datadriven. Man kan förstå precis vilka av ens marknadsinsatser som är mest effektiva, vilket är svårare att mäta med fysiska material.

SA: Och vad tänker du att vi borde göra mer av?
SH: Video, GIF:ar och all annan visuell kommunikation i alla dess former är ju fortsatt superstarkt. Här finns det fortfarande mycket att både utforska och lära sig för företagen.

Sedan tycker jag att vi som sitter ute på marknadsavdelningarna behöver fortsätta vara nyfikna på varandra. Är man ett litet företag utan stora byrå- eller produktionsbudgetar, steal with pride! Häng på de som har musklerna att följa trender och anpassa deras succéer till er verksamhet.

SA: Hur ser framtidens inhouseperson ut?
SH: Framtidens inhouseperson är en ”tech savvy” person som är nyfiken på hur saker fungerar och hänger ihop. Jag tror att man är en generisk do:er också, att man har grundläggande kompetens inom väldigt många områden: Allt från grundläggande utveckling av webbplatser till bild- och videoproduktion.

Det kan kännas skrämmande att behöva kunna så många saker, men tekniken som känns svår och obegriplig idag kommer att bli enklare att använda. När jag var tonåring byggde vi våra ”Krypin” på Lunarstorm genom enkel HTML-kod och att lära sig att koda idag känns förvisso supertrendigt, men jag tror att även den typen av program kommer bli mer lättanvända genom exempelvis drag and drop-funktioner.

SA: Som kreativ person kanske det är lätt att bli uttråkad när saker blir för tekniska, hur gör du för att hålla inspirationen vid liv?
SH: En konkret sak jag gör är att försöka gå på så många seminarier som möjligt. Även om alla seminarier inte alltid är konkreta så tycker jag alltid att man kan ta med sig något tillbaka i form av tankar och inspiration. Se också till att mingla så mycket som möjligt! Ta tag i någon som står vi kaffemaskinen och börja prata, till sist kommer man komma till en punkt där man diskuterar utmaningar inom sin bransch och byta erfarenheter.

Jag ingår i ett internationellt marknadsföringsteam och vi brukar dela kampanjer, länkar, information, exempel på snygg design och annat kul via Skype och mail. Det håller definitivt min inspiration vid liv!

SA: Bra tips! Nu måste vi prata lite om Meltwater: På sex år måste det ju hänt extremt mycket för er som företag genom nya kanaler, nya sätt att mäta, automation och att era kunder kräver mer koll än någonsin – hur möter ni marknadens behov?
SH: Just nu ser vi att fler och fler efterfrågar förståelsen av mätandet och att man lagt ”mätandet för mätandets skull” bakom sig. Man går liksom från ”wow, nu mäter vi” till ”nu kan vi börja se saker och få koll” – där möter vi kunden genom att kunna erbjuda förståelsen också.

Eftersom att andra techbolag är inne och nosar på omvärldsbevakning måste vi verkligen vara på tårna, men vi har lyckats kombinera struktur med startupmentalitet. Alla som jobbar hos oss vet precis vad som förväntas av dem men har samtidigt utrymme att utveckla och förnya. Samtidigt blir våra kunder allt mer otåliga, verktygen måste utvecklas snabbt och där försöker vi pricka rätt genom täta dialoger med de som använder våra tjänster i vardagen.

SA: Meltwater förutsåg ju Trumps valvinst – berätta mer om det!
SH: Under förra våren mätte vi utfallet av Brexit och när vi insåg att nästa stora tvåpartskonflikt efter det skulle bli det amerikanska valet. Det blev självklart för oss att försöka ta tempen på valresultatet. Att ha två parter som står mot varandra blir väldigt tacksamt i ett analysläge, särskilt som det här valet förmodligen är det mest omskrivna valet någonsin. Vi räknade till upp emot 68 miljoner offentliga inlägg, bara i sociala medier.

Nästa steg var att analysera hashtags och det gav oss en tydlig bild av vilka som stöttade och var emot respektive kandidat. På så sätt kunde vi se att Trump genererade mycket mer engagemang i sociala medier. Dagen före valet skickade vi ut ett pressmeddelande där vi skrev att våra mätningar pekade mot Trump-vinst. Nästan alla opinionsinstitut pekade på vinst för Hillary Clinton och inte ens jag själv trodde att han skulle vinna, men vi litade på vår mätning och fick rätt. Och det, i sin tur, fick väldigt stor uppmärksamhet!

(Bland annat här i Resumé. DN skrev också om det här och här hittar man Sophie ett inslag från TV4.)

SA: Har du några tips till den marknadsavdelning som funderar på att hålla sin kommunikation inhouse men inte riktigt vågar ta steget?
SH: Att ha kommunikation i både planering och utförande inhouse kommer att betala sig i längden. Mycket för att mätningen kommer närmare affären, men också för de stora fördelarna som att inbound marketing blir mer lättjobbat.

SA: Och om du fick skicka ett generellt tips till alla marknadsavdelningar där ute?
SH: Våga! Varje dag ser jag så mycket ”mellanmjölks-kommunikation”. Man måste våga ta ut svängarna lite!

Kort om Sophie:
Namn: Sophie Hedestad
Jobbar som: Head of Marketing i Norden på Meltwater
Ålder: 30 (”En typiskt vuxen ålder där man mest går på bröllop och möhippor.”)
Karriär: Kommer ursprungligen från Göteborg –  flyttade till Lund för att läsa ekonomi med en master i International Marketing & Brand Management. (”Jag visste nog inte exakt vad jag ville jobba med, förutom att jag verkligen ville jobba med marknadsföring och sitta på kontor.”)
Intressen: Är ganska sportig, tränar mycket och höll på med truppgymnastik tills jag var 24 år. Gillar att måla medan jag lyssnar på musik. Och att jobba, såklart.
Otippat intresse: Historia! (”Jag läser en hel del historieböcker, kan otroligt mycket om svenska regentlängder och gillar att förstå mig på hur och varför saker blivit som de blivit.”)

”MS Excel, jag svär vid dig och allt du är”

Hola bloggen!
Tog mig tillfälle att fråga på Facebook om bra bloggtopics och bland alla svar kom Fredrik med den briljanta idén att lista mina bästa arbetsverktyg. Smart! Lovade samtidigt er att inte skriva fler listor, men vem är väl jag om inte en hycklare? Här kommer alltså en lista över mina bästa arbetsverktyg. Häpp!

1. MS Excel
Excel, jag svär vid dig och allt du är. Det bästa med Excel är möjligheten att visualisera flöden och tid på ett strukturerat vis. Det sämsta är att det tar lite tid att lära sig. Men: Om jag vore någon som inte kunde Excel och skulle investera i min egen fortbildning – då skulle jag lägga en slant på en Excel-kurs. Det kommer vara värt det! (En gång fick jag äran att hålla i en workshop om kreativt användande av Excel. Aldrig varit så lycklig.)

Om ni klickar här hittar ni min absolut mest användbara Excel-mall – den här typen av GANTT-schema är en trotjänare/lifesaver/allt och går att utveckla i all oändlighet. Gör vad ni vill med den! Hojta till för instruktioner om den känns obegriplig. (Roligt: Byt färg på de liggande tidsmarkörerna genom att ta fram ”K”, skriva in antingen Röd, Blå, Grön, Svart eller Gul.)

2. Adobe Comp
Jag sätter ihop SÅ många flöden och mallar i Adobe Comp. Genom telefonen. Med fingertopparna. Så otroligt enkelt! Är en sådan som ritförklarar saker bättre än pratförklar eftersom att jag aldrig slutar prata och svävar iväg i mina egna resonemang. Där är Adobe Comp lösningen! Här kan ni klicka om ni vill ha en bättre förklaring av vad programmet kan göra än jag kan ge.

3. Spotify
Borde väl kanske inte räknas som ett arbetsverktyg per se, men ändå: Många är vi som koncentrerar oss bäst med lite brus i öronen. Sök upp Background Noise Lab, i med hörlurarna och *PANG* fyrtio års medieplaner är utmatade PÅ EN KVART. Typ. Perfekt!

4. Anteckningar
Det finns så många anteckningsappar ute på marknaden men jag vill slå ett slag för den anteckningsapp som kommer med iPhonen. (Håhåjaja, här sitter jag och förutsätter att alla har en iPhone.) Skriver ner precis allt här. Mailutkast, to-do-lists, länkar, inköpslistor, kul saker andra säger, böcker jag måste läsa och allt jag inte får missa.

Ibland vaknar jag mitt i natten och skriver ner mina FANTASTISKA romanidéer också.

Skelögd_Söder

Kanske inte lika fantastiska dagen efter…

5. Google 
Den här går without saying tänker jag. Google is your friend, alltid.

6. Giphy
Både för att hitta och skapa egna GIF:ar: Det här är livets enklaste grej. Man matar in sitt lilla klipp eller en YouTube-länk och saken sköter praktiskt taget sig själv. Behöver man hitta en GIF söker man busenkelt på en känsla, en karaktär eller en fras och *vips* allt är serverat. Succé.

Tips: Spongebob Squarepants har seriefigursvärldens förmodligen bredaste känsloregister och/eller mest GIF-skapar-benägna fans. Nyttja det! GIF:ar är allt.

 

Så! Det var det. Tror jag. Får fylla på listan efterhand!

Hejs!

/Siri

Spongebob_GIF